Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 v8

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v8.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[luddwig]

Jag har sett Älskade spion.

Från min tonårstid minns jag det här som en bra film. Den bästa Bond-filmen, eller kanske den näst bästa efter Moonraker för ni vet... rymden! Men Älskade spion har rätt James Bond (Roger Moore), den har Jaws, den har en sportbil som kan förvandlas till ubåt, den har schysst action, den har en ondskefull skurk med en fräck bas, och - naturligtvis eftersom det är en Bond-film - den har snygga tjejer. Hur skulle det kunna vara något annat än bra? Ptja... kanske för att helheten eller ens de enskilda delarna inte är särskilt bra. Visst, filmen har en fungerande röd tråd och ett fint momentum men Bond själv är mest tröttsam med sina fåniga oneliners, handlingen är aldrig direkt engagerande, actionscenerna är för många och för långa, Jaws är inte skrämmande och tjejerna är uppenbart bara inkastade som ögongodis. Så, Älskade spion har åldrats, jag har åldrats, och med åren har vår kärlek svalnat.

Betyg: 3 av 5.

 

[Jocke]

Jag har sett Young Sex for Sale in Japan (2017). Det är en timmeslång BBC dokumentär jag hittade i ”sista chansen” kategorin på SVT play med knappt en time kvar. I samma serie fanns också ett gäng andra dokumentärer som samma journalist gjort, men de försvann också när klockan slog midnatt så det blev japan.

Det tittas närmare på JK-cafeer, där medelålders män dricker sig japanskt stupfulla och röker samtidigt som de prata med högstadietjejer som jobbar där. Hur lätt det är för unga tjejer på glid att gå från den grejen till rikig (barn) prostitution, loli-con manga, en pedofil herre med en docka som han har i stället för ett riktigt barn osv. En högt uppsatt polis/statstjänsteman berättar stolt att i Japan tog vi 70 nånting personer för innehav av barnporr förra året. Journalisten svarar lite tort ”i England tog vi över 5000”.

Men det obehagligaste är när vi får följa med på fotografering. Det finns någon slags erotisg genre som är ”påklätt snusk” och där är det enligt lag tillåtet att fota hur unga modeller som helst. Just hon som fotas idag är 19 men producenten berättar att han fotat så unga som sexåringar. ”Det är bara affärer.” Säger han. ”Jag kan ju inte med säkerhet veta varför folk köper de här bilderna”.
- Har du egna barn?
- Ja, en dotter. Hon är sexton.
- Om någon hade tagit sånna bilder du har tagit av en sexåring av henne när hon var sex år gammal, vad skulle du känna då?
Lång tystnad
- I ärlighetens namn... jag skulle nog ta båda våra liv.

4 av 5

Jag ska nog lista ut hur man ser de andra delarna, en handlar tex om romerska barn i forstersystem, en om olösta mord på kvinnor i Kanada och ganska många om trafficing, droger och sexarbete. Inget feel good så långt ögat kan se.

 

[Krille]

Jag har sett Heim.

Under ett releaseparty för sin senaste film kommer det där tillfället då surret bara tonar bort och hon (Johanne Fossheim) liksom är på en annan plats, som ett annat jag. Hon har kommit hem. Men hon har varit borta så länge att hon knappt vet var hem är eller vem hon är.

---

Heim är en kortfilm gjord av Aleksander Nordaas, som också gjorde Thale. Det är en helt annan sorts film än Thale, en poetisk liten film om längtan att komma hem och att finna sig själv. Den har ingen story i sig själv, utan är bara ett litet vackert avbrott.

Heim kickstartades under ett par korta veckor i vinter på nivån "betala vad du vill", och nästan direkt efter att kampanjen avslutades skickades den ut till fundare (bara poof sådär).

På ytan känns det som en enkel film: mycket solljus genom lövverk, slow motion, ganska enkel bildkomposition, och bara ett poetiskt rim som enda narrativ. Men det är något med huldror. När de väl gripit tag om en så släpper de inte taget.

 

[luddwig]

Jag har sett Moonraker.

Här bjuds vi på mer av de typiska, vid det här laget ganska uttjatade, Bond-ingredienserna men någon har vridit dumhetsvredet till 11. Drax är en skön skurk med några riktigt välskrivna repliker och hans rymdbas är en fräck set piece men det hjälper inte. Om du inte jättegärna vill se folieblanka 70-talsrymddräkter och laservapen som låter väldigt mycket som i Star Wars bör du välja en annan film.

Betyg: 2 av 5.

 

[krank]

Jag har varit på bio igen, och den här gången såg jag Alita: Battle Angel. Den nya otecknade versionen alltså, med manus av Cameron och i regi av Rodriguez.

Jag tror att det viktigaste jag tyckte med filmen är att det var väldigt mycket film, på ett bra sätt. Den lyckades klämma in vad som kändes som en OVA på minst tre delar på de här två timmarna, och det ser man sällan göras på film. Jag brukar kritisera filmmediet för just det; att två timmar är för kort för att man ska hinna berätta en berättelse ordentligt. Den här filmen visade mig att det går, om man vet vad man håller på med. Det är helt enkelt en jäkla maffig story med många beats, som klämts in på kort tid utan att bli det minsta förvirrande eller ens hattigt. Det är imponerande.

Sedan var den också väldigt snygg. CGI är inte riktigt redo att få renderade karaktärer att kliva helt och hållet ut ur Uncanny Valley ännu, men det här är nog den film jag sett som kommit närmast – jag tilläts aldrig glömma att Alita är 3d-renderad, men det var väldigt lätt att tänka på henne som en riktig person, med tankar och känslor och så. Mycket, mycket starkt jobbat. Och så var stridssekvenserna makalöst snygga såklart, men det är ju lite par for the course.

Såhär va: Om man gillar, eller åtminstone är OK med, anime-mediets speciella typ av berättande och melodrama, och om man känner för att se apsnygga cyborger slå varandra i ansiktet en massa gånger, så är det här en jättebra film. Jag har ingen relation alls till originalet, men det här – det här gillade jag.

Jag tänker inte skriva så mycket om storyn, för en stor del av min underhållning kom som sagt från att uppleva den och alla dess beats själv. Suffice to say att det är dystopi, cyborger, och jävligt snyggt. Och jävligt anime.

Jag vill se om den här. Gärna typ i morgon. Framför allt om den är i 3d. Tack vare er jävla anti-3d-mugglare så har de ju numera bara 3d-visningar skitsent på kvällen, så jag inte kan gå på dem. Jag misstänker att 3d, precis som nästan allt bra jag gillar, snart försvinner helt. Och då kommer jag att vara bitter på er åtminstone till nästa gång 3d blir populärt.

BETYG: 5/5

 

[krank]

Här bjuds vi på mer av de typiska, vid det här laget ganska uttjatade, Bond-ingredienserna men någon har vridit dumhetsvredet till 11.

Vilket är EXAKT anledningen till varför den är en av mina favorit-bondfilmer. Allt är så strålande DUMT!