Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v31

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v31.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Khan]

Jag har precis sett 1922, baserad på kortromanen av Stephen King.

Året är 1922. Wilfred James hatar storföretaget Farringtons, som åker runt i trakten där han har sin gård och köper upp mark. Mer hatar han sin fru som vill sälja sin mark till Farringtons, lite mer än halva gården. Enda sättet att lösa det hela utan att det går åt skogen? Mörda frun, manipulera tonårssonen att hjälpa till, gömma kroppen och lura i grannskapet att hon flytt gården för att bosätta sig i storstan.

Det här är lågbudgetskräck när den är gjord på rätt sätt. Den använder sina pengar smart, på bra skådisar och bra effekter. 90% av handlingen är i eller vid huset där James bor. De andra ser inte billiga ut, men de använder kameran smart för att dölja att de inte har råd att bygga enorma kulisser. Skräcken kommer heller inte av plötsliga hopp eller en galen yxmördare som jagar någon genom skog och mark, utan genom hur det inledande mordet påverkar James och hans son. Thomas Jane i rollen som James är hur bra som helst, hela registret från dryg och stolt i början till nedgjord och bruten i slutet. Den stoiska midwestdialekten, med smalnande ögon och utskjuten haka gör mycket för att sätta karaktären i början, och det är skitbra.

Filmen ger inte känslan av skräck, så mycket som obehag. Efter halva filmen kändes det som om jag behövde duscha.

Inte en fantastisk film, men en bra sådan. På sina ställen till och med riktigt bra. Har du Netflix är den definitivt värd att lägga 1:45 av ditt liv på.

 

[Feuflux]

4 av 5 i betyg.

Spoiler

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: misslyckade komedier)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)

Jag har gjort det igen. Haft för höga förhoppningar som grumlar en filmupplevelser.

Jag har sett Atomic Blonde (https://www.imdb.com/title/tt2406566/?ref_=nv_sr_1). Jag har även sett ett youtube-klipp som gick igenom alla effekter filmen John Wick haft på andra filmer. Om jag inte minns fel så är action-koreograferna till den här filmen hämtade därifrån (jag är givetvis för lat för att kolla upp det). Så, jag förväntade mig action (de fick jag, men mindre än jag trodde), tydlighet ("en man hämnas sin hund" är tydligt, "vem kan du lita på i Berlin" är det inte) och bra kamerarörelser (oh ja). Sen hade jag inte full koll på att filmen skulle utspela sig 1989 (eftersom jag är en nonchalant sopa eller nåt) så jag fick stå ut med fulare kläder än väntat.

Mina filmupplevelser börjar bli ett psykologiskt spel, en slags krigsföring mot mig själv, en kamp för att inte bli besviken. Jag önskar att jag hade haft en terapeut som kunde berätta vad jag borde säga åt mig själv. Jag vill ha en filmjävel att ge maxbetyg till! Det blir det inte den här gången heller, och det som kändes som bra inledningsvis.

Sen funderar jag på min betygskala och hur jag kan formulera om den. Till skillnad från John Wick (som jag gav en 4 också om jag inte minns fel) så finns det mindre anledning att se om den här. Den är lika snygg, men lägger mer av sitt värde i att veta hur det går, och det vet jag ju nu. Dessutom fallerar den på punkten emotionell investering (det gör nästan alla filmer för den delen), dvs att jag inte hittar en enskild person där jag känner "den HÄR personen bryr jag mig mycket om hur det ska gå för". Så jag hade kunnat ge filmen en 3:a och följa mina egna riktlinjer, men det är filmen för bra för, så då borde ju min betygskala vara felaktig.

Men jag är inte bitter...

 

[krank]

Jag och Liten har just varit och sett Ocean's 8 på bio.

Den var... ganska exakt precis det jag förväntade mig. En feelgood heistfilm, liksom. Helt i linje med det lilla jag minns från tidigare filmer. Alla kvinnorna gjorde ett kickass jobb. Jag älskar att de inte fyllde filmen med 20-somethings utan tog Sandra Bullock, Cate Blanchett, Helena Bonham Carter och Sarah Paulson, plus Anne Hathaway, Mindy Kaling, Awkwafina och Rihanna. En jävligt kickass cast, får jag säga.

Det verkar också ha gått rätt bra för den - på Wikipedia ser det ut som 70 mille i budget och 270 mille i box office, så den verkar ju ha fallit folk på läppen.

Jag gillade den skarpt. Inte nog för att kunna ge den en femma dock - jag vill inte nödvändigtvis se om den imorgon. Däremot blev jag sugen på att se om de gamla filmerna, eftersom jag upptäckte att jag inte kom ihåg något från dem.

BETYG: 4+

 

[DeBracy]

Hakade lite spontan på och såg Hereditary på bio ikväll. Skräck är inte min grej, men trailern namedroppade The Witch som jag tyckte var rätt cool (uppmärksammade inte att det var pga samma producent, trodde det var samma regissör) och Gabriel Byrne har jag nån slags softspot för.

Glad att jag gick! Jag missade säkert massor som var flirt med eller brott mot skräcktroper, men fick ändå känslan av att den här har en stark koppling till 70/80-talets skräckisar. Det fanns flera grejer jag tyckte var intressanta att se bara för det... cinematologiska? Hur den var gjord, vissa grepp de valt, effekter och övergångar.

Av mig får den en krankisk fyra.

 

[Voldstagg13]

Ett nytt gammalt hot mot mänskligheten: 'Infestation' (2009), med Christopher Marquette, Brooke Nevin, Ray Wise m.fl.
Förtexterna antyder vad som sker sådär en tio minuter in i filmen (om man inte hade sett omslaget först), staden/världen invaderas av jätteinsekter. En liten grupp med en tidigare utpekad huvudperson (fast inte speciellt inom gruppen) måste hitta ett sätt att hantera den nya verkligheten.

Det är en monster/gore/överlevnad/komedi, den lägre budgeten visar sig mest i begränsningen i antalet skådisar och bristen på statister. Effekterna är helt ok, en del brister naturligtvis men för filmen fungerar de. Det som är lite synd är bristerna på stämning, jag saknar nåt lite mera skräckfyllt, lite mera överraskning, lite mera udd och timing i humorn. Omslaget antyder mera av komedi än vad det är, humorn finns men är nedtonad och inte så skruvad som man skulle kunna tro.
På det hela taget känns det som man kunde ha tagit ut svängarna mera i dialogerna och själva dramat för att ge filmen personlighet, grunden finns för det. Nu blir den smårolig, lagom och smått intressant...finns det nån filmskapare som vill höra det om sin film?: 3/5.

 

[krank]

Efter att ha tittat på Prideparaden så upplevde jag ett starkt behov av att sitta nästan ensam i en liten, sval biosalong så jag gick och såg Hotel Artemis.

Har ni hört talas om den här filmen? Jag har inte hört talas om den här filmen. Jag råkade typ snubbla över en trailer igår och blev superförvånad. Hur har jag missat den?

Jag menar: Först och främst är det en mid-tech dystopisk near-future-scifi-film; ni vet litegrann som cyberpunk men utan speciellt mycket cyber. Det finns hologram dock, och kameror inopererade i ögon. Filmen utspelar sig på hotellet Artemis, som är ett hemligt ställe dit brottslingar kan ta sig för att bli ihopsydda när de blivit skadade. Det finns regler som håller folk på mattan, och grejer, lite som på hotellet i John Wick. Men allt är mycket, mycket mer nergånget.

Så. Redan där förstår ni att premissen och miljön är awesome.

Sedan: Jodie Foster, Sofia Boutella, Dave Bautista, Zachary Quinto, JEFF FUCKING GOLDBLUM. Det finns fler skådisar i filmen, men inte jättemånga fler. Men det är inga vars namn jag kände igen. men kom igen, den där lineupen förtjänar mer än "huh? Den där filmen har jag aldrig hört talas om...".

Vi var kanske 5-6 pers i salongen, allt som allt. Det var hemskt trevligt.

Filmen är lite drygt 90 minuter lång. Ni vet, typ lagom för en film. Man hinner inte ens bli kissnödig av läsken man köpte innan bion.

Storyn är... Tja, det är en sån där "man samlar ett gäng udda personer med agendor på ett ställe, de agerar ut agendorna och så går det inte som nån av dem tänkt sig riktigt"-film. Så jag ska inte säga så mycket om den, annat än att jag tyckte om den.


Jag velar lite i betygsättningen. Men jag landar nog i att den är riktigt, riktigt bra men att jag nog skulle dra mig lite för att se om den imorgon.

Also: jag gillar verkligen både Foster och Boutella.

BETYG: 4+/5

 

[Vimes]

Jag och dottern var och såg Hotell Transylvanien 3 på bio. Filmindustrin skiter ju ur sig många trötta, dassiga bajsmackor till animerade filmer, men det här tog ändå priset. Skittråkiga karaktärer, dumma skämt som varken är roliga för föräldrar eller barn, extremt trött och förutsägbar handling. Jag gick från biografen och kände mig som en sämre och dummare människa. Tiden får jag aldrig tillbaka, men jag gläds ändå åt att filmen inte var längre. Tänk vilken jävla misär det hade varit om de cyniska arslerna som producerat skräpet hade låtit filmen bara vara en minut längre. Jisses. På tal om slutet var eftertextanimationerna de mest oinspirerade jag sett i genren.

Fy fan.

Dottern tyckte det var bra dock, men barn har ju ingen smak över huvud taget.

 

[Bolongo]

Sent omsider tog jag mig an att se Lagens Väktare från 2017. Den med levande (nåja...) skådisar. I stort sett allt det följande är SPOILERS, bara så ni vet.

Spoiler

Det börjar med att vi får se lite "found footage" på Stålmannen med snus under läppen. Mycket märklig upplevelse. Vad detta klipp vill visa - och detta är något som blir ett tema i mycket av dialogen under filmen också - är att Stålis var underbar och älskad av alla. Vi som sett de tidigare filmerna vet att detta är historieförfalskning, men jag kan låta det passera i just det här fallet. Allt är bättre än att minnas hur miserabelt det egentligen var.

I alla fall: tydligen håller hela mänskligheten på att balla ur, nu när de förlorat sin kryptonske messias. Dessutom har det börjat dyka upp något slags flygande humanoider från en annan planet eller dimension som kidnappar folk.

Läderlappen och Mirakelkvinnan vill sätta ihop en grupp som kan bekämpa dessa problem, men det går rätt trögt i början. Vid filmens mittpunkt har de ändå lyckats skrapa ihop Blixten, Vattenmannen och en kille som vi kanske kan kalla en Cyborg.* De två sistnämnda går inte med förrän utomjordingarna gör något som drabbar dem personligen.

Ja, just det, under tiden så får vi också veta att flygetygen jobbar åt ett leransikte vid namn Stäppvargen. Konstigt nog är dikotomin mellan civilisation och vildmark inte något av hans framträdande karaktärsdrag. Istället letar han efter tre lunchlådor som hans mamma lämnat här på jorden. Han tar snabbt ifrån amazonerna och atlantiderna två av dem. Om han får den tredje kan han förinta Jorden, tydligen.

Väktarna får pisk första gången de konfronterar Stäppvargen. Eller tja, det blir oavgjort, kanske man kan säga. Efteråt avslöjar Cyborg att han suttit på den sista lådan. Efter viss debatt bestämmer de sig för att återuppliva Stålmannen, eftersom de behöver ett övertag mot Stäppis.

Med en kombination av lådan och kryptonskt hokus-pokus lyckas de få liv i liket. Men eftersom det är drygt en halvtimme kvar av filmen så måste ändå hans återkomst förhalas, så han får vara förvirrad och anfalla Väktarna ett tag, sedan lugnar Lois ned honom och han flyger iväg med henne för att finna sig själv igen.

Eftersom idioterna glömt att säkra lådan efter den nekromantiska ritualen, så norpar förstås Stäppvargen den. Nu blir de tvungna att göra ett sista desperat anfall mot hans bas. Det går sisådär, men i elfte timmen återvänder Stålmannen och räddar dagen. Slutet gott, allting gott.

Efter eftertexterna får vi veta att Lex Luthor rymt från fängelset och vill sätta ihop en egen grupp. Hans första rekryt är någon vi kanske kan kalla... Dödsslaget.**

Filmen var... okej. Jag blev positivt överraskad, måste jag säga. Den är förstås inte i närheten av att vara lika bra som Mirakelkvinnan, men den är ändå långt ifrån att vara så usel som Mannen av Stål eller Läderlappen mot Stålmannen. Den har en begriplig handling, vars karaktärer har (någorlunda) begripliga motivationer. Det finns inga oförklarliga luckor heller - visst, vissa saker händer bara på grund av dumhet eller förklaras bara med teknobabbel, men handlingen fungerar på sina egna premisser.

Sedan lider den förstås av sin förhistoria. DC har rusat till team-up filmen direkt, utan att etablera något alls om hälften av hjältarna. Den hade välkända tekniska och person-problem under inspelningen. Den är en mash-up av två väldigt olika regissörers visioner. Men den lyckas faktiskt fylla sin primära funktion: att korrigera kursen för detta filmuniversum bort från det deppiga och fram mot något mer hoppfullt. Det gör åtminstone mig mer hoppfull inför den kommande filmen om Vattenmannen. Har ni sett trailern? Den har SHARKS WITH FRICKIN LASERS ON TOP OF THEIR HEADS!





* Cyborg fanns inte under epoken då man översatte serienamn till svenska, så jag fick improvisera. Kanske hade de kallat honom Plåtniklas eller något annat putslustigt, men för den här texten tog jag det enklaste alternativet.
** Även för honom känner jag inte till någon officiell svensk översättning.

 

[Bolongo]

Förresten, jag kom på en sak att kritisera ur internlogisk synvinkel. Det borde väl stå i spoilertags, men det är en så liten detalj så jag skiter i det.

Under epilogen vill Läderlappen bygga en sammanträdeslokal för gänget. Var? Jo, han tänker renovera Wayne-familjens gamla herrgård. Ööööhhhmmm... kommer inte det att ge folk en ledtråd till hans hemliga identitet?

P.S. Haha, en till, liknande: När Lois hoppar ur en bil och skriker "Clark!" Det står två poliser precis bakom henne...

 

[Gurgeh]

Cyborg fanns inte under epoken då man översatte serienamn till svenska, så jag fick improvisera. Kanske hade de kallat honom Plåtniklas eller något annat putslustigt, men för den här texten tog jag det enklaste alternativet.

[BESSERWISSERNÖRDMODE]
Cyborg förekom i Serietidningen (ja, den hette så) som publicerades 1984 (och möjligen 1985). I den kunde man läsa om Teen Titans (Tonårsgänget), vars medlemmar hade följande namn på engelska respektive svenska:

Robin - Robin
Wonder Girl - Mirakelflickan
Kid Flash - Blixtpojken
Changeling - Bortbytingen
Cyborg - Cyborg
Raven - Korpen
Starfire - Starfire
[/BESSERWISSERNÖRDMODE]

Efter eftertexterna får vi veta att Lex Luthor rymt från fängelset och vill sätta ihop en egen grupp. Hans första rekryt är någon vi kanske kan kalla... Dödsslaget.

Även Deathstroke, the Terminator förekom naturligtvis i den här tidningen, och hette antagligen Utplånaren, men det är jag inte riktigt lika säker på. Det var länge sedan jag läste dem, och jag har dem tyvärr inte lättillgängliga, om jag ens har kvar dem.

 

[Bolongo]

Där ser man!
Alltid lär man sig något nytt på det här forumet.

 

[Pilzefrau]

Jag hade filmmaraton hemma hos mig igår, och vi såg Bourne-trilogin. Dvs The Bourne Identity, The Bourne Supremacy och The Bourne Ultimatum. Vi iddes inte fortsätta med spinoff-filmen The Bourne Legacy (nu utan Bourne!) eller revival-filmen Jason Bourne.

De var väl bra allihop. Vi hade, som vi brukar, dryckesregler och skålade friskt, fast nästan ingen drack alkohol så det var inget problem att ta sig igenom tre filmer. Vi skålade varje gång de sade "Bourne", "Treadstone" eller "Blackbriar" vilket faktiskt blev lite tjatigt. Vi skålade för glaskross och flaggor vilket var ganska lagom ofta. Allra roligast var det att skåla för att CIA inte hade koll, för det har de väldigt sällan i de här filmerna

---

Detta var mitt tionde dryckeslek-film-maraton; en tradition jag haft sedan jag flyttade till den här lägenheten och skaffade mig en projektor och tre soffor. Jag tänkte dela med mig av mina line-ups, inklusive vilka dryckesregler som var de roligaste varje gång:

1. Fast and Furious: film 1–7 (Fate of the Furious hade inte kommit ut än)
Roligast regler: "Family", Nytt fordon, samt Växelspak i närbild

2. Transformers: Bay-filmerna 1–4 (The Last Knight hade inte kommit ut än) samt The Transformers: The Movie (1986)
Roligast regler: Våld mot ansikte samt Amerikanska armén är så jävla balla tycker Michael Bay

3. Pirates of the Carribbean: 1–4 hemma följt av 5:an på midnattsbio
Roligast regel: Han är inte död!

4. Twilight: alla filmerna
Roligast regler: Nån blir våt samt Bella har starka känslor tror vi

5. Mission: Impossible: 1–5 (Fallout hade inte kommit ut än)
Roligast regler: Tom Cruise springer, Det var nån annan! samt Åh nej, en timer!

6. Indiana Jones: alla filmerna
Roligast regler: Pryl i förgrunden samt Förbannad

7. Disney-djur: Micke & Molle, Oliver & gänget, Pongo och de 101 dalmatinerna, Mästerdetektiven Basil Mus, Bernard & Bianca, Robin Hood
Roligast regel: Död anhörig

8. Batman: Batman (1989) t.o.m. Batman & Robin (1997) följt av Batman (1966)
Roligast regler: Det där dör man av samt Origin story

9. Sagan om Ringen: Jacksons Ringen-trilogi, extended edition
Roligast regler: Frodo ramlar, Stora blå ögon, samt Besök det vackra Nya Zeeland

10. Bourne: Identity, Legacy och Ultimatum
Roligast regel: CIA har ingen koll


Kommande tema-kandidater: Die Hard, Cornetto-trilogin och Hunger Games.

Om du bor i Göteborg och tycker det här låter kul, hör av dig vetja.

 

[Krille]

Jag har sett Batman: Gotham by Gaslight.

Året är artonhundrakallt, och en mördare har kommit till Gotham. En seriemördare, som med kirurgisk precision skär upp sina offer. Jack.

Men det är inte den enda som har kommit till Gotham. En annan galning finns där ute, som klädd som en fladdermus slår till mot kriminella och skyddar de värnlösa. En vigilant. Batman.

Det är bara en tidsfråga innan deras vägar möts.

---

Jag tyckte om Gotham by Gaslight. Filmen talar snabbt om för oss att vi inte ska förvänta oss en trogen överföring av Batman till artonhundrakallt, utan signalerar tvärtom att här kommer vi göra något annat av källmaterialet. Twisterna och hintarna löper om varandra, ända till upplösningen. Det är mer av Sherlock Holmes än Batman över Gotham by Gaslight. Den är också ful i mun och rätt kladdig, mer horror än äventyr.

Och återigen visar Warner Animation vart DC-filmskåpet ska stå.

 

[Jocke]

Jag och dottern var och såg Hotell Transylvanien 3 på bio. Filmindustrin skiter ju ur sig många trötta, dassiga bajsmackor till animerade filmer, men det här tog ändå priset. Skittråkiga karaktärer, dumma skämt som varken är roliga för föräldrar eller barn, extremt trött och förutsägbar handling. Jag gick från biografen och kände mig som en sämre och dummare människa. Tiden får jag aldrig tillbaka, men jag gläds ändå åt att filmen inte var längre. Tänk vilken jävla misär det hade varit om de cyniska arslerna som producerat skräpet hade låtit filmen bara vara en minut längre. Jisses. På tal om slutet var eftertextanimationerna de mest oinspirerade jag sett i genren.

Fy fan.

Dottern tyckte det var bra dock, men barn har ju ingen smak över huvud taget.

Konstigt att den inte är bättre, det är ju Genndy Tartakovsky både på manus och regi. Han är ju ändå geniet bakom Samurai Jack, den bra Clone Wars, Dexters Laboratory och inblandad i alla andra Cartoon Network klassiker från 00-talet.

 

[krank]

Jag passade på att avsluta veckan med att se den nya Tomb Raider-filmen.

Och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Tyvärr fick ju både Hannah John-Kamen och Nick Frost alldeles för lite skärmtid - jag gillar ju verkligen att John-Kamens filmkarriär verkar ha kommit igång så bra, med både den här filmen, Ready Player One och Ant-Man & the Wasp under samma år.

Men. Jag tyckte att plotten här var helt OK. Kanske inte fantastiskt djup eller så, men nog för att bära upp två timmars Indian jones:ande som definitivt påminde mig om de bästa delarna av spelen. Den här filmen bygger ju mycket estetiskt och plotmässigt på de nyare spelen, de med en lite yngre och mer oerfaren Lara - vilket funkar alldeles utmärkt. Det hoppas och klättras och löses pussel i spännande miljöer.

Jag tyckte väldigt mycket om att filmen inte alls handlar om att hon är tjej. Det blir ju lätt så, framför allt om man är fast i något slags 90-talsfeminism, att historier om "starka kvinnor" lätt faller in i något slags kliché av "tjej vill göra grej. Dumma män tror inte tjej kan göra grej. Tjej visar att män har fel". Det räcker liksom inte med "stark kvinna"-porträtt. Och den här filmen tyckte jag inte var det, heller - Lara är kompetent och smart, och har en hel del utveckling under filmen - men hon är ingen mary sue, och hennes svagheter har inget med hennes kön att göra. Och jag tror rentav inte jag såg någon antyda att det skulle ha det heller. Hon utsätts inte för något sexualiserat våld, och kameran gör inga Michael Bayska porriga svepningar över hennes kropp.

Det är jättetrist att man ska behöva göra listor över dumma saker filmen inte gör - lite som att lista "torterar inte djur" i sin Tinderprofil - men tyvärr ser det ju ut så.

Ska man säga något negativt så är det väl att det finns för få kvinnor i filmen generellt. Det är en jäkla korvfest, det är det.

Givet vilken karaktär Lara Croft är, och givet att hennes berömmelse under 90-talet och början av 2000 i ganska hög grad handlade om hennes lågpolygonala tuttar så tycker jag nog att det här var en riktigt bra film. Som fick mig att vilja spela spelet. Och se en uppföljare. Vi får väl se hur det blir med det - många kritiker verkar som vanligt inte hålla med mig om filmens kvaliteter, och även om filmen drog in en del flis så kanske det inte var tillräckligt mycket flis för att de ska vilja göra en.

BETYG: 4/5

 

[Krille]

Givet vilken karaktär Lara Croft är, och givet att hennes berömmelse under 90-talet och början av 2000 i ganska hög grad handlade om hennes logpolygonala tuttar […]

Apropå lågpoly: en tjejkompis dotter uttryckte även sin åsikt om Lara Croft: "she would make those jumps much easier if she had sensible clothes. Cone bras like Madonna are stupid."

 

[Ulfgeir]

Apropå lågpoly: en tjejkompis dotter uttryckte även sin åsikt om Lara Croft: "she would make those jumps much easier if she had sensible clothes. Cone bras like Madonna are stupid."

Det är väl dagens understatement (Åtminstone delen om Cone bras).
Hittade en artikel på siten Kotaku.com för bra länge sedan om bröst i datorspel och varför de misslyckas.

Artikeln är klassad som NSFW (Not safe for work) Fanns en del intressanta kommentarer dock.

Spoiler

https://kotaku.com/how-video-game-breasts-are-made-and-why-they-can-go-so-1687753475]kotaku.com

/Ulfgeir