Re: Västaätterna... (OT?)
Själv har jag _aldrig_ sett en värld som varit "för väl" beskriven; däremot många som varit frustrerande dåligt beskrivna (väntar med DoD6 tills Trudvang finns som kampanj av precis det skälet). Det finns _alltid_ något för SL att hitta på själva (jag formligen sprutar ut grejer till Gondica, rediga bakgrundsbeskrivningar till trots).
Visst kan en handling vara både radikal och konservativ från _två olika ståndpunkter_. Om jag, som är sådär mesigt socialliberal, tycker något, kan säkert en socialist tycka att jag är konservativ medan en "högerman" tycker jag är radikal. En person kan naturligtvis vara otroligt fritänkande och säga "å ena sidan, men å andra sidan", och således betrakta en åsikt från två olika ståndpunkter, men det är inte det rör sig om här, trust me.
"Pumpernickelprincipen" namngavs av undertecknad; det är idén att när man stöter på begrepp i fiktion som verkar allmänt fel, så bör man inte bara säga att det är nonsens, och hitta på något helt annat, utan istället välja en modell som förklarar verkligheten utifrån att det man sett är en åsikt "inifrån fiktionen" som är subjektiv, partisk, felaktig, full av missuppfattningar, etc.
I Khelataar framstår i Berin Volbar den khelataariska kulturen som en enad nation där alla är snälla vänner, utom de stygga västkustingarna. Detta är helt whacko eftersom det i övrigt framgår att de är en klanbaserad kultur där politisk överhöghet över klannivå är lika relevant som UNICEF är för svensk politik, dvs. ganska lite, och där regelbundna krig mellan klanerna är standard. Pumpernickelprincipen ger här resultatet - helt rimligt utifrån vanliga data - där Berin Volbar, som kommer från en bakgrund (digon = lärda män/kvinnor med religiös överklanlig bakgrund) där det är standard att sätta en teoretisk över-klanskonstruktion som viktigare än klanen; han skönmålar alltså världen så den stämmer med hans fördomar, som inte är desamma som de flesta khelataarers fördomar. Däremot kan de stämma för mer kosmopolitiska khelataarer - inklusive en hel del äventyrare, faktiskt - så de är inte helt relevanta.
Principen fick sitt namn (nu är vi inne på fruktansvärda trivia, men...) efter en anekdot om Tolkien och hans polare C.S. Lewis.
Tolkien hade skickat någon av sina dikter till Lewis och sagt: "Läs den här och säg vad du tycker". Nu visste Lewis att Tolkien kunde ta hårt vid sig av kritik, så då han hade några negativa synpunkter, valde han att skoja lite.
Han valde att låtsas att dikten var en uråldrig dikt a la Beowulf eller Eddadikterna, och skrev sina kommentarer som en analys av denna uråldriga dikt, som tre studenter skriver som en uppsats. Deras slutsats blir att dikten har sina brister, men att detta antagligen inte beror på diktens legendariske upphovsman, en viss "Tolkien", utan på missar i översättningen till modern engelska från alviskan (eller vad det nu var).
Studenterna fick påhittade skojnamn, och ett av dem var "Pumpernickel" (=ett mörkt bröd, som har en tendens att falla samman i smulor bara man tittar på det, men riktigt mumsigt... för att bli än mer OT).
Detta om detta.
Nightowl
Grand Poobah of the Church of the Polyhedral Bastard
