The_Gorger
Hero
Så alla har kanske sagt sitt i Evenemang och kontaktsforumsgothconstråden, men jag tänkte att man kunde diskutera själva scenarierna.
Jag skriver först recensioner av två spelade scenarier, och sedan ett spellett scenario.
1. San Andreas 9:e November - Regellöst med pytteytte slump
Utan att spoila handlingen, så kan jag säga att det var ett katastofscenario. Känslan man fick var verkligen en sådan man får av filmer som Armageddon eller Övermorgon (The day after tomorrow). Stämningen förmedlades delvis med att vi satt på sju karaktärer var. (sammanlagt 35 alltså) Detta kan låta som ett helsike att läsa igenom, men så var inte fallet. Först trodde man att man bara skulle få en, men efter ett tag kom nästa osv. Dessutom återvände man till gamla karaktärer, vissa mer än andra.
Karaktärerna var upplagda så att de var vikta A4-papper, med en bild mot de övriga spelarna och en text mot spelaren. De stod dessutom på fiffiga ställningar, så att de inte föll ihop. De längsta beskrivningarna var på en halv A4, men många var mycket kortare än så. De var dessutom pedagogiskt upplagt så att alla karaktärer som skulle spelas samtidigt hade samma färg (tills slutet när de började dö och karaktärer från en grupp träffade andra) samt att ett papper i den färgen lades ut på bordet när de skulle spelas. På detta papper stod ett namn och en bild, som lätt fick en att associera till vilka man skulle spela. Bilderna på karaktärerna var foton, och var bra, då de inte föreställde någon man kände igen (se Vitt Kontrakt). Samtliga karaktärer jag spelade var dessutom välskrivna.
Scenariet var uppbyggt kring kanske 30(?) minimalistiska scener. Det låter fragmentariskt, men fungerade bra.
Spelledaren påverkar ju väldigt mycket hur roligt man har det, och hur mycket denne måste bläddra i sina papper. Har man konstruktören, stående med sina papper på ett notställ, som spelleder lysande utan att jag ens märker att han ägnar sina papper någon uppmärksamhet så kan det ju bara gå bra.
2. Vitt Kontrakt - Neotech med bantade regler
Den beskrivning av scenariot som stod i foldern stämde inte alls på hur det egentligen var. Det stod bla annat: "Inspirerad av klassiker såsom 'Gudfadern'- trilogin, filmer som 'Lock, Stock and Two Smoking Barrels', 'Snatch' och deckarserier som 'Kommissarie Morse' är spelarna i de jagades skor - innan brottet begås." För det första kunde jag inte se kopplingarna till någon av de filmer som refereras till, för det andra var man aldrig i de jagades skor, aldrig! Skall dock tilläggas att jag inte sett Kommisarie Morse.
Scenariot gick ut på att karaktärerna skall lösa ett insiderbrott inom en brottsorganisation i Berlin. Handlingen var splittrad, men det fick sin förklaring när jag sedan spelledde scenariot.
En av de sju karaktärerna var obligatorisk, och den slumpades till mig. De övriga fick också slumpade karaktärer. De var samtliga biffar, med det lilla undantaget att en var lite street-smart. Det låter kul, men det var det inte. Min karaktär var en nerknarkad, socialt missanpassad, cybernetiskt förstärkt hacker med oklar sexual- och könsidentitet. Liksom va?!? Sure, jag kunde köpt den karaktären i ett annat scenario, men det känns som att jag var vem-skall-bortkillen bland de fyra våldsstinna gorillorna. Det värsta med karaktären var dock att det stod att jag var ointresserad av mitt och de andras liv, inte var intesserad av att hjälpa dem med uppdraget, ville vara för mig själv, hatade att prata med människor och helst ville knarka ner mig och dö.
Säkert en intressant karaktär (eller inte) i ett ångestscenario, men i ett problemlösningsorienterat våldsglorifierande undersökningsscenario?!? Knappast. Dessutom var mina hackingfärdigheter det enda sättet att klara scenariot... och jag var ointresserad av att hjälpa dem. Kul. Jag fick dessutom massa nyheter via mitt cybertech, som behövdes för att lösa scenariot. Dessa nyheter hade jag inget intresse av att vidarebefodra till de övriga. Det enda sättet att låta dem få veta saker var att typ gå i trans och berätta vad som stod på aftonbladets webtidining typ. Efter tre-fyra timmar släppte jag karaktären bara för att komma vidare och avsluta det.
Jag vet vilket mas det är att skaffa bilder till sitt scenario om man inte kan måla, men Vitt Kontrakts lösning hade jag helst klarat mig utan. Till varje karaktär var det en liten bild... på en hollywoodskådis. Så en var The Rock, någon Brad Pitt osv. Inte stämningsskapande. Det bästa var redigeringsmissen på Brad Pitt-karaktären. Det stod att han liknade Johnny Depp!
Så till spelledandet
1. Vitt Kontrakt - Passet efter att jag spelat det.
Det stod i scenariet att karaktärerna kompletterade varandra. Det skulle vara till kaliberstorlekar då. Som tur (?) var så körde han som spelade hackern på i full fart, utan att karaktärsspela, men det ledde i sin tur att alla andra spelare blev helt överflödiga.
För att vara lökig och citera mig själv så var scenariot "splittrat, kaotiskt, tunnt, kontradiktoriskt, osammanhängande och allmänt svårläst." Jag fick fylla i det mesta själv, men då spelarna fått 'vålda', som de kallade det, så var de nöjda och glada ändå.
Jag skriver först recensioner av två spelade scenarier, och sedan ett spellett scenario.
1. San Andreas 9:e November - Regellöst med pytteytte slump
Utan att spoila handlingen, så kan jag säga att det var ett katastofscenario. Känslan man fick var verkligen en sådan man får av filmer som Armageddon eller Övermorgon (The day after tomorrow). Stämningen förmedlades delvis med att vi satt på sju karaktärer var. (sammanlagt 35 alltså) Detta kan låta som ett helsike att läsa igenom, men så var inte fallet. Först trodde man att man bara skulle få en, men efter ett tag kom nästa osv. Dessutom återvände man till gamla karaktärer, vissa mer än andra.
Karaktärerna var upplagda så att de var vikta A4-papper, med en bild mot de övriga spelarna och en text mot spelaren. De stod dessutom på fiffiga ställningar, så att de inte föll ihop. De längsta beskrivningarna var på en halv A4, men många var mycket kortare än så. De var dessutom pedagogiskt upplagt så att alla karaktärer som skulle spelas samtidigt hade samma färg (tills slutet när de började dö och karaktärer från en grupp träffade andra) samt att ett papper i den färgen lades ut på bordet när de skulle spelas. På detta papper stod ett namn och en bild, som lätt fick en att associera till vilka man skulle spela. Bilderna på karaktärerna var foton, och var bra, då de inte föreställde någon man kände igen (se Vitt Kontrakt). Samtliga karaktärer jag spelade var dessutom välskrivna.
Scenariet var uppbyggt kring kanske 30(?) minimalistiska scener. Det låter fragmentariskt, men fungerade bra.
Spelledaren påverkar ju väldigt mycket hur roligt man har det, och hur mycket denne måste bläddra i sina papper. Har man konstruktören, stående med sina papper på ett notställ, som spelleder lysande utan att jag ens märker att han ägnar sina papper någon uppmärksamhet så kan det ju bara gå bra.
2. Vitt Kontrakt - Neotech med bantade regler
Den beskrivning av scenariot som stod i foldern stämde inte alls på hur det egentligen var. Det stod bla annat: "Inspirerad av klassiker såsom 'Gudfadern'- trilogin, filmer som 'Lock, Stock and Two Smoking Barrels', 'Snatch' och deckarserier som 'Kommissarie Morse' är spelarna i de jagades skor - innan brottet begås." För det första kunde jag inte se kopplingarna till någon av de filmer som refereras till, för det andra var man aldrig i de jagades skor, aldrig! Skall dock tilläggas att jag inte sett Kommisarie Morse.
Scenariot gick ut på att karaktärerna skall lösa ett insiderbrott inom en brottsorganisation i Berlin. Handlingen var splittrad, men det fick sin förklaring när jag sedan spelledde scenariot.
En av de sju karaktärerna var obligatorisk, och den slumpades till mig. De övriga fick också slumpade karaktärer. De var samtliga biffar, med det lilla undantaget att en var lite street-smart. Det låter kul, men det var det inte. Min karaktär var en nerknarkad, socialt missanpassad, cybernetiskt förstärkt hacker med oklar sexual- och könsidentitet. Liksom va?!? Sure, jag kunde köpt den karaktären i ett annat scenario, men det känns som att jag var vem-skall-bortkillen bland de fyra våldsstinna gorillorna. Det värsta med karaktären var dock att det stod att jag var ointresserad av mitt och de andras liv, inte var intesserad av att hjälpa dem med uppdraget, ville vara för mig själv, hatade att prata med människor och helst ville knarka ner mig och dö.
Säkert en intressant karaktär (eller inte) i ett ångestscenario, men i ett problemlösningsorienterat våldsglorifierande undersökningsscenario?!? Knappast. Dessutom var mina hackingfärdigheter det enda sättet att klara scenariot... och jag var ointresserad av att hjälpa dem. Kul. Jag fick dessutom massa nyheter via mitt cybertech, som behövdes för att lösa scenariot. Dessa nyheter hade jag inget intresse av att vidarebefodra till de övriga. Det enda sättet att låta dem få veta saker var att typ gå i trans och berätta vad som stod på aftonbladets webtidining typ. Efter tre-fyra timmar släppte jag karaktären bara för att komma vidare och avsluta det.
Jag vet vilket mas det är att skaffa bilder till sitt scenario om man inte kan måla, men Vitt Kontrakts lösning hade jag helst klarat mig utan. Till varje karaktär var det en liten bild... på en hollywoodskådis. Så en var The Rock, någon Brad Pitt osv. Inte stämningsskapande. Det bästa var redigeringsmissen på Brad Pitt-karaktären. Det stod att han liknade Johnny Depp!
Så till spelledandet
1. Vitt Kontrakt - Passet efter att jag spelat det.
Det stod i scenariet att karaktärerna kompletterade varandra. Det skulle vara till kaliberstorlekar då. Som tur (?) var så körde han som spelade hackern på i full fart, utan att karaktärsspela, men det ledde i sin tur att alla andra spelare blev helt överflödiga.
För att vara lökig och citera mig själv så var scenariot "splittrat, kaotiskt, tunnt, kontradiktoriskt, osammanhängande och allmänt svårläst." Jag fick fylla i det mesta själv, men då spelarna fått 'vålda', som de kallade det, så var de nöjda och glada ändå.