Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v43

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v43.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Mundo]

Jag har sett Batman Ninja, en animé på en och en halv timme som handlar om Batman i foedala japan.
Det där kanske ni tyckte lät coolt.
Där hade ni fel.

Filmen har typ 20+ karaktärer, ingen av dem har en personlighet förutom sin mest base-line (och inte ens den har de ibland), robotstrider och saknar i princip mer eller mindre helt någonting som kan göra att man förlåter filmen. Det är 110% fan-service, av den sämsta sorten (ni vet, fokusera-kamerian-på-deras-bröst-tjejer som slickar varandra i ansiktet medan mechas slåss i bakgrunden).

Det här var den absolut sämsta filmen jag har sett i mannaminne. The Room var fan bättre.

0 av 5. Den här filmen är så dålig att den inte förtjänar att få 1 av 5. Jag förväntade mig absolut ingenting och blev ändå besviken.

Sämst av allt är...

Spoiler

Skurkstriderna. Bane introduceras och tillintentgörs under loppet av 20 sekunder, Poison Ivy och Deadstroke förlorar sina strid med typ två svärdshugg var medan Two-face och Penguin får man inte ens se hur de förlorar sina strider, vi får bara anta att de gjorde det).

Och vad i helvete var det för dumt skit med aporna som transformeras med fladdermössen för att bli en jättestaty som ser ut som nittiotalsbatman?!

Och som om inte en Robin är dumdryg nog så måste vi ha fyra stycken i samma film, och en av dem måste ha en animal side-kick.

Again, jag förväntade mig absolut ingenting och blev ändå besviken.

Filmen tog allting jag hatar med animé och jag hatar med Batman och lyckas mosa det tillsammans till en slemmig hög av avskräde.

Jag kommer gissa på att Krank inom snart ser den här filmen och ger den fyra av fem.

 

[krank]

Jag såg just Christopher Robin.

Det här är en film som kan beskrivas med en enda mening. När man läst den meningen, så förstår man exakt vad den handlar om, vilken struktur den har... man kan förutsäga repliker och alla vändningar, och ingenting i filmen kommer att överraska. Men det är OK, för det här är inte den sortens film som bygger ett endaste litet dugg på överraskningar. Faktum är att jag tror att alla här till och med kan, utifrån den här meningen, förstå hela arbetsprocessen för filmen - från ögonblicket den här meningen eller en som liknar den väldigt mycket användes som hisspitch till dagen filmen hade premiär.

Meningen är:

"Christopher Robin har blivit vuxen och glömt bort både sina gamla vänner i sjumilaskogen och allt som är viktigt i livet".

Förstår ni? Ni förstår. Ni ser vilken sorts film det här är.

Den här sortens film har som syfte att få en att skratta och gråta en skvätt och sedan skratta medan man gråter en skvätt. Jag är en känslig typ och oerhört lättmanipulerad, så jag skrattade och jag grät en skvätt och sedan skrattade jag medan jag grät en skvätt. Det fanns delar av filmen som kändes en smula själlösa, men det lossnade efter ett tag. Om man gillar den här sortens film borde man se den här filmen.

Däremot var den nog inte en såpass bra sådan här film för att jag ska vilja se den igen imorgon.

BETYG: 4/5

 

[Khan]

Igår såg jag Mary Shelley via SF Anytime.

Det är ett klassiskt brittiskt kostymdrama som berättar historien om Mary Shelleys liv från unga tonår tills hon nått framgång med Frankenstein. Gillar man kostymdrama kommer man nog gilla den här. Massor med vackra lantliga brittiska miljöer, interiörer och folk som pratar the Queen's English med nästan överdriven artikulation. Men lärde jag mig något nytt? Njae, det kan jag inte påstå. Jag retar mig också lite på att allt verkar bygga mot Frankenstein redan i det första scenerna, när det finns bra mycket större saker som hände i hennes liv som hon själv såg som viktigare. Men vi i publiken känner ju mest henne som författaren till Frankenstein så...

Inte en dålig film, men inte ett gigantiskt wow heller. 3/5, helt okej.

 

[Krille]

Jag har sett A Chinese Ghost Story III.

För etthundra år sedan blev Ning Choi-san (Leslie Cheung) kär i Nip Siu-sin (Joey Wong). Tillsammans med mäster Yin (Wu Ma) bekämpar de Träddemonen (Lau Siu-ming).

Nu, hundra år senare, händer ungefär samma sak, fast den här gången är det munken Shi Fang (Tony Leung) som blir kär i Siu-sin (Joey Wong), som återigen är bunden till Träddemonen (Lau Siu-ming).

---

Inte nog med att filmen i stort sett är samma sak som första filmen i serien, den inleds också med en sammanfattning av första filmen. Den hade inte riktigt samma humor som den första filmen, men den var i alla fall lika söt. Så klart godkänd men inte fantastisk.

Det verkade för övrigt som att den här överföringen av filmen saknade centerkanalen där all dialog låg. Så jag fick höra ljudeffekter och musik, men knappt någon dialog alls. Som tur var var den textad.

På mandarin.

(Och engelska, men det spåret tog ett tag att hitta.)