Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v30

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v30.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Jag har sett 3036: Origin Unknown. Jag fick den rekommenderad till mig i något sammanhang, jag tänkte "hm, Katie Sackhoff, scifi, trailern ser inte jätteful ut, bara 90 minuter lång".

Tyvärr är Katie Sackhoff ungefär det enda jag i efterhand kan säga att jag tyckte var bra. Specialeffekterna är lågbudget-fula, manuset onödigt komplext och flummigt och spretigt på ett dåligt sätt. Jag gillar när saker är weird, men det här kändes mest... platt. För tråkiga frågor, med svar som mest kändes som non sequitors.

Så nej, det var lite kul att se Sackhoff, och en del design var OK, men på det hela taget kan jag inte rekommendera den här.

BETYG: 2/5

 

[Khan]

Igår såg jag LOGAN.

Wolverine har lagt ner superhjältandet. Professor X har fått Alzheimers. Allt är i gränslandet till postapokalyps,alla är gamla och allt är skit. Och det är alldeles, alldeles underbart.

Jag trodde inte det gick att göra så här bra film med superhjältar. Herreminje. Fantastisk action, underbart karaktärsspel, vansinnigt vackra vyer när de reser genom landet. Groteskt övervåld mot och av barn. Allt man kan önska sig.

Storyn är ytterst simpel, men det gör inget när det ges så många tillfällen för karaktärerna att ta plats. Stewart, Jackman och nykomlingen Dafne Keen är alla helt fantastiska. Jag tror inte jag har sett Stewart så här bra någonsin förr, oavsett roll.

Jag är redan sugen på att se om den.

 

[krank]

Det är jättevarmt och jag håller på att gå under och alla som tjatat om hur häääärligt det skulle bli när det blev sommar och varmt är just nu mina dödsfiender...


Men jag har tagit mig samman och trotsat huvudvärken och sett Extinction, en ny Netflixfilm där Vanheden från Ant-Man (och Battle: Los Angeles) och en tjej från Cloverfield teamar upp med Luke Cage för att skapa en film som absolut inte är Skyline.

...är den putslustiga sammanfattning jag roade mig med att klippa och klistra ihop medan jag mellan huvudvärkssammanbitna tänder plågade mig igenom början av filmen. En trea, tänkte jag, det kan jag ge. Den är OK, "meh" passar ganska bra. Inget speciellt. Skulle jag gå enbart på upplevelsen så skulle det väl bli en tvåa, men det är ju inte filmens fel att jag har ont i huvudet och är på väg att svettas bort.

Sedan blir den bättre. Jag tänker inte säga hur. Och inte jätte-jättemycket bättre, inget mind = blown. Men bättre. Nog för att höja betyget ett snäpp.

Vanheden gör ett bättre jobb än jag trodde. Filmen har på tok för få kvinnor i talroller. Effekterna är dugliga.

BETYG: 4/5

 

[Ulfgeir]

Jag såg under veckan Space 1889: The Secret of Phobos.

Det är en tysk kickstartad film baserad på rollspelet Space 1889. Vi har koloniserat Venus och Mars. Tyskland har Venus, och Engelsmännen har Mars.

Den lär knappast vinna några Oscars, och specialeffekterna ser verkligen billiga ut. Men med tanke på att de bara fick ihop straxt under 30 000 Euro, så är det imponerande att de fått ihop en 2.5 timmar lång film. Filmen är kul dock, och kan därför rekommenderas.

Huvudpersonen i filmen är Willhelmina "Will" Armstrong. Brorsdotter till den berömde upptäckaren Jack Armstrong som tillsammans med Edison var de första att ta sig till Mars. Hon är själv en äventyrare och i besittning av ett Aether-skepp som har en speciell marsiansk artifakt ombord som gör att hon får konstgjord gravitation på skeppet med på skeppet är en marsiansk betjänt och en mekaniker.

En ondskefull marsiansk kult (The Cult of the Worm) är ute efter artefakten, för den är nyckeln för att de skall kunna fördriva alla människor från Mars.

Lite synd att mycket av extramaterialet inte har subtitles. Kan man inte tyska så missar man mycket.

 

[Pilzefrau]

Jag såg The Death of Stalin, som jag inte kom iväg på när den gick på bio i våras trots att jag var taggad redan då. Den handlar om partiledningen i Sovjet under dagarna efter att Stalin plötsligt dör. Det blir maktkamp och svajiga allianser med en gång, och filmen följer i första hand Nikita Chrusjtjov som blir lite "underdog" jämte Berija (chefen för hemliga polisen) och Malenkov (Stalins närmaste ersättare som alltså tar vid som premiärminister). Det udda med filmen är att det är en fantastiskt rolig komedi! Dess tagline på engelska var "a comedy of terrors" vilket jag tycker är himla finurligt. Samtidigt är den såklart väldigt mörk, och det är verkligen ett konststycke att balansera de två. Rekommenderas starkt

 

[Jocke]

Jag har i mitt Mission Impossible 6 buid up sett två andra action rullar med Tom Cruise nämligen Jack Reacher (2012) och Jack Reacher: Never Go Back (2016).

Jag kände inte till Lee Childs bokserie som filmerna är baserade på (det är dock inte bok 1 och 2 utan kanske... bok 8 och 12 som filmerna bygger på) och inte heller figuren Jack Reacher. Så jag antar att ingen annan heller gör det.
Jack Reacher är en hobo-drifter going from town to town - solving mysteries. Han är också en Hamilton:are men han är i regel mycket sämre på spektakulära agent trick än Tom Cruise.

I Jack Reacher så blir han inblandad i utredningen av en vansinnes skjutning där en krigsveteran flippat och krypskjutit civilister, till synes ett rent vansinnes dåd. Men Jack blir direkt överfallen av några dussinkriminella på en bar och fattar att något inte ligger rätt till och spöar sig fram till lösningen på mysteriet.

I Never Go Back blir Jack kompis med Cobie Smoulders som jobbar i försvaret med att vara Maria Hill. När hon blir oskyldigt anklagad för högföräderi måste Jack befria henne från ett militärfängelse (vilket tydligen är jätteenkelt) och sen måste de springa hela vägen till New Orleans där Jack kan göra det han gör bäst - slå fram sanningen ur folk. Efter som det är en semesterort tar de med sig Jacks dotter Sam som är en jävla klant och säkerhetsrisk.

Det som är lite bra är att konspirationerna är väldigt mundana. I Never Go Back är skurkarna i princip motiverade av en dålig kvartalsrapport och i den första filmen så är det helt vanliga skurkar som tycker att man kan gå över lik för att göra lite mer pengar.
Det som är dåligt är att Jack är världens tråkigaste figur, att den militära bakgrunden är fel sorts grabbig och att vi alla vet att Tom Cruise skulle kunna lösa det här bättre och snabbare själv i verkligheten.

Båda filmerna kan få svaga treor, Never Go Back är dock aningen sämre.

 

[Krille]

Jag såg Zatoichi's Pilgrimage.

Zatoichi (Shintaro Katsu) har ångest. Han har dödat så mycket folk att han har dåligt samvete. Så han ger sig ut på en lång pilgrimsfärd för att finna vad gudarna tycker om det.

Som vanligt vill ödet annorlunda: vid en bro hinns han ikapp av Eigoro (Hisashi Igawa) som försöker ha ihjäl honom helt utan förvarning. Det går inte så bra, och Eigoro dödas tills han är död. Men Eigoros häst leder hem Zatoichi till hans syster Okichi (Michiyo Okusu), som först försöker ha ihjäl Zatoichi och sen ångrar sig eftersom hon inte tycker om blod. Och eftersom Eigoro bara hade mutats av yakuzan att ha ihjäl Zatoichi så släpper on saken.

Förstås vill yakuzan och boss Tohachi (Isao Yamagata) ta över byn, och ha ihjäl Zatoichi bara för att. Det kan inte Zatoichi gå med på, och med det blir det blodigt.

---

Den här var förvånansvärt tråkig för att vara en Zatoichi-film. Det fanns inga kul förvecklingar alls, utan den var mest utdragen fram tills Zatoichi slaktar alla. Det var inga kul vändningar, inga intriger, inga rivaler, utan bara Zatoichi på ena sidan och en bunt yakuza på andra – med en klase bönder som tittar på. Och jag begrep mig inte alls på Okichi.

Och vad fan hände med pilgrimsfärden?

 

[Lambendil]

Igår såg jag LOGAN.

Wolverine har lagt ner superhjältandet. Professor X har fått Alzheimers. Allt är i gränslandet till postapokalyps,alla är gamla och allt är skit. Och det är alldeles, alldeles underbart.

Jag trodde inte det gick att göra så här bra film med superhjältar. Herreminje. Fantastisk action, underbart karaktärsspel, vansinnigt vackra vyer när de reser genom landet. Groteskt övervåld mot och av barn. Allt man kan önska sig.

Storyn är ytterst simpel, men det gör inget när det ges så många tillfällen för karaktärerna att ta plats. Stewart, Jackman och nykomlingen Dafne Keen är alla helt fantastiska. Jag tror inte jag har sett Stewart så här bra någonsin förr, oavsett roll.

Jag är redan sugen på att se om den.

Och man tröttnar aldrig på X-23. Hennes skrikande och kick-assande blir aldrig tråkigt.

 

[Conan]

Jag såg The Death of Stalin, som jag inte kom iväg på när den gick på bio i våras trots att jag var taggad redan då. Den handlar om partiledningen i Sovjet under dagarna efter att Stalin plötsligt dör. Det blir maktkamp och svajiga allianser med en gång, och filmen följer i första hand Nikita Chrusjtjov som blir lite "underdog" jämte Berija (chefen för hemliga polisen) och Malenkov (Stalins närmaste ersättare som alltså tar vid som premiärminister). Det udda med filmen är att det är en fantastiskt rolig komedi! Dess tagline på engelska var "a comedy of terrors" vilket jag tycker är himla finurligt. Samtidigt är den såklart väldigt mörk, och det är verkligen ett konststycke att balansera de två. Rekommenderas starkt

Tycker den var ganska orolig. Synd då idén annars var rätt bra.