Rollspel.nu's filmklubb 2020 v15

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v15.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling – att man klickar på en knapp – för att läsa det som står där. Skitpraktiskt! [HR][/HR]En sak jag funderat lite på är ifall jag vill passa på att använda filmklubben till att uppmuntra folk att bli lite gladare av att se på film. Nedanstående är absolut inte några regler, utan bara välvilliga tips från mig när det gäller att öka ens filmnjutning.

• Forma korrekta förväntningar. Om man förväntar sig det man kommer att få, så minskar risken för besvikelse. Människohjärnan gillar uppfyllda löften. Här gäller det nog mest att undvika både hype och folks gnäll inför en film.
• Var OK med att filmen är vad den är. Om du har farhågor eller hört negativa saker, försök tänka dig att de stämmer men att du är OK med det.
• Bestäm dig från början för att gilla filmen om det överhuvudtaget går. Förbered dig för att hitta ursäkter, patcha plothål och så vidare. Det är lite som när man letar saker att nitpicka om men istället för att gnälla om dem så ser man om man kan hitta sätt att låta filmen komma undan med dem.

Överlag är det faktiskt inte coolare att vara arg/elak/negativ än att vara positiv. Jag rekommenderar FilmJoy och CinemaWins på Youtube för inspiration.

 

[krank]

Ibland, när man ser en film, och sedan läser recensioner av filmen så blir det tydligt att i princip alla som sett filmen och skrivit om den verkar ha förväntat sig en helt annan film än vad det var.

Jag har nyss sett The Puppet Masters. Det är en film om en utomjordisk invasion och en grupp regeringsagenter som bekämpar denna invasion.

Om det man vill ha är… tja, kompetenta människor som bekämpar ett farligt och svåridentifierat hot så är det här en ganska bra film. Agenterna vet vad de håller på med, låter (till större delen) inte sina känslor komma i vägen för arbetet, och genomför systematiska undersökningar och fact-finding missions tills de har den information som behövs för att bekämpa hotet effektivt. De använder det de lär sig om utomjordingarna för att skaffa sig fördelar och t.ex. lära sig spåra dem.

Det finns också ett ganska effektivt spänningsmoment i den ständiga frågan vem är egentligen tagen av utomjordingarna. I de flesta, men inte alla, fall frigörs spänningen inom en scen eller tre, och det känns också nånstans helt OK.


Om det man förväntade sig var en skräckfilm a' Invasion of the body snatchers, med fokus på skräckspänning och jump scares och så… då är det här fel film. Gå och se något annat. Det här verkar också vara den ingång i princip alla som skrivit recensioner om filmen haft.

Nå, jag är väldigt nöjd. Jag gillar scifi-thrillers och tycker om att se kompetenta människor samarbeta för att lösa ett problem.

BETYG: 4/5

 

[Voldstagg13]

Inget nytt men bra: 'De ensamma' (2010, 'Descendents'/'Solos') med Camille Lynch, Karina Pizarro m.fl.

En epidemi bryter ut som förvandlar folk till zombies, bara barn med märkliga sår på halsen tycks lämnas i fred.
Med alla zombiefilmer och TV-serier ser det mesta likadant ut, det fungerar på ungefär samma sätt och de flesta vinklar verkar vara visade. Historiemässigt tillför inte den här filmen mycket, med det är riktigt snyggt gjort, upplevelsen är mera visuell än nåt annat. Så mycket skräckfilm är det inte, även om det är välgjorda 'zombieeffekter', det är den vackert filmade ödsligheten och musiken som ger mest.
Faktiskt känns det lite som en lång musikvideo (filmen är på lite över en timme) med tillagda scener för att skapa en historia, en del scener kommer som tillbakablickar flera gånger.
Alltså kort, snyggt produktion, gjord med känsla och med en extra liten knorr efter eftertexterna: 4/5
(Jo, jag tyckte det var lite roligt att det är en chilensk zombiefilm, lite annorlunda.)

 

[krank]

Alltså, har ni tänkt på att det fanns en tid då Sharlie Sheen varken associerades helt och hållet med Two and a half men eller med #Winning? När han var en någorlunda fungerande människa med en acceptabel karriär? När han gjorde typ… helt vanliga filmroller och inte var typ något slags metamfetamin-koks-neddekad antivaccinations-clowntomte?

Jag har sett The Arrival från 1996 och även om många av dess CGI-effekter definitivt känns daterade – dock helt okej för sin tid – så är det helt klart Charlie Sheen själv som åldrats med minst värdighet. Jag är ledsen, men jag har jättesvårt att se honom skådespela utan att tänka på antingen 2 1/2 men eller hans knarkiga intervjuer och det vrak han blivit under tidiga 2010-talet.

Det här är i varje fall ytterligare en alien-invasion-film, som tyvärr slösar bort sin ganska intressanta premiss – att huvudpersonen är en genuint vedervärdig paranoid skitstövel, men faktiskt råkar snubbla över en konspiration och ha rätt den här gången. Det här borgar för en hel del psykologiskt spel, men det slarvas istället bort för en spretig, hattig plot och ganska dassiga actionsekvenser. Större delen av filmen är det inte ens speciellt spännande – vafan, vad är ens poängen med att ha aliens som ser ut som människor om man knappt ska leka "vem är egentligen alien och vem är människa"-leken överhuvudtaget?

Den här filmen kan man se av historiskt intresse. Specialeffekterna är som sagt helt okej för sin tid; det märks att de är datorgenererade till större delen men det är förhållandevis välgjort och kastar inte ut en ur filmen. jag minns att jag tyckte utomjordingarna var riktigt balla, när jag såg den för många år sedan.

Men nej, den är på det hela taget inte speciellt effektiv som film och jag kan inte rekommendera den. Den är dock inte såpass dålig att jag vill aktivt avvärja heller.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Jag har sett Assimilate från 2019 så att ni slipper.

Storymässigt är det här alltså Invasion of the Body Snatchers, typ. Igen. I en liten byhåla, med tre ungdomar i huvudrollen.

Det som är bra med filmen är… tja, klippningen är helt OK, inget större fel på ljussättning och såna grejer – överlag känns det som en proffsig produktion, även om specialeffekterna kanske direkt andas högbudget. Men de, skådespeleriet och manuset är de enda saker som skvallrar om att det här (antar jag) är en lågbudgetrulle.

Manuset är… slött, förutsägbart, ospännande. Det blir inte bättre av att levereras av skådespelare som antingen är gravt felregisserade eller helt enkelt inte speciellt duktiga. Det blir platt och lite pajjigt. Inte så att de spelar över eller så, inget uppenbart, men de lyckas verkligen inte sälja in sina karaktärer eller få mig att bry mig.

BETYG: 2/5