Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v4

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v4.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Jocke]

jag har sett två filmer sen sist jag skrev. Ingen av dem den här veckan efter som det är måndag förmiddag, men i alla fall i den nära forntiden.

The Belko Experiment
Av nån anledning tvingas de åttio amerikanska kontorsarbetena på Belko Corporations kontor i Bogota att mörda varandra medan lokalbefolkningen har ledigt för dagen. Dr Cox och Big Head är med. Det var verkligen inget särskilt med den här filmen. Vi har sett genren förut och TBE är inte något särskilt bra eller dåligt exempel på den. 3 av 5

Better Watch Out
Den här filmens trailer lurade mig. Den dök upp på nån årsbästa skräcklista och det såg ut som att en barnvakt och två barn i åldern "för gamla att ha barnvakt" är med om en home invasion och använder sig av ensam hemma liknande fällor för att mörda inkräktarna. Det är det alltså inte. Och det är ganska synd för jag skulle gärna se en sån film. Särskilt med typ terapisessionerna med barnet som mördat en sju-åtta pers med hjälp av hushållsartiklar och leksaker. Undrar om det finns nån sån rulle?

I alla fall, i stället får vi en helt annan film, som förvisso innehåller home invasion, barnvaken för för gamla barn, mord och så vidare. Men det är en helt annan grej det egentligen handlar om och det har jag inte så stor lust att spoila. Den var helt okej och Levi Miller som spelar det lite för gamla barnet gör en förvånansvärt bra insats. Det är en på alla sett intressantare film än The Belko Experiment vilket visar att en femgradig skala är lite väl trubbig för jag skulle inte för mitt liv ge Better Watch Out en fyra. 3 av 5

 

[Cissi]

Två filmer har jag hunnit med den här veckan.

Tomorrow when the war began (2010) är en ungdomsfilm som bygger på en bokserie av John Marsden. Jag läste böckerna när jag var tonåring och älskade dem. Men som vuxen förstår jag att jag älskade historien som tonåring just för att det handlar om starka, duktiga tonåringar med allt vad det innebär av tonårsfantasier. Premissen är att kriget kommer när ett gäng tonåringar är ute i den Australiska ödemarken och tältar. När de kommer hem är allt förändrat. När jag precis sett den så kände jag att den var bra men nu, några dar senare så är det faktiskt inte så mycket med den som ens gör den minnesvärd. Den var inte dålig, mest ofullständig. Bokserien är sju böcker och första filmen följer första boken, vilket gör den till en upptakt. En sekvens där roller etableras, konflikten beskrivs osv. Sen tar det slut. Inga uppföljande filmer gör att hela berättelsen tar tvärstopp. Min tjej som jag är kontaktperson åt gillade den dock skarpt. Hon är 15, så återigen flörten med tonårsromantiken. 2 av 5.


Sen har jag sett Child 44 (2015). Återigen en film som baseras på en bok. Utspelar sig i Stalins Sovjet tidigt 50-tal. Huvudperson är en MGB-agent som hamnar i klammeri med sin egen organisation då han börjar följa upp oförklarliga dödsfall bland unga pojkar som hittas på tågspåren. "I paradiset sker inga mord" är ledorden för det Stalinistiska väldet som försöker mörka att perfektionen kan föda seriemördare. Lyckas förmedla en krypande känsla av att inte kunna lita på någon, osäkerheten och rädslan som kommer av att leva i en totalitär stat där din granne är så rädd för din andre granne att han anger dig för att du hänger tvätt på fredagkvällen. Tre superbra svenska skådespelare i huvudroller, Fares Fares, Noomi Rapace och Joel Kinnaman som gör jättebra rolltolkningar. Filmen är skitig, inte tillagd och även om mordhistorien är fokus så blir den snabbt en bisak. Det är porträttet av Stalins Ryssland som är filmens absoluta styrka och filmen är klart sevärd. 4 av 5

 

[Voldstagg13]

Trenchcoat i natten...'Skuggor ur det förflutna' ('Out of the past', 1947), regi: Jacques Tourneur, med Robert Mitchum, Jane Greer, Kirk Douglas m.fl. En f.d. privatdeckare som sadlat om till bensinmacksägare får påhälsning av någon han inte vill träffa, ett uppdrag han har haft som rörde en kvinna vilken skulle spåras upp blir en tillbakablick och en återuppväckt förbannelse...
En 'noir-deckare' som börjar lite stelt men som rullar på och blir bättre ända till slutet. Det är trenchcoats, hårda repliker, smärta och svärta. Det som skadar filmen för mig är Mitchum, en släkting till mig kallade honom nån gång för "träbelätet" och jag förstår vad hon menade, han har inget som riktigt får mig att bry mig. Partisk som jag är skulle Bogart och Bacall ha lyft filmen till en av sina klassiker, Mitchum och Greer gör vad de kan men inte mera. Douglas däremot är perfekt som flinande affärsgangster, han skulle behövt en bättre motpart.
Men historien är bra, Tourneur en erkänt bra regissör och filmen kan jag gärna se om trots mina invändningar: 3/5, men med ett osynligt +.

 

[Voldstagg13]

Budgetbalsamerat: 'The legend of the mummy' (1997) med Amy Locane, Eric Lutes, Louis Gossett Jr. m.fl. En gammal arkeolog plågas av saker rörande hans egyptiska fynd från yngre dagar, hans dotter och en yngre kollega involveras, allt tycks höra ihop med en viss mumie i hans samling.
Över titeln stod "Bram Stoker's", jag antar att de ryckt några små bitar eller en kort sammanfattning från en bortglömd novell och kokat ihop en skräckfilm i nutid (1997, alltså). Det känns som en 'Tales from the crypt' i lättversion plus lite 'Amazing stories', scenbyggen som är snygga utan att vara övertygande, rekvisita som verkligen skriker teater och mumier som är mera åt Scooby Doo-hållet.
Det blir aldrig riktigt bra (skådisarna håller på '90-tals bra TV-serie'-vis men inte mer) men heller inte riktigt dåligt, kanske hade en kalkon varit att föredra.
Måste man se allt med mumier, då är den inte sämst i klassen. Vill man se en bra skräckfilm, hoppa över: 2/5, att den är bättre än dålig gör den inte bra.

 

[krank]

Jag har sett BLAME! på Netflix.

Mitt första möte med franchisen var för snart 15 år sedan; 2003 kom en animeserie med sju stycken avsnitt a' fem minuter vardera. Varje avsnitt var, fick jag veta senare, en animerad illustration av någon scen eller något skeende från den manga som låg till grund för det hela.

Utan sammanhang var de där avsnitten fullständigt obegripliga, men rent utsagt löjligt snygga och inspirerande. Jag fascinerades både av obegripligheten och av miljöerna - den eviga, mäktiga, övergivna hyperteknologiska staden.

Senare har jag försökt börja läsa mangan några gånger. En vacker dag ska jag lyckas. Mitt problem där är att jag upptäckt att jag har svårt att läsa just manga, framför allt när större delen av berättandet sker visuellt - jag får svårt att hänga med om jag inte har ord att hänga upp mina tankar på, och jag har extremt svårt att hänga med i actionscener i manga.

Hur som helst. Det där första intrycket av BLAME! inspirerade flera av mina rollspel; framför allt Evolutionens Barn och arkologin i Rotsystem. Jag har burit med mig den där första känslan i ett och ett halvt decennium och den har genomsyrat mycket av det jag gjort och tänkt sedan dess.

Så... När jag såg att Netflix gjort en film så fanns det liksom inte på kartan att jag inte skulle se den. Det enda problemet var att det nu gått många år sedan jag vande mig av med att se film med japanskt tal och engelsk text; jag har blivit lat helt enkelt. Van vid att kunna titta bort och inte missa saker. Men efter ett par månader av prokrastinering har jag nu sett filmen.

Min bedömning: Jäkligt snyggt och bra. Det viktiga - miljöerna - är makalöst snyggt. Designen är spot on, även om det är lite mer färg än jag minns från den där första animen.

Krille såg den här filmen för ett tag sedan och anmärkte på att animationen är i 3d. Och det stämmer: ibland ser man tydligt att karaktärerna är celshade-renderade 3d-objekt snarare än ritade. Jag tyckte dock inte att jag såg det så ofta att det störde mig dock; jag är överlag rätt imponerad av hur väl filmen upprätthåller illusionen. Däremot störde jag mig ibland på det andra klagomålet jag har för mig att Krille hade - det är låg framerate, vilket det inte egentligen finns några rimliga skäl för när det som sagt rör sig om 3d-rendering. Jag tror att det är ett försök att efterhärma handtecknad anime, som ju av kostnadsskäl håller sig kring 12 fps eller så - men det känns missriktat i en film som i övrigt är så visuellt påkostad.

Men jag kan i ärlighetens namn inte ge den här speciellt dåligt betyg. Det är inte riktigt på se-om-imorgon-nivå, men inte långt ifrån. Jag skulle kunna se en uppföljare imorgon, dock.

BETYG: 4+/5

Jag har f.ö. redan fått den här världens hemlighet spoilad för mig, men jag hoppas på fler filmer som utforskar miljön mer och kanske också nosar på just den hemligheten. För den är jättecool, om de nu kör på samma som jag har för mig gällde i originalet.

 

[Krille]

Jag har sett Asterix och Kleopatra.

Kleopatra (Annicka Kronberg) har ett problem: Julius Caesar (Mathias Henrikson) tar inte henne eller hennes nation på allvar. Så hon beordrar sin främste arkitekt Numerobis (Tor Isedal) att lösa problemet.

Det innebär att Numerobis har ett problem: han har tre månader på sig att bygga ett palats som imponerar på Caesar. Det finns bara en som kan rädda honom, hans gode vän Miraculix (Lars Edström).

Så Miraculix tar med sig Asterix (Bert-Åke Varg) och Obelix (Håkan Serner) och löser problemet.

Och det innebär att Julius Caesar har ett problem.

---

Den här är inte riktigt lika klockren som Asterix och Britterna. Den har bra sångnummer, en del fniss och en hel del skratt. Men den har inte så mycket flyt och tajming som Britterna.

Trots det är det en av de bästa Asterix-filmerna nånsin. Det är bara att Asterix och Britterna är så episkt jättebäst att den är svår att toppa.