Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 v31

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v31.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling – att man klickar på en knapp – för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

För några veckor sedan såg jag Dark Phoenix.

Idag gav jag den en ny chans.

Den var betydligt bättre om man inte somnade till hela tiden, och inte var helt utbränd i skallen efter att ha varit supersocial i flera timmar.

Det är fortfarande inget mästerverk. Men den håller ihop tillräckligt bra, och hela slutsekvensen var faktiskt rätt ball.

Däremot lider den av exakt samma problem som Apocalypse-filmen: den försöker göra för mycket på för lite tid. Anledningen till att de här episka berättelserna fungerar är ju att saker och ting etableras ordentligt – anledningen till att Avengers fungerade var ju att åtminstone Iron Man och Cap fått etableras och slåss mot mindre hot i egna filmer först.

Så får mig är det här en tydlig demonstration av filmmediets begränsningar. Det funkar inte att göra det här på två timmar. Filmer är för korta – två eller tre timmar räcker helt enkelt inte för att berätta saker ordentligt. Det blir för avhugget, saker och ting får aldrig tid att etableras och sätta sig ordentligt. TV-serieformatet är mycket bättre, framför allt miniserier och vad som verkar vara ny standard på c:a 10 avsnitt per serie på netflix/prime/etc.

Så, här är ungefär hur den här filmen hade kunnat vara som miniserie (varje avsnitt = c:a en timme):

Spoiler

AVSNITT 1: Etablera olika trådar. Jean Grays bakgrund. Hur Magneto påtar i jorden, och lite om hans commune i allmänhet. X-men på "vanliga uppdrag".

Skurkarna i filmen är erbarmligt tråkiga. Jag vill etablera dem redan här, men göra om deras motivation från "höa höra sno Phoenix' krafter och döda hela jorden" till lite mer paternalistiskt – Phoenixkraften måste tyglas och styras, och nu när den är i en individ så kan det göras. Om de vill använda den så är det till det de säger till Jean – det var helt onödigt att göra deras utopiska målsättning till en lögn. Men i första avsnittet etableras de som de var innan de kom till jorden. Lite hints om deras förstörda värld, "vi tror den är på väg till den här primitiva planeten", yadda yadda.

Avsnitt 1 slutar nog där, tror jag. Inte speciellt mycket blir gjort i avsnittet, utan mest bara etablerat.

AVSNITT 2: Intriger och vardagsliv på X-mansion. Cyclops och Jeans förhållande fördjupas. Cyclops får framför allt mer djup, man ges skäl att ha mer empati med honom. Konflikten mellan prof X och Mystique får också utrymme.

Under avsnittets första del får man också några mindre scener på Magnetos commune.

Slutet av avsnittet är uppdraget i rymden, och avsnittet slutar precis där Jean sugit i sig Phoenixkraften.

AVSNITT 3: Börjar med återkomsten till jorden. Avsnittets första del har två huvudtrådar: X-mansion och de sökande utomjordingarna. På X-mansion undersöka Jean, men livet fortgår. Mer vardag, lektioner, etc. I mitten ungefär av avsnittet är festen och Jeans flare-up, och avslöjandet om hennes pappa.

AVSNITT 4: Ideologisk konflikt inom gruppen "utomjordingar" samtidigt som Jean letar sin pappa. Avsnittet slutar när Jean sticker efter att ha dödat Mystique.

AVSNITT 5: I stort sett hela avsnittet ägnas åt Magnetos commune. Man får se att han lagt masken åt sidan och försöker lösa konflikter fredligt. Någon form av mini-plot med konflikter och problem som behöver lösas. Magnetos nätverk av informanter vad gäller mutanter etableras.

Avsnittet avslutas med att Jean anländer.

AVSNITT 6: Bråket i Magnetos commune, Jean sticker, kontaktas av utomjordingarna. I X-mansion letar man Jean, och bråkar om vems fel allting är. Beast sticker till magneto, och de letar också efter Jean.

AVSNITT 7: Upptakt till bråket i New York. Bråket och arresteringen avslutar avsnittet. Kanske slås detta avsnitt ihop med föregående om man inte hittar intressanta småscener att blanda in. Man kan ju alltid stoppa in grejer där utomjordinarna bråkar om taktik eller så.

AVSNITT 8: Hela slutbråket + efterspel.

Så; 8x60 minuter tror jag hade passat den här storyn bättre. Då hade man haft tid att etablera och fördjupa de viktiga konflikterna, göra oss mer investerade i karaktärerna, bry oss mer om bifigurerna. Hade man velat stoppa in fler aspekter av originalstoryn hade man såklart behövt fler avsnitt; nu tänkte jag mest att man kör samma grundläggande komponenter som filmen.


Men alright, min halvdassiga skiss till en fanfic-remake aside, så var som sagt den här filmen betydligt bättre den här gången jag såg den. Inte bra nog för att riktigt rekommenderas utan en massa förbehåll, men… bättre.

BETYG: 3+/5

 

[Rymdhamster]

Bright (2017)

Så, äntligen en film som var ungefär vad jag trodde den skulle vara =D

Will Smith är rasistisk polis i ett ännu mer rasistiskt Los Angeles. Men alla är rasistiska mot orcher, och de tjänade ju den mörka herren så det är rätt åt dem. Eller nått...

Så jag har inte sett den här föränns nu. Jag var så nyfiken när den kom men så många sa att den var så dålig så jag tappade sugen. Men så råkade jag av nån anledning se Lindsey Ellis kommentar om den, och sålunda förberedd kände jag att det äntligen var dags.

Och absolut, hon (och många andra) har helt rätt i sin kritik av filmen. Ellis i synnerhet har intressanta utvecklingar om både dit och datt. Men tack vare att jag ny visste så mycket om bristerna i förväg kunde jag istället fokusera på de intressanta bitarna. Ooo, och jag bestämde mig för att inte låtsas om att tanken är att orcher och alver alltid funnits, och låtsades istället att filmen utspelade sig i Shadowrun-universumet. Dvs att allt "metafolk" var vanliga mäniskor fram till för 30-40 år sedan när "uppvaknandet" skedde och magin kom tillbaka.

Det gick faktiskt rätt bra =)

Så om man bortser från alla dåliga bitar är det här en rätt cool Shadorun-inspirerad action där en orch och en människa blir jagade genom LA av onda megacorp-alver eftersom de kommit över förbjuden magi. Och jag gillar den tagningen på magi; alla vet att den finns, men den är mystisk, hemlig och lite förbjuden. Men om du kommer över magi är det i princip som att hitta Alladins magiska lampa: du kan få vad du vill med hjälp av den.

Överlag gjorde filmen mig sugen på att spela/spelleda lite shadowrun, och det kan ju inte vara dåligt =)

betyg: 3/5 på Krankskalan.

 

[krank]

Sist av alla i universum har jag nu sett The Lego Movie. I 3D, såklart.

Är den bra? Ja, väldigt.

Är den så bra som en del verkar tycka? Nej, det tycker jag inte.

Bra saker:

• Allt är gjort av lego! Det blir aldrig gammalt att se saker som hav eller explosioner snillrikt ihopplockat av lego.
• Jättesnyggt 3d-animerat! De har verkligen hittat helt rätt med sin rendering och sina material; allt ser verkligen ut som att det skulle kunna ha varit gjort av riktigt lego. Ofta ser det ju också t.om. ut som lego-stop-motion-animation. Jag gillar hur de lekt med olika framerates för olika scener, och ibland olika delar av samma scen.
• Jätterolig humor! Jag älskar ordvitsar, och jag gillar legobaserade visual gags. It is awesome.
• Skådespelare! Det är roligt att höra typ Liam Neeson göra rösten till en legogubbe.
• Ironi! Som en sido-grej är det verkligen jätteroligt att en del av de grejer hjältarna bygger i den här filmen nu finns som byggar-lådor med färdiga instruktioner.

Saker som tynger ner lite:

• Storyn som sådan är jätte-jätte-ointressant. Jag kände inte för ett ögonblick att jag kunde engagera mig i konflikten eller storyn överlag, även om jag absolut sveptes med i en del av de enskilda scenerna. Jag förstår att det är medvetet att de gjort storyn enligt mall 1A, så att många inkl. barn ska kunna följa den och uppskatta den, men för mig föll det lite platt här. Jag vet inte riktigt varför, för jag har ju gillat betydligt dummare filmer än så här.
• Kärlekshistorien var fullständigt onödig.
• Trots en del schyssta bakgrundsfigurer så var det väl ändå bara två egentliga kvinnliga karaktärer? Där den ena var en enhörningshäst?

Så: det här är en film som lever till nära 100% på sin gimmick och på gags. Det gör inte så mycket, för de håller rätt långt. Men jag kommer nog inte att vara så supersugen på att se om den här filmen nån gång snart, tror jag.

BETYG: 4+/5

 

[Lukas]

Sist av alla i universum har jag nu sett The Lego Movie. I 3D, såklart.

Är den bra? Ja, väldigt.

Är den så bra som en del verkar tycka? Nej, det tycker jag inte.

Jag tror du sett den här filmen med fel premisser.
Man skulle se den när den var ny, och gå in med låga förväntningar, för hur bra kan en legofilm egentligen vara?
och när du blir överraskad hur bra den här så framstår den som ännu bättre än den är.
Så man kommer ut ur filmupplevelsen med en bild av filmen som bättre än den är och så pratar man om den i flera år, ger dina vänner falska förhoppningar på filmen, och så blir du förvånad när de alla kommer tillbaka med åsikten att den var bra men inte fantastisk.
Tillslut har det gått flera år och du inser du att du kanske borde se om filmen och den här gången inser du hur mycket sämre den är än du kommit ihåg, och du inser precis vad som hänt och tvingas greppas med beviset att upplevelser är subjektiva och du kan "lura" dig själv till att missa bristerna när förutsättningarna är rätt.
Men livet går vidare och du kommer till en punkt du inte behöver tänka på filmen längre, utan bara behöver ta den till minnet när någon människa på internet nämner att de sett filmen och inte tyckt den var lika bra som alla sagt.
Då kan du luta dig tillbaka och nicka instämmande. "nej det är den inte, men när den var ny så trodde vi alla att den var det".

 

[Rymdhamster]

Okej, det har har varit en betydligt bättre vecka en förra, i alla fall om man ser till filmer som lever upp till förväntningar eller överraskar till det bättre.

Flera av de här behöver man inte skriva så mycket om tror jag, så det blir ett inlägg med många filmer.

Into the spider verse
Den här var typ lika bra som alla sagt att den skulle vara. Spännande, snygg, rolig (jag skrattade högt flera gånger). Det här blev en given favorit direkt, och jag ser fram emot att se om den i framtiden.

Betyg 5/5 (även om jag inte vill se om den precis nu, så är jag säker på att detta är en film jag kommer återkomma till många gånger).

Hellboy (2018)
Jag har aldrig läst en Hellboy-serie. Men konceptet tilltalade mig första gången jag hörde talas om det (inför första filmen). Även om jag diggade de första två filmerna så var de alldrig vad jag hoppades på. Det var däremot den här filmen. Den är precis vad jag hoppades på av en hellboyfilm, och jag hoppas de gör en uppföljare (även om den säkert inte blir lika bra).

Betyg 3/5 (men en väldigt stark 3:a)

Ready player one
Den här var nästan vad jag trodde den skulle vara, fast ännu lite bättre. Den försöker plocka lite väl billiga poäng med nostalgi, kanske, men va tusan. Jag gillar nostalgi =D Jag visste inte om att det här var en skattjaktsfilm, men det gjorde den ännu bättre. Jag trodde bara det skulle vara lite poänglös action men den var riktigt rolig.

Fast det hade varit kul om de gjort lite mindre uppenbara plottwistar.,,

Betyg 4/5

Jurasic World Fallen Kingdom
Så det här var typ en remake av Jurasic Park 2, Lost World. Passande eftersom det här också är nr 2 i ordningen =) Jag hade rätt låga förväntningar, men var sugen på lite dinosaurier i djungeln. Kunde varit mer djungel, men överlag var den rätt underhållande. Öpningsscenerna var det jag tyckte var absolut bäst, så har man inte så mycket tid kan man kolla in de första tio minuterna eller så och strunta i resten =)

Jag skulle väldigt gärna se en något mer "Jaws"-inspirerad Jruasic world film. Var det inte Jaws 3 som utspelade sig på en nöjespark? Något i den stilen: fast med dinosaurier. Och bra.

Betyg 3/5

Alita Battle Angel
Många har sagt att den här var jättebra. Men det har varit folks vars övriga filmsmak gjort att jag misstänkte att den inte skulle fall mig riktigt i smaken, så jag justerade förväntingarna därefter. Jag tror jag lyckades sätta dem på ungefär rätt nivå: idéerna är jättecoola, utförandet är dock inte riktigt hundraprocentigt.

Jag vet inte om den här är baserad på en serietidning, men det känns så. Dock på ett bra sätt och hade jag läst den serietidningen hade jag säkert gillat den ännu mer. Vissa scener känns som att de är tagna rätt ur en serietidning, och att de hade varit sjukt mycket coolare just i tecknad form. Men med verkliga skådisar som inramning känner man hur överdrivna de är.

Den lider också lite av problemet som så många filmar gör: vi har sjukt coola karaktärer men vi har antingen inte tid, eller tillräckligt skickliga författare för att presentera dem på ett naturligt sätt, så vi stoppar in en "game show host" som får förklara varför de är så coola för publiken.

Det funkade bra i "the Running man" eftersom de faktiskt gjorde det i form av en game show där det var en faktiskt game show host som presenterade dem. Det hade gott att göra så här också, men det var inte den vägen de valde att gå tyvärr.

Men det här är en sån film jag ändå kommer att se om några gånger för att miljöerna och estetiken verkligen tilltalade mig på många sätt. Bra inspiration till cyberpunk, tänker jag.

Betyg 3/5

Det här blev ett långt inlägg, så jag spar bubblarna till ett separat inlägg.

 

[Rymdhamster]

Okej (det har blivit många filmer den här veckan!)... det senaste två veckorna har handlat mycket om ifall förväntningar på filmer har lösts in eller inte. Men jag har också sett två filmer som jag knappt ens visste existerade tills idag.

Den första var "The Witch", som jag nog hört talas om förut, men sen glömt bort. Den kom på tal eftersom den gjordes av samma personer som gjort den kommande filmen "The Lighthouse" som jag råkade se en trailer på idag. Och The lighthouse verkade bra så jag tänkte kolla in The Witch för att se om det kan vara värt att bygga upp lite förväntningar.

Sen googlade jag på en av skådisarna i The Witch, och snubblade således över en western (eller snarare en samling kortfilmer) kallad "The Ballad of Buster Scuggs".

The Witch
Det här är en rätt långsam, och psykologisk skräckfilm, som utspelar sig hos en utstött familj på 1630-talet.

Jäklar var bra (dvs obehaglig) den var! De som gjorde den här har fattat att en del saker blir läskigare om de antyds, snarare än visas explicit. Att jumpscares i sig inte är läskiga. Att folk för antagligen pratade som folk, inte som teaterskådisar i en dåligt skriven pjäs.

Den här varit riktigt bra, och om det någonsin blir aktuellt för mig att spelleda Warhammer FRP igen så kommer jag nog se om den här filmen innan. För den här filmen tycker jag gjorde ett jäkligt bra jobb för hur vidskepliga människor kan tänkas bete sig.

Betyg 4/5

The ballad of Buster Scrugg
Så det här är en samling kortfilmer (är det antalogifilm, det kallas?) som utspelar sig i vilda västern. Segmenten har inget speciellt med varandra att göra, och växlar mellan att vara humoristiska till rätt mörka.

De är också väldigt, väldigt bra. Egentligen borde jag se mycket mer kortfilmer än vad jag gör, för de har en del jäkligt stora fördelar framför långfilmer. Exempelvis kan de ta ut svängarna lite. Och kanske viktigare: de kan kosta på sig att strunta i bakgrunden, och bara visa nuet. Jag skulle vilja se många fler filmer i precis den här stilen, fast i andra genrer. En cyberpunkantalogi, exempelvis. Sci-fi. Fantasy! För det här formatet, snarare än säg en faktiskt TV-serie, måste liksom klippa bort allt bös och fokusera på det viktiga. På själva kärnan.

Om du har 10 minuter på dig måste du fokusera på ett helt annat sätt än om du har 40-50 minuter (jag tittar på dig, Black Mirror). Och fördelen med att göra det till en film så här, är att ett segment kan vara fem minuter, medan nästa är femton. Saker kan få ta den tid de behöver. istället för att sträckas och kortas ner till en förbestämd tidsrymd.

jag trodde Into the spider verse skulle vara den bästa filmen på hela veckan, men jag undrar om inte den här är det. I vart fall snackar vi delad förstaplats.

Betyg: 5/5.

 

[Rymdhamster]

Jag skulle vilja se många fler filmer i precis den här stilen, fast i andra genrer. En cyberpunkantalogi, exempelvis. Sci-fi. Fantasy!

Jag tror exempelvis att det här skulle vara det enda sättet att göra en riktigt bra Dungeons n Dragons-film. Inte en lång, sammanhängade story som ska försöka emulera en hel kampanj, utan något halvdussin "set pieces".

Tjuven har brutit sig in i ett tempel och när templets väktare vaknar till liv.

En nekromantiker och hans henchmen som har en lång dialog i bästa shakespear-stil medan de kräver upp en fäsk grav.

Fem äventyrare på ett värdshus.

En äventyrare i en debatt på liv och död med en drake.

En bunt orcher har precis dödat en bunt äventyrare och börjar gräla om hur de ska dela upp looten.

Kortfilmer: ett underskattat format! I alla fall av mig. Jag måste börja se fler sånna!

 

[krank]

En cyberpunkantalogi, exempelvis.

Typ som Love, Death & Robots?

 

[Rymdhamster]

Typ som Love, Death & Robots?

Ja visst ja, den har jag ju inte sett än

Tack för påminnelsen!

 

[Voldstagg13]

Dantekoden: 'Inferno' (2016) med Tom Hanks, Felicity Jones, Sidse Babett Knudsen m.fl.

Professor Langdon (Hanks) vaknar upp med skallskada och minnesförlust på sjukhus, och behöver klura ut vad som har hänt och vad som kommer att hända om han inte får tillbaka minnet. Dessutom händer det saker så han måste vara rätt snabb med det.

Det bästa med Dan Brown-bokfilmerna är miljöerna: städerna, byggnaderna och rummen. Ron Howard lyckas bra med att fånga känslan för var man är och får rätt flyt i historien, sen att det är samma flykt (eller jakt) igen spelar inte så stor roll. Hanks är lite sliten i rollen, inte bara pga. sina skador, men slipper trovärdighetsproblemet i att automatiskt bli ihop med Jones

Spoiler

fast han har haft en relation med Knudsen, som rann ut i sanden och som inte förnyas

. Action-scenerna är snabba klipp på det sätt som jag inte gillar, men de dominerar inte och är mest i finalen.
Snyggt (det bästa är Langdons visioner av helvetet och byggnader/konst i Florens och Venedig), roliga detaljer, lättglömd men underhållande: 4/5.

 

[Bolongo]

Olikt krank såg jag den första Lego-filmen när den kom. Men jag blev påmind att jag inte sett några av uppföljarna. Dags att åtgärda det.

Först ut: LEGO Läderlappen.

Den var lika underhållande som jag räknat med. Precis som alla sagt så är det en film som ser både vad som är löjligt med superhjältar och vad som är kul med dem.

Det intressanta är att det inte hade behövt vara en Lego-film alls, den kunde lika gärna varit traditionellt animerad. Vid ett par tillfällen kommer idén om att Läderlappen är en sån där "master builder" upp, när han bygger nya saker av lösa bitar, men det hade lätt kunnat klippas bort utan att påverka resten av handlingen.

Sedan är filmens slutliga budskap ganska förenklat och barnvänligt, men jag kan leva med det.