Rollspel.nu's filmklubb 2020 v53

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v53 2020 – #418 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Bolongo]

Jag måste börja beta av några fler filmer som jag varit med och kickstartat, men inte kommit mig för att se på ännu.

Först ut: Space Command.

Detta var en av mina allra första crowdfunders, och den är än så länge bara levererad till hälften.
Kort bakgrund om projektet är att det drivs av tv-veteranen och scifi-fantasten Marc Zicree, och ambitionen är att gå emot vad han uppfattar som en trend åt det cyniska och dystopiska inom sci-fi av idag. Istället vill han göra något som är humanistiskt och framtids-positivt. Kort sagt, något mer likt traditionell Star Trek. (Att Zicree är en jättenörd märks bl.a. på att bifigurer får heta saker som Bradbury, Haldeman, LeGuin, Simak och Sturgeon.)
Den ursprungliga kickstartern var för en 2 timmar lång film, men den har följts av fler för att få mer finansiering och för att förlänga storyn. Just nu är de uppe i 6 filmer, vardera uppdelade i två 1-timmars avsnitt. Dessa delar är färdiga till varierande grad. Att skriva manus och filma skådisar är den billiga biten, postproduktion är det som kräver en ordentlig budget.
Så allt som ännu finns i helt färdigt skick är första timmen av första filmen. Det är därför jag säger att den första kickstartern (den enda jag backade) är till hälften levererad.

Nu har jag då kollat på den, och för att peka ut elefanten i rummet direkt: ja, berättelsen är definitivt oavslutad. Det känns faktiskt precis som att ha sett första delen av ett dubbelavsnitt tv. Ett antal konflikter byggs upp, och så slutar det på en slags cliffhanger.

Begränsningarna i budget märks mest på CGI-kulisserna, som definitivt inte är på storfilms-nivå. Skådespeleriet är ibland litet styltigt också, men det kan man ursäkta med att det också är i god Star Trek-anda.

I övrigt har jag faktiskt mest positiva saker att säga. De sätter tonen direkt med att ha Kennedys rymdkapplöpnings-tal i VO. Sedan följer ett action-intro där vår huvudperson presenteras genom handling, inte prat. Klippningen håller bra tempo, det blir inga döda stunder. Möjligen går det för rappt vid några tillfällen där jag först efteråt inser att det måste ha passerat en del tid i filmens värld. Huvudtematiken är tydlig och klassisk: AI och mänsklighet. Jag vet ännu inte om det kommer att sägas något nytt i frågan, det får andra avsnittet visa. Jag är nästan mer intresserad av att se vart de är på väg med de sub-teman som vävs in (utomjordiskt liv, religiös tro och tvivel, möjligheten till evigt liv). En sak som gör mig riktigt fundersam är att geniet bakom "synthetics" (androider, alltså) i sin sista monolog avslöjar hur bottenlöst ovetenskaplig han är - jag undrar om det är en miss i manuset eller om det kommer att göras något med den informationen.

För att sammanfatta: jag blev underhållen, och är försiktigt optimistisk inför fortsättningen. Alla kan se filmen/avsnittet gratis på länken ovan.

 

[Bolongo]

Näst upp på kickstarter-listan är The Rangers: Bloodstone.

Jag vet inte om man skall kalla det här ett "vanity project" eller bara förverkligandet av någon artistisk dröm. Men David Nordquist, kanske mer känd i hobbykretsar som MiniWarGamer Dave, står för manus, regi och huvudroll i det här ovanligt ambitiösa hobbyprojektet. Hans släkt verkar också stå för en av birollerna och hälften av statisterna, om man ser hur många i eftertexterna som delar hans efternamn.

Med "ambitiöst" menar jag att filmen är rätt lång (1:45), och även om den omedelbara questen blir avslutad så läggs det också ut trådar för potentiellt många fortsättningar. Grundhandlingen är alltså ett väldigt basic hämnd/räddnings-uppdrag, men längs vägen får vi en massa backstory om mörka furstar och magiska stenar och yadayada.

Att det är låg budget märks på många sätt. Framför allt att hela filmen utspelar sig i en skog och några enkla hyddor. Man kan också peka på de inte särskilt övertygande lajv-rustningarna (i synnerhet på den stora orchen), den märkligt inkonsekventa ljudmixningen, och de genomgående hackiga skådespelarinsatserna. Dave själv är den som gör bäst ifrån sig - lyckligtvis, eftersom det är han som pratar mest.

Allt det där hade jag kunnat förlåta om han haft något nytt att komma med, men tyvärr är detta paint-by-numbers fantasy. Dessutom är filmen strukturerad kring ett antal långa flashbacks, och Dave levererar massiva mängder voice over för att få oss att hänga med i vad som pågår.

På plus-sidan så är fajterna OK koreograferade och filmade. Med tanke på förutsättningarna, menar jag.

Så nej, detta är inget som någon behöver titta på.

 

[Bolongo]

Så var det dags för Ghost Source Zero.

Det är typ cyberpunk, men inte lika intressant. I en nära framtid finns det människolika androider, men de har inte medvetande. Fast det pågår illegal forskning för att utveckla dels stark AI, dels "ghosting" (att flytta ett mänskligt medvetande in i en android), dels någon slags syntetisk levande vävnad. Allt detta kommer upp i filmen, fast bara de första två ges någon riktig uppmärksamhet. Det snackas också om att en del människor har cybernetik, men det blir aldrig egentligen relevant - förutom i epilogen, antar jag.

Vi följer ett slags anti-cyber swat-team, som försöker göra sitt jobb trots begränsade resurser och politisk inblandning. Ja just det, inte bara företag är korrupta utan regeringen också. Rätt cyberpunk, nu när jag tänker efter.

Allt detta låter ju potentiellt spännande. På pappret. Men handlingen är rörig, manuset är fullt av dålig dialog, alla skådespelarna är träiga, och allting utspelar sig i tråkiga kontorslokaler, mestadels tomma/övergivna sådana. Kaptenen som är vår huvudperson har en del egenheter, såsom att suga på en otänd cigarr och att få flashbacks till en våldsam incident med en android i hans förflutna, men inget av det förklaras eller knyts in i handlingen. Det är väl meningen att jag skall känna något när olika medlemmar av teamet dör, men nä.

Tekniskt är sminket rätt schysst: de har en del skador, blod och tarmar som ser bra ut. Drönarna är också en hyfsad effekt. Men återigen är ljudet en svaghet, specifikt dialogen - inte för att den är värd att höras ändå.

Så ytterligare en kalkon.

 

[krank]

Jag har just sett Netflix-filmen The Midnight Sky.

Jag har kommit runt det där med att Netflix' VR-app är lågupplöst och bedrövlig. Jag har ju en app som låter mig streama min dators skrivbord. Tidigare har jag bara fått svart skärm när jag försökt besöka Netflix via Chrome den vägen, men nu idag fick jag veta att om jag istället kör via Firefox så får jag lite lägre upplösning men i gengäld så funkar det att streama. Och upplösningen är fortfarande bättre än i Netflix-VR-appen.


Men okej, vad är det här för film då? Well, den är lite spretig. Nånting dumt har hänt med jorden, som i princip blivit obeboelig. En döende forskare – välspelad av en nästan oigenkännlig George Clooney – stannar på en forskningsstation uppe vid nordpolen, dit strålningen inte nått, medan andra evakueras till tillfälliga underjordiska bunkrar. Han vet nämligen att snart kommer NASAs sista projekt, ett rymdskepp som åkte för att utforska en nyupptäckt Jupitermåne som hade potential att vara beboelig, tillbaka. Och han vill varna dem för vad som hänt på jorden.

Typ.

Så perspektivet skiftar mellan forskaren och de på rymdskeppet genom filmen, på ett ganska effektivt sätt. Båda berättelserna är ganska fängslande – Augustine, forskaren, får snart oväntat sällskap av en kvarglömd liten flicka och måste dessutom hitta sätt att boosta sin signal; de på rymdskeppet drabbas av allehanda problem på sitt håll som de måste lösa. Det blir ofta ganska spänt, samtidigt som filmen faktiskt helt och hållet saknar egentlig antagonist – precis som i The Martian är antagonisten världen och de hinder som dyker upp, medan huvudpersonerna helt enkelt försöker lösa dem. Jag gillar sånt. Och så gillar jag kompetensporr; när folket på rymdskeppet professionellt hjälps åt och inte gnabbar eller har något tonårsdrama… När alla beter sig som vuxna, stabila människor som respekterar varandra… då myser jag.

Så. Den här filmen är en smula förutsägbar ibland, och jag skulle inte säga att den är liksom fantastisk eller att jag vill se om den i morgon. Men den var bra, och jag kan rekommendera den.

BETYG: 4/5

 

[Bolongo]

Nu har jag börjat på min hög med osedda dvd:er, och först ut är Zombie Hunter.

Till skillnad från de senaste två alstren så är det här gjort av ett kompetent lågbudget-bolag som är specialister på att göra direkt-till-dvd genre-filmer (Arrowstorm Entertainment - de gjorde också Mythica-serien som jag recenserade för flera år sedan). Det betyder att det inte finns några uppenbara tekniska defekter vad gäller foto, klippning, kulisser och sånt. Specialeffekterna är enkla, men de vet hur de skall filma det för att dölja skavankerna. Manuset är cheesy och skådisarna är inte från A-listan eller ens B-listan, men det är sällan så dåligt att det tar mig ur filmen. Det enda jag egentligen ogillade var hur mycket VO det är - från två olika karaktärer, dessutom. Jag föreställer mig att filmen hade blivit mer intressant om de bara hade strukit den biten.

Danny Trejo finns på omslaget, men han är inte huvudpersonen. Om du inte listade ut det innan du poppade in skivan, vet du inte hur sådana här produktioner fungerar. Men det är OK, han börjar bli för gammal för att vara leading man. Istället är vår hjälte en namnlös tuffing som kör en svart bil genom en ödemark efter zombieapokalypsen. Han stöter på en liten grupp överlevare, men det kommer zombies och de måste fly... ni kan säkert lista ut resten. Detaljer som är värda att kommentera... jag vet inte om det är spoilers egentligen men för säkerhets skull:

Spoiler

Så... väldigt mycket är knyckt från andra filmer eller franchises.
Hjältens bil påminner om Mad Max' - och filmens plot är faktiskt strukturerad rätt likt The Road Warrior, med en god grupp överlevare och en ond (även om bara en representant från de senare faktiskt är med), och behovet av en road trip för att ta sig till ett förlovat land. Okej, det finns sämre förlagor man kan ha.
Att det dyker upp en Leatherface-kopia i staden de passerar kan jag köpa - det etablerades i tidigare dialog att det fanns kannibaler där.
Men när Nemesis-zombien från Resident Evil dyker upp får det faktiskt ingen som helst förklaring, och det är rätt slappt tycker jag.

Det här är en OK B-film om allt man vill ha är en stunds zombie-splatter. Den lyfter inte riktigt eftersom jag inte känner sympati för särskilt många av karaktärerna (egentligen bara Alison), och den har inte budgeten att bli riktigt absurt over-the-top.

 

[DeBracy]

Jag har precis sett Psychokinesis, en koreansk film från 2018 som finns på Netflix.

Misslyckad pappa får av tragiska skäl kontakt med sin dotter igen samtidigt som han råkar få någon typ av superkraft. Som vanligt när det gäller koreansk film upplever jag att tonen pendlar mycket mer än jag är van, men det är ju liksom en del av det som gör det så uppfriskande.

Jag sätter det generella betyget till en 3:a på den krankiska skalan, men rekommenderar den samtidigt som slötittarfilm för den som tycker temat låter kul.