Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v2

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v2.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Jag har sett The Lego Batman Movie.

Batman (Will Arnett) är – Batman.

Han är också ensam. Och har inga känslor. Och behöver ingen. Ingen alls. Inte ens The Joker (Zach Galifianakis). Och definitivt inte Robin (Michael Cera). Eller Barbara Gordon (Rosario Dawson). Och inte Alfred (Ralph Fiennes) heller, eller jo, kanske lite. Men inte så mycket. Mest för att laga hummer.

Fast The Joker blir uppriktigt sagt upprörd över att Batman inte behöver honom, så han börjar planera sin hämnd. Och det är en utsökt hämnd, som börjar med att han, och alla skurkar i Gotham City…

… ger sig.

---

The Lego Batman Movie är lätt den bästa Batman-filmen sedan, tja, nånsin! Okej, Batman Begins och The Dark Knight kan kanske tävla, och kanske Tim Burtons film. Men bara kanske, och i The Dark Knight's fall beror det enbart på Jokern.

Filmen lyckas inte bara göra Batman mer rättvisa än nånsin, den lyckas också parodiera Batman på det där kärleksfulla sättet från någon som kan och älskar sin Batman. Dessutom är det en rejäl känga åt hela superhjältegenren så som den är på film just nu, och i synnerhet DC-film-universat, samtidigt som den faktiskt också är en skön förebild för unga. Humorn funkar för vuxna och för barn, samtidigt.

Och som grädde på moset har den samma logik som, tja, när man leker med Lego. Inte bara bygger enligt ritning, utan leker med Lego, hela vägen från när man försöker bygga sin egen Batwing av de bitar man hittar i den där stoooooora oooooosorterade Lego-backen ("har du en två gånger fyra svart platta?"), till att man håller sin egengjorda Lego-Batwing i handen och jagar Jokerns flygplan och låter "pjupjupjupjupjupju" och sen slänger Jokerns flygplan i golvet så att bitarna flyger all världens väg och in under soffan.

Se den. Helst med en stor back med Lego. Och bygg en Batwing samtidigt.

 

[Jocke]

Jag har sett The Void.

Slutscenen var väldigt stämningsfull och ganska mycket av det ockulta var snyggt.
Det är en hel del praktiska effekter och de är snygga.
Men i övrigt är det en skrämmande ointressant historia. Och det är tråkigt för den får med allt en bra kultskräckis borde få med. Utan att det någonsin blir skräck-igt, kult-igt eller ens särskilt bra. Jag hade inte kunnat föreställa mig att onda kultister, magiska symboler, muterande monster, hemliga våningsplan och visioner av det onämnbara kunde vara tråkigt. The Void har lärt mig att allt kan vara tråkigt.

2 av 5.

 

[Rymdhamster]

Jag har sett Star Wars: the last Jedi

Hmm... vad kan jag säga. Jag har sett rätt många som inte gillade den. Många grejer på youtube i stil med "varför jag hatade Last Jedi"...

Jag gillade den. Jag kan förvisso förstå varför en del inte gillar den (även om jag tycker att många av deras argument är jättekonstiga och trångsynta, men en del av dem är vettiga också), men jag gillar den. Den ändrar på en del förutsättningar och koncept, vilket jag gillar. En del saker gillar jag till och med MYCKET.

Ett par konstiga eller mindre bra saker smyger sig in så klart, och det är synd, men samtidigt svårt att undvika och jag kan inte så här på rak arm säga om jag tycker att sakerna var dåliga eller om de bara inte riktigt föll mig i smaken. Skulle behöva se filmen igen.

Det som slår mig dock: min första känsla när jag gick från bion var att Last Jedi kanske inte är perfekt, men den var fortfarande bättre än force awakens.

När jag gick från bion efter Force Awakens så kände jag att det var en perfekt film, men började efter en tid känna att den kanske inte var så bra ändå.

Efter att ha sett Last Jedi bestämde jag mig för att se om Force Awakens och insåg att jag visst tycker den är skitbra, och att mina negativa tankar inte riktigt stämde.

Detta får mig att undra över Last Jedi... när jag läser kritiken emot den så känner jag nästan hur jag tycker filmen blir bättre, men kommer detta blekna när jag ser om den? Kommer jag kanske till och med tycka den är dålig när jag ser om den?

Jag påminns om ett par andra filmer, men en intressant personlig relation: Van Helsing och Leuge of Extrordinary Gentlemen. Första gången jag såg filmerna tyckte jag VH var skitbra, och LoEG var skitdålig.

Sen såg jag om båda och insåg att LoEG hade klara poänger och jag har nog uppsakttat den mer och mer varje gång jag sett den (varför ser du om en film du tyckte var skitdålig? Jag är sån). Samtidigt tyckte jag att VH blev sämre och sämre varje gång jag såg den, och nu klarar jag helt enkelt inte av att titta på den längre för jag tycker den är så dålig.

Hoppas inte Last Jedi drabbas av VHs öde, utan att den också blir bättre nästa gång jag ser den.

men redan nu gillade jag den:

Betyg: 4/5

 

[Feuflux]

Jag har sett RED från 2010
http://www.imdb.com/title/tt1245526/?ref_=fn_al_tt_1

Bruce Willis spelar en pensionerad CIA-agent som plötsligt får lönnmördare efter sig och måste börja gräva i varför han plötsligt får lönnmördare efter sig. Mary-Louise Parker spelar en uttråkad telefonist som tidigare nämnd pensionär har en liten crush på. Hon drömmer istället om äventyr och läser osannolika historier om fotomodeller som anlitas av hemliga agenter för att sätta dit skurkar. Och sen händer typ det.

Det här är en väldigt charmig actionkomedi där flera av Willis numera pensionärs-polare dyker upp för att hjälpa till. John Malkovich är en kul kuf, Helen Mirren en skjutgalning, osv. Många kulor blir det. Det är ingen djup historia, men filmen balanserar action, humor och plot rätt bra, och det är som sagt charmigt med flera roliga småkommentarer.

En mycket stabil 3/5 får det bli. Det är lite väl uppenbart att Bruce Willis kommer lyckas med allting han tar sig för, och lite för osannolikt ibland, annars hade det kanske blivit högre. Mary-Louise Parker gör en mycket bra mittendel av filmen där hon "accepterar sitt öde" och går all in på äventyret. Karl Urban är den som känns mest som "riktig människa" och är bra han med.

Och jag vet att man inte ska kommentera kvinnors utseende för mycket, men holy hell vilket leende Mary-Louise har!

Spoiler

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: misslyckade komedier)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)

 

[krank]

Jag har just sett The Net, cyberthrillern från 1995 med Sandra Bullock.

(Och ja, jag inser att det finns mycket lite i ovanstående mening som tyder på att filmen skulle vara bra).

Det är i grunden en film om identitetsstöld, och om farorna med att ha elektroniska system. Angela Bennett (Bullock) är en eremitisk system- och säkerhetsexpert som försörjer sig genom att sitta i sitt hem och debugga och plocka bort virus från mjukvara som plågas av dylikt. En dag får hon tag på en mjukvara som verkar ge tillgång till system hon inte borde kunna komma åt - kort därefter stjäls hennes handväska medan hon är på semester och plötsligt verkar hon "inte finnas" i systemen... Och så är vi igång.

Så... Vad är det här då? Tja, jag kan börja med vad jag tycker är bra med filmen.

Först och främst är inte grundplotten speciellt dum alls. Faktum är att den skulle hålla än idag. Det skulle gå att göra en utmärkt remake av den här filmen - det tekniska är såklart inaktuellt, men det är ändå skitsamma för den här filmen tillhör den kategori som ändå inte hade någon datortekniker närvarande under inspelningen. Kort sagt, man får vara beredd att köpa att den inte är det minsta realistisk.

Den är inte alls lika dum som en del sådana här filmer, men man får köpa att filmskaparna tyckte att det var viktigare att de otekniska biobesökarna förstod vad som hände än att de tekniskt kunniga biobesökarna fick en hundraprocentigt realistisk upplevelse. Jag tycker ärligt talat att de gjorde rätt val - om man måste välja mellan "realism" och "vad som funkar på film" vinner det senare varje gång, och riktig hacking ser inte speciellt mycket ut för världen. Så jag tycker att de faktiskt gjorde ett bra jobb, och det är ganska lätt för mig att koppla bort mitt tekniska kunnande under de scenerna.

Angela Bennett sexualiseras i väldigt låg grad. Det finns ett par scener med henne i bikini, men kameran fokuserar inte på hennes kropp i någon större utsträckning.

Samtidigt är männen omkring henne antingen onda sexister eller... tja, korkade vardagssexister. De är jobbiga, kåta och egocentrerade. Ungefär som många män är, alltså. Att se en film från 1995 som på riktigt visar upp onlinevärldens chattande killar som dumkåta även när de är välvilliga är rätt uppfriskande, någonstans. Inte heller den här delen av filmen skulle behöva uppdateras nämnvärt, tyvärr. Angela tar ingen skit utan håller dem på armlängds avstånd.

Spoiler

Och när hon slutligen faller för en man, som är snygg och charmig, så visar han sig vara filmens skurk. Det här är en snygg vändning av den klassiska femme fatale-grejen, här har vi en manipulativ, snygg MAN som använder sitt utseende för att förföra sitt offer. Raka motsatsen till de onda kvinnliga spioner mr. Bond stöter på då och då.

Angela får också vara bra på datorer - riktigt bra - utan att det fälls en enda sexistisk kommentar som den saken. Inget lilla-gummande. Det var helt sjukt befriande, faktiskt. Och detta 1995.

Spoiler

Och i slutänden behöver inte Angela räddas av någon man. Hon räddar sig själv genom sin tekniska know-how och genom att vara smart och handlingskraftig. Go Angela!

Så... Betyder det här att det är en bra film?

...Nej. Jag önskar att jag kunde ge den här filmen en klar rekommendation - en bra grundplot, adekvat skådespeleri, ett feministiskt perspektiv... Men det finns en sak som varje thriller behöver vara, och det är spännande. Det är inte den här filmen. Den är alldeles för lång, och har alldeles för långa partier som helt saknar spänning och nerv. Det är möjligt att det handlar om att filmer numera har mer action och högre tempo, men jag skriver inte om filmer ur historiskt perspektiv utan om filmen så som den upplevs idag. Och även om den på flera sätt känns betydligt mer modern än dess föråldrade, och fejkade, technobabbel får den att verka så är den inte spännande. Och det kan jag inte förlåta. Jag fann mig själv sitta och kolla Facebook lite för många gånger, helt enkelt.

BETYG: 3+/5

Jag kan inte avråda någon från att se den, och jag kan NÄSTAN rekommendera den baserat på feministiskt perspektiv och bra premiss. Men bara nästan.

 

[Voldstagg13]

Jag har också lyckats se 'Star Wars VIII: The last Jedi'. Jag förväntade mig en bra film och blev inte besviken. Det känns som SW-världen fördjupats på väldigt många punkter, flera huvudpersoner som får tillräckligt med utrymme för att bli relevanta, känslor och motivationer man kan förstå samt en bra historia i grunden. Det roligaste var kasinot och alla små detaljer, ett plus att actionscener inte är lika uppspeedade och röriga som 'prequel'-trilogins (hm, mest en känsla jag har, jämförelsen kanske inte stämmer helt) och humorn är faktiskt inte helt fel.
Jag har en liten, liten invändning: varför inte släppa in lite alien-raser i kompiskretsen? Jar-Jar blev ju fel, men han är ju i någon digital himmel nu, så nån kunde väl få vara med och visa på mångfald?
Hög underhållningsfaktor, tycker inte att den slår de äldsta filmerna men det är inte objektivt från min sida, så: 5/5.