Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 v30

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v30.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling – att man klickar på en knapp – för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Feuflux]

Jag har kollat på iBoy (https://www.imdb.com/title/tt3171832/?ref_=nv_sr_1?ref_=nv_sr_1)

Har ni tänkt på vad man får om man korsar Matrix med Emmerdale farm? Okej det var kanske en kass match, Matrix och Snatch Teens (som inte finns, men Snatch har ni nog koll på) är nog bättre.

En pojke blir skjuten i huvudet, överlever och blir Magneto fast med elektriska apparater. Låter det töntigt? Lite kanske, men det funkar om man tar det för vad det är, och ger en liten hint om att våld föder våld om någon i publiken hade fått för sig att bli en masked avenger.

Stark 2/5. Och så fick jag höra Maise Williams prata the Queen's English, och inse att jag inte vet vilken dialekt hon har i GoT eftersom jag bara läst böckerna.

Spoiler

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: komedier som inte är roliga)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)

 

[Cybot]

Jag såg nyss på Prospect.

Vill du ha stora explosioner och häftig kungfu action så är det här inte filmen för dig.

Letar du istället efter hård sci fi som drar sin cinematiska influenser lika mycket ifrån 60-tals western som från Alien? Letar du efter en konstant svettig och klaustrofobisk känsla, karaktärer som redan var giriga, galna och desperata INNAN de spenderade dagar inuti en svettluktande skyddsdräkt på en dispassionerat fientlig och laglös planet, och där den enda transporten hem lämnar omloppsbana inom bara några timmar? Där respiratorns väsande och komradions sprakande ligger som en matta bakom varje ödesmättad linje av dialog?
Då är Prospect något för dig.

 

[Rymdhamster]

The real McCoy (1993)

Så efter Carnosaur 2 fick jag en till chans att se en film från barndommen som jag inte haft chans att se om sen den kom.

Jag minns att jag tyckte den här var jättebra när den kom, fast jag kan inte riktigt förstå varför mitt 11:a-åriga jag tyckte den var bra. Måste ha varit de små komedi-bitarna i den =)

Det här är en rätt skön blandning mellan thriller, komedi och heistfilm, vilket jag tycker är helt awesome!

Karen McCoy är en bankrånare/inbrottstjuv som precis kommit ut från fängelset och bara vill få sitt liv på rätt väg igen, och kanske börja bygga upp en relation med sin son. Tyvärr har hennes gamla boss andra planer för henne...

Det är mycket jag gillar med den här filmen. Kim Basinger, Val Kilmer och Terence Stamp till att börja med.

Jag gillar att det aldrig görs någon "big deal" av att Karen är en kvinna. Visst, ett par slemhögar försöker slemma lite på henne, men det görs inga försök att framställa dem som något annat än slemhögar och de behandlas därefter (Val Kilmer border-liner lite i början, men jag tror han klarar sig med nöd och näppe). I övrigt köper alla att hon är en av de bästa bankbrytarna som finns, och det är varken "trots att hon är kvinna" eller "tack vare att hon är kvinna".

Hon får vara både cool, vettig, hård och kul. Och kanske framför allt: på ett jäkligt vettigt sätt. Hon vill skaffa ett job, ett vettigt ställe att bo, bygga upp ett okej liv efter fängelset. Och när omständigheterna tvingar henne till något annat (att ta i med hårdhanskarna) så gör hon det på ett jäkligt vettigt och för mig realistiskt sätt. Inte som i många andra filmer där hjälten automatiskt slår om till psykopatläge när det är dags att bli hård.

Val Kilmer är kul som en lite välmenande och småfumlig (men inte inkompetent!) "hobbyganster" som vill få sin stora chans och därför oavsiktligt tvingar tillbaka Karen till livet som brottsling (goda intentioner, och allt det där...).

Terence Stamp är så där lagom ond så man nästan kan tycka om honom, men inte så mycket att man slutar heja på Karen.

Heistbiten är hyffsat trovärdig om man kommer ihåg att det utspelar sig i världen för 26 år sedan, före 9/11 och sånna saker.

Komedibiten är hyfsat nedtond och används på ett genomtänkt sätt för att lätta upp stämningen mellan thrillerbitarna utan att klampa in och förstöra stämningen.

Tyvärr går väl den här aldrig på TV nu för tiden, men om ni råkar få chansen så tycker jag ni ska se den.

Stark 3:a på krankskalan i största allmänhet, 4:a om man gillar heistfilmer.

 

[Rymdhamster]

The house that Jack built (2018)

Jag är besviken och det är mitt eget fel! Jag hade inte hört talas om den här filmen när en trailer poppade upp på youtube. Jag såg några sekunder och tyckte den verkade intressant. Man får följa en seriemördare under 12 år, typ.

Men här är problemet med trailers: baserat på det jag såg och det jag läste om filmen så målade jag upp en bild av vad jag tänkte det skulle vara för film: något i stil med Dexter, där man får följa en seriemördare under lång tid och se hur han går till väga, och hans utveckling. Som en slags omvänd CSI eller något sånt. Det var filmen jag trodde jag skulle se.

jag missade helt att den var regisserad av von Trier, och alltså istället var "artsy" och lite småkonstig så som hans filmer brukade vara. Det var alltså något väldigt annorlunda från vad jag förväntade mig, och vad jag var sugen på. Den är överhuvudtaget inte alls som Dexter på något sätt.

Det sagt, som en von Trier-film var den nog rätt bra. Artsy. Lite konstig.

Jag hoppar över att ge et betyg, för min besvikelse färgar mitt intryckt för mycket. Gillar ni von Trier? Då är den nog jättebra! Ville ni ha "Dexter - långfilmen"? Nja... =)

 

[Rymdhamster]

BlacKkKlansman (2018)

Så... det här är tydligen missförståndens vecka =) Jag trodde det här skulle vara en komedi, men det var det ju inte. Den har en del humor förvisso, men den är också lite som ett knytnävsslag i magen i stil med Mississippi brinner.

Distriktets första svarta polis blir satt på att ringa runt till bråkiga organisationer för att hålla ett öga på dem, och råkar gå med i KKK via ett telefonsamtal. Han fortsätter driva det här över telefon, medan hans vita partner får spela rollen av honom IRL.

Bra story, bra skådisar (Adam Driver börjar etablera sig som en riktigt bra skådis i min hjärna, och inte bara som "Kylo Ren", vilket är första gången jag såg honom).

Definitivt en 4:a på Krankskalan. Ni borde se den.

 

[Jocke]

Jag har sett The Perfection (2018) på Netflix. Och det vet jag inte om man behöver göra egentligen. Det är en thriller med skräck toner som påminner om... ja vad påminner den egentligen om? Det är lite Black Mirror logik och en nypa Boxing Helena. Kanske lite Den Hemliga Historien eller tidig Bret Easton Ellis också.

Marnie från Girls spelar ungefär Marnie från Girls men också Cello. Eller hon spelade Cello förut. Nu när hon efter tio års frånvaro ska återvända till Cello-världen har hennes gamla lärare en ny favorit. Och sen går skiten ner. Det tävlas i musik, kräks på bussar, kidnappad och kroppsdelar ryker som avlöningar. Det är inte så dåligt men det finns ingenting i den här filmen som andra filmer inge gjort betydligt bättre först. Dessutom känns det inte som att regissören eller manusförfattaren egentligen ville något med den här filmen.

Nu när jag tänkt efter lite så påminner den om en fransk film jag såg på en festival för hundra år sen som heter DemonLover - men den handlade om att lansera ny anime porr i Frankrike och inte om folk som spelade cello och kräktes i bussar. Båda var samma setts ointressanta.

3 av 5

 

[Rymdhamster]

The Sisters brothers...

Det här var tydligen inte heller nån komedi... det går inte så bra för mig just nu =D

Västern där bröderna Sisters är på jakt efter en man som säger sig ha en kemisk formel som låter honom upptäcka guld.

Faktiskt riktigt bra i allt utom i hur skådisarna talar. De försöker få det att låta lite ålderdomligt, men lyckas bara få det att låta styltigt. Det är ett återkommande störande element i vad som annars hade varit en riktig bra västern.

Lite konfunderad varför man väljer att döpa två bröder till Sisters i efternamn om man inte tänker göra någon grej av det. Oh well..

Betyg. 3 av 5 på krankskalan.

 

[Voldstagg13]

Rymdhamster: Jag tror det bara är för en ha en utstickande titel, jag har läst boken och minns inte att det hade nån speciell poäng.

 

[Gurgeh]

Jag tror att författaren bakom boken gillar det. Den andra boken av honom som jag läst hette Undermajordomo Minor.

 

[krank]

Jag har sett RIPD, eftersom den nyss kom till Netflix och jag därmed påmindes om dess existens.

Ryan Reynolds och Jeff Bridges och Kevin Bacon och Mary-Louise Parker och Robert Knepper och James Hong och ett gäng till som ni skulle känna igen om ni såg dem är alltså med i en MIB-wannabe fast med spöken istället för aliens. Reynolds spelar en snut som dör och får erbjudandet att joina RIPD och jaga spöken som förklär sig till människor istället för att riskera att dömas till evig skärseld.

Det finns ett gäng dåliga saker att säga om den här filmen. Den är till exempel extremt dum. Plotten är så förutsägbar som det överhuvudtaget går att göra en plot; inte en enda överraskning levererades. Allt följde liksom naturligt på filmens premiss.

Specialeffekterna var ofta riktigt jäkla grisdåliga. Alltså på PS2 / Mr. Smith-fightingscenen i Matrixuppföljaren-dåliga. Det gällde framför allt alla spöken och varelser som inte var människor i rena gummimasker. Och den här filmen kom 2013, vilket alltså var samma år som Gravity, Man of Steel, Iron Man 3, Star Trek: Into Darkness, Pacific Rim och Oblivion. Det finns inte riktigt några ursäkter för så här ful och dålig CGI. Jag menar visst, den här filmen hade "bara" en budget på 130-150 miljoner dollar (!), och Iron Man hade 200, men herregud.

Filmen är ganska sexistisk. Dels för att den verkar utgå från att det tammefan aldrig någonsin funnits en duktig kvinnlig polis som dött i hela Chicago. Dels i vilka skämt som görs – "höa höa folk omkring honom ser honom som kvinna"-skämtet är till exempel inte roligt, men upprepas gång på gång på gång på gång. Det finns typ två kvinnor med talroller; den tråkiga, strikta chefen som mest funkar som en mamma, och flickvännen, vars huvudsakliga uppgift är att… Tja. Låt oss bara säga "inte ha speciellt mycket agens".

En annan grej som snarare känns tragisk än "dålig" är hur uppenbart det är att de som skapade filmen verkligen ville att det här skulle bli en riktig franchise-grundande hit. Filmen lägger ganska mycket tid på världsbygge och har dyra skådisar; det känns som att de tänkte sig allt från uppföljarfilmer till leksaker till tv-spel. OK, tv-spelet blev faktiskt av men det har fått rent bedrövliga recensioner och verkar ärligt talat inte vara något vidare.


OK, men vad tyckte jag om filmen då? Jo, jag tyckte nog ganska bra om den, trots allt. Den är jättedum och fantasilös men försöker inte vara något annat; den är en formelfilm och vet om det. Alla effekter som inte är spöken är riktigt snygga, skådespeleriet är acceptabelt utifrån omständigheterna, Jeff Bridges verkar ha ganska kul, och filmens längd (1:35) gör att den inte har någon dötid alls. Den slösar ingen tid; allt går i 400 knyck i princip från och med de första tio minuterna eller så.

Är det här en jättebra film? Mja, ett gediget hantverk men med rätt stora fel som gör det svårt att älska den förbehållslöst. Jag känner inte att jag behöver se om den, någonsin.

Men det var ungefär rätt film att se i den här döds-hitler-värmen som just nu plågar oss, och är man bara medveten om vad det är man ger sig in på så tror jag nog jag kan rekommendera den.

BETYG: 4-/5