Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v49

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v49.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Krille]

Jag har sett Inferno, aka "Dan Brown-filmen jag inte ens visste fanns".

Robert Langdon (Tom Hanks) har ont i huvudet. Dessutom har han tappat minnet och kommer inte ihåg ordet för kaffe. Orsaken är att han är skjuten i huvudet. Han hinner inte ens få ordning på sitt huvud innan en hemlig agent (Ana Ularu) försöker skjuta honom lite till, så Dr Sienna Brooks (Felicity Jones) får släpa iväg honom.

Nackdelen med att ha tappat minnet och ha hallucinationer är att det är svårt att veta varför. Men han har åtminstone en ledtråd: en fett retuscherad Boticelli-målning av Dantes helvete instoppad i en hemlig liten projektor. Så då har Tom Hanks och Söt Flicka något att leta efter när de jagas av allsköns internationella organisationer och hemliga organisationer.

---

Min hobby den senaste tiden verkar vara att se dåliga filmer. Det här var en av dem. Den var rörig med Tom Hanks flashbacks, Tom Hanks visioner och andra personers flashbacks. Visuellt var den snygg, förstås, och Ron Howard vet hur man gör. Tom Hanks levererar en virrig men kompetent professor, och Felicity Jones lyckas med konststycket att ta sig förbi det första intrycket av Tom Hanks trettio år yngre kvinnliga bihang – det som jag syftar på när jag säger "Tom Hanks och Söt Flicka" ovan.

Det känns som att det finns mängder med potential i manuset, med massor med tvära vändningar och switcheroos. Problemet är att expositionen som krävs för det löstes väldigt mycket med andra personers flashbacks, vilket gör filmen skitrörig.

Och gåtorna som följs känns krystade och långsökta.

Jag gillar annars Robert Langdon-filmerna, men den här gjorde mig inte sugen. Tyvärr.

 

[Feuflux]

Jag har sett John Wick 2.

Precis som föregångaren är det en massa extravaganta scener med pistolvåld. Problemet här är att det är förväntat det här gången, det är "likadant" och imponerar därför mindre. Sen kändes nästan hela första halvan av filmen som en buildup. Det var först vid repliken "loose ends" som jag vaknade till liv och fick lite emotionell investering i det hela. Slutet skriker "Det kommer en John Wick 3".

Första filmen gav jag 4 av 5. Här halkar vi ner ett hack på skalan.

 

[krank]

Jag har sett The Happytime Murders.

Om man kollar på trailern för den här filmen så får man en ganska tydlig bild: en lätt pinsam situationskomedi som bygger på det beprövade konceptet "mupparna-dockor svär, knarkar och knullar", där Melissa McCarthy spelar över och fulskrattar genom halva filmen.

Okej, tänkte jag. Vafan. Det måste ju finnas åtminstone några roliga scener, även om Meet the Feebles väl lär fortsätta ha tronen i den här genren.

Men... det är en riktigt bra film. Hur i hela helsike kan den vara det? Det finns ingen anledning till att den skulle vara det. Inte med den premissen. Men alla skådespelare gör ett skitbra jobb, och säljer verkligen tanken på dockorna som helt självklara personer i världen snarare än bara något slags tokiga filurer. Till exempel. Och storyn är visserligen lite kliché:ig, men den är en ganska snyggt genomförd noir-deckarhistoria. Melissa McCarthy är fantastisk - de har verkligen tagit alla hennes sämsta scener till trailern, för genom nästan hela filmen så är hon helt enkelt awesome. Hennes karaktär tar ingen skit och är rätt ful i mun, men jag upplevde inte alls att det gjordes som något slags nedlåtande humor.

Jag gillar skarpt att filmen har dockan Phil som huvudperson; det är ett snyggt grepp att vi får följa honom ett tag och vänja oss vid hans värld innan McCarthys karaktär dyker upp. Det blir han som är den vi som publik identifierar oss med - på så vis köper vi lättare världsbygget.

Så... En genuint genomtänkt film, med en kul story, ett genomgående bra världsbygge, och mycket kompetent skådespeleri.

Och dockor från... The Jim Henson Company? Och den är regisserad av Jim Hensons son?

Det är en jävla tragedi att den här filmen bombade i biografer. Det är den alldeles för bra för. Men jag är van vid att folk hatar filmer jag älskar; jag är bara glad att den här faktiskt fick göras.

BETYG: 4+/5

 

[luddwig]

Jag har sett Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott

Jag minns att jag gillade första filmen. Där kändes karaktärerna intressanta, de magiska varelserna var charmiga och handlingen var inte alls pjåkig. En ordentlig nystart efter de allt segare Harry Potter-filmerna alltså. Del två (av vad som tydligen ska bli fem filmer) håller inte alls samma klass. Inledningen är spännande men under resten av filmen känns karaktärerna mestadels platta, världen framstår som monotont mörk och handlingen engagerar inte. Måhända blir det bättre i framtida filmer, då all presentation är avklarad.

Betyg: 2+ av 5

 

[luddwig]

Som en del av ett pågående litet rollspelsprojekt har jag sett ett par riktigt klassiska westernfilmer.

A Fistful of Dollars

Filmens rykte hade gett mig höga förväntningar och jag måste säga att A Fistful of Dollars inte riktigt levde upp till dem. Det är en bra film. Kraftfulla bilder. Stämningsfull musik. Clintan är hård som sten. Dock saknas det delvis flyt och sammanhang i berättelsen, och det är inte helt tydligt vad som driver huvudpersonerna. Det märks också att det är en lågbudgetfilm. Viss rekvisita och sminkning ser helt enkelt billig ut. Men, återigen, en bra och i många avseenden viktig film.

Betyg: 3+ av 5

For a Few Dollars More

Receptet är detsamma som i A Fistful of Dollars. Kraftfulla bilder. Stämningsfull musik. Clintan är hård som sten. Dock är denna film klart bättre än föregångaren. Handlingen känns mer sammanhållen. Skådespelarinsatserna är starkare. Rekvisita och sminkning är snyggare. Det här är en film som står sig bra trots att den har dryga 50 år på nacken. Jag tänker också att detta måste vara en av Quentin Tarantinos stora inspirationskällor. Många grepp kommer nämligen igen i hans filmer.

Betyg: 4+ av 5