Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 v26

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v26.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling – att man klickar på en knapp – för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Hellzon]

Jag såg Transformers: Age of Extinction igår. Den är... bättre än de första tre Bayformersrullarna, som på riktigt kändes som bortkastad tid. Jag har svårt för att skylla det på Shia me' Biff, det var ju inte han som bestämde att hela människocasten och halva robotcasten skulle vara så pinsamma att man vill gröpa ut hjärnan med sked efter de filmerna.

Nåväl, denna fjärde film har en mindre, tajtare robotbesättning än de första filmerna, Bay verkar dessutom ha lärt sig att det blir lättare att hänga med om robotarna ser olika ut. Familjen Yeager är mindre pinsam än Witwickys, och det är inte med några överdrivna svarta stereotyper som i första OCH tredje filmen.

På minussidan

Spoiler

Det unga paret ska föreställa 17 och 20 år, pappan tycker inte om det, killen (som förstås är 20) har printat och laminerat lagtexten som säger att det är OK. Filmen drar det skämtet ungefär dubbelt så långt som det är kul.
Props dock för att skådisarna är nästan så unga som de spelar - 19 och 22 när filmen kom enligt imdb.

Och istället för svarta stereotyper är det med en samurajrobot med gul ansiktsplåt. Jaja.

Dög att se på under förkylning. 3:a på krankskalan.

 

[Minimoni]

Nog fan har jag tvingat mig att se ”Purge: Election Day” och den var precis lika dålig som jag trodde. Hur i helvete har de här filmerna lyckats bli ett populärkulturellt fenomen? Den här filmen är precis lika dålig som de två före i serien och jag orkar nästan inte se mer av skiten nu, men jag skall se ”The First Purge” också så att jag kan säga att jag sett alla filmerna. Serien kommer jag fullständigt skita i och låtsas att den inte finns.

Men ok, jag skall försöka recensera ”Purge: Election Day” utan att purga mig själv. Filmen har politiska poänger som tyvärr blir helt osynliga då de överdrivs och blir hjärndöd ”underhållning” för den som gillar när helt oviktiga karaktärer mördar varandra. Jag antar att filmen skall ses som kritik mot klassklyftor, rasism, det amerikanska politiska systemet osv, och allt det där tål att kritiseras och bör kritiseras men inte som det görs i den här filmen. Skurkarna är komiskt överondskefulla och hjältarna är klasskämpar av bästa slag som trots allt det hemska de varit med om förblir helgon... Nog för att jag gillar sagor där det finns klara linjer om vem som är elak och vem som är snäll, men det gör ingen nytta i den typ av komplexa problem som filmen låtsas att försöka göra något åt.

Nej, den här filmen borde inte tilltala någon då den inte är läskig nog för att vara skräck och den blir aldrig spännande och inte heller fungerar den som någon form av politisk manifestation. Den är precis vad den verkar vara, en opolerad bajskorv som man får ebola av att ens vara i närheten av.

1/5 poäng

Nu skall jag tackla den sista ebola infekterade bajskorven ”The First Purge” sen finns inte de här filmerna i min värld mer.

 

[krank]

Jag har just sett Rampage.

OK, säg till om ni hört den förut: King Kong, Godzilla och en, öh, jättemonstervarg går in i en stad…




Det här är alltså konceptet för den här filmen: Någon hollywoodsnubbe någonstans har köpt upp filmrättigheterna till det gamla arkadspelet Rampage. Nu har de gjort en jättedum actionrulle på två timmar med Dwayne "The Rock" Johnson i huvudrollen, extremt löst baserat på den licensen. Och med "extremt löst" menar jag att det nätt och jämnt går att dra paralleller och att det finns ett par scener/klipp som påminner om originalet. Det är alltså på typ samma nivå som när nån tyckte att det var en skitbra idé att göra en dum-action-scifi-rulle av Sänka Skepp (och det var det ju. En skitbra idé, alltså. Den filmen är awesome.)

Hur som helst, låter det som en film du vill se? Bra, se den då, för den är exakt vad som står på förpackningen. Ni som följt filmklubben ett tag vet att jag älskar jättedumma actionfilmer, framför allt när de är snygga och inte skäms för sig. Den här rullen vet exakt vad den är för något och bara kör på. Väldigt lite dötid, kan man väl säga.

De bästa sakerna med filmen förutom tempot är nog specialeffekterna och Johnson. The Rock har verkligen seglat upp som en av mina favvoskådisar de senaste åren; han har definitivt visat att han kan göra komiska actionhjältar väldigt bra. Specialeffekterna är sedan som bäst när det gäller apan George – han är otroligt påtaglig, och är nog en av de CGI-varelser jag sett som känts mest närvarande i sina scener. Minspel, päls, hur han rör sig, allt är helt sjukt bra. Det säljer verkligen in karaktären George.

Det sämsta är nog hur närmast karikatyrartat normativ filmen är när det gäller könsroller. Herregud.

Men ja. Se den. Om du gillar sån här film.

BETYG: 4/5

 

[Henke]

Har sett den för mig svårt efterlängtade Deadwood: The Movie som släpptes på HBO 31 maj. Filmen utspelar sig ett tiotal år efter händelserna som avslutade TV-serien och följer firandet av att South Dakota blir en stat i USA där många av befintliga och tidigare invånare möts.

Jag bara älskade den här TV-serien när jag såg den och att HBO lyckas med konststycket att återuppliva den som film 13 år senare med en mer eller mindre intakt rollista är i mina ögon smått spektakulärt. Även om filmen dammar av tidigare händelser med stöttande flashbacks så har iaf jag lite svårt att komma ihåg händelserna från TV-serien, så jag rekommenderar att man tittar igenom den innan man ser filmen.

Filmskaparna förvaltar arvet efter TV-serien väl och även om det är ett svårt uppdrag för skådespelarna att kliva tillbaka in i den personkemi och vassa dialog som TV-serien bjöd på, så tycker jag man gör detta förvånansvärt bra. Handlingen är på inget sätt storslagen eller banbrytande, utan snarare vaksamt lunkande och även om man kanske först föreställde sig att filmen som avslutar TV-serien skulle ha ett episkt slut så känns det mer äkta, skönt och troget att den inte har det.

Att serien i säsong 3 avslutades abrupt utan den värdighet den förtjänade var minst sagt sorgligt och filmen ursäktar inte det faktum att beslutet att stänga ner serien var fel, men det ger oss fans en tröst, och ett slags fånigt hopp om att det faktiskt kan dyka upp en fortsättning.

 

[Henke]

Såg tidigare i veckan komedin Instant Family med bl.a. Mark Wahlberg och Rose Byrne. Filmen handlar om ett par som bestämmer sig för att adoptera barn och hamnar i och med det i ett instegsprogram i hur man blir en bra förälder och får på prov ta hand om barn som är tänkta till adoption, vilket slutar med att de prov-adopterar tre syskon i olika åldrar.

Jag kan inte påstå att jag är överens med de höga betyg och den positiva kritik som var anledningen att jag såg den här filmen. Jag tycker ämnet är för allvarligt och komplext för att koka ihop en komedi på och jag har svårt för de tvära kast mellan humor och känslostormar som den här filmen prackar på mig. Att Byrne och Wahlberg pendlar mellan att vara stela och uppskruvade hjälper inte heller på något sätt intrycket och tramset ökar i vanligt ordning ju närmare slutet man kommer. Berättelsen känns någorlunda förutsägbar och även om filmen säkert är en fullträff för sin målgrupp (oklart vem, men den hyllas i rating efter rating på IMDB) så känns det som den försöker förmedla på ett hjärtligt sätt som inte riktigt flyger. Adoption, drogmissbruk, grooming och rasism berörs ytligt och blandas upp med allehanda situationskomik.

Ju mer jag tänker på det, ju mer sjunker filmen... just nu... som en sten... mot botten.

 

[Feuflux]

Jag har sett 47 Ronin (https://www.imdb.com/title/tt1335975/?ref_=nv_sr_1?ref_=nv_sr_1) från 2013 med Keanu Reeves. Tycker den var hyfsat underhållande, bitvis spännande men utan överraskningar (man vet vad som ska hända, men inte hur) eller wow-moment.

Så det är väl en typisk 2/5 på min filmskala, men om man är lite generös och gillar japansk estetik så kanske man kan pruta upp betyget till 3.

Spoiler

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: komedier som inte är roliga)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)