Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 v2

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v2.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Xhakhal]

Jag såg BlacKkKlansman i måndags, och den var jättebra. Jag kanske återkommer med en mer utförlig recension snarare än bara en rekommendation senare, men tillsvidare - den var jättebra. Se den.

Jag bjuder också på unintentional comedy om en såg den på svensk biograf:

Text på skärmen: "THIS JOINT IS BASED ON SOME FO REAL FO REAL SH*T"

Svensk undertext: "Filmen är baserad på verkliga händelser."

 

[Jocke]

Jag var och såg Spiderman: Into the Spider-Verse (2018) här om dagen. Då delar av mitt sälllskap var barn så såg vi filmen på svenska, vilket direkt fick mig att inse hur okej det är att Spindelmannen heter Spiderman på svenska nuförtiden. Däremot var det jättejobbigt att de uttalade Peter som ett engelskt och inte ett svenskt namn. Annyways:

Jag råkade för ett år sen eller så skriva upp mig på marvel unlimited och har under hösten läst hela Brian Michel Bendis run av Ultimate Spiderman och framåt med spinoffs och flytten av Miles Morales in i det vanliga universat och låt mig säga att det har vart en riktig höjdare! Jag har också läst hela Dan Slotts run av Amazing Spiderman med diverse spinnoffs, tex alla omkring titlar till SpiderVerse serien (det var inte lika imponerande, Slott har många bra ideer men är halvdan på att förvalta dem. Så någonstans mellan 300 och 500 lösnummer spindelmän och kvinnor har jag nog plöjt under hösten. Det har mest lärt mig hata Ned i Spiderman: Homecoming ännu mer än tidigare efter som jag nu vet att han är en själlös kopia av Ganke Lee - fast oändligt sämre.

Så jag var ju ganska spänd för vad de skulle göra av det här. Vilka storylines skulle de köra på? Hur skulle de hantera skurkar? Vilka spindelpersoner skulle dyka upp utöver de vi ser i trailern?
Svaret är att de har gjort allt rätt. Varenda gång de gör ett val är det bättre än det borde vara, särskilt med tanke på att det inte är en indiefilm där folk bara kan göra vad skit de vill. Inget val känns dåligt eller konstlat eller som något de måste göra för producenternas skull. Det är bara bra och snyggt och visar en otrolig respekt mot förlagan samtidigt som filmens Miles är tillräkligt annorlunda för att han ska kännas som en egen grej. Humorn fungerar väl igenom dubbningen och både barn och vuxna skrattar - ofta åt samma skämt och av samma anledning!

Det här är utan att överdriva den bästa Spindelmannen filmen till dagens datum och näst till Dark Knight Returns den bästa superhjältefilmen. Art direction:en är fantastisk! Allt från raster till Kirby dots sitter som en väst. Jag saknade Silk, Spider-Man India, 2099 och Jessica Drew (båda) med fler, men det går ju med lite tur att göra fler filmer som den här.

5 av 5

 

[krank]

Jag gick på bio och såg Mortal Engines, en film vars titel jag hela tiden blandar ihop med Mortal Instruments.

Det är en postapokalyptisk ångpunksfilm som...

Vänta. En sak bara: Är din hjärna avstängd? Nähe, stäng av den först. Varje kritisk del av hjärnan måste stängas ner. Varje del som funderar det allra minsta på hur saker funkar, ifall de är rimliga. Så. Nu kan vi fortsätta.

Mortal Engines är en postapokalyptisk ångpunktsfilm där De Gamle bombade civilisationen till småbitar, varpå alla glömde bort hur allting funkade. Sedan dess har det byggts upp något som liknar en civilisation igen, men framför allt ombord på jättestora mobila städer. Småstäder ilar runt i landskapet och samlas för att handla med varandra, medan stora städer, som London, åker runt och äter upp de mindre städerna.

Äter upp? Alltså vad sade jag om hjärnan? Ja, just det. Hysch.

Jag tänker inte gå in på själva handlingen - det är inte den man ser den här filmen för. Man ser den här filmen för att allt är så ljuvligt kitchigt nonsens, och för att det är snyggt och coolt och för att det går snabbt och är action nästan hela tiden. Alla är coola och spelas av kompetenta skådespelare, och det känns som att Hugo Weaving tog rollen mest för att få ha helskägg för en gång skull men han kastar sig verkligen in i melodramat.

Vad kan man mer säga... Jag förstår inte riktigt varför den manlige "huvudrollen" får vara med utom att han är en bekväm person att förklara allting för. Resten av tiden är han mest störig - han är ju en "hjälte" i vad man skulle kunna kalla "Shie LeBuef i Transformers"-traditionen, även om han inte alls är lika illa. Men finns det alltså folk som inte upplever pladdrande fåntrattar som JÄTTEJOBBIGA utan mer typ... jag vet inte, lätta att identifiera sig med? Det verkar jättekonstigt.

Robotmannen var väldigt cool.

Det här är en förstklassig äventyrsfilm och försöker överhuvudtaget inte vara något annat. "Rule of cool" gäller kontinuerligt, och de som designade allting ska ha en stor eloge för att de lyckas få det mesta att kännas påtagligt och intressant och löjligt överdrivet - samtidigt.

Jag är mycket nöjd med att ha sett den här filmen, jag kommer att vilja se den igen. Inte kanske i morgon, dock.

BETYG: 4+/5

 

[Daniel]

Jag har sett Bird Box och till skillnad från Hur i helvete överlevde fåglarna i lådan att spolas omkring i forsen? [/spoiler]

4 av 5.

 

[Khan]

Igår gick Jagad på TV. Ni vet, den gamla rullen från 1993 med Harrison Ford och Tommy Lee Jones. Jag satt och lärde mig sticka och den funkade fint att ha i bakgrunden.

Jag hade glömt hur jäkla bra den filmen är. Tommy Lee Jones fick en välförtjänt oscar för sin roll, och hela teamet runt honom känns så totalt naturliga, inte minsta lilla promille skådis lyser igenom rollerna. Ford är riktigt bra han också, men inte i närheten av Tommy Lee Jones.

Storyn är tajt, alla jaktscener bra gjorda, specialeffekterna håller än. Den är ett roligt tidsdokument också med alla telefonkiosker och uråldriga datorer, vanliga nycklar istället för blippar och allt annat som hör det tidiga 90-talet till.

4,5/5, rekommenderas i allra högsta grad.

 

[krank]

Jag har sett The Dark Tower igen. Den här gången på bluray.

Jag såg den på bio när det begav sig. Jag vet inte om jag har så mycket att tillägga, utöver att filmens bortklippta scener borde ha fått vara kvar och att dess special features visade mig ännu mer av hur mycket jobb som lagts ner på själva världsbygget och designen av allting.

Jag skulle inte ha något emot att rollspela i den här världen, tror jag.

BETYG: 3+/5

 

[krank]

Jag har sett om Deadpool.

När jag först såg den så var jag inte så värst imponerad. Den andra gången tyckte jag lite bättre om den, men inte mycket.

Den här gången tyckte jag riktigt bra om den, trots allt. Jag vet inte, jag kanske bara vant mig vid den? Jag är fortfarande generellt inte speciellt positiv till Deadpool som karaktär i allmänhet, men i den här filmen är han trots allt ganska kul.

Något som också blir väldigt tydligt är att den här filmen är ett resultat av sex års arbete, medan tvåan på sin höjd är resultatet av två. Ettan har lägre budget men är otroligt mycket tightare, har en tydligare röd tråd och funkar på det hela taget väldigt mycket bättre på typ alla sätt.

Jag satt också och kollade igenom c:a 90 minuter extramaterial. Jag kunde konstatera att det var bra att de klippte bort de bortklippta scenerna och att den här regissören har ett imponerande öga för specialeffekter.

BETYG: 4/5

 

[Voldstagg13]

Odött med Depp: 'Dark shadows' (2012, regi: Tim Burton) med Johnny Depp, Michelle Pfeiffer, Helena Bonham Carter m.fl. Genom en förbannelse blir Barnabas (Depp) vampyr, förlorar sitt livs älskade och begravs 'levande' i ca. 200 år, blir uppgrävd för att finna att släktnamnet överlevt med godset. Året är 1972 och världen har förändrats något sedan Barnabas sist var där.
Det är en Burton-film med allt vad det innebär: stil, detaljer, humor och kvalitet. Gillar man filmer som Burton gjort tidigare, är chansen hög att man gillar den här också.
Det finns en del småsaker jag skulle vilja ändra, framförallt i slutet, men det är ren petighet och personligt: 4/5.

 

[Krille]

Jag tänkte se Blade Runner 2049, så som hemläxa tittade jag på Blade Runner, bioversionen.

Det är lite kul att titta på sådana här framtidsvisioner som plötsligt blev nutid – hur mycket som blev rätt och hur mycket som blev totalt fel. Flygande bilar och konstgjorda människor all ära, men det jag fastnade för var vardagstekniken, som till exempel hur bilarna idag är bulliga och strömlinjeformade utan utstickande stuff, tvärtom de kantiga saker som rullar på vägarna med konstiga lådor på taket. Vissa saker är lite lättare att ignorera, till exempel alla tjock-tv-skärmar – det fanns liksom inte produktionstekniska möjliga alternativ 1982.

Och trots alla dessa anakronismer, avsaknad av rymdkolonier och flygande bilar med mera, så känns Blade Runners världsbygge trovärdigt. Det känns som en levande värld, och inte som en uppsättning kulisser.

Det är också intressant hur otroligt mycket mer noir-ig Blade Runner känns med berättarrösten.