Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 v10

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v10.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,785
Location
Eslöv
Tjahopp. Nu har jag sett lite film på sista tiden, men varit dålig på att fylla i vad jag har sett. Så vi kör en stor runda här.

Jag såg Alita: Battle Angel häromdagen, på bio. Jag var i stan, hade tråkigt och hade tid över, så vi gick och såg en film som bara låg i tidsschemat. Allt jag visste om filmen var att jag sett någon trailer där en huvudkaraktär hade löjligt stora ögon.

Summa summarum utspelar sig filmen i en dystopisk framtid där folk bor i en mega-stad/skräphög där en doktor/uppfinnare en dag hittar en trasig cyborg som trillat ned från de rikas kvarter till slummen därunder. Han väcker henne till liv och hon försöker reda ut sina försvunna minnen samtidigt som hon börjar inse att hon besitter en mycket mer komplicerad historia än vad hon först tror...

Filmen är en såndär film som är irriterade för den hade kunnat vara så mycket bättre - istället är det förmodligen det mest generiska skräpet du kan få ur "tonårsrevolts"-genren. Lika dålig som Ready player one, ibland av samma, ibland av helt olika anledningar. Två saker var bra med rullen - actionen var kul att titta på och huvudkaraktären är rolig. Alla andra verkar som om de helst vill slippa vara med (de har en del stora namn i vissa roller, speciellt Christoph Waltz känns som om han mest tänker på hur han kan sparka sin agent som fick honom att vara med i den här dyngan.

Svag två av fem.

Angående Hugo...

Fuck den där Hugo. Skulle vi tycka synd om den där jäkla snubben? Han livnärade sig för fan på att sno rullstolar från rullstollsbundna människor genom att skjuta dem med en elpistol och sen tycka synd om sig själv för att han lever ett så tufft liv.

Och vi ska bli ledsna när han dör för att Alita tyckte han var snygg? Min största fasa är att Hugo inte dog utan på något sätt mirakulöst överlevde och hålls vid liv någonstans.

Fuck Hugo. Riktigt svin.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag såg Captain Marvel på bio idag, som var planerad att se sen första trailern kom ut typ. Tyvärr har inte trailern fått lika mycket utrymme i sociala medier som... "kulturkanaler", som envist basunerar ut hur Brie Larson personligen kommer att mörda alla vita heterosexuella män samma dag filmen har premiär. Vissa kanaler lever och existerar enbart för fenomenet, se tex. detta screenshot.

Ni måste förstå att jag har lite rädd när jag satt i biosalongen, jag är visserligen gay men jag är en vit man. Jag tänkte att jag kommer *minst* bli två tredjedelars mördad. Men jag klarade mig. Det visade sig att filmen inte var dålig och att den inte hatar män.

I övrigt är det är en bra Marvel-rulle. Du vet vad du kommer få ut av det, ganska så roligt, sällan riktigt mörkt, mycket äventyr, mycket vara en hjälte och var en individ, gå din egen väg, etc. etc. Somliga saker var rent ut sagt hysteriskt roligt, faktiskt. Lite ironiskt här med tanke på att jag skriver en egen recension här, men recensionerna av den här filmen är lite *politiserade* kan vi väl minst sagt säga. När jag skriver detta är vi fortfarande på samma dag som världspremiären (vilket här antyder då att inte alltför många människor har sett filmen än), men går man in tex. på IMDB och spanar in filmens betyg... Oj, oj, oj. En tredjedel av användarna har gett filmen 1 av 10. Jag har visserligen inga bevis, men jag kommer anta att ungefär 0% av de personerna har faktiskt sett filmen.

Vad jag försöker säga är, gillar du Marvel filmer kommer du gilla detta. Gillar du inte serietidningsfilmer så är det en helt okey film, men den kommer förmodligen inte blow you away.

Fyra av fem.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag såg Game Night för ett tag sedan. Filmen handlar om ett äkta par som älskar att spela diverse spel, allt från charader till kortspel till frågesporter på puben. De träffas då och då med sina färgstarka vänner för så kallade game nights. En dag dyker dock hans bror upp och ska arrangera 'the game night of their life', då ett gäng inhyrda skådespelare ska kidnappa broder och en utredningslek följer där de ska ta reda på vad som hänt.

Problemet är att innan skådespelarna hinner komma dit så kidnappas brodern på riktigt, då han till synes har ett mörkt förflutet!

Filmen är en komedifilm och den gör sitt jobb bra, för det mesta. Det var inte den bästa komedifilmen jag någonsin sett men karaktärerna var underhållande och de gjorde många intressanta saker med sin story. Jesse Plemons karaktär är helt fantastisk!

Rullar in på en fyra av fem, tack vare Jesse Plemons!




--------------------------------------------------------------------------------------------

Jag såg Tomb Raider (den med Alicia Wikander). Jag har skrivit ett ganska så långt inlägg nu och börjar bli lite trött på att hamra iväg på keyboardet, så vi gör det kortfattat. Den bästa av alla Tomb taider filmerna (kanske inte säger så mycket...)

Men vi måste förstå vad vi tittar på här, det här är en film baserad på ett TV-spel. Det är inte precis en hög standard vi sätter på det. Men utifrån vad det där? Filmen är helt klart underhållande, och speciellt början av filmen är riktigt kul att titta på. Är det en "bra" film? Var inte löjlig. Är den dålig? Nä, faktiskt inte.

Tre av fem.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,451
Location
Malmö
Jag var också och såg Captain Marvel igår. Det var på många sätt en klassisk orgin story. Vi har set dem förut och formatet känns väl etablerat vid det här laget. Att de använder musik från Nirvana, garbage och Hole bland annat, ger folk in min ålder rysningar av nostalgi. Samma sak med vinkningarna till hur 90-talet var.

Det är en kvinnlig hjälte som behandlades som en människa. Hon är inte översexualiserad, utan är cool genom hela filmen, inte någons kärleks intresse. På det hela taget fantastiskt uppfriskande. Dessutom sjukt snygg traditionell dräkt.

5/5 på Marvel skalan
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Jag såg också Captain Marvel igår, eftersom de ju var snälla nog att faktiskt ha en visning av den riktiga versionen (den i 3D alltså) på rimlig tid.

Och ja... Det är en origin story för ett slags kvinnlig Marvelmotsvarighet till stålmannen, förutom att Captain marvel till skillnad från stålis faktiskt är lite intressant och häftig. Och så är det 90-tal, vilket jag är lite för gammal för att bli riktigt nostalgisk för – för mig känns det ändå fortfarande som ganska "nyss". Och den musik jag upptäckte på 90-talet var mer svensk punk och därefter Manson, så popmusiken som spelas har jag inte så stark nostalgi till… Fatta mig inte fel nu, det är bra musik, och jag får vibbar av min ungdom, men det var ju inte musik jag lyssnade på och det var inte, som 80-talsdängorna i andra filmer, musik mina föräldrar spelade hemma. Utan det är mest musik jag på den tiden tyckte illa om men som jag med åren lärt mig uppskatta.

Jag tycker om att Carol Danvers hela tiden fick vara väldigt mänsklig, aldrig sådär superhjälte-skitnödig som en del får bli ibland. Samtidigt som hon var awesome.

"Girl power"-vibbarna var starka. Plotten var oerhört PK. Det fanns både kvinnor och svarta (och svarta kvinnor) med talroller. Så jag är inte superförvånad över att THE MANOSPHERE på internets hatar filmen. Men det är ju i sig lite av en badge of honor, att hatas av alla MRAs och annat avskum.

Det gjordes en del pseudo-retcons. Alltså inget som direkt ändrades vad jag förstår, men åtskilliga såna där grejer där de hittar på delar av bakgrunden till etablerade saker. Lite sådär som en massa tråkmörtar ogillade när Solo-filmen gjorde. Jag har inte så mycket emot sånt själv – jag föredrar visserligen när allt är uttänkt från början, men när de inte låtsas som att det var det utan är öppna med att de hittar på saker allt eftersom så är jag OK med det. Och det var inte så stora eller superviktiga grejer.

Jag gillade katten väldigt mycket. Den var söt.

CGIn var lite ojämn. Föryngrad Coulson och Fury funkade… oftast. Men inte alltid. Flygscenerna mot slutet var ganska dålig CGI, men det var ju ball action så de funkade ändå.

Jag gillar twisten att skrullerna var good guys och flyktingar. Jag är inte superförtjust i att Kree fick fortsätta vara i princip genomonda superondingar allihop. Det hade varit mycket bättre om konflikten fått nyanserats lite.

Jag har funderat lite, men när en kompis postade en GIF från filmen på facebook igår så insåg jag att jag faktiskt vill se om den här typ nu. Den är inte perfekt, men den är superjättebra. Och då tänker jag att jag ändå inte tillhör den mest centrala målgruppen (som jag misstänker är kvinnor).

BETYG: 5/5
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag har sett Three Outlaw Samurai.


Vad gör man om man snubblar in i ett gisslandrama? Tja, är man vandrande ronin med inget bättre för sig, som till exempel Sakon Shiba (Tetsuro Tamba), så tar man plats på första parkett och betraktar spektaklet. I det här fallet är det tre bönder som kidnappat den lokala magistratens dotter för att få honom att lyssna på deras klagomål på de höga skatterna i länet.

Magistraten kan förstås inte låta bönderna vara uppstudsiga och anlitar en bunt med andra otvättade ronin för att ha ihjäl bönderna. Fast en av dem Kyojuro Sakura (Isamu Nagato) hoppar av när han får höra hela bakgrunden.

En tredje av dem, Einosuke Kikyo (Mikijiro Hira) skiter fullständigt i bönderna, utan fortsätter vara lojal mot magistraten. Men han diggar Shiba rätt hårt, då han är mer samuraj och hedersam än den där gnidige och korrupte magistraten som betalar hans lön.

---

Det finns likheter med Kurosawas Yojimbo och Sju Samurajerna i Three Outlaw Samurai. Likheten är att det är samurajer som tar de ofrälses parti. Skillnaden är att det är mot andra samurajer, inte mot yakuza och banditer (det är mer som Sanjuro än som Yojimbo). Filmen utforskar istället teman som heder och dess relation till lojalitet och otrohet – där Sakura vinner heder genom att ge upp sin lojalitet förlorar Kikyo sin heder genom att vara lojal.

Filmen leker med typiska samuraj-arketyper, men de håller sig inte till sina normer om man säger så. Likväl är det enkla karaktärer: den stolte, den hederlige, den förrådde. Fördjupningen ligger snarare i samhället som de spelar mot, som växer fram lager för lager och gör ståryn mer komplex för varje vändning som går.

I grunden är filmen rejält anti-auktoritär: pengar, makt och social status är korrumperande krafter i Three Outlaw Samurai.

Tydligen var filmen en pilotfilm för en tv-serie med samma namn, och nu måste jag hitta tv-serien också!
 
Top