Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 v27

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v27.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling – att man klickar på en knapp – för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Gurgeh]

Nu dök visst Black Panther upp på Netflix, och jag har tvättstugan, så då kan jag lika gärna titta på den medan jag väntar på att torktumlaren ska bli klar. Det är tydligen så engagerad jag är i superhjältefilmer nu för tiden.

Den var väl okej, antar jag. Okej story som inte bjöd på några riktiga överraskningar, en slutstrid som var ungefär lika meningslös som de brukar vara i Marvel-filmer, förutom att den blev ännu lite mer meningslös eftersom de var något oklart varför de flesta inblandade över huvud taget tyckte det var en bra idé att slåss, och att striden mellan Black Panther och Blackgolden Panther såg ut lite mer som ett dataspel än vanligt.

Mest kände jag på samma sätt som jag kände när jag såg Wonder Woman och Thor: Ragnarök. Alla recensenter tyckte ju att de här filmerna var så bra, så varför tycker jag bara att de är totalt genomsnittliga? Det är antagligen något fel på mig.

Så 3/5.

 

[Mundo]

Jag såg Booksmart på bio, en skitrolig komedifilm om två "nördar" som ska festa loss sista dagen de innan de går ut high school. Låter premissen som en tråkig grej från nittiotalet?

Grattis, du är trångsynt och borde gå och sen den här filmen istället för att vara så jävla fördömande.

4 av 5.

 

[krank]

Jag gick på bio och såg Spider-Man: Far from Home.

Först om själva bioupplevelsen: Det här var i salong 5 på Sergel, vilket kändes lite skumt eftersom det trots allt var premiärdagen. Men… det var bara här den gick i 3D. Och salongen var full. Den var full av precis rätt folk också – glada, entusiastiska människor som gjorde glada små ljud ifrån sig när saker hände på skärmen, gjorde små applåder och så vidare. Sånt ljud från mina medbesökare som jag ärligt bara tycker höjer upplevelsen. Det var också en ganska blandad crowd; jag vågar mig inte på att ange några procent (för man vet ju att om man tycker att det är hälften kvinnor så kanske det är en 20-30% eller så) men det var definitivt en hel del personer med tydlig ickemanligt könsuttryck här i publiken. Och jag kan förstå varför.

Jag lyckades också boka Sätet. Det mytomspunna mitt-i-salongen-sätet där 3dn inte har någon skuggning alls, där man även som kort person inte får halva skärmen täckt av en lång person… det såg inte ut så när jag bokade, men när jag väl var på plats var det sublimt. Salong 5, rad 8, plats 134. Note to self, liksom.

Sedan filmen.

Jag brukar säga att en sak som många Marvelfilmer gör bra är att inte vara superhjältefilmer per se, utan snarare någon annan sorts film med superkrafter. Genre-remixing, liksom. Första Captain America var en andra världskrigetfilm, Winter Soldier var en spionthriller, Ant-Man var Jönssonligan och Älskling, jag krympte barnen. Första nya Spider-man var, såklart, en highschool-dramakomedi. Med superkrafter.

Det här är en klassresa-till-europafilm. Med superkrafter. Jag vet inte om det är en genre. Är det en genre? Jag har sett filmaffisher och DVD-omslag för filmer som sett ut att tillhöra en sådan genre, men jag är för allergisk mot pinsamheter för att ha sett någon av dem.

Iallafall. Den här filmen är jättebra. Extremt bra tempo, rolig humor även om det var väldigt pinsamt ibland, relativt välhanterade nationsstereotyper, snygga effekter, bra skådespeleri överlag. Bra hantverk.

Mer än så vill jag egentligen inte säga utan spoilers. Men jag delar upp det lite; första spoilertaggen här är egentligen inga superförvånande grejer. Inga riktiga spoilers, om ni förstår. Bara sådant som gjorde mig glad att se och som jag inte vet om jag gillat lika mycket om jag förväntat mig det.

Spoiler

Det finns några saker jag tänkte på som jag gillade lite extra:

- Tom Holland och the female gaze. Jag vet inte om den här filmen har någon male gaze överhuvudtaget – någon får gärna rätta mig – men jag tycker verkligen om det här med att Marvel nu i ett antal filmer verkar inse att den kvinnliga delen av publiken också gillar ögongodis. Och såklart homo- och bisexuella män också. Alla vi som uppskattar den manliga kroppen, helt enkelt. Jag gillade verkligen scenen där Holland tar av sig tröjan och MJ (Zendaya) tjuvkikar. Verkligen en klockren gender reversal – egentligen ganska lätt gjord, men väldigt tillfredsställande. I den scenen var det tydligt att vi i publiken inte var Tom, utan Zendaya. Och även om jag personligen egentligen föredrar mina män med lite mer runda former så kan jag inte säga emot att Tom Holland är rätt snygg. (Och jag vet att han ska vara typ 16 i filmen, men han är i 20-årsåldern egentligen så det är (nästan) inte creepy).

- På tal om Zendaya. Wow. Wow, wow, wow alltså. Kroppsspråk, minspel… Hon säljer in MJ extremt väl, tycker jag. Hon var extremt "aloof" och cool i första filmen men i den här får vi se att det i ganska hög grad är en mask – vilket hon visar väldigt snyggt. Karaktären MJ får här också vara hyfsat tredimensionell – nervös, flirtig, smart, osäker… Jag gillar det skarpt. Jag gillar också att när hon öppnar upp och låter Peter se hennes "riktiga jag" så väljer han att inte bryta det förtroendet – när hon återigen spelar cool inför andra så låter han henne göra det.

- Jag gillar SOM FAN att inte ett enda tjockisskämt dras om Ned och att hans relation med hans flickvän i filmen visserligen får vara lite komiskt men att exakt inget av det handlar om att han "slår över sin vikt" eller att det verkar icke-genuint på något sätt. Det är så jävla sällan tjocka karaktärer får ha någon som helst värdighet, och den här filmen förvånade mig verkligen. Jag vet inte varför jag blev så förvånad; jag har för mig att jag kommenterade på bristen på tjockisskämt även i första filmen.

- Jag gillade anknytningarna till tidigare filmer i MCU. Jag gillar att de liksom inte ens låtsas som att de här filmerna är helt fristående längre. Inte så att man inte kan se dem om man inte sett allt innan, men det ÄR ett levande, sammanhängande universum och man får definitivt betalt för den tid man investerat i det.

OK, här kommer vi till själva huvudplotten i filmen. Så det kan definitivt räknas som mer av en spoiler.

Spoiler

Fast inte för någon som någonsin läst en spindelmannen-serie, spelat ett spindelmannen-spel eller överhuvudtaget någonsin hört talas om Mysterio. För ärligt talat, kudos till filmmakarna som höll på det så länge som de gjorde – jag var nästan redo att börja tro att de som en extra twist faktiskt byggt om Mysterio till en alien på riktigt – men till slut var de såklart tvungen att avslöja det hela.

Det här var en sämre skurk än Vulture, men Michael Keaton som förbittrad arbetarklass är en väldigt svår akt att följa. Jag tycker att det funkade rätt bra, framför allt med tillbakablickarna till ett par av hans partners historia med Tony Stark. Det är lite synd att han liiiiite för snabbt går över till ond-kacklande-idiot-som-mordhotar-sina-vänner-terriroriet. Vulture var ändå förhållandevis sympatisk hela tiden; Mysterio slutar ju vara det minsta sympatisk så snart han börjar se civila dödsoffer i tusental (tiotusental?) som acceptabla.

En annan grej jag gillade, förresten, eftersom jag är en sån blödig jäkel, är att MJ och Peters känslor var besvarade. Jag köpte helt och hållet MJs förnekelse först, men oj vad glad jag blev när hon pussade honom. Sånt gör mig nästan alltid glad. Och det gjorde mig också glad att vi i publiken liksom redan från början fick indikation om att det nog var besvarat – den sortens struktur gör det för mig mindre ångestladdat och mer bara romantiskt spännande ("när ska de?" är för mig roligare än "ska de?").

Och så en grej om grejerna efter eftertexten (det finns två, stanna åtminstone för den första. Jag lovar, det är värt det):

Spoiler

Hahahahahaha, Jonah J Jameson! Och det finns faktiskt inga alternativ, det finns bara EN skådespelare i världen som kan uppbära den mustaschen och det är JK Simmons. Att han får spela den rollen igen är inget annat än ett mästardrag.

Also: Holy shit de stoppade in kanske den sak som kan ha störst inverkan på spindelmannens film-kontinuitet i en efter-eftertexterna-snutt! Jag undrar hur många som kommer att se nästa film och inte veta att Mysterio avslöjet Spiddes identitet för världen…

Okej, mycket spoilers blev det.

Betyg då? Jag velade en hel del, men i slutänden tänkte jag: Om en kompis skulle be mig hänga med och se den här filmen igen i morgon, skulle jag tacka ja? Och ja, det skulle jag faktiskt. Den är riktigt, riktigt bra. Kanske inte riktigt lika bra som ettan, men fortfarande riktigt, riktigt bra.

BETYG: 5/5

 

[2097]

älskade home coming jättejättejättemycket men sen kom ju spider verse som jag gillade ännu mer och då känns det svårt att gå tillbaka till mcu spindis? men ska ge den en chans, tack för tipset.

Jag har varit lite trött på MCU-filmer och "alla ska se den här"–filmer. Rymdfilmer tröttnar jag aldrig på (allt från Star Wars till Aniara) men jag har varit på jakt efter lite… hmm… alltså min bekantskapskrets är all about the MCU och DCoch jag letar efter nåt annat. Behöver inte vara helt okända filmer overall, men i min lilla nördebubbla blir dom helt okända. Typ exempel på bra såna filmer senaste åren: Lady Bird och Martha Marcy May Marlene och Sairat. Hittade alltså Booksmart som jag gick och såg. Fick gå och se den ensam. Tyckte den var en perfekt kandidat för: 1. hade aldrig hört talas den (ser det som nåt positivt alltså), 2. hade inte hört några spoilers om den, 3. den hade 97% på Rotten Tomatoes!

Att kritikerna gillar filmerna brukar ge mig en bättre vibe om jag kommer gilla filmen än om det är en publiksuccé. Inte för att jag har så hiiiimla raffinerad smak eller nåt. Jag vet inte… tror bara för jag typ tänker lite som dom? Det är ingen enskild recensent som jag verkligen matchar med iofs, mer en helhetsgrej. Sidospår om recensenter: jag gillade Eberts sätt att skriva och jag tyckte om att han aldrig tvekade att gå mot strömmen men som filmtips var hans recensioner 100% värdelösa för mig. För jag kunde aldrig förutspå om jag skulle gilla eller ogilla filmen baserat på hans recension. Medan ta brädspelsrecensenten Tom Vasel som jag ofta stör mig på men som för mig är en perfekt recensent för han har ett extremt bra track record på att få mig att fatta huruvida jag kommer gilla/ogilla spelet. Han kan ta ett spel som han själv hatar men sammanfatta det på ett sätt som får att fatta att det kommer att bli min nya favorit. Han kan ta ett spel som han själv älskar men sammanfatta det på ett sätt som får mig att fatta att jag kommer hata det. Så, hmm, målet med hitta en bra recensent att få tips av är alltså inte nödvändigtvis nån vars smak matchar eller är motsatt. Målet är att hitta nån som är bra på att förklara på vilka sätt ett spel/film är bra och dålig.

Jag är en väldigt dålig filmrecensent för jag har väldigt svårt att ge lagom spoliers. Jag ger ofta för lite spoilers för att folk kommer fatta om dom kommer gilla filmen. Eller ibland så mycket att det inte är nån idé att se filmen. Men tack och lov är jag inte en recensionsbloggare utan detta är bara en filmklubb och jag kan prata lite personligare.

Så, Booksmart. Är en amerikansk tonårsfilm. Handlar om en skolklass sista två tre dagarna på gymnasiet. Det är också en film som har lite konstig rating: är R-rated (dvs 18 år) i USA, och 7 år här. Med andra ord: inte speciellt mkt våld men det är mycket knark, gay, sex, svordomar och annat av livets goda. (Obs var inte oroliga skådisarna är typ 26! Det var en sak jag hade svårt med TV-serien Skam att se riktiga tonårigar hålla på med att hålla på, det är verkligen inte min grej!)

Det är också en komedi. Det är typ en crazykomedi i stil med Harold & Kumar fast tjejer och plugghästar och att humorn inte slår "neråt" lika mycket som i H&K-filmerna. Känns mer som en film för alla (eller iaf för oss som gillar PK). Det är alltså inte nåt hyperrealistiskt a la Eighth Grade eller Lady Bird utan är mkt mer av en "movie" movie.

Här är några saker som jag tyckte var bra:

Castingen. Gillade alla. Har svårt att köpa att Billie Lourd ska vara 19 men det tycker jag är en del av genren amerikansk tonårsfilm, är nåt brechtianskt över det och är något jag tycker om med genren att se dessa twenty-somethings försöka återskapa sin tonårsångest och hennes performance var väldigt roligt (hon har bara några minuter screen time men hennes scener var guld tyckte jag)
Direction. Skådisar som varit halvdåliga i andra filmer var bra här. Fantastiska performances. Det här var Olivia Wildes debut som regissör men ska definitivt ha ögonen öppna för fler filmer av henne.
Pacing. Scener som behöver vara korta var korta, scener som behöver vara långa var långa.
Musiken/låtvalen. Urbra!
Cinematografin. Använder framing och färger på ett bra och tydligt sätt.
Humor. Fanns flera sorters humor: rapp dialog, smartasses, pinsamma situationer, tickande-bomben-under-bordet, absurda/surrealistiska situationer, sammanträffanden, jobbiga relationer osv

Se där! Lyckades skriva en hel del om filmen utan att avslöja speciellt mycket om handlingen!

Så vad tycker jag om filmen.

Först, i ett vakuum. Jag tycker om den. Är kanske inte en film jag skulle ge 100000+ pluspoäng och typ cherish always utan det var bara En Bra Film men inget mer med det. Inte nån totalt mind blowing best movie of all time utan bara Den Var Bra. Helt OK. Så utifrån det: en fyra eller femma på krankskalan. BETYG 5/5

Men jag vill alltid ge lite extra åt filmer som jag tycker gör nåt nytt. Tycker det gör att dom åtminstone förtjänar en liten liten blip i filmhistorien. Och, det tyckte jag den här gjorde. Lägger det i spoiler för det är nåt som jag var rätt glad att jag inte visste när jag valde filmen.

Spoiler

Tyckte om hur den här filmen såg på lebbskap och nördskap och kvinnorollen och hur det även genomsyrades i produktionen av filmen. Jag visste inte det när jag valde filmen utan såg bara "tonårskomedi med 97% på RT". Tyckte inte Love, Simon var nåt att hänga i julgranen men den här var desto intressantare. Inte perfekt men att jag öht kan se en film som inte får mig att totalt flincha som handlar om dom här grejerna var i sig grymt. Ärligt så kan ju social justice tumblr communityn ibland göra ganska dåliga filmer så därför var det kul med en som faktiskt var rolig och bra och grym och som hade lite perspektiv på dom här sakerna utan att det hela tiden blev ett stort ifrågasättande. Dom här ämnena fick vara en sorts självklarhet och ta en självklar, oifrågasatt plats i filmen utan att det behövdes kännas hurtigt och tillgjort å ena sidan.

Menar karaktärer som Ryan och hennes uttryck och tattisar och vem hon till sist endar upp med, och Hope och vem hon till sist endar upp med, och Gigis crush på Amy, och vänskapen mellan Molly och Amy, och mellan Molly och Anabelle.

 

[2097]

Jag såg Booksmart på bio, en skitrolig komedifilm om två "nördar" som ska festa loss sista dagen de innan de går ut high school. Låter premissen som en tråkig grej från nittiotalet?

Grattis, du är trångsynt och borde gå och sen den här filmen istället för att vara så jävla fördömande.

4 av 5.

jag missade att du också hade skrivit om samma film! sorry Mundo!

 

[Bolongo]

Eftersom jag också tänkt gå och se Spindelmannen: långt hemifrån under de närmsta dagarna, har jag förberett mig genom att titta på en film jag missade att se när den var ny, nämligen Spindelmannen: in i spindelversumet.

Jag vet inte om jag har så mycket att tillföra tidigare recensioner, och kan bara instämma i hyllningskören. Detta är en i sin genre perfekt film.

Däremot är jag osäker på om det är meningsfullt att jämföra den med live-actionfimerna. Dels finns det vissa saker som jag tror hade varit mycket svårare att köpa om de inte varit animerade.

Spoiler

Syftar främst på mashupen av karaktärsdesign

Dels har den fördelen att inte behöva förhålla sig till några tidigare filmer, så den kan göra sin helt egna grej. Det är uppfriskande.

Så... jag kan inte sätta betyg enligt krank-skalan eftersom jag nästan aldrig ser om filmer, inte ens perfekta sådana, och om jag gör det är det definitivt inte dagen efter, de måste få ligga till sig ett tag. Men enligt min egen skala är denna 5 av 5.

 

[Minimoni]

Jag har sett om Terminator Genisys, sist jag såg den var nog nära när den gick på bio. Jag vet att den här filmen delar fansen och kanske även ogillas av de flesta fans... Jag är uppenbarligen rätt knäpp då den efter Salvation är min favorit bland Terminator-filmerna. Jag vet att handlingen kan ha plotholes och att en del saker känns underliga osv, men filmen är ett underhållande spektakel från början till slut och jag vill egentligen bara se mer! Det finns en scen vid eftertexterna som hintar om vad som kanske komma skall men det får ni se själva om ni inte redan sett den. Emilia Clarke och Spartacus kompis från Blood and Sand gör sina roller mer än väl och Arnold är alltid Arnold, dvs han ÄR Terminator!!! Killen som spelar John Connor eller Jesus Christ eller vad JC egentligen och ursprungligen skulle ge för associationer gör en annorlunda men ändock grym tolkning av rollen jämfört med sina tidigare kollegor.

Detta även om Christian Bale är min favorit i just den rollen och en av få killar jag på riktigt går i gång på, och jag skojar inte! Christian Bale är hot! Men åter till Genisys, lyssna inte till alla negativa röster om filmen, tro inte att den skall vara exakt som alla andra filmer i serien, förvänta dig något annorlunda men fortfarande vagt bekant och njut av resan!

5/5 på alla skalor!

 

[krank]

Jag såg om Spider-Man: Far from Home igår.

Den var nästan lika bra i 2D med en betydligt mer likgiltig publik. Nästan.