Rollspel.nu's filmklubb 2020 v50

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v50 2020 – #415 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Skarpskytten]

Jag har sett den datoranimerande europeiska filmen Azur & Asmar (2006) på Draken film.

Azur är son till en adelsman i senmedeltidens Europa. Han växer upp med sin amma Jénane och hennes jämnårige son, Asmar, bägge med nordafrikanskt ursprung. Azur och Asmar är som bröder och Jénane fostrar Azur och lär honom sitt språk och berättar om sitt folks sagor, inte minst den om feernas djinn, som är fången i en dungeon och bara kan räddas av hjälte med hjärtat på rätta ställa. En dag blir Azur stor nog för att skickas i skola och hans ondsinte far kör Jénane och Asmar på porten. Åren går, Azur växer upp till en ung man, återvänder hem, bryter med sin far och ger sig ut på jakt efter feernas djinn på andra sidan havet.

Det här är en klassisk saga, med ont och gott och tretal och allt annat som hör till. Berättelsen är okej, det är bitvis rätt klyschigt, men också underfundigt, och det finns flera bra twister. Filmhistoriens coolaste prinsessa är med som bonus, en oväntad och originell karaktär. Visuellt är den fantastisk: animationerna är lite stela men filmen är gjord i en mycket säregen stil som förenar en senmedeltida europeisk estetik (Azur ser ut som han hoppat ned från en tavla från 1487 typ) med den nordafrikanska kulturens färg- och formprakt. En inte obetydlig del av dialogen förs på klassiska arabiska, både i det franska originalet och den svenska versionen, och har inte översatts, vilket ska spegla att Azur först har glöm detta språk - en gimmick måhända, men som ger filmen en mycket unik känsla.

En sak som jag verkligen gillade med filmen är att den inkluderar riktigt bra grejer man kan sno till sitt rollspel. Här finns unika magiska föremål och monster. Här finns klurigt gömda nycklar som går att hitta med player skill (eller FDT) och som går till riktigt coola magiska dörrar. Det finns till och med en dungeon man kan låta sig inspireras av, inte minst ett val med en skön twist. Både den som kör förskrivet och den som kör utforskande kan hitta något att stoppa in i sitt spel här.

 

[Bolongo]

Jag har sett Dunkirk (2017).

Det var nog den mest påkostade och vackert filmade dramadokumentär jag någonsin sett.

Förlåt? Är den menad som en spelfilm? Öh, jaha...

I så fall har den vissa brister. Som frånvaron av något tema eller budskap utöver det mest uppenbara, som man kunde gissa redan innan man såg den. Eller den totala frånvaron av blod och inälvor - för att hålla nere åldersgränsen, kanske?

Okej, trixandet med de 3 olika tidslinjerna är listigt, det medges. Även om det tar ett tag innan det riktigt klickar, så är det en smart lösning på hur man får de tre perspektiven att samexistera under hela filmen.

Tydligen missar jag också något genom att se den på min futtiga 28-tums datorskärm, med volymen anpassad för att inte väcka mina grannar. Oh well.

 

[Max Raven]

Jag såg Crash & Burn från 1990. (i Europa kallades den visst Robot Jox 2: Crash and Burn. Filmen har ingen koppling till Robot Jox)

Hisspitchen är bättre än filmen: I en postapokalyptisk värld där ozonlagret är borta har ett företag tagit över världen och bannlyst datorer och robotar (inklusive människolika androider). Ung hjälte skickas till avlägsen utpost för att leverera deras freon - men en syntetisk människa har infiltrerat och snart börjar den döda de andra. Vi tänker slasherfilm med scifi-troper. Tryck in ett gäng sexscener - det är vad slasherfans vill ha.

Så ta postapokalyps (coolt) av ozonhålsvarianten (funkar) blandat med växthuseffekt (vanligt misstag men hindsight är 20/20), terminator fast med en mördarrobot som faktiskt framstår som mänsklig (coolt), lite mördarmysterium (bra idé), samt mechs (coolt).

Helt ärligt - enda anledning att jag såg den här var att jag kom ihåg terminator+mech. Det är inte en bra film - det är en slasherfilm med några science fiction-element med OK skådespel men inte mer. Det finns kanske lite för mycket dötid och det känns som att de spenderar för mycket tid på att etablera element som knappt tas upp - Motståndsrörelsen t ex och den bästa skådisen är förstås den som ryker först.

Det hade kanske kunnat avhjälpts om de spelat upp science fiction-biten, företagsbiten eller haft en mer otrevlig huvudperson (eller haft två "company men" så protagonisten hade haft en företagsbootlicker att ställas mot) men alla karaktärer är ganska tråkiga det finns egentligen inte mycket till interpersonella konflikter - alla är ganska negativt inställda till Företaget som styr dem - all potentiell konflikt försvinner när protagonisten bara säger att han tänker sluta jobba för Företaget innan mördarroboten ens kommit i spel. Den mest otrevliga (mot alla) är sonen-till-ägaren som självklart är överviktig och gör sexuella överturer mot de två prostituerade och är lite sådär allmänt sunkig (och ingen gillar honom). OK för att det är en slasherfilm men de använder inte det som gör Infiltratören till en sevärd grej. Det är inte heller så mycket uppbyggnad inför de flesta mördarscenerna och mördarroboten är ganska tråkig och förutsägbar. Det fanns utrymme att göra bättre - t ex att den bandagerade sig så skadorna inte syntes och skyllde på att protagonisten försökte döda den plötsligt, eller försök att köra mer på replikant-biten med tvångsbeteende istället för "ond robot" men det hände inte här.

Jämfört med Hardware så var det inte lika tråkigt - ett av Hardwares (flera) problem för mig var när roboten aktiverades och nästan resten av filmen utspelade sig på en extremt liten yta som inte så mycket gjordes med. Hardware lade mer energi på världen och världsdesignen förstås.

Gillar man sexscener i film så finns det och blir över. Nuförtiden så ser jag inte mycket poäng med sexscener för sexsceners skull, men tidigt 90-tal innan internet? Sure I guess. Det är också ganska förankrat i den tidens genrer. Kan vi prata om hur sunkigt det är att två prostituerade är med och att de dels har drogbehov och iaf en av dem är helt OK med plötsligt duschsex? Och framför allt att de knappt får någon karaktärisering utöver att de är prostituerade. Filmen är väl inte worst offender men småsunk.

Så i korthet - OK för slashergenren, men småsunkig.

 

[Max Raven]

I en nära framtid har man börjat använda robotar och det är en underbemannad polisavdelnings jobb att ta hand om alla olyckor och brott som involverar dem.

... Nej, det är inte Patlabor.

Jag har sett Runaway från 1984 med Tom Selleck.

Så i en nära framtid har robotar börjat göra en massa jobb - barnpassning, matlagning, städning, konstruktionsarbete, och så vidare. Tom Selleck är polis som hanterar Runaways - robotar som spårar ur, något som torde vara extremt sällsynt, men så är han nästan ensam med bara en partner i avdelningen. Efter en incident med en robot som dödar människor kommer han en mördare på spåren och... Det är rätt mycket filmen i ett nötskal.

Bra sidor: De flesta robotarna ser rätt bra ut. Det är lite 80-talsestetik men byggrobotar, säkerhetsrobotar och hemrobotar är rätt funktionellt designade. Om de gjorde om filmen skulle de nog sätta ögon på mycket och återanvända en del av designen. Den sämsta designen är mördarrobotarna, och de funkar ändå rätt bra så länge de inte rör sig över marken. Och borde inte kunna knuffa människor bakåt, men det är lite en tangent. Jag tycker också det ser bra ut överlag - 20 minuter in i framtiden-estetik gör att de undviker både kostnader och slipper konstiga sets. Det är inte en unik design som Blade Runner men det är i flera avseenden mer trovärdigt. Det är också trevligt att ha robotar som inte är skurkarna i sammanhanget utan är mer sofistikerade verktyg. Jag såg tråden i någon sekund för en polisdrönare* i en scen

Dåliga sidor: Främsta problemet jag har är med handlingen - det är en katt-och-rått-lek med få intressanta vändningar. Polisporträttet har också åldrats dåligt - jag köper inkompetent polis men inte att de valsar in med 4 pers när de vill ta tillfånga 6 personer varav en känd seriemördare med maffiakopplingar. Det är också lite trist när skurken är av sorten "lolrandum"mördare med berättarrustning och bullshit-nivå av färdigheter, framförallt om en stor del av filmen är katt-och-råtta-lek mellan polis och brottsling. Det blir mer "keystone-polis tills i sista scenen då de vinner". En bra skådis för skurken hade kanske kunnat rädda det här, men jag får varken kalla kårar eller känslan att skurken är så kompetent som den ska vara när han går runt med ett tomt hånflin stora delar av filmen. Slutet är också typ 15 minuter för långt och det finns ansträngd romans intryckt mest för att det ska vara med.

Handlingen hade kanske hjälpts av t ex:

• Mer deckare. Största missen i det här fallet är att de avslöjar vem personen är i direkt efter andra gången han visas i bild - då klipps det till företaget där han köper de illegala grejerna från folk. Färre folk som avslöjar sig direkt, fler brottsplatser och mer tilltro till att publiken kan komma ihåg detaljer hade det antagligen varit mer intressant. Framförallt om de klippte bort några av katt-och-råtta-scenerna
• Fler skurkar - en ensam mastermind-skurk funkar inte riktigt.
• Kortare film. Jag gillar robotarna men det finns scener som mest är upprepning på tidigare scener - skurk dödar folk och kommer undan, polis försöker med färre människor än förra gången (förutom gången de inte fångar honom). Framförallt - de är tråkiga.
• Bättre musik. Jag kommer knappt ihåg något i soundtracket. Mer synthar hade inte skadat.
• Kanske lite mer ångest. Huvudpersonen har en brist som läggs fram, återanvänds och sedan används. Men i övrigt är han ganska vaniljmänniska. Jag gillar att han är profesionell, men i brist på annat så kunde de kört mer på hans skuldkänslor över att folk dog på grund av honom.
• Mer off-script: fokuserat mer på tristessen med huvudpersonens jobb - robotar kan knappast flippa ut mer än någon gång i veckan. Lägg mer fokus på att stoppa utspårade robotar på intressanta sätt. Filmen har de bitarna de har för att etablera att att det är En Helt Vanlig Polis innan de drar in de två poliserna i mordfallen, men det är intressant nog för att driva det mesta av filmen. Skär bort mer av skurkdelarna, ha mer "oj här är några mördarrobotar som någon moddat" (och kanske inte med pistol, mer subtila grejer) som trillar in under ett par normala grejer och sedan jakt på mördaren, med mindre tråkig inkompetens.

I korthet: Tekniskt kompetent gjord film som i vissa fall åldrats dåligt, med ett halvdant ganska originellt manus som gör att filmen mest är medioker. Lite som väntat av Crichton.

*de kallar det något annat, men det är en flygande kamera.

 

[Rickard]

En bra skådis för skurken hade kanske kunnat rädda det här,

Skurken är för övrigt gestaltad av Gene Simmons. Håller med mycket om filmen, särskilt tråkigt är det att skurken och Tom Sellek(s mustasch) inte har någon kemi emellan sig. De har noll story element som binder samman dem, vilket gör att hela historien känns poänglös.

 

[Daniel]

Jag har, efter lång väntan, äntligen sett Waiting for the Barbarians (2019) som släpptes på blu-ray för nån vecka sen, en film som tyvärr aldrig gick upp på bio i Sverige. Filmen är baserad på Nobelprisvinnaren JM Coetzees hyllade roman med samma namn från 1980, som jag inte har läst, och det är även författaren som ensam stått för detta filmmanuset.

En mild och human borgmästare (Mark Rylance) för en stillsam tillvaro i en liten ökenstad på den yttre gränsen av ett anonymt, eventuellt fiktivt, imperium. Dit anländer stränga officerare från imperiets säkerhetstjänst (Johnny Depp & Robert Pattinson) med uppdrag att undersöka eventuella oroligheter och påstådda förberedelser för uppror bland "barbarerna" i gränslandet, ett mongoliskt nomadfolk som håller sig undan i bergen. Borgmästaren och säkerhetstjänsten hamnar snabbt på kollisionskurs eftersom borgmästaren anser att nomaderna inte utgör något hot och han motsätter sig säkerhetstjänstens brutala metoder att tvinga fram erkännanden. Vi hamnar i en mardrömsspiral av förtryck och skräckfilmstortyr, där det inte dröjer länge innan vi förstår att vi ska ifrågasätta vilka som egentligen är "barbarerna".

Johnny Depp gör en oerhört diabolisk karaktär, nertonat strikt och stram och tyglat excentrisk. Borgmästaren är ett under av uthållig stillsamhet som stundtals har sina tydliga paralleller till Jesus-figur. Mongoliska skådespelerskan Gana Bayarsaikhan spelar ett av säkerhetstjänstens offer som borgmästaren tar hand om. Svenske David Dencik dyker upp i liten biroll och är lika briljant som alltid.

Och det storslagna gränslandskapet spelar en roll i sig självt. Nu har jag visserligen en väl tilltagen tv, men detta är en film man gärna hade sett på bioduken, med storslagna ökenvidder och vidsträckta bergslandskap.

Nämnvärt är att filmens sista minut eller halvminut är bland de absolut bästa filmslut jag sett. Oerhört effektivt slut.

Rekommenderas till folk som gillar filmer som "Dances with Wolves", alltså allvarsamma gränsmarksdraman med stark skildring av kolonialt förtryck och långa scener med folk som rider i tystnad över storslagna vidder.

4 av 5

 

[krank]

The perfect movie does not exi…

Så, Spider-Men: Into the Spider-verse.

Jag köpte den såklart på 3D-bluray, och det betyder att jag får räkna den som veckans film trots att jag redan sett den.

Jag vet inte om jag har så mycket att tillföra egentligen. Andra har sagt en massa bra och smarta grejer om den här filmen. Den ÄR den bästa filmen baserad på en Marvelhjälte, och den är antagligen den bästa animerade filmen som jag sett överhuvudtaget. Den kanske inte har så värst djup eller komplex plot, men det väger den upp något så inåthelvete med rent visuellt spektakel och dessutom helt fantastisk ljuddesign. Och detaljerna… De som skrev och de som designade den här filmen gjorde verkligen sin läxa. Jag älskar alla små blinkningar. Och stora. Jag älskar allt som är likadant som det brukar, och allt som är annorlunda. Jag älskar humorn och jag älskar hur seriemediets berättarspråk översatts till animation på ett sätt som verkligen talar till båda mediernas styrkor.

Jag undrar om de kommer att kunna toppa det här. Det måste vara så jäkla tungt, att ha det hängande över sig när man gör en uppföljare till en sådan här fullständig fullträff.

BETYG: 5/5


Den här filmen såg jag på TV, eftersom 3D-blurays ännu inte kan spelas direkt på mitt VR-headset. Det var lite ovant; TVn har knappt varit påslagen de senaste veckorna. Det jag kunde konstatera direkt var att ja, det är skarpare bild. Så blir det ju, när man har samma mängd pixlar fast på betydligt mindre yta. När jag kollar på 1080p-grejer i Questen så drar jag ju upp dem till biostorlek – för det är typ vad som behövs för att utnyttja Questens inbyggda upplösning. Mindre storlek i VR betyder alltså inte mer skärpa utan bara att fler detaljer går förlorade. Så det är, tänker jag, egentligen samma avvägning folk som skaffar hemmabio gör – 1080p är inte lika skarpt när man ökar storleken, men det ÄR en riktigt najs känsla att ha större delen av synfältet dominerat av filmen eller tv-serien man kollar på.

Hemmabio-folket kan ju uppgradera till 4K och återfå sin skärpa, såklart. Det kan ju inte jag – ännu. Questen har sina 1832×1920 per öga, och 4K är 3840×2160. Och man förlorar alltid lite i över- och nederkant… Så innan det kommit ett headset med åtminstone typ 4000, alltså dubbla Quest 2:an, i vertikal upplösning så är 4K-filmer inte en lösning för mig.

Well, vi får se. Tills vidare kollar jag visar i VR. Kommer det ett headset som är någorlunda billigt och som fixar 4K-film i framtiden så kanske jag skippar det här med att ha TV överhuvudtaget… =)

 

[Rickard]

Virtuosity (1995)
Denzel Washington som en alternativ Snake Plisken teamar upp med med kvinnlig variant av Holden Ford (Mindhunter) för att jaga rätt på en ung Russel Crowe som Demolition Man, fast som en VR-karaktär som rymt från datorspelet. Längsmed vägen ser vi Traci Lords och Kaley Cuoco (Big Bang Theory) svischa förbi.

Jag har aldrig hört talas om filmen men en av de genrer jag älskar (utöver blaxpotation och urgamla rymdfilmer) är just 90-tals-SF. Man får ta animeringarna med en nypa salt men jag gillar Crowes over the top-skådespel, då det är trots allt är en VR-karaktär han spelar. Denzel Washington är inte lika träig som han brukar vara ... och tydligen var Arnold påtänkt som förstaval men hade en för hög prislapp. Då kanske vi hade fått se kyssen mellan Plisken och Holden, vilket vi inte fick nu bara för att de inte ville ha två människor med olika hudfärg kyssas.

Jag gillade verkligen filmen, trots trä-Denzel och det någorlunda svaga slutet. Man ska definitivt inte se denna film markbundet, utan via streaming. För tittar du bort ett ögonblick så kan du missa något vitalt i handlingen och undra vad sjutton som händer. Fick gå tillbaka fyra gånger för att titta om vissa sekvenser.

BETYG: antagligen 3/5 för en vanlig åskådare, men en klar 4:a för mig då jag är verkligen förtjust i genren