Nightowl
Champion
Det verkar som om olika personer har olika lätt att lära sig saker på olika vis - hur stor vikt man lägger vi det varierar, upp till teorin om multipla intelligenser som definierar olika "intelligenser" som är olika sätt att lära och förstå och som anses vara klart distinkta. (Den teorin är tydligen kontroversiell, även om man brukar stöta på test som har med den att göra här och var, i synnerhet på arbetsplatser. Jag känner för övrigt en kille som använde dem som grundegenskaper i ett rollspel han gjorde.)
Nå - ibland har jag grunnat ganska mycket på det här utan att komma fram till något konkret och praktiskt, och det utlöses ofta av diskussioner om vad som är "enkelt".
I det här inlägget babblar jag om min blandning av entusiasm inför kartor och oförmåga att förstå "rumssammanband". Jag kan beskriva saker, personer och stämningar ganska bra såväl i vardagslivet som när jag rollspelar, men jag har helvetiskt svårt att beskriva någots form, eller vägen dit. Jag tycker inte om att rita kartor och spelplaner, men jag tycker om att ha dem - som en krycka så att säga. Jag har mycket enklare att beskriva ett rumssammanhang om jag får peka på en karta.
Ett annat exempel: Ta det här med tärningar (för oss som gillar tärningar). Tabeller är tabu i modernt spelskapande. Tabeller är fula och luktar illa. Folk som spelar med tabeller har aldrig fått knulla och torterar små djur, men det värsta är att tabeller är så svåra att använda .
Här är det knepiga: jag har mycket svårare att, säg, lägga ihop två tal och jämföra med ett tredje, än att slå ett tal och läsa av på en tabell - om jag fått titta på tabellen först. Jag räknar helt enkelt snabbare så.
På samma sätt har jag sett en kille som, oavsett faktiskt träning, hade lättare första gången jag spelade Vampire och han spelade WoD-spel över huvud taget att slå en klump tärningar, dra åt sidan de som var högre än vaddetnuvad, än vad jag såg honom ha i Cyberpunk när han skulle slå 2t10 och lägga till en siffra. Det gör det inte för mig, fastän jag som sagt har svårt att t.o.m. addera i huvudet.
Ett annat exempel: folk pratar om vad som är bäst, hur ska man presentera bakgrundsinformation i spelet? Noveller? En encyklopedisk avdelning? Soloäventyr? Vanlig bakgrundsbeskrivning med ett kapitel om X och ett kapitel om Y? En vanlig slutsats brukar i alla fall vara att den ska placeras separat från regelinformationen, varför har jag inte riktigt greppat men jag antar det blir lättare att hitta då.
Men det absolut lättaste sättet jag har att ta till mig bakgrundsfakta är som del av reglerna. Alltså, för att ta ett spel jag inte spelat så mycket men i alla fall, jag tycker jag kan ganska mycket om samhället i gamm-Vampire, för det var hårt knutet till klaner och generationer, som var regelartefakter - och dom läste jag igenom när jag skulle skapa en karaktär. Likdant med religioner i RuneQuest - det är kopplat till hur magin fungerar, som jag vill veta vilka spells min gubbe kan (alla kan några i det spelet) så har jag plötsligt läst igenom om kulter och tocket. Och det här är tydligen förvirrande för många men för mig är det det enklaste sättet att lära mig "fluffet".
Så - nä, jag svamlar mest. Vi pratar ofta om vad som är bra eller dåligt i rollspel, och skyndar oss ofta att förklara att vi förstås pratar på ett väldigt subjektivt plan och att det inte finns några dåliga eller bra spel egentligen (och, som jag sagt tidigare, till och med när jag säger det misstänker jag att det är för att om det inte finns några dåliga spel är det ju ingen som kan dissa spel som jag gillar). Men är det möjligt att säga "Sådana här regler/beskrivingar/metoder är bra för vissa , och man kanske ska nämna det på två ställen eller göra si och så för att täcka in fler målgrupper", eller när man pratar om att regler ska vara "lätta" eller "pedagogiska" kan man fråga, "på vilket vis då?"
Ja. Det var nog allt.
Erik
Nå - ibland har jag grunnat ganska mycket på det här utan att komma fram till något konkret och praktiskt, och det utlöses ofta av diskussioner om vad som är "enkelt".
I det här inlägget babblar jag om min blandning av entusiasm inför kartor och oförmåga att förstå "rumssammanband". Jag kan beskriva saker, personer och stämningar ganska bra såväl i vardagslivet som när jag rollspelar, men jag har helvetiskt svårt att beskriva någots form, eller vägen dit. Jag tycker inte om att rita kartor och spelplaner, men jag tycker om att ha dem - som en krycka så att säga. Jag har mycket enklare att beskriva ett rumssammanhang om jag får peka på en karta.
Ett annat exempel: Ta det här med tärningar (för oss som gillar tärningar). Tabeller är tabu i modernt spelskapande. Tabeller är fula och luktar illa. Folk som spelar med tabeller har aldrig fått knulla och torterar små djur, men det värsta är att tabeller är så svåra att använda .
Här är det knepiga: jag har mycket svårare att, säg, lägga ihop två tal och jämföra med ett tredje, än att slå ett tal och läsa av på en tabell - om jag fått titta på tabellen först. Jag räknar helt enkelt snabbare så.
På samma sätt har jag sett en kille som, oavsett faktiskt träning, hade lättare första gången jag spelade Vampire och han spelade WoD-spel över huvud taget att slå en klump tärningar, dra åt sidan de som var högre än vaddetnuvad, än vad jag såg honom ha i Cyberpunk när han skulle slå 2t10 och lägga till en siffra. Det gör det inte för mig, fastän jag som sagt har svårt att t.o.m. addera i huvudet.
Ett annat exempel: folk pratar om vad som är bäst, hur ska man presentera bakgrundsinformation i spelet? Noveller? En encyklopedisk avdelning? Soloäventyr? Vanlig bakgrundsbeskrivning med ett kapitel om X och ett kapitel om Y? En vanlig slutsats brukar i alla fall vara att den ska placeras separat från regelinformationen, varför har jag inte riktigt greppat men jag antar det blir lättare att hitta då.
Men det absolut lättaste sättet jag har att ta till mig bakgrundsfakta är som del av reglerna. Alltså, för att ta ett spel jag inte spelat så mycket men i alla fall, jag tycker jag kan ganska mycket om samhället i gamm-Vampire, för det var hårt knutet till klaner och generationer, som var regelartefakter - och dom läste jag igenom när jag skulle skapa en karaktär. Likdant med religioner i RuneQuest - det är kopplat till hur magin fungerar, som jag vill veta vilka spells min gubbe kan (alla kan några i det spelet) så har jag plötsligt läst igenom om kulter och tocket. Och det här är tydligen förvirrande för många men för mig är det det enklaste sättet att lära mig "fluffet".
Så - nä, jag svamlar mest. Vi pratar ofta om vad som är bra eller dåligt i rollspel, och skyndar oss ofta att förklara att vi förstås pratar på ett väldigt subjektivt plan och att det inte finns några dåliga eller bra spel egentligen (och, som jag sagt tidigare, till och med när jag säger det misstänker jag att det är för att om det inte finns några dåliga spel är det ju ingen som kan dissa spel som jag gillar). Men är det möjligt att säga "Sådana här regler/beskrivingar/metoder är bra för vissa , och man kanske ska nämna det på två ställen eller göra si och så för att täcka in fler målgrupper", eller när man pratar om att regler ska vara "lätta" eller "pedagogiska" kan man fråga, "på vilket vis då?"
Ja. Det var nog allt.
Erik
Kanske fyller i mer om mina åsikter sen dock.
