Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 - Maj

[Jocke]

Detta är WRNU's filmklubb för Kranks Frånvaro. Han får fixa en ny tråd om han kommer tillbaka. Jag kommer inte orka med att slänga upp en i veckan.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Kranks regler:

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Jocke]

Jag har sett Hellboy (2004). Det kom en ny Hellboy film i år, men den har ju sågats vid fotknölarna av både fans och kritiker så jag såg den klassika med Ron Pearlman i titelrollen i stället. Det är en riktigt snygg film, Guillermo Del Toro hade under 00-talet att på sin sida och slängde snabbt ur sig den sådär:iga men snygga Blade 2, Hellboy, Pans Labyrint och Hellboy 2 - the golden army. Sen har han liksom inte riktigt återhämtat sig. Antagligen för att han gång på gång försöker göra At the Mountains of Madness och blir stoppad av olika anledningar.

Annyways: Nazisterna försökte med Rasputins hjälp öppna en magisk portal under andra värdldskriget, Men John Hurt som spelar Professor Broom och hans kompisar lyckas stoppa det hela. Det enda som kommer igenom är en liten röd apliknande demon som professorn adopterar och döper till Hellboy. I filmens nutid lever Hellboy undangömd i BPRD, The Bureau for Paranormal Research and Defenses bunker. Han fördriver sin tid med att lyfta skrot, käka pannkakor och tråna över en tjej som flyttat ut ur bunkern. Men saker går åt skogen och Djävulsgrabben måste tillsammans med BPRDs mer eller mindre paranormala medlemmar sätta stopp för apokalypsen - Rasputin är tillbaka och han tänker öppna portalen igen!

Allt i den här filmen är helt vansinnigt snyggt. Designen på allt är perfekt. Från Hellboys rock till Abe Sapiens hela look den märkliga urverksnazisten som har sand i stället för blod. Dessutom faller Hellboy ofta väldigt långt och det är en viktig grej som händer hela tiden i serietidningen också.

Handlingen och dramatiken är dock på sin höjd okej, det känns som att de valde att göra en lite för vanlig film i stället för att kanske följa Seed of Destruction eller någon annan av de tidiga historierna närmare. Inte som att det borde vart en bokstavstrogen tolkning a la Sin City, men jag hade gärna sett en film som lite mer ville berätta något.

Det känns lite orättvist att ge en så här snygg film en trea men när jag försökte skriva fyra av fem så kändes det som att jag ljög. Det blir alltså en MYCKET STARK 3 av 5.

Tillägg: Jeffrey Tambor (mest känd för mig som George Bluth Sr i Arrested Development) gör en lysande biroll som chefen för BPRD. Han och Hellboy är tydliga med att de inte gillar varandra, men de kan liksom ändå jobba ihop när det krävs.

 

[entomophobiac]

Handlingen och dramatiken är dock på sin höjd okej, det känns som att de valde att göra en lite för vanlig film i stället för att kanske följa Seed of Destruction eller någon annan av de tidiga historierna närmare. Inte som att det borde vart en bokstavstrogen tolkning a la Sin City, men jag hade gärna sett en film som lite mer ville berätta något.

Slutar aldrig fascineras av hur vi gillar olika i den här världen, men de här sakerna är exakt varför jag gillar filmen snarare än något negativt. Det blir aldrig "too much". Så att det är en "vanlig" film är för mig något positivt. Men så har jag ingen relation till källmaterialet heller. Något som verkar ligga mig till last i alla serietidningssammanhang.

 

[Jocke]

Slutar aldrig fascineras av hur vi gillar olika i den här världen, men de här sakerna är exakt varför jag gillar filmen snarare än något negativt. Det blir aldrig "too much". Så att det är en "vanlig" film är för mig något positivt. Men så har jag ingen relation till källmaterialet heller. Något som verkar ligga mig till last i alla serietidningssammanhang.

Alltså vissa grejer med "vanlig film" ligger helt klart Hellboy till fördel. Tex så finns det en romans mellan Hellboy och Liz som inte är från serierna och en av filmens bästa scener är när Hellboy spionerar när Liz är på "date" (det är nästan inte en date, därav fnuttana). Däremot betalar inte kärlekshistorien av sig på något vis. Den bara typ finns där för sånt ska en film ha. Och så är det med massor av grejer. Det är bara där för att det är så man gör.

 

[Cissi]

Jag har sett Rim of the world på Netflix.

Den var i bästa fall underhållande, i värsta fall... skitdålig.
Alltså, det skulle kunna vara bra. Det finns några roliga referenser som flirtar med 80- och 90-talets filmer men det som hade kunnat vara en helt okej rulle som bärs fram av fyra ungdomar blev mest pinsam. Suspension of disbelief är nästan obefintlig och vissa scener kändes mer som en reklam från en Adidas-kampanj än en actionfilm.

Den enda kvinnliga karaktären i filmen som inte var mamma eller lik på ett labgolv började bra men utvecklades sedan bara till en helt vanlig, förutsägbar unge. Samma sak med de andra tre huvudkaraktärerna, det fanns en del grejer som öppnade dörrar till karaktärsutveckling men det nådde inte riktigt ända fram.

Det jag gjorde mest genom hela den här filmen var att sucka och säga åt huvudrollerna att springa.
"Monstret fick en bil på sig men vi vet att den kommer skaka av sig det och komma igen men det finns nog med tid för en liten segerdans och ett helt liv att använda för att planera vårt nästa steg medan monstret kravlar ut från vraket. Men sen varnar monstret oss genom att vråla högt a la T-Rex innan den anfaller så vi ändå har chans att undkomma."

Ja, okej då. Den var dålig. Som sagt, underhållande bitvis, bra reklam för Adidas. Kändes inte som helt bortkastad tid men nog finns det många bättre filmer därute.

En svag 2 av 5

 

[Voldstagg13]

'Jack, the ripper': 'Craze' (1974) med Jack Palance, Diana Dors, Martin Potter m.fl.

En antikhandlare i London leder i hemlighet en kult vars afrikanska avgudabild heter Chuko, vilken 'kräver' människooffer. Antikhandlaren tror att offren är nyckeln till hans framgång, hans unga assistent är inte lika säker.
Jack Palance i en roll vanligen vikt för Vincent Price, i en 70-tals film utan större budget och skådisar som Trevor Howard i biroller. Bra? Njaä, men inte sämre än de mindre lyckade av Hammer-filmerna. Palance är anledningen att se filmen, det är lite kul att se 70-tals stilen i kläder och annat, men skräckstämningen är nästan obefintlig.

Filmen är nog högst en 2:a för de flesta, själv är jag 'välvelig' nog att ge den: 3/5.

 

[nano]

Jag såg Polterheist (2018). Två engelska gangstrar måste hitta sin gruppchef och pengarna från dennes sista jobb annars får de storbossen över sig. Dock har de redan mördat gruppchefen utan att hitta pengarna, så de tar hjälp av ett medium för att snacka med hans ande.

Känns upplagt för att vara Snatch eller Lock Stock med en magisk twist, men de gör valet att låta nästan alla scener försöka dra ut humor från trion av gangstrar och besatt medium, när de snackar/slåss/heistar/klantar omkring. Det är helt enkelt inte starkt nog. Skådespeleriet är sådär, men det går an. Extremt många tysta blickar, lite underligt val av regissören, flera scener som förlängs rätt mycket av det. Alla karaktärerna utom mediet är obehagliga typer.

Den kan vara värd att kolla in om tror du gillar budget-Guy Ritchie med lite lite magi, du missar inget om du stänger av så fort du tröttnat, den blir inte bättre än: 2 av 5.

 

[Feuflux]

Jag har sett The world's end (https://www.imdb.com/title/tt1213663/?ref_=nv_sr_1?ref_=nv_sr_1)

Jag får nog sätta två betyg här eftersom jag har helt olika åsikter och första och andra halvan.

Simon Pegg (som gav mig Rik Mayall-vibbar här) spelar "40-åringen som inte bytt personlighet sedan han var 17" och som vill ihop det gamla grabbgänget för en pubrunda i den gamla hemstaden. Introstreckan blir lite lång eftersom man fattar att han kommer få med sig allihop. Men det funkar, jag bryr mig relativt mycket om gänget och fight-koreografin är det klart bästa med hela filmen. Gänget upptäcker att någonting är väldigt fel med den gamla hemstaden (eftersom Sci-fi är med som genre på netflix så är det en fet hint om vad som väntar).

Här tappar filmen bort sig mer och mer och mer. Det bli för mycket, det blir oengagerat och det är inte underhållande längre. Sista halvtimmen sitter jag bara av och har småtrist.

Så filmen är en 3:a, blir en 4:a, tappar till en 2:a och avslutar som en 1:a.

Jag kan inte komma på någon annan film som jag haft ett så brett åsiktsspektrum om.

 

[Khan]

Häromdagen såg jag Thor: Ragnarok, antagligen två år efter alla andra.

För den som inte redan vet det är jag överlag rätt negativ till Marvelfilmerna och tycker att de flesta filmerna är rätt menlösa och ointressanta. Första Iron Man och första Avengers är undantagen, och de tycker jag är genuint bra även om även de har sina brister förstås.

Ragnarok är den bästa Thor-filmen, men mest för att de tidigare två är så totalt meh, gränsfall till gäsp. Estetiken, musiken och skämtnivån kändes knyckt från Guardians of the Galaxy, vilket helt klart är till filmens nackdel. Likt de filmerna är det nästan ett skämt per replik vissa stunder vilket förtar känslan av allvar och jag känner aldrig att det finns något riktigt hot från skurkarna, inte ens i stora slutstriden.

Sen har Cate Blanchett absolut kul som Hela, och gör ett genuint bra jobb där. Thor får helt plötsligt vara comic relief i sin egen film, vilket bara funkar en handfull gånger av de hundratals det dyker upp. Karl Urban är bortslösad i sin roll som Skurge som knappt får något att göra. Valkyrie är den enda karaktären jag tycker funkade helt och hållet.

Jag gillar inte den ständigt stegrande nivå av oseriositet och bathos som genomsyrar Marvel. Thor var som bäst i de första scenerna i sin första film, där det mer kändes som ett försök att göra storslagen Shakespeare än härma Guardians. Det var annorlunda och jag kände något för filmen istället för att känna att min mobil var intressantare än filmen. Typ.

Men men. Jag vet att många andra gillar det här, så jag ska väl inte vara för hård. Men för mig är den bara 2/5 totalt.

 

[Mundo]

Jag såg en film om en Pikachu.

Han hade en hatt.

3 av 5.

Apropå skurken så...

Spoiler

Typ såhär: https://i.kym-cdn.com/photos/images/original/000/906/336/b09.png

 

[stenhöna]

Såg John Wick 3 nyss. Den var som ettan och tvåan. Gillar man dom så gillar man den.

 

[Voldstagg13]

Kan en trea vara bra?: 'Hotet från underjorden 3' ('Tremors 3: Back to Perfection', 2001) med Michael Gross, Shawn Christian, Susan Chuang m.fl.
De som lever i Perfection, som drabbades av de underjordiska, grävande 'jättemaskmonstren' från första filmen, har nya hot i markuppköpare och federala djurskyddsutredare. Dessutom visar sig 'maskarna' ha flera former i sin levnadsfas...

En tredje uppföljare med i stort sett okända skådisar och troligtvis mindre budget, kan det bli en bra film? Bra nog för mig, med ett smart manus, en trio överlevande huvudpersoner som inte hindras av kön, utbildning eller bakgrund, och som lyckas vara rolig utan att hacka på nån (fast några blir 'maskmat', förstås). Det klart, det blir ju inte en renodlad klassiker eller en ny första film i serien, men den visade sig vara en bra uppföljare med en del roliga detaljer och nåt man kan se om: 3/5.

 

[stenhöna]

Kan en trea vara bra?: 'Hotet från underjorden 3' ('Tremors 3: Back to Perfection', 2001) med Michael Gross, Shawn Christian, Susan Chuang m.fl.
De som lever i Perfection, som drabbades av de underjordiska, grävande 'jättemaskmonstren' från första filmen, har nya hot i markuppköpare och federala djurskyddsutredare. Dessutom visar sig 'maskarna' ha flera former i sin levnadsfas...

En tredje uppföljare med i stort sett okända skådisar och troligtvis mindre budget, kan det bli en bra film? Bra nog för mig, med ett smart manus, en trio överlevande huvudpersoner som inte hindras av kön, utbildning eller bakgrund, och som lyckas vara rolig utan att hacka på nån (fast några blir 'maskmat', förstås). Det klart, det blir ju inte en renodlad klassiker eller en ny första film i serien, men den visade sig vara en bra uppföljare med en del roliga detaljer och nåt man kan se om: 3/5.

Gränsen mellan TV och film suddas ut mer och mer. En tredje film är numera inte mycket mer än ett tredje avsnitt i en serie, så det är inte riktigt jämförbart med hur uppföljare såg ut på 80- och 90-talet. IMO.

 

[Bolongo]

Jag har också sett John Wick 3, och håller i stort sett med den föregående talaren.

Spoiler

Det enda smått negativa jag kan säga är att hela mytologin kring det här lönnmördarsällskapet börjar bli litet överbelamrad nu. Varför var de tvungna att introducera någon "äldste" som bor ute i öknen och står över "det höga bordet"? Men någonstans är förstås skaparna själva medvetna om fånigheten i alltihop, så jag kan inte vara allt för sur. Nu ser det ju dessutom ut som om nästa film skall gå ut på att spränga allt i luften, så det ser jag fram emot.

Och javisst, en liten sak till. Hur fanken överlevde Wick det där fallet? Var hans nya kostym inte bara skottsäker utan även försedd med airbags?

 

[Voldstagg13]

Gränsen mellan TV och film suddas ut mer och mer. En tredje film är numera inte mycket mer än ett tredje avsnitt i en serie, så det är inte riktigt jämförbart med hur uppföljare såg ut på 80- och 90-talet. IMO.

Sant, har inte tänkt mycket på det men det är nog riktigt. Nivån har höjts på uppföljare, men jag tycker i vissa fall att ytan och tekniken behålls (eller uppdateras) medan innehållet tunnas ut, det blir säkra kort som gäller.

 

[krank]

v21 såg jag Rim of the World.

Den var rätt charmig, tyckte jag. Den är jättelökig och har specialeffekter som passat i typ Smallville, men den försöker å andra sidan inte vara något mästerverk. Den försöker mest vara en skamlös äventyrsfilm som kombinerar utomjordisk invasion med The Goonies eller valfri annan "gäng av lätt karikatyrartade barn som äventyrar ihop"-film.

BETYG: 4/5

v22 såg jag två filmer på bio, efter varandra.

Först såg jag John Wick Chapter 3: Parabellum.

Har du sett de två första filmerna? Gillade du dem? Vill du se mer? Då vill du se den här. Inga större överraskningar – ultravåld, lite världsbygge (och förstörelse av sagda världsbygge, Keanu Reeves är badass och gör jättemånga av sina egna stunts. Och så görs det en rolig Matrixreferens, vilket är extra roligt för att både Reeves och Fishburne är med i filmen.

Men ja, jag visste vad jag satte mig i biosalongen för att se, och jag fick se precis det.

Sedan såg jag Brightburn.

Den kan jag knappt skriva något om utan att göra det inom spoilertaggar, men den snabba förklaringen är väl att det är en film om ett barnlöst par i Kansas som en natt ser en meteorit slå ner, och i den finns ett barn som de tar hand om som sitt eget. Det visar sig inte vara vilket barn som helst.

Spoiler

Jag är en sucker för grimdark, det vet alla som känner mig. Jag vet att det blivit poppis att inte gilla grimdark-variationer på existerande stories, men det skiter jag i, jag älskar det. Ond stålmannen? Count me in. Jag älskar sån här skit. Jag älskar när det görs åt andra hållet också, typ "good guy Sauron" och så. När det vänds och vrids på saker. Jag älskar covers på låtar i helt nya genrer än originalen, typ som Eläkeläiset eller Frog Leap Studios på youtube.

Hur som helst, jag tycker att det görs väldigt bra, här. En del grejer är ångestframkallande pga min sociala ångest, andra spelar mest på sådant jag förmodar att andra tycker är läbbigt, typ onda barn och äckliga sår och så. There's something for everyone. Men ja, "tänk om stålmannen var en fruktansvärd mardrömsbest från yttre rymden som var här för att ta över planeten" är en väldigt välfungerande premiss. Lex Luthor hade trots allt en poäng. Han bara SER mänsklig ut. Inuti är han inte mänsklig.

Sedan älskar jag också eftertexterna-grejen, som får en egen spoiler-ruta:

Spoiler

Jag ÄLSKAR referenserna till de andra Justice League-medlemmarna, helt enkelt. Såna popkulturella referenser får det att klia dödsskönt i hjärnan.

BETYG: 4+/5

 

[Jocke]

Jag har sett Sam Raimis Spider-Man från 2002. Nu när det finns en färdig gjutform för hur superhjältar på film ska vara så var det skönt att gå till en tid när inga såna överenskommelser med publiken fanns. Det är tex så att det går väldigt lång tid mellan första och andra akten, samt att det är tydligt även senare att tiden rullar på. Så får man inte göra nuförtiden! Vi följer någonstans mellan ett och två år i Spindelmannens liv här. Kanske ännu längre tid? Förutom en riktigt konstig casting av Flash Thompson som tack och lov bara är med i en scen är det fantastiska hur rätt alla känns i sina roller. Sam Raimi är en mästare på att berätta med bild och det märks verkligen att han ville göra den här filmen. Dessutom har den snyggare nät än alla de nya filmerna.
Jag trodde inte att det skulle vara så, efter som jag mindes filmen som typ 3 av 5, men jag tycker nog att den här filmen är markant mycket bättre än vad Marvel levererar nuförtiden. Den spelar i samma kategori som riktiga filmer och kan liksom inte jämföras med marvel studios som har hittat på en helt egen formula. Det är inte Sam Raimis bästa film (det är såklart Evil Dead 2 objektivt eller Drag me to Hell subjektivt) men 4 av 5 med tangering på gränsen till maxbetyg tycker jag är rättvist.

 

[Voldstagg13]

Det stora spelet där alla förlorar: 'Red sparrow' (2018) med Jennifer Lawrence, Joel Edgerton, Jeremy Irons m.fl. En ung stjärnballerina skadar sig permanent och blir av med karriären, genom sin farbror får hon en chans att försörja sig och sin mor genom en plats på Rysslands spionskola och bli en "sparrow".

En hård historia om tvång, förnedring, överlevnadsstrategi, makt, korruption och naturligtvis spionage. Jag gillar att det är en mera verklighetsbunden historia utan glidarliv och superagenter, däremot har jag svårt att intressera mig mycket för huvudpersonen.
Filmen blir (för mig) en snyggt gjord produkt, det viktigaste blir att gestalta utsattheten och kylan i det omänskliga spionkriget, vilket ju är ett plus men övergreppen och sadismen blir lite för mycket. Sedan tyckte jag att historien som sådan blir lite ointressant, så det var inte min typ av film helt enkelt: 3/5.