Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v3

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v3.

Fattar ni att det här är sjätte året? v1 2013 skrev jag den allra första trådstarten. Tiden går fort!

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Skarpskytten]

Jag har sett den svenska animerade filmen Gordon och Paddy. Den bygger på några böcker av författaren Ulf Nilsson, illustrerade av Gitte Spee som jag aldrig har läst. Sammanfattningsvis är den ganska charmig, men också lite uddlös.

En södermalmshipster till ekorre (Felix Herngren) har fått alla sina nötter stulna! Han söker upp skogens polis, Paddy (Stellan Skarsgård), som om det här varit en spelfilm för vuxna hade spelats av Rolf Lassgård och varit frånskild och alkad. Nu är han mest en trött föredetting, men nötstölden måste han ta på allvar! Tänk om det är räven som har tagit nötterna? Gordon tar ett span, och snart nog kommer en liten mus utklättrande från ekorrens gömma med en nöt. Tyvärr ha Gordon snöat fast och måste be musen om hjälp för att komma loss. Musen hjälper honom och slukar sedan nöten, hungrig som en varg. Gordon förstår att det inte är musen är skyldig men tar med den till sitt kontor, den är ju ett vittne. Förhöret uppdagar att musen inte har ett hem, inte ens har ett namn, varför Gordon döper den till Paddy (Melinda Kinnaman). Vänskap spirar, Paddy - som är slug och driven, där Gordon är trött och uppgiven - blir utsedd till polisassistent. Sedan börjar jakten på nöttjuven på allvar.

Den här filmen gör allt inget dåligt, men inte heller något riktigt bra. Bra skådisar, bra karaktärer, bra musik, okej berättelse, ganska snyggt tecknad. Helheten lyfter inte, och berättelsen är kanske för platt och banal för en vuxen. Min fyra-och-ett-halvtåring var dock begeistrad, "lite rolig och lite spännande" är hennes omdöme. Och faktum är att detta var andra gången hon såg den, trots att hon fick välja att se något annat. Ett bra betyg alltså! Jag bedömer den som utmärkt för barn mellan fyra och fem; yngre barn tycker nog räven är för läskig, och äldre att den är lite för mesig.

 

[krank]

Jag såg Virus igår kväll.

Det är en actionskräckfilm från 1999 som allmänt brukar anses som... inte så bra.

Saken är den att man måste ta i beaktande att det är en actionskräckfilm från 1999. Går man in med korrekta förväntningar blir den faktiskt betydligt bättre än sitt rykte.

Grundidén är inte så dålig egentligen - ett energirymdmonster

Spoiler

tar över datorer och maskiner ombord på ett ryskt forskningsfartyg och så råkar ett gäng hyfsat giriga lowlives på det hela och ställer till med problem, där den ryska besättningen lyckats få stopp på odjuret genom att stänga av all ström.

Det är scifi, skräck, action. Checka ut alla önskemål om "realism" innan filmen så går det nog bra. Skådespeleriet är... ojämnt men adekvat, själva filmhantverket helt OK, manuset ganska styltigt och av varierande kvalitet, de fysiska effekterna rätt balla. Det skulle kunna bli ett helt OK rollspelsäventyr av det här. Jag blir lite sugen på att spela Null State...

Jag tycker också om att

Spoiler

filmens titel inte syftar till viruset som tar över båten, utan att människor är virus på planeten jorden. För det är ju sant, trots allt.

Hur som helst: Den här filmen är inte så dålig som alla säger. Jag kan inte riktigt rekommendera den om man inte har specialintresse i lite halvsplattiga skräckactionrullar med B-känsla från sent 90-tal, dock.

BETYG: 3/5

 

[Feuflux]

Jag har sett Payback från 1999. http://www.imdb.com/title/tt0120784/?ref_=fn_al_tt_1

Både bildkvalitét och teknologinivå kändes 80-tal, men det var säkert med flit. Vi får se "en ensam hårding", korrumperade poliser, elaka syndikatet-medlemmar som styr staden, asiatiska gängmedlemmar och lite (oväntat lite?) prostituerade. Lite noir-känsla sådär. Det var säkert med flit det också.

Jag var rätt skeptisk ett tag i början. Jag är rätt trött på tropen "ensam hårding slår ner ett kollektiv", fast nej förresten, då skulle jag väl inte gilla John Wick? Det är kanske kombon noir-cigaretter och ensam-hårding som spökar, eller att det finns 0 sympatiska personer att bry sig om, eller avsaknaden av flashiga actionscener. Men det är välgjort, småkul insats av Lucy Liu i en biroll och charmig med telefoner med nummerskiva (måste visa barnen en bild på en sådan och fråga om de vet vad det är snart). Så det får bli en svag 3/5 på Feuflux-skalan.

Spoiler

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: misslyckade komedier)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)

 

[Minimoni]

Jag har sett Payback från 1999. http://www.imdb.com/title/tt0120784/?ref_=fn_al_tt_1

Både bildkvalitét och teknologinivå kändes 80-tal, men det var säkert med flit. Vi får se "en ensam hårding", korrumperade poliser, elaka syndikatet-medlemmar som styr staden, asiatiska gängmedlemmar och lite (oväntat lite?) prostituerade. Lite noir-känsla sådär. Det var säkert med flit det också.

Jag var rätt skeptisk ett tag i början. Jag är rätt trött på tropen "ensam hårding slår ner ett kollektiv", fast nej förresten, då skulle jag väl inte gilla John Wick? Det är kanske kombon noir-cigaretter och ensam-hårding som spökar, eller att det finns 0 sympatiska personer att bry sig om, eller avsaknaden av flashiga actionscener. Men det är välgjort, småkul insats av Lucy Liu i en biroll och charmig med telefoner med nummerskiva (måste visa barnen en bild på en sådan och fråga om de vet vad det är snart). Så det får bli en svag 3/5 på Feuflux-skalan.

Spoiler

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: misslyckade komedier)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)

Hela känslan i filmen är för mig Max Payne, spelen då och inte filmen om Max Payne. Allt i Payback andas det spelet och självklart Noir och allt på ett väldigt bra sätt. Trots all kritik Mel Gibson fått och att han förmodligen är ett rövhål, så har han ändock gjort en hel del bra film.

 

[Khan]

I går kväll såg jag Tinker, Tailor, Soldier, Spy.

Gillar du färgerna beige, brun och orange? Gillar du filmer med gamla farbröder som tittar på papper? Då är det här filmen för dig!

Det här är en engelsk spionthriller, inte en engelsk spionaction (Bond). Den utspelar sig 1973 under Kalla Kriget och det har upptäckts en läcka, en mullvad, i engelska underättelsetjänstens absoluta toppskikt. Någon av de fyra cheferna är köpt av Kreml. Men vem?

George Smiley (Gary Oldman), en nyligen avskedad högt uppsatt agent, plockas tillbaka in igen för att lösa problemet. Det gör han genom att...
Gå igenom bokföring!
Studera papper!
Skicka förtrogna att stjäla dokument i arkiv!
Tejpa fotografier på schackpjäser!
Titta länge på teleprintermaskiner!

Låter det dramatiskt? Det är det. Konstigt nog. Filmen rör sig mycket snabbt mellan olika delar av handlingen, vilket gör det lite svårt att hänga med, särskilt eftersom allting oavsett var karaktärerna rör sig går i samma beigebrunorange färgskala. Många tillbakablickar, där Smiley pratar med agenter, minns gamla julfester på kontoret och allmänt tänker tillbaka på det förflutna. Under dramats gång visar sig mullvaden ha orkestrerat både det ena och det andra, inklusive den misslyckade operationen som fick Smiley avskedad.

Gary Oldman spelar med ett perfekt stenansikte. Det känns verkligen som att han varit spion i trettio år och lärt sig hur man låter bli att förrådas av sitt eget minspel. Skitbra gjort. Enda gången han öppnar sig är när han full och trött håller en monolog för sin underhuggare om hur han misslyckats rekrytera en sovjetisk avhoppare eftersom han bara kunde tänka på problemen i sitt äktenskap. Riktigt bra scen. Otroligt mänsklig.

Filmen är för övrigt gjord av Tomas Alfredsson, Hasse Alfredssons påg, och det är lite kul hur många svenska namn som fladdrar förbi i förtexter och eftertexter.

Gillar du smarta spionthrillers? Då borde du se den här filmen.

 

[Feuflux]

Hela känslan i filmen är för mig Max Payne, spelen då och inte filmen om Max Payne. Allt i Payback andas det spelet och självklart Noir och allt på ett väldigt bra sätt. Trots all kritik Mel Gibson fått och att han förmodligen är ett rövhål, så har han ändock gjort en hel del bra film.

En distinkt skillnad jag försöker göra på mina 2:or och 3:or när jag delar ut betyg är att min 3:a kan vara någon annans 5:a, men att min 2:a knappast kan vara det. Jag har myyyycket svårt att se mig ge maxbetyg till en hårdkokt noir-film, hur bra den än är.

Själva filmen Max Payne var nog en 2/5 för övrigt, men rätt länge sen jag såg den. Minnet därifrån var nog mer att jag hade förväntat mig mer, här hade jag inga förväntningar alls (eller ja, inga som påverkade upplevelsen).

 

[Krille]

Jag har sett Godzilla: Planet of the Monsters.

I slutet på förra årtusendet anfölls plötsligt civilisationen av kaiju, jättemonster. Det var tufft nog, men sen kom den tuffaste av dem alla, Godzilla, och anföll människor och kaiju tillika. Två utomjordiska folkslag dök upp. Det ena, Bilusaludo lovade att rädda mänskligheten om de fick bo på Jorden, men det sket sig. Så allihop flydde från Jorden för att bosätta sig på Tau Ceti E.

11,9 ljusår bort och tjugo år senare får kapten Haruo Sakaki ett psykbryt och blir satt i arresten när han inser att alla försök att kolonisera Tau Ceti E är ett självmord, och att enda lösningen är att åka tillbaka till Jorden och slåss mot Godzilla. Dessvärre har han rätt: det är ett självmord att kolonisera Tau Ceti E, och det finns inte resurser ombord för att leta efter en annan planet att bosätta sig på, om en sådan ens finns.

Men det finns ett alternativ: ett anonymt dokument visar på en svaghet hos Godzilla. Man kan åka tillbaka och kämpa för sin hemvärld!

Och med lite tur kanske Godzilla har dött – på grund av hur hyperrymd fungerar så har det gått 20,000 år på Jorden sedan de lämnade den.

Fast… nä.

---

Nåt håller på att hända i Japan. A-jin, Musume no Ronya och BLAME! använder alla CGI för animationerna – inte bara robotar, rymdskepp, monster, effekter och bakgrunder, utan även karaktärer. De försöker få det att se ut som handritat, till och med med emulerade låga framerates, och det blir det sämsta av två världar. Det ser faktiskt inte bra ut!

Filmens andra stora problem är att det inte finns en enda sympatisk figur. Metphies är vara intrigerande och snorkig, Haruo är en typisk japansk bitter figur, och alla andra är bara stolta jävlar eller biroller som inte har plats i ståryn.

Filmens tredje stora problem är att den inte är självständig. Det är del 1, så den har ingen övergripande struktur och slutar med en cliffhanger.

Så i slutändan kan jag bara rekommendera den för Godzilla-completists.

Sorry.