Nekromanti Rollspel.nus klassiska musikhörna

[anth]

Vi har trådar om spel, film, böcker, serier,...
Varför inte en tråd om musik?

Reglerna är ungefär som för övriga trådar.
1. Välj ett musikstycke ni tycker om och skriv vad det heter
2. Länka i första hand till youtube, men ni kan även ge andra länkar som t.ex. spotify - så vi kan höra hur det låter.
3. Skriv något kort om musikstycket, som varför ni tycker om det, var ni hörde det första gången eller någon annan trivia.

FAQ:

F: Måste det vara klassisk musik?

S: Det bestämmer ni själva - jag litar på ert omdöme.
En riktlinje är: om ni tror att folk kommer att lyssna lika mycket på musikstycket om 100 år som man gör idag så passar det definitivt in.


F: Måste man vara musikexpert för att posta?

S: Definitivt inte! Se bara på mig, jag kan ingenting om klassisk musik.


F: Vad är klassisk musik?

S: Och det frågar ni mig?
För mig personligen är "klassiskt" musik som är skriven för och framförd av orkester.
Men det är säkerligen en felaktig definition och jag kommer själv posta saker som inte uppfyller det kravet.

 

[anth]

Beethovens femma
Ödessymfonin
Ludvig Van Beethovens femte symfoni i c-moll opus 67

Redan när den framfördes för första gången 1808 i Wien skrevs det i tidningarna att detta var en av vår tids viktigaste musikstycken - och den har inte blivit mindre aktuell med åren.
Den har kallats världens mest kända musikstycke. Musikens motsvarighet till konstens "Mona Lisa" eller litteraturens "Att vara eller inte vara" - och den blir inte sämre om man betänker att Beethoven var praktiskt taget döv när han skrev den.
Alla känner igen de fyra första takterna, där den fjärde är lite mörkare och längre.

Min enda anektdot om femman är från mellanstadiet. Vi hade musik och läraren förklarade varför Beethoven kallade den för ödessymfonin: "de fyra första takterna låter som ödet som knackar på min dörr" - när det knackade på dörren: fyra snabba knackningar. det var en annan lärare som hade ett ärende till vårt klassrum.
Jag vet inte vad läraren trodde när hon öppnade dörren och kom in (eller ens om det var uppgjort i förväg) - men det som mötte henne var en hel klass som stirrade på henne som om hon vore ett spöke.

 

[2097]

Äntligen en hörna för mig!!!! Tonsättaren 2097! Ska älta om detta ett tag!

Så slipper jag vara en sån himla whale på nintendo eshop. Jag var igår på en mashup av Rossinis Askungen och Offenbachs Orfeus igår (m nyskrivet, hilarious svenskt libretto) och det var underbart! Mådde bättre än vad jag gjort på mycket länge och oh vad jag skrattade. Det är en liten ensemble som har satt upp den och dom har hyrt in två proffs, hon som spelade Askungen och han som spelar Orfeus, vilket är konstigt pga (spoiler för operett från 1830-talet)

Spoiler

Orfeus är med så himla lite, det kretsar mest kring gudarna

. Dom två var väldigt bra -- jag drog efter andan när Askungen först öppnade käften för hon var så bra, och systrarna var väldigt bra och charmiga. Men min favorit var nog Eurydike, dvs inte en av dom inhyrda proffsen men hon var ändå helt fantastisk. Här är finalen från den, väldigt känd men dom hade som sagt lagt på en mycket roligare svensk text. Tycker det ska vara sång till :/ önskar jag hade hittat en version med sången på. Eftersom jag inte har några pengar så var det genrepet jag hade tagit mig in på.

Har sen ägnat idag söndag åt att (det är därför WRNU har varit dött som disko i sex timmar) lyssna på Dvorak slavonska danser på skiva (samtidigt som vi varvade Jump Drive och BattleCon). Jag har Harnoncourts inspelning av konserten och jag tycker egentligen den är kass för den har alldeles för stort dynamiskt omfång dvs det är lite väl extremt mellan piano och forte att det blir löjligt. Melodierna i den är så himla bra och min favorit i den konserten är op 46/7 för jag växte upp med det här gameboyspelet som använder just den lilla melodin på ett oförglömligt sätt!

Vill tipsa om koreansk TV-inspelning av Funicoli Funicola som jag ofta återkommer till. Tycker jättemycket om den.

En annan som är toppen är The People Are The Heroes Now från NIxon in China (ni hittar säkert flera varianter av den på YT). "Behemoth pulls the peasant's plow" sjunger dom och det tycker jag om. Tyvärr lite B när den sattes upp i Sth att dom kinesiska rollerna gjordes av sminkade vita, satt och skruvade lite på mig över detta. Dessutom är jag väldigt salty över att dom aldrig sätter upp den opera jag själv har skrivit, NINJA VS HOCKEY! Världens kanske bästa och framförallt mest awesome opera!

Sen är min favorit-skiva av klassisk musik, det är Fireworks Ensembles inspelning av Våroffret. Dom spelar lite fel här och där och dom använder litesmåfula synt-presets till vissa grejer men det är ändå så himla charmigt. Dom har ingen dirigent nämligen. En av mina dagdrömmar är att klippa om Våroffret-sekvensen ur Fantasia för att matcha Fireworks Ensembles inspelning. Efter att jag idag plågat min spelnördskompis först med Wolves of the Throne Room följt av Dvoraks slovenksa danser (och efter dom körde vi Kärlek och Uppror med Ebba -- jag brukar välja skivor medan vi spelar) så frågade han vilken min favoritskiva var och då sade jag... "det är faktiskt den där baletten som du sagt åt mig att jag aldrig nånsin mer får spela", nämligen Våroffret. Det är så himla konstigt att folk började kasta stolar på urpremiären av den för jag älskar den.


Vill avsluta med en sista grej. När det kommer till Goldbergvariationerna av Bach så är alla så himla kåta på Glenn Gould. Och visst dom är inte så dumma men ärligt så tycker jag det ska vara Kimiko Ishizakas inspelning av dom, dom är mycket bättre tycker då jag!

Ja nu blev det många olika stycken i ett enda inlägg men det är för att jag har varit så himla svältfödd på lite GOSH-DARNED CLASSIX!

 

[2097]

Så skönt att vara kulturtant för då behöver jag inte vara orolig för att uppfattas som Hipster

 

[anth]

Så slipper jag vara en sån himla whale på nintendo eshop. Jag var igår på en mashup av Rossinis Askungen och Offenbachs Orfeus igår (m nyskrivet, hilarious svenskt libretto) och det var underbart! Mådde bättre än vad jag gjort på mycket länge och oh vad jag skrattade. Det är en liten ensemble som har satt upp den och dom har hyrt in två proffs, hon som spelade Askungen och han som spelar Orfeus, vilket är konstigt pga (spoiler för operett från 1830-talet). Dom två var väldigt bra -- jag drog efter andan när Askungen först öppnade käften för hon var så bra, och systrarna var väldigt bra och charmiga. Men min favorit var nog Eurydike, dvs inte en av dom inhyrda proffsen men hon var ändå helt fantastisk. Här är finalen från den, väldigt känd

Det tog ett tag, 1:15 in i låten, innan det lät bekant (jag sa ju att jag inte kan klassisk musik) - sedan försökte jag förtvivlat komma på var jag hört den.
Först var jag förvillad av namnet: infernal galop och blandade ihop den med Johann Strauss' Chamagner-galop:

som inte ska förväxlas med den danske kompositören Hans Christian Lumbyes Champagnegaloppen:

Men nu är vi rejält OT, tillbaks till Offenbach. Efter ett stund kom jag på vad det var - det är ju...

Spoiler

Can-Can! https://www.youtube.com/watch?v=lK0gYi1YEZ8

För att göra en lång historia kort så har jag just fått lära mig att den berömda dansen egentligen heter Infernal Galop och är ett stycke ur Orfeus i underjorden, en operett skriven av Jacques Offenbach1858 i Paris och framfördes för första gången i Stockholm redan 1860 (före både Wien 1861 och London 1865).

 

[Sapient]

(...) Dvoraks slovenksa danser (...)

No 7 i C-moll (en Sko?ná) är den jag lyckats få med på någon slags samling - och via den har jag upptäckt de andra (men lyssnar - för - sällan på dem...).

Sen är de ju intressanta också, för den tidsperioden de kom till och det som skedde i Europa då. En av mina favoritepoker i historien.

 

[Daniel]

Det här klassiska stycket har legat som ett av de mest spelade på min startsida på YouTube under hela vintern: "Isle of the Dead" av Rachmaninoff.
Från tidigt 1900-tal, här i framförande av Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm:

https://www.youtube.com/watch?v=dbbtmskCRUY

Fullkomligt lysande. Olycksbådande, mörkt växande, snyggt och stämningsfullt till tusen.
Särskilt i kombination med det visuella intrycket av tavlan.
Rekommenderas starkt, även till de som inte lyssnar på klassisk musik.

Passar kanske också som bakgrundsmusik till många rollspel.

 

[2097]

Sapient, det finns ju två sjuor i olika ops men den du menar är den jag länkade till i DMG-version ovan.

Anth, när jag hörde den på scen kände jag genast igen den som det, men, jag trodde dom hade lagt in den själva som en förändring i operetten. Dom hade många andra pomotweaks. När jag kom hem igår kollade jag upp det på en.wp och då såg jag att ursprunget var just den operett jag precis hade sett. Men, jag ville inte skriva ut det i texten här för jag ville låta folk höra det själva. Så kan du vara rar & lägga det ordet (dvs dansens namn) i en spoilertagg?

 

[Sapient]

Sapient, det finns ju två sjuor i olika ops men den du menar är den jag länkade till i DMG-version ovan.

Ja, precis.

Och jag vet inte om det bara är den faktorn av att vara mer bekant med något, men det är nästan bara de i opus 46 som jag lyssnat på och tycker är bäst. Upptäckte faktiskt inte alls opus 72 förrän när jag rätt nyligen i ett annat sammanhang hittade dem (från Brahms Ungerska danser...) eftersom jag just hade det på en samlings-CD så är det opus 46 jag alltid sökt på...

 

[anth]

Har sen ägnat idag söndag åt att (det är därför WRNU har varit dött som disko i sex timmar) lyssna på Dvorak slavonska danser på skiva (samtidigt som vi varvade Jump Drive och BattleCon). Jag har Harnoncourts inspelning av konserten och jag tycker egentligen den är kass för den har alldeles för stort dynamiskt omfång dvs det är lite väl extremt mellan piano och forte att det blir löjligt. Melodierna i den är så himla bra och min favorit i den konserten är op 46/7 för jag växte upp med det här gameboyspelet som använder just den lilla melodin på ett oförglömligt sätt!

No 7 i C-moll (en Sko?ná) är den jag lyckats få med på någon slags samling - och via den har jag upptäckt de andra (men lyssnar - för - sällan på dem...).

Sen är de ju intressanta också, för den tidsperioden de kom till och det som skedde i Europa då. En av mina favoritepoker i historien.

Dvorak? Är inte det en tangentbords-layout? Så musik-obildad är jag.
Nu har jag just fått lära mig att Ninendo använt tjeckisk dans-musik från 1878:

Jag älskar den skäggige mannen som dyker upp vid 0:40...
- Vad arbetar du med?
- Jag spelar i en orkester.
- Vilket instrument då?
- Triangel. badum tish

 

[2097]

Dom var kusiner, eller släkt iaf, skrivmaskinsbyggaren och tonsättaren. Men dom hade anglicerat sitt nam olika och uttalade det olika

 

[Sapient]

Dvorak? Är inte det en tangentbords-layout? Så musik-obildad är jag.

En rätt så avlägsen släkting vars familj hade flyttat till USA.

 

[Khan]

Sen jag själv spelade i orkester i min ungdom har jag varit väldigt förtjust i sviten Planeterna av Gustav Holst. Pampigt, mäktigt och samtidigt ödesmättat och tungt. Sedan är jag väldigt svag för bra brassmusik i orkestersammanhang och bannemig inget slår Jupiter i planeterna. Solot på eufonium börjar runt 1:40 i videon. Magnifikt.

https://www.youtube.com/watch?v=Gu77Vtja30c

 

[anth]

Air
av Johann Sebastian Bach från 1730
Air är andra satsen ur tredje orkestersviten (BWV 1068), men den melodi som är mest känd är arrangerad av August Wilhelmj där han transponerade ner den så man spelade på fiolens lägsta sträng, g-strängen. Följdaktligen heter den: Air i d-dur för G-sträng:

Mitt (och många jämnårigas) första minne av denna melodi är från Beppes godnattstund, där Air var avslutningsmelodin:

Ni får dock spola fram till c:a 23 minuter när Air börjar tonas in.

 

[anth]

Toccata och fuga i d-moll
av Johann Sebastian Bach, tros var komponerad runt 1704

Om ödessymfonin är världens mest kända musikstycke är Toccata och fuga världens mest kända orgelstycke:

Jag lärde mig älska detta orgelstycke genom den franska tecknade TV-serien Det var en gång:

Medan många andra känner igen den från Disneys Fantasia - då framförd av orkester istället för orgel

Många tycker att Toccata & fuga är mörk, skrämmande och olycksbådande och den har använts i ett flertal tidiga skräckfilmer, bl.a. Fantomen på operan från 1925.

 

[2097]

Jag växte inte upp med klassisk musik (mina föräldrar var mer inne på Wings och Dr Hook), jag hade hört femman och nian och det var allt. Men, på högstadiet hittade jag Brandenburgkonserterna och då blev jag såld.

 

[Sapient]

Jag är riktigt såld på den ursprungliga, medeltida Carmina Burana. (Emellanåt benämnd "Codex Buranus", som egentligen är den bok texterna hittades i, för att skilja den från Carl Orffs - evigt må hans själ torteras med ostämda instrument för detta! - 1900-tals kakafoni...)

Det är visserligen att tänja begreppet "klassisk musik" till bristningsgränsen, men jag tänker att va fan...

Det är dessutom mycket upplyftande att lyssna till hur uppsättningar av dessa - som ofta innebär mycket research från grupperna som framför, eftersom det inte på samma sätt fanns ett allmänt vedertaget och fastställt musikaliskt notsystem då - kan variera och fånga olika aspekter av samma sånger.

Dessutom har jag helt enkelt något som gör att jag gillar den sortens harmonier, byggda på stående noter snarare än ackord. Introna är ofta långa, där en vevlira, säckpipa eller liknande instrument liksom segar sig upp till full volym - ibland också med långa mellanspel mellan verserna, där det enkelt går att föreställa sig hur sångarna samtidigt dansar, skojar och stegar fram för att framföra sina bitar (inte sällan i växelsång).

Bache Bene Veniens är ett exempel. Sången består av ett stort antal verser som prisar vin (och "Bache" i titeln är alltså Bacchus).

Det här är en av de versioner jag tycker bäst om, Ensamble Oni Wytars, från ett liveframträdande på en festival för medeltidsmusik i Italien, där bland annat Marco Ambrosini spelar på en svensk nyckelharpa:

(För den som månne hört deras CD Carmina Burana - som är en av de bästa och mest spridda - så kan ni också notera skillnaderna i framförande mellan dem...)

Det här är en annan tolkning. (OBS! Läs inte undertexterna, ni blir bara förvirrade. Den som skrev dem kunde inte sitt latin...)

Och för att ni verkligen ska kunna jämföra de olika möjligheterna i framförande, så inkluderar jag en tredje version:

En av de bästa kärlekssångerna någonsin måste vara Tempus Est Iocundum.

Denna version är kompetent framförd, men i min mening utnyttjar den inte riktigt sångens potential. (Tex är det vanligt att verserna växelsjungs av en mans och kvinnoröst, för att gestalta innehållet.)

Då är Oni Wytars version återigen att föredra:

Jag verkligen älskar att introt är så långt! Efter 1:20 med bara skalmeja (eller vilket instrument det nu är som hörs) och musiken stegras så tror vi det ska börja, men nepp. Och sen fortsätter det i 35 sekunder till, innan det är dags för sången. Musiker som tror på vad de gör.

För en massa år sedan blev jag fullständigt förälskad i Philip Picketts version, tack vare en vän i SCA som gav mig ett "mix tape" med medeltida musik där den var med. Numera har lyssnandet på denna - särskilt med tanke på sångexten - solkats av att han fällts för flera grova sexuella övergrepp, men musiken är fortfarande bra. Han tar verkligen ut den stegrande extas som texten rymmer:

 

[anth]

I bergakungens sal
(Norska: I dovregubbens hall)
Peer Gynt, op 23
av Edvard Grieg 1875
(tonsättning av Henrik Ibsens verk med samma namn från 1867)

Norges kändaste tonsättare är Edvard Grieg och hans kändaste verk är I bergakungens sal:

Det är inte svårt att se framför sig trollkungens sal när man hör musiken.

Den har bl.a. använts i Fritz Langs första ljudfilm M från 1931. Filmen M handlar om en tysk seriemördare som kidnappar och dödar små barn samtidigt som han visslar I bergakungens sal ("M" står för mörder, tyska för mördare).

Här är de första 7½ minuterna av filmen

3:16 dyker lilla Elsie Beckmann upp, studsandes en boll mot en efterlysningsaffisch som utlovar 10000 marker till den som vet något om mördaren... när vi får se skuggan av en man som frågar vad hon heter.
4:54 får vi se hur han köper en ballong till lilla Elsie samtidigt som han visslar.
7:12 får vi se lilla Elsies boll rulla fram ur ett buskage och lilla Elsie får vi inte se mer.

M anses vara Friz Langs bästa film och är helt klart sevärd.

 

[anth]

Beethovens 9:a skrevs 1824.
Den 4:e satsen heter "An die Freude" (Ode till glädjen).
Det var ursprungligen en dikt från 1885 av Fredrish Schiller.
Beethoven var inte ens först med att tonsätta dikten, det var Franz Schuberts verk #169 från 1815.

Dikten börjar:
"Freude, schöner Götterfunken,
Tochter aus Elysium,
Wir betreten feuertrunken,
Himmlische, dein Heiligthum."

Men här ska vi diskutera musik. Ode till glädjen, framförd av en flashmob:

 

[anth]

1812 overtyr av ryssen Pjotr Tjajkovskij från 1882.
Det här är ett beställningsverk för att fira Napoleons misslyckade invasion av Ryssland år 1812.
Tjajkovskij var inte så inspirerad när han skrev denna och han är betydligt mer känd för sina baletter Svansjön och Nötknäpparen.
Det som gör 1812 speciell att den har inskrivet kanoneld och kyrkklockor i partituren.
Kanonelden och kyrkklockorna kommer i slutet av overtyren och symboliserar hur de usla grodätarna måste fly med svansen mellan benen och hur Moder Ryssland firar segern.

Här framförs overtyren av japans JGDF.
Första kanonaden kommer 08:00, kyrkklockorna 08:50 och andra kanonaden 10:05.