Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v6

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v6.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Även den här veckan använder jag mig av det nyinstiftade undantaget, och har sett Guardians of the Galaxy Vol. 2 på 3d-bluray.

Det är inte en film jag har speciellt mycket negativt att säga om. Den är väldigt snygg, den fördjupar karaktärerna från ettan, jag gillar skådespeleriet, jag gillar att Stallone och Hasselhoff är med...

Men, om jag ska säga något negativt så blir det två saker:

Först och främst är soundtracket inte alls lika kickass som ettans soundtrack. Mycket färre låtar jag kände igen, vilket tyvärr gör att filmen på den punkten inte alls känns lika klockren som den första.

Sedan måste vi nog prata om Groot. Jag är i grunden ganska lättmanipulerad som filmtittare. Jag skrattar för det mesta när det är dags att skratta, jag gråter när det är dags att gråta, etc. Att jag t.ex. gråter när det är fint och sorgligt i en såpass gonzo scifirulle som den här säger väl en del.

Men jag har väldigt svårt att köpa baby Groot. Karaktären slår mig som en oerhört cynisk konstruktion, så cynisk att jag liksom inte kan känna något positivt inför den. Den försöker lite för hårt med att manipulera mig, helt enkelt. Baby Groot är inte tiondelen så söt som filmen verkar utgå från att jag ska tycka att han är, och inte tiondelen så rolig. Introsekvensen till exempel, där han dansar medan folk slåss i bakgrunden. Den pågick omkring fyra gånger så länge som det skämtet var roligt. Nästa gång jag ser filmen överväger jag att spola förbi den delen.

Så. Jag är glad att jag slipper baby Groot i nästa film.

BETYG: Fortfarande 5/5 trots allt.

 

[Mundo]

Jag såg Darkest Hour, den sexfaldigt Oscarsnominerade filmen om Winston Churchill that Larry Youngguy iklär sig en av årets tyngre roller.

Jag förstår inte hypen. Det här var som ett se ett ovanligt långt pilotavsnitt till The Crown, fast med sämre effekter (säg en enda av er som såg flygplanen flyga i luften och tänkte 'Wow, det där är verkligen ett flygplan'). Filmen var inte på något sätt dålig (the crown var en väldigt bra serie), men i en tidsålder där vi kan få drama-serier med i princip den här kvalitén på skådespelet (jag tyckte tex. inte att Gary Oldman var en bättre Winston Churchill än John Lithgow. Sen missade filmen helt att göra Churchill skicklig på.... någonting överhuvudtaget förutom att orera och vara envis. Han framstår mest som han hade en otrolig tur då han visar militär och politisk imkompetens deluxe.

Sen blir det också grymt smörigt, när hans bemötande inte blir det som det var i verkligheten. Låt oss säga såhär, utan att spoila något, att när han höll sina tal inför stängda grupper var inte reaktionen jubel och stående ovationer ala Mighty Ducks, det var mummel och nickningar med bitterhårda anletsdrag.

Likaså är där en scen dragen ur någon slags sagobok där Winston Churchill åker tunnelbana, och det bemötandet han får av folket där representerar verkligen INTE känslan hos folket i England under våren 1940.

Jag ger Darkest hour en stark 3 av 5. Fin film, men inte mycket mer. Gillar du Winston Churchill, se The crown istället.

 

[Voldstagg13]

Innan Terminator: 'Cyborg 2087' (1966) med Michael Rennie, Eduard Franz m.fl.
En cyborg, Garth, skickas tillbaka från år 2087 till 1966 med ett uppdrag att ändra framtiden, i hans spår är två andra cyborger utsända för att hindra honom.
Jag gillar en del gamla B-filmer, den här har en del charm och (oavsiktlig) humor, men det blir ändå lite segt och stelt. Absolut inte en film för vem som helst, man måste nog ha ett intresse för gammal sci-fi i lågbudgetform samt gilla 60-tals stilen, jag kan inte ge den mera än: 2/5, trots det roliga i temat.

 

[Voldstagg13]

Allt var inte fel med 80-talet: 'Subway' (1985, regi: Luc Besson) med Isabelle Adjani, Christopher Lambert, Richard Bohringer m.fl.
Fred (Lambert) flyr från en biljakt ned i tunnelbanan och blir en del av subkulturen därnere, han har stulit dokument och är eftersökt av sina förföljare, polisen samt en ung kvinna (Adjani) med personligt intresse av honom. Tunnelbanan skapar en hel värld fylld av udda personligheter och deras liv, som resenärerna passerar igenom och sällan märker av.
Historien flyter på med väldigt lite faktiskt våld, inget sex och inte speciellt mycket ren action heller, bara ett löst drama med uppvisningar i stilar, personligheter och situationer. En filmguide tyckte (med underbetyg) att filmen är "spännande och rolig tills man upptäcker att den inte kommer någonstans", att den saknar story. Själv tycker jag att bristen på historia inte stör, tyngdpunkten ligger på skådisarna och miljön.
Det funkar alldeles utmärkt då det inte är 2 1/2 timme av förklaringar, filmade tillbakablickar, tunga relationer eller episk action-akrobatik (innan extra allt skulle med i varenda produktion), bara underhållande, sevärt nonsens med lite skev attityd: 4/5, också roligt att se en ung version av Jean Reno!

 

[Feuflux]

Jag har sett The Accidental Spy med Jackie Chan (http://www.imdb.com/title/tt0271946/)

En vanlig man som växt upp på ett barnhem kontaktas en dag av en person som på uppdrag av en döende man letar efter dennes biologiske son. Denne son är förstås Jackie Chan (som både skådespelare och huvudpersonen i filmen heter, snacka om tillfälligheter!) men pappan har en del i bagaget vilket drar in vår hjälte i ett stort äventyr (som han helst hade velat slippa) där flera personer är ute efter samma sak och alla är övertygade att vägen det går genom Jackie.

Så, det är actionstuntscener i sann Jackie Chan-anda, men även lite svårmod (det kanske blir så när man är 50 snarare än 25 och gör actionfilm) så det är inte bara lättsamt om det nu är vad man vill ha.

Jag kostar på mig 3/5 här, möjligtvis lite i överkant när jag läser mitt betygsystem, men jag har inte lust att vara gnällig just nu. Jag visste ju att det inte vår någon Oscarskandidat eller något fantastiskt jag satte mig att se.

Spoiler

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: misslyckade komedier)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)

 

[Krille]

Jag har sett Deathgasm.

Brodie (Milo Cawthorne) är metalhead och loser. Tillsammans med sina kompisar bildar de bandet Deathgasm, och de får tag på en skiva med noter i omslaget. Och på grund av lite kärlekstrubbel med Medina (Kimberly Crossman) spelar de noterna och frammanar demonen Aeloth.

---

Jag har en soft spot för splatterfilmer, och den här köttade sig rakt in i mitt hjärta. Den tar i ända från tårna med glädje, entusiasm och kärlek, inte bara till splattergenren utan även till metal – och den smittar av sig! Den är galet kul och riktigt kladdig!

Deathgasm är inget mästerverk och stora delar av mänskligheten kommer hata den. Men det skiter jag i!

\m/