Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 söndag v42

[Khan]

Detta är WRNU's filmklubb för söndag v42.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Krank brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Krank tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film Krank inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om Krank har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När Krank sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Krank skriver bara om filmer Krank sett innevarande vecka.
5) Krank kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som Krank knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Kranks betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom Krank främst ser till att se film Krank redan vet att Krank gillar eller har god anledning att tro att Krank kommer att tycka om.

Betyg Krank satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling – att man klickar på en knapp – för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Khan]

Igår såg jag Spiderman: Into the Spiderverse.

Wohoo! Definitivt bästa filmen om Spindelmannen någonsin. Antagligen den bästa superhjältefilmen sedan Batman: Mask of the Phantasm.

För första gången är jag också lite ledsen att jag inte såg en film på bio. Den här hade varit ball att uppleva på en stor skärm med 100% koncentration. Kanske till och med i 3D, trots all migrän det brukar ge mig.

Rekommenderas till alla, men speciellt till de som tröttnat på superhjältar. Det här är något nytt, något annorlunda, något ruskigt bra.

4,5 av 5, kommer se den igen.

 

[krank]

Tack! Jag missade helt att skapa en tråd den här veckan; alltid trevligt när ni andra plockar upp bollen när jag tappar den.

Jag såg Joker igår.

Den var, tycker jag, väldigt bra.

För den som missat det så är detta alltså ett slags socialrealistiskt karaktärsporträtt, en nästan actionbefriad thriller, som använder som sin huvudroll en variant av DC-serieskurken Jokern.

Jag tycker om det här greppet. Kanske för att jag egentligen gillar allt som har med superhjältar och -skurkar att göra, men också för att jag verkligen gillar nya perspektiv på existerande karaktärer.

Den här jokern har aldrig ramlat ner i något syrabad, utan är en relativt vanlig person – en trasig människa, misslyckad komiker, med ett par olika psykiska funktionshinder. Fast i ett system, ett samhälle, där han inte passar in och som sannerligen inte är intresserat av att anpassa sig till honom eller ge honom de förutsättningar han behövt för att få ett värdigt liv.

Om man verkligen vill se det här som ett slags ursäktande av skolskyttar och andra våldsverkare så… tja, man är välkommen till sitt perspektiv. Jag, som redan känner att jag helt saknar behov av "eget ansvar" som förklaringsmodell, tycker mest att det här var ett intressant perspektiv. Jag gillar att filmen så tydligt säger att det är samhället som är trasigt och skapar sina egna monster. Jag är inte intresserad av att "lägga skulden" hos individen.

Hur som helst: Joaquin Phoenix säljer in sin Joker extremt jäkla bra. Alla inblandade gör faktiskt sina jobb väldigt bra.

Jag fick frågan varför jag gillade den här filmen, trots att jag i allmänhet inte tycker att den här sortens budskap eller samhällsbeskrivningar egentligen fungerar bäst i film eller tv-serier. En berättigad fråga; jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag inte har något behov alls av att se "människoöden" på film. Jag är fullt kapabel att förstå att systemet är ruttet utan att "leva mig in i" en av de systemet drabbar. Ge mig en välskriven argumenterande text istället.

Det är väldigt enkelt: Det är för att filmen handlar om Jokern. Alla de små blinkningarna och referenserna. Att Thomas Wayne får vara med som en riktigt karikatyrartad Ayn Randsk kapitalistisk superskurk, full av förakt mot fattiga och svaga. Att det är en del av en större berättelse, en mer fantastisk berättelse. Hade den här filmen inte handlar om en känd superskurk, inte varit ett nytt perspektiv på en välkänd symbol, hade jag nog inte sett den alls.

Det enda jag kommer på som är till den här filmens nackdel är nog att ja, det är ännu en film om hur synd det är om en missförstådd manlig konstnär. Och ja, det är lite trist, eftersom kulturen redan är fylld av sådana ursäkter.

Kan jag rekommendera den här? Ja, absolut.
Vill jag se den igen? Ja, jag kommer att köpa den när den kommer ut på bluray. Men jag behöver inte se den imorgon.

BETYG: 4+/5

 

[Gurgeh]

Igår såg jag Spiderman: Into the Spiderverse.

Rekommenderas till alla, men speciellt till de som tröttnat på superhjältar. Det här är något nytt, något annorlunda, något ruskigt bra.

Jag borde nog se den, för jag har tröttnat på superhjältar.

Men istället såg jag Aquaman för den fanns på Netflix. Det var en superhjältefilm, och jag har som sagt tröttnat på dem, men den var rätt okej. Definitivt inte bra, men rätt okej.

Bland de senare superhjältefilmerna jag sett har Black Panther och Wonder Woman fått hyllande recensioner, medan Justice League och Aquaman har fått ett betydligt ljumnare mottagande. Det har lett till att jag har blivit besviken på BP och WW eftersom jag förväntat mig att de skulle vara bra, men blivit rätt nöjd med JL och AM eftersom jag förväntat mig att de ska vara dåliga. Alla fyra filmerna var ungefär lika bra, eller snarare ungefär lika genomsnittliga.

Aquaman var i alla fall snygg. (Filmen alltså -- mannen är tydligen också snygg enligt personer som uppskattar sånt.)

Värt att notera är att både Black Panther och Aquaman handlar om ett extremt högteknologiskt samhälle som håller sig gömt för resten av världens befolkning, och trots att de är så teknologiskt utvecklade tycker de att ett bra sätt att utse en ledare är att välja den första människan som kommer ut ur en kvinna som den gamla ledaren haft sex med, och att en duell på liv och död är en rimlig lösning om ledaren skulle råka ha en bror som vill vara ledare istället.

Nu vill jag se en film där kung Karl XVI Gustavs oäkta son med en kaffeflicka dyker upp, berättar att han återfunnit Gustav Wasas skidor och kräver att få slåss med Viktoria på borggården.