Rollspel.nu's filmklubb 2020 v33

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v33.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[luddwig]

Captain Marvel

Jag tycker att Captain Marvel, på samma sätt som Stålmannen, är en småtrist superhjälte av den anledningen att hon är så enormt kraftfull. Det hindrar dock inte filmen som bär hennes namn från att vara minst lika bra eller bättre än många andra Marvel-filmer. Den har en intressant handling och dito motståndare samt en schysst dos nittiotalsnostalgi. Den sistnämnda skaver dock en smula när No Doubts Just a Girl får vara soundtrack till en slagsmålsscen. För mig blir det för tramsigt, och detsamma gäller flerken (det är alltså en av varelserna i filmen). Detta är dock småsaker. På det hela taget är den en snygg och underhållande superhjältefilm med klart godkända skådespelarinsatser.

Betyg 4 av 5.

 

[krank]

Jag har sett Knark är Bajs, en av Netflix nya rullar. Eller OK, den heter kanske Project Power egentligen…

Iallefall, det har dykt upp ett nytt knark i New Orleans, som ger folk superkrafter i fem minuter. Man vet inte vilken på förhand, men det är alltid samma så det är mest första gången man är osäker.

Det här hade kunnat användas till så himla mycket skojjigt, men det görs inte. Istället blir det en rätt schysst actionrulle med Jamie Foxx och Joseph Gordon-Levitt och Dominique Fishback. Premissen utforskas inte speciellt djupt, men den får iaf ligga till grund för en rätt ordinär grundplott. En dotter som ska räddas, en huvudperson som jobbar inom lagen och en utom den och så träffas de och Thy Fight Crime.

Det här är en film jag kan tänka mig rekommendera till folk som vill se snygga superkrafter och en lite kul premiss som man säkert skulle kunna göra ett rollspelsscenario eller tre kring. Men jag kommer nog inte se om den nån gång snart.

BETYG: 4/5

 

[Henke]

Jag har sett den franska thrillern Caché (svenk titel Dolt hot) av Michael Haneke från 2005.

Filmen handlar om familjen Laurent som oväntat börjar få hem anonyma VHS-inspelningar från sin bostad. Kassetterna ligger inpackade i grova teckningar och för varje kassetts innehåll så utvecklar sig den här bisarra historien på ett allt mer märkligt och oväntat sätt.

Den här filmen och historien är på många sätt annorlunda samtidigt som den någonstans utspelar sig i en ganska slätstruken vardag. Filmtekniskt gillar jag hur Haneke valt att göra kameravinklarna stela och man luras ibland att det man ser är själva filmen, när det är filmens karaktärer som ser på filminspelning. Själva momentet med att protagonisterna utsätts för inspelningar har Haneke lånat från David Lynch´s Lost Highway.

Haneke är förövrigt en numera mycket rutinerad regissör och manusförfattare som bl.a. ligger bakom Funny Games samt oscarsnominerade Das weiße Band och Amour. Filmen lyfts också av Juliette Binoche och Daniel Auteuil som spelar paret Laurent.

Det här är en klart sevärd film.

 

[Rymdhamster]

Jag såg filmen Deadwood (2019)

Så jag har precis sett om hela TV-serien (Som prepp för en Mutant-kampanj), och kom på att de ju har gjort en långfilm också, som typ kan sammanfattas till "Deadwood, 10 år senare".

Jag har svårt att säga att den var dålig, för jag såg hela och ångrar det inte.

Det sagt, jag känner inte riktigt att det är något jag kan rekomendera. Det känns knappt ens som en film; mer som en ursäkt för en reunion.

Det känns inte som det finns någon egentlig handling. Det rätt mycket tillbakablickar. Typ bara massa gamla karaktärer som träffar varandra igen och pratar lite.

Men... well. Om man istället för att se det som en långfilm bara ser det som sista avsnittet av TV-serien så antar jag att det var helt okej.

Jag kan bara inte undgå att känna att det kunnat vara så mycket bättre om de satsat mer på att göra det till en typ fristående film...

betyg 3/5 på krankskalan om man ser det som ett avsnitt av TV-serien. 2/5 om man ser det som en långfilm.

 

[krank]

Mitt i Patrick H Willems video om tidsloop-filmer nämnde han en jag inte sett, och när han sade de magiska orden "spoiler om du inte sett…" så var jag såklart tvungen att stänga ner hans video och se till att få tag på, och se, Palm Springs. Det var inte helt lätt givet att den bara finns på fucking Hulu, som i sin tur bara finns i fucking USA. Gud, vad jag är trött på den här monopolistskiten när det gäller streaming. Vill de inte ha mina pengar är det väl bara att de lägger ut filmjävlarna som torrents direkt?

Nåja, vi kan väl tills vidare tänka oss att jag fick tag på filmen på ett 100% lagligt sätt och gå vidare.

Det här är alltså en tidsloop-film. Med Andy Samberg och Christin Milioti, som båda gör ett bra jobb. Tidsloopen i den här filmen – och det här är inte en spoiler – är ett dygn där ett bröllop äger rum, med lite lagom familjedrama kring och så vidare. Det är öken, swimmingpppols, parasoll, öl och smaklös dekor.

Jag tycker nog rätt bra om den här, och det är inte bara för att jag är en ständig sucker för tidsloopstories. Den här tillför ändå en del nya, intressanta grejer – jag gillar till exempel skarpt att Sambergs karaktär redan snurrat runt några tusen/miljoner/whatever gånger innan Miliotis kommer. Det finns tidiga tecken på det redan från början, men det blir inte helt tydligt förrän en liten bit in. Snyggt grepp.. Jag gillar också när Miliotis karaktär gör lite jävla m-fucking science för att komma ur det hela. Ingen kosmisk karma, ingen "uppnå zen så kommer du ur", ingen "bli en bättre människa". Nej, applicera lite C5 vid rätt tillfälle bara. BOOM, SHAKALAK.

Så på det hela taget: Gillar du tidsloop-filmer? Står du ut med Andy Samberg i 90 minuter? Då kan jag rekommendera den här rullen.

BETYG: 4/5

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett Bud Spencer & Terence Hill -Kör hårt grundat på rena nostalgi skäl .

Jag och min far brukade alltid titta på Bud Spencer & Terence Hill filmer ihop när jag var en ung liten rosenkindad pojkvasker så det väcker en varm känsla i bröstet när man förlorar sig i nostalgins dimmor och för en stund färdas tillbaka till sin barndoms gröna ängder .

ja vad ska man säga om filmen då ? , har man sett en Bud &Terence film så har man i princip sett alla .

Bud nyss utkommen ur fängelset träffar på Terence och tillsammans kommer dom över en väska full med pengar och misstas för två cia agenter och sen när Bud & Terence bestämmer sig för att behålla pengarna börjar tokigheterna och i vanlig Bud & Terence anda så kivas dom med varandra filmen igenom allt medans smockorna flyger till höger och vänster .

ja så var det dags för poängsättning då , 3/5 för nostalgifaktorn