Rollspel.nu's filmklubb 2020 v44

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v44 2020 – #409 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Max Raven]

Jag såg igår (om) The Usual Suspects

Efter en massaker så är en svårt brännskadad man och en krympling de enda två överlevande vittnena till vad som verkade vara en massaker på gängmedlemmar. Verbal berättar sin historia om fem män med kriminellt förflutet som fördes samman som misstänkta efter ett brott och genomförde brott tillsammans...

Det är en ganska bra historia med en bra användning av opålitlig berättare ihopavävd med undersökningen efter. Solitt skådespeleri även om grejen på slutet som parodierats är lite väl ansträngd (vilket är varför den parodierats).

Nackdel är väl att Kevin Spacey är med.

Betyg: 4a. Solid film.

 

[Gurgeh]

Jag har sett The Trial of the Chicago 7, när jag fattade att den fanns på Netflix och inte på en biograf nära mig. Det är en rättegångsfilm om en bunt vänsterdemonstranter och/eller hippies som baserat på en fjantlag som aldrig använts åtalas för att ha rest över statsgränser med syfte att skapa våldsamt upplopp under demokraternas partikonvent 1968.

Om du tror att du kommer gilla en rättegångsfilm med massor av duktiga skådespelare och manus av Aaron Sorkin är det väldigt troligt att du kommer att gilla den här filmen. Jag gjorde det i alla fall.

Betyg 4/5. (Min betygskala är sådan att en film måste vara överjävulskt bra för att få en 5:a.)

 

[krank]

Jag såg just om Alien vs Predator.

Jag såg den i min Oculus Quest 2, eftersom jag tänkte testa hur det funkar. Så först ett par ord om själva se-film-i-VR-upplevelsen:

• Jag såg på filmen genom Virtual Desktop och Plex, så… Först transcodades den till min dator och sedan igen från en Chrome-flik på datorn till Questen. Jag störde mig inte på det så mycket men jag är helt säker på att viss kvalitet försvann på vägen. Jag håller tummarna för en Plex-klient för Quest. Netflix och Prime Video finns det ju klienter för, även om avsaknaden av undertexter i den senare gör den (för mig) oanvändbar.
• Virtual Desktop har ett riktigt najs "hemmabio"-läge, där man sitter i just en virtuell hemmabio. Rummet lyses dynamiskt upp av filmen, så det ger en väldigt schysst närvarokänsla. Jag rekommenderar det över den vanliga "nebulosa i rymden"-miljön som är Virtual Desktops defaultmiljö.
• Questen har definitivt pixlar nog för att det ska funka och inte bli för suddigt. HD är ju 1920×1080 och Quest 2:an har 1832×1920 per öga, så ser man bara till att filmen upptar åtminstone c:a halva synfältet så uppnår man ju ändå (typ) 1832×960.
• Stäng av hand-tracking. Hand tracking är superballt, men stänger man inte av det så kommer den ju aktiveras varje gång man sträcker sig efter läsk…
• Förläng tiden innan Questen somnar. Default-inställningen gör att den somnar efter 15 sekunder av inaktivitet, vilket jag råkade uppnå flera gånger bara genom att sitta still och titta på film. När jag ökade till fem minuter så funkade det bättre.
• Jag tror jag hade typ 80-90% batteri när jag började titta (fyra av fem dottar), och det räckte precis till en tvåtimmarsfilm.
• Har man, som jag, glasögon… Ni vet det här problemet när man kollar på film i mörkret och minsta smuts eller så på glasögonen märks extra tydligt? Så funkar det här också. Det blev bättre när jag bytte miljö. Däremot funkade det i övrigt helt OK för mig att ha glasögon på mig i Quest 2:an.

Sammantaget… Är jag beredd att slänga min TV och bara köra VR framöver? …Nej, det är jag nog inte. Men det är med viss tvekan. Quest 2:an är okej balanserad och så, men man känner ändå av tyngden efter två timmars tittande. Och så skulle jag nog ändå behöva skaffa linser för att minska smudge-faktorn. Sedan finns det ju också lite problem med sudd i kanterna på linserna, vilket gör det klurigt om man vill förstora bilden tillräckligt för att nyttja alla pixlarna… Men, jag kommer GARANTERAT att se mer film och TV-serier på det här viset.

Jag ska nog testa att se en hel 3D-film också, vid tillfälle. Virtual Desktop har ju stöd för att göra om SBS (side-by-side) till "riktig 3D", och som 3D-filmsafficionado är jag såklart intresserad av detta. Extra intressant vore det om det gick att testa 3D-HFR; med sina 90hz tänker jag att det här headsetet bör funka alldeles utmärkt på den fronten.



Filmen då?

Handlingen i korthet: Ett jaktlag har, för att få lite mer utmaning, fött upp lite extra farliga djur i en avkrok nånstans ute i ingenstans. När de nu återvänder för att deras ungar, som just ska bli myndiga, ska få pröva lyckan så upptäcker de att ett gäng dumma apor brutit sig in i deras jaktstuga och snott deras vapen ur vapenskåpet. Nu måste ungdomarna ränna runt och försöka överleva de farliga djuren samtidigt som de jagar de dumma aporna…

Jo alltså, man får precis vad som står på kartongen liksom. Den är sådär cool-dum som man borde förvänta sig av en "skulle stålmannen eller hulken vinna i armbrytning"-film där man slänger in aliens och predators. Filmen har noll och intet att göra med någon tidigare film, serietidning eller datorspel med samma namn; det är en helt egen kontinuitet utom att de fått in Lance Henriksen som Weyland.

Filmen är fortfarande snygg; mycket är gjort praktiskt vilket bidrar till att den åldrats så bra. Jag gillar scenografin överlag. Skådespelarna gör ett helt OK jobb givet de papperstunna karaktärer de fått att jobba med. Jag gillar att predatorernas skepp är så tyst. Överlag är det här en rätt njutbar film om man liksom ställer sina förväntningar korrekt.

BETYG: 4/5

Nu blev jag sugen på att spela lite AvP…

 

[krank]

Nu har jag också sett Shin Godzilla, alltså den där versionen från 2016 som Hideaki Anno typ använde som ursäkt för att inte jobba på Neon Genesis Evangelion 3.0+1.0. Ni vet, den där avslutande delen i NGE-rebooten, som skulle ha kommit 2015 och just nu påstås komma 2021.

I alla fall. De här är en jättebrafilm. Men det är inte en film om jättestora monster som slåss mot varandra, där hindret ligger i militärens oförmåga att förstå att deras vapen är verkningslösa och där lösningen ligger i att låta det starkaste monstret slå de andra monstren på käften. Vill man se en sån film så tycker jag att den amerikanska filmen från 2014 är ett utmärkt alternativ, och dess uppföljare i än högre grad om man mest bara vill ha spektakel.

Ni känner mig. Jag är verkligen inte spektaklets fiende.

Men det här… Det här är en film om japansk byråkrati, där hindret ligger i realpolitik, demokratins inbyggda ineffektivitet och politikers tendens att välja lösningar utifrån vad som ger dem god publicitet och vad som är lättast att genomföra och få stöd för snarare än vad som ger bäst effekt. Och lösningen ligger i proffs som gör sin grej bra och i internationellt, osjälviskt samarbete för att möta ett gemensamt hot.

Att hotet just här råkar vara Godzilla? Well, gamle stor-ödlan är knappt med i filmen. Han spelar liksom knappt någon större roll. Han är ett mysterium, och ett problem att lösa. Filmen har ett par riktigt jävla snygga Godzilla-förstör-byggnader-scener, men de är få och sällsynta. Det är inte det filmen handlar om. Och det är ett jävla mästardrag. Jag hade hört att det här skulle vara vad filmen fokuserade på, så jag var beredd på det – men jag visste nog inte hur mycket jag behövde det här i mitt liv.

Specialeffekterna är påkostade och rätt mycket känns fysiskt. Det känns som en rejäl storfilm, liksom. Vilket gör designvalen vad gäller själva Godzilla så intressanta. För medan det är uppenbart att det finns en rejäl budget så ser Godzilla ändå större delen av filmen ut som att han är stopmotion-animerad, eller är en snubbe i gummidräkt. Det är något med hur orörlig kroppen är och hur den rör sig som gör det svårt, bitvis, att köpa Godzillas storlek. Jag kan inte tänka mig annat än att detta är medvetet gjort, som en blinkning till de äldre filmerna. Och ärligt talat är Godzilla som sagt inte huvudpersonen här. Jag stör mig knappt ens på hans googly-eyes.



Nå. Vad finns mer att säga? Anno använder rätt mycket av det han redan kan; jag känner igen klipp direkt från Evangelion och mycket riktigt återanvänder han också musik därifrån. Hans berättarteknik från NGE passar väldigt bra här, tycker jag.

En del har kritiserat filmen för att den är pratig, har många karaktärer och för att mycket av dialogen är för komplicerad. Men för mig är det en selling point; det gör att de smarta forskarna i filmen känns smarta. Det känns mer som att det är på riktigt när man inte riktigt hänger med i deras mest upphetsade diskussioner.

Jag gillar att det inte finns nå'n kärlekshistoria. Jag gillar att hjälten är hjälten genom att vara den som samlar rätt, kompetenta, personer omkring sig. Och förmår dem att arbeta utan överdrivet fokus på heder eller personlig ära utan istället vara prestigelösa och fokusera på problemet. Jag gillar att när Godzilla till slut faller så ställer de sig inte och applåderar, utan det första de gör är att bara professionellt konstatera att operationen är framgångsrikt slutförd. "Bra jobbat".

Jag är inte säker på att jag kommer att vilja se om den här filmen, men jag kan verkligen rekommendera den. Åtminstone till alla som, liksom mig, är svältfödda på kompetensporr. Det är något djupt tillfredsställande över att se professionella vuxna människor göra sitt jobb och samarbeta för att lösa ett gemensamt problem, utan att en massa drama och skit tillåts komma ivägen.

BETYG: 4+/5

 

[Henke]

Jag har sett Robin's Wish från 2020

Dokumentären handlar om komikern Robin Williams som tragiskt nog valde att avsluta sitt liv sommaren 2014. Rykten skapade en hänsynslös mediastorm om obetalda skulder och depression, vilket i slutändan istället visade sig vara den förödande diagnosen Levykroppsdemens vars symtom ofta misstolkas som andra sjukdomar. Filmen byggs upp av intervjuer med Williams närstående blandat med fotomontage och klipp från framträdanden ur hans karriär. Det framkommer också att Williams aldrig fick diagnosen och förstod därför aldrig riktigt vad han kämpade mot.

Den här filmen berör mig på ett personligt plan då min pappa gick bort i sviterna av samma sjukdom. Hjärnan stänger ner bit för bit vilket ger parkinsonliknande skakningar, ångest, dåligt minne, paranoia, hallucinationer och en allt mer eftersatt motorik som till sist leder till döden. Det är ett förnedrande och ofrånkomligt slut och om min pappa inte varit så svag så hade han troligtvis valt samma väg som Robin Williams.

Det här är helt enkelt en viktig film.

 

[Badmojo]

Jag såg Crimson Peak. Underbara miljöer och karaktärer. Gillade den skarpt, men kanske borde spökerierna tonats ned något, fast det kanske fanns en tanke med att göra dem något over-the-top. Är inne i en period av engelsk tänd-brasa-mys-skräck, och där satt den fint, låt vara att den inte var särskilt läskig, mer kolorerad för uppmärksamhet.

 

[Dr_Dängrot]

Såg His house på Netflix .

Bol och Rial är två flyktingar ifrån det krigshärjade Sudan som flytt till England där dom försöker starta ett nytt liv .

Bol försöker passa in och ändrar sin klädstil , går på puben , sjunger fotbollssånger och försöker även få sin fru Rial att använda bestick när hon äter . Bol vill göra allt för att bevisa för socialen att han hör hemma i England och passar in och inte bör bli tillbakaskickad till Sudan medans Rial försöker bibehålla deras Sudanesiska kultur.

Dom blir av socialen tilldelade en skabbig knarkarkvart i utkanten av London och börjar så sakta finna sig i sin vardag när skumma saker börjar hända , Bol får visioner om deras döda dotter som omkom under flykten till Europa och en mystisk man . Rial berättar då en historia för Bol om en apeth (nattmara) som hemsökte en man i hennes by för att han stulit något som inte tillhörde honom och drev mannen till vansinne .

Bol tror först inte på Rial men frammanar till slut apethen som säger att Bol stal ett liv som inte tillhörde honom och om Bol offrar sig själv så kommer apethen att bringa tillbaks deras dotter nyagak's liv .


Betyg 3'5-4/5 men då jag gillade filmen och känner mig generös så blir det 4/5

 

[Bolongo]

Jag var och såg De Nya Mutanterna.

Det här var en där jag egentligen vet mer om själva filmens problematiska bakgrund än om ursprungsmaterialet. Jag har inte läst några av serierna detta bygger på, och har ingen aning om vilka karaktärerna är. Däremot råkar jag veta att filmens release blivit uppskjuten gång på gång och att den inte fick förhandsvisningar för kritiker i USA. Jag vet också att den var avsedd som starten på ett nytt kapitel i 20th Century Fox' X-men cinematiska universum, och att det inte kommer att hända nu.

Om jag tänker mig en kontrafaktisk värld där 20th Century inte blev uppköpta av Disney, så föreställer jag mig att den sistnämnda planen hade kunnat lyckas. Åtminstone artistiskt. Kanske inte kommersiellt. Jag säger det för att alla huvudpersonerna är möjliga att känna något för, till och med sympatisera med, till skillnad från de fullständiga nollorna i de sista Xmen-filmerna. Det är också en film som tar tid på sig att bygga upp sin handling och stämning innan de stora explosionerna kommer. Dessutom är kopplingarna till de andra filmerna

Spoiler

huvudsakligen till Logan, som är den bästa i bunten. Åtminstone var det de tydligaste kopplingarna jag kunde se.

Det som möjligen talar emot är att en majoritet av publiken kanske inte hade haft tålamod med tempot, eller att det i längden

Spoiler

hade varit begränsande att precis alla i denna nya grupp har exakt samma tragiska backstory. IOFS har jag läst att det fanns planer på att introducera nya karaktärer i kommande delar, vilket kunde ha gett mer variation.

Men om man ser filmen enbart på sina egna meriter, inte som en del av en stor franchise? Tja, då är den fortfarande ganska njutbar, mest på grund av det nämnda karaktärsarbetet. Det är också en tematiskt extremt tydlig berättelse. Vad det slutliga budskapet kommer att bli etableras från start, och förstärks sedan genomgående. Har den någon svaghet så är det att det bara finns ett enda tema/budskap, och att det nästan är övertydligt. Men hellre det än alla dessa förvirrade blockbusters som inte har någon röd tråd alls.