Nekromanti Rollspel: principtöntarnas paradis?

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Alltså, jag vet att jag inte är oskyldig själv. Efter över tio år med samma hobby så har man principer - så är det. Men få principer är helt orubbliga.

Visst, jag ogillar NeoGames spel. Jag tycker inte Drakar och Demoner är särskilt bra - inte i någon utgåva. Jag gillar Mutant Chronicles - det verkar ingen annan göra. Jag tycker att Mutant: Ungergångens Arvtagare är det enda spel som är värt några pengar i dagens Sverige. Jag tycker överlag inte om White Wolfs grejer. Och så vidare.

Men likafullt har jag spelat samtliga spel jag kanske inte älskar. Jag har tagit emot förslag då andra spelare önskat spela dem utan att genast sätta mig på tvären med armarna i kors och totalvägra. Faktum är att jag dessutom hade kul flera av gångerna.

Samtidigt verkar rollspel vara någon sorts paradis för principer och folk som har så hårda principer att de tvärvägrar acceptera att de kanske faktiskt har - om inte fel - så åtminstone en lite väl svartvit syn på tillvaron.

Och vad är det värsta exemplet? Jo, den extrema d20-aversionen. Skit i systemet. Jag vill inte diskutera +/- med d20 systemet. Det har gjorts till leda redan och kommer troligtvis att skapa ännu mer oreda i framtiden.

Men på något sätt verkar det inne att totalvägra spela med d20. Att helt och hållet såga systemet vid fotknölarna och sedan - så fort någon säger sig ha kul med det - förklara hur mycket bättre något annat system är.

Jag har folk i min egen umgängeskrets som klagar på Feats och Levels hit och dit, men som när de väl spelat likafullt har varit de som suttit längst med PHB i händerna och bläddrat efter något som kan ge fler Attacks of Opportunity...

Det är likadant med mycket annat. Många gånger har spelsessioner uteblivit för att någon inte velat spela fantasy, någon annan vägrar science fiction och någon tredje blev missnöjd med sina grundegenskaper.

Sådant får mig att undra varför vi överhuvudtaget spelar? Måste man ha en röd jacka på sig för att kunna gå ut? Måste man ha en 72-tums HDTV för att kunna se Bolibompa?

Allvarligt talat - varför är erfarna rollspelare sådana principtöntar?
 

Kaj_UBBT

Veteran
Joined
28 Feb 2005
Messages
4
Location
Storfors
de "erfarna" rollspelare som är så principfasta kanske är de killar som suttit i källarna och varit retade i skolan och aldrig fått säga ifrån.. och när de kommer in på sitt, lite nördiga (säg inte emot, det är nördigt att spela rollspel.. men vad gör det? :gremsmile: ) så känner de ett uns av magiskt plötslig styrka och vägrar acceptera förlust återigen?
eller ngt sådant..
att vara principfast när det gäller rollspel är dumt, då kommer man ju aldrig framåt =)...
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
En sak kan vara att rollspel dels är så totalt onyttigt - enda skälet att hålla på med det är att ha kul. (Ja, visst kan man lära sig en hel del av rollspelande, men det är bieffekter, inte huvudsaken.) Det utspelar sig också så helt i deltagarnas tankar och känslor.

De här två grejerna tillsammans gör att det är upplagt för att följa minsta motståndets lag. Om man har något enda skäl att inte vilja spela ett visst spel, oavsett hur barnsligt och/eller falskt det skälet är, kan det skälet bli avgörande. Regelhäftet kanske luktar illa, typsnittet påminner vagt om någon tråkig bok man ogillat, man är småsur över att spelmakarna snodde en idé man hade som man kunde ha gjort mycket bättre, killen på framsidesbilden ser lite för överlägsen ut, en snubbe man ogillar tycker om spelet...
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Det är likadant med mycket annat. Många gånger har spelsessioner uteblivit för att någon inte velat spela fantasy, någon annan vägrar science fiction och någon tredje blev missnöjd med sina grundegenskaper.
(snip)
Allvarligt talat - varför är erfarna rollspelare sådana principtöntar?
Jag tror att det helt enkelt är så att man får annat som upptar ens tid. Man har jobb, andra intressen, vissa har barn och så vidare. I det läget är det helt enkelt dålig tidsekonomi att spendera tid på något man ogillar, när man vet att man har annat man hellre gör. Man blir helt enkelt mer kvalitetsmedveten.

Sedan så finns det ju argumentet att gynnandet av vissa spel aktivt skadar rollspelshobbyn.

Jag har folk i min egen umgängeskrets som klagar på Feats och Levels hit och dit, men som när de väl spelat likafullt har varit de som suttit längst med PHB i händerna och bläddrat efter något som kan ge fler Attacks of Opportunity...
Ett tips för de som vill komma genom den plågsamt tröga karaktärsgenereringsprocessen: den där featen som ger tre extra HP får stackas. Plocka enbart den, det ger en karaktär som har betydligt bättre överlevnadspotential än extra attacks of opportunity, speciellt för fighters. Den brukar göra att man står upp några rundor till, vilket gör att man hinner få in fler smällar och fler chanser att fly. Och framför allt, den tar cirka tre sekunder att välja.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,078
Location
Nordnordost
Nå, jag ogillar Neospel, GURPS och d20, men ändå har jag spelat i flera kampanjer med de spelen. Varför? För att mina polare gillar de spelen, och jag uppskattar att sitta i spelsoffan och skratta åt dåliga skämt med mina spelpolare. :)

Däremot skulle jag nog aldrig gå så långt som att spelleda ett spel jag inte gillar, det har jag inte tid över till, utan när jag spelleder så kommer bara spelen jag gillar fram.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Rollspel: fanboysens paradis?

Mmm. Det finns två sorters principtöntar i den här hobbyn. Den ena dissar det som de upplever som dåliga system. Den andra tar illa upp när deras favvosystem dissas av den första gruppen.

Kom igen, va? Det är ett regelsystem som inte omtycks. Genom att skapa vattenglasstormar varje gång någon dissar ens favvosystem så hjälper man ju knappast acceptansen av systemet. Tvärtom visar man med största möjliga tydlighet vilken fabulös principtönt modell två man är.

Kan vi få lite mer självdistans i hobbyn, tack?
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Principlöshet

"Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others." -Groucho Marx

Allvarligt talat - varför är erfarna rollspelare sådana principtöntar?
Jag har träffat många rollspelare med principer, men få som håller stenhårt på dem - de är glada bara de får spela. Jag har åsikter om alla regelsystem som finns på marknaden och skulle vilja modifiera dem allihopa, men om någon vill spelleda dem ställer jag upp ändå.

Min poäng är att man i forumdebatter gärna tar i ordentligt "BRP är rena stenåldern", "fjantasyspel är fjantiga", "vampire är inte skräck", "d20 suger" så spelar man spelen ändå. Uppenbarligen finns det undantag, men de är nog i minoritet.

/tobias
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Principlöshet

Min poäng är att man i forumdebatter gärna tar i ordentligt "BRP är rena stenåldern", "fjantasyspel är fjantiga", "vampire är inte skräck", "d20 suger" så spelar man spelen ändå. Uppenbarligen finns det undantag, men de är nog i minoritet.
Jo, det är ungefär som i opinionsundersökningar och utvärderingar och sånt. Det går liksom inte att svara på frågan "Vad tycker du, på en skala från 1 till 10, om produkten X" med ett "3". Det slår inte genom på resultatet. Det är 1 eller 10 som gäller om man vill åstadkomma något genomslag i medelvärdet de så småningom tar ut.

Dessutom så tenderar den mänskliga hjärnan att fungera enligt "OK, det fungerar inget vidare, men det fungerar i alla fall, så vi gör inget åt det.". Man måste såga längs fotknölarna och hoppa på resterna medan de ligger ner eller höja till skyarna. Allt annat är ineffektivt och ett slöseri med allas tid.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Principer? Bah... det är gnäll det är fråga om

Alla har principer. Till och med jag har principer. Det är bra.

Men i det här fallet tror jag inte att det är fråga om principer. Det är fråga om att någon/några tycker illa om något. Att man tycker illa om något är inte samma sak som att ha en princip. Få rollspelare har principen "jag kommer aldrig att spela system X". Erfarenheterna kring Dungeon of Doom och det enorma intresset vårt arrangemang genererar är exempel på det.

Alltså, jag ser det inte som att rollspelare har principer. De tycker helt enkelt illa om vissa system..

Det är mänskligt att tycka illa om saker, och att välja bort olika aktiviteter. Vi gör det hela tiden.

Och sen har vi Internet, som uppmuntrar gnällande. Ostoppbart gnällande. Och vilda generaliseringar. Och som släpper fram de som hellre definierar sig genom att fokusera mer på vad de tycker illa om, än att skapa sin identitet kring det de tycker om.

Det ska inte misstas för principer. Det har vi inga. Vi tycker illa om saker, och gnäller om dem i oändlighet.

M.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Desillu.. aj, sluta!

Det är i sig en princip att man ska vara flexibel och eklektisk nog att kunna spela med alla system och alla genrer. Ett självändamål. Vad är det som säger att det är bättre att kunna gilla många system än att alltid spela det system man verkligen älskar och känner sig bekväm med?

Okej, men kan man inte säga att det ändå är töntigt att fanboysen alltid blir så indignerade när någon riktar kritik mot deras favoritsystem? Det är ju bara kritik mot lite bokstäver på några papper, varför skall någon bli upprörd över sånt?

Men å andra sidan, varför tar dessa kritiker och fortsätter kritisera dessa genrer och system, när de vid det här laget borde veta att den sortens kritik uppfattas som en kritik på fanboysen själva? Kritikerna vet ju hur illa fanboysen tar vid sig, varför fortsätta kritisera?

För att "man måste ju få kritisera, annars censurerar man ju åsikter, och dessutom kan man aldrig förbättra något utan att peka på bristerna"? Att följa den devisen är i sig en sorts principfasthet, varken bättre eller sämre än någon annan.

Om man försöker skala bort alla påhittade värderingar, ideal och principer så hamnar man till sist vid de särmärken som kännetecknar ens medfödda mänskliga natur: Drifterna, instinkterna och flockbeteendet. Vi gillar inte att göra varandra illa. Vi gör det förstås ändå, men endast när vi hittat på något ideal som rättfärdigar det. Så om vi nu har skalat bort alla principer och åskådningar, då finns det inga rättfärdiganden kvar.

Det är alltså okej att kritisera, men när man gör det upprepande gånger och använder formuleringar som man vet uppfattas illa, då muckar man bara. Och alla anledningar man kommer på för att rättfärdiga ens kritik är självbedrägerier.

Å andra sidan är det okej att vara en hängiven fanboy, men man kan inte frustrera ens omgivning genom att hävda att ens spel är heligt och att man inte får säga något negativt om det i något endaste sammanhang. Att inskränka andras frihet (även om något så trivialt som rollspelsdiskussioner) är inte okej, och man ska inte tro sig ha rätten att göra det bara för att man har, som Cartman skulle ha sagt, sand i vaginan.

Däremot får man aldrig kritisera friform, för det är bäst. :gremwink:

/Rising
som tycker att man bör ha en sund blandning av både förståelse och påhopp från alla håll och kanter.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Re: Rollspel: fanboysens paradis?

Det finns två sorters principtöntar i den här hobbyn. Den ena dissar det som de upplever som dåliga system. Den andra tar illa upp när deras favvosystem dissas av den första gruppen.
Nu likställer du i töntighet de som angriper och de som försvarar.

Jag håller med om att det är bra att inte ta åt sig personligen när ens favoritspel angrips, likaväl som det är bra att inte angripa spelars smak när man angriper ett spelsystem.
Men det finns ändå en väsentlig skillnad mellan att aktivt starta vad man erfarenhetsmässigt kan anta kommer att bli ett gräl, och att med bristande självbehärskning falla i fällan och ge tillbaka med samma mynt.
Ofta kan skillnaden mellan diskussion och pajkastning helt enkelt vara när och hur man för sitt klagomål på tal.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Rollspel: fanboysens paradis?

[i Kom igen, va? Det är ett regelsystem som inte omtycks.[/i]

Det är detta som är en av de saker jag reagerar mest på. Hela spel, koncept och tankevärldar vråldissas bara för att de använder ett visst regelverk. Jag är definitivt ingen d20-fanboy. d20 är ett sympatiskt system - i mitt tycke däremot inte det bästa. Så tro inte att detta bara är bittert fanboy-gnäll.

Jag är bara så trött på att folk verkar ha glömt att ha roligt. För åtminstone mina erfaranheter påvisar att man kan ha kul i vilket spel som helst med i stort sett vilka regler som helst - bara man ger det chansen.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Desillu.. aj, sluta!

Det är alltså okej att kritisera, men när man gör det upprepande gånger och använder formuleringar som man vet uppfattas illa, då muckar man bara.

Något jag flera gånger upplevt är problemet med Internet - bristen på den sorts nyansering som man ansikte mot ansikte kan uppnå med gester, tonläge och grimager. Alltså olika sätt att markera ironi, sarkasm etc. För i ett inlägg som bara består av ord så är det väldigt svårt att framföra sådana markeringar. Ofta har jag en känsla av att det är missförstånd av folks intentioner som skapar många av konflikterna.

I övrigt så är det väl helt sant att alla har olika principer. Poängen är bara att det ibland verkar vara mer principer än sans och reson - och dessutom är det ofta väldigt små saker som får folk att reagera.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
I det läget är det helt enkelt dålig tidsekonomi att spendera tid på något man ogillar, när man vet att man har annat man hellre gör.

Alltså, jag har själv spellett Spycraft (d20) för en hel grupp som så när på en eller två bestod av folk som aktivt ogillar d20 systemet. Vi hade skitskoj. Och varför? Jo, för att ett regelverk ÄR inte spelsessionen. Så jag förstår ändå inte gnället - ger man bara spelledaren en chans så kanske det visar sig att det finns en tanke bakom valet av system. Hör och häpna - man kanske kan ha kul på något sätt man inte testat?

Ett tips för de som vill komma genom den plågsamt tröga karaktärsgenereringsprocessen...

Mitt tips skulle vara koncentration. Det är inte så jäkla trögt som det verkar, men mina erfarenheter säger att de som ogillar d20 är precis som inbitna (fanatiska) PC-spelare som prövar Halo. De vägrar göra något annat påpeka hur dåligt det är så fort de får chansen, och flera gånger när det är helt onödigt.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
"Allvarligt talat - varför är erfarna rollspelare sådana principtöntar?</em"
Det är inte bara rollspelare.. "Alla" är så.. Man gillar en viss typ av bilar och ser ner på andra (Volvo i mitt fall).. Personer kan inte komma överens om glass ska ätas med stor sked, liten sked eller i strut.. Vi gillar en viss typ av filmer, en viss sort av serietidningar eller böcker.. Smaken är som baken - delad..

Själv så hatar jag Eons system, så jag kan aldrig tänka mig att spelleda det.. Däremot har jag inga problem med att spela det.. Likadant med DnD.. Jag vill gärna spela det spelet, om jag får chansen.. Jag håller med Krille om vad han skriver.. Det vi rollspelare behöver är självdistans.. Inte bara till vårt egna spelsystem utan även till vår hobby.. Det är alltför många (yngre som är) insnöade och som inte har någon verklighetsrelation..

/Han som bland annat talar om de som snackar som om alla vet vad rollspel är för något
 

_-olle-_

Veteran
Joined
12 May 2004
Messages
83
Location
Stockholm
Min första spelledare

Hej

Jag har faktiskt varit med om vad du talar om, med min första spelledare. Det var inte ovanligt att konflikterna tog fyr, jag menar, är verkligen dvärgar lika breda som dom är höga?
Exemplen är så många, och tröttsamma, att jag lämnar dem därhän men den sista meningsskilaktigheten satte punkt för allt.
Som de sadistiska barnen vi var så drev vi vår SL till gråt då han hellst ville spela sitt äventyr med den första DoD utagåvans regler medan vi argumenterade att det var jättelätt att anpassa den till expert, eller vad det nu var vi nödvändigtvis vill spela. Han skyndade sig hem, kvar satt vi med, ja vi skämmdes inte då men nu i efterhand så kan man ju säga att vi var snuskiga små varelser med blänkande små ögon och äckliga tassar.
Sedan dess har vår grupp varit ganska konstant men konflikterna har inte uteblivit, dock har dom blivit färre. Dom har blivit färre mycket tack vare att vi alla har vuxit upp och blivit bättre på att ta hänsyn till varandras känslor och till den person som investerat massa tid och energi för att få klart ett äventyr eller två.
Det känns ganska illa att generalisera i dessa sammanhang, men hör det inte lite till att växa upp, det där med flexibillitet, hänsyn och pragmatik? Som sagt var jag en idiot fram tills, ja något hände (uhm...eh... ja...). Det gällde inte bara rollspel, det kunde även handla om musik och filmer, jag hadde helt enkelt bestämmt mig för hur det låg till. Möjligtvis var det ett desperat försök att rafsa ihop en identitet av det som fanns tillgängligt, eller så behövde jag mina favoriter för att bygga en skyddsmur mot det jag defenitivt inte var. Så vad jag försöker få sagt är kanske att det handlar lite om att växa upp och slappna av lite. Jag vet att jag implicit säger att alla ungdommar är puckon, dock vet jag av egen erfarenhet att många inte är så fåniga som jag en gång var.

Det här blev kanske lite väl personligt, bäst att avsluta det generellt. Det här är ett forum, nått måste det stå, så varför inte förundra sig över Fiendish-Ware-Lobster-Halfling-Vampire ? Eller kanske DoDs demoniska nackdel som gör att man tar skada av "Böcker med logiskt innehåll och lärda männ".
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Däremot skulle jag nog aldrig gå så långt som att spelleda ett spel jag inte gillar

Bra poäng - jag har ett hat/kärleksförhållande till d20. Och din mening ovan fick poletten att trilla ned. Jag tycker det är jättekul att spela d20-spel, men jag avskyr att spelleda dem. Hmmm, spännande.
 

Mattis

Swordsman
Joined
23 Feb 2002
Messages
508
Location
Uppsala
Mycket vettigt inlägg. Själv så hatar jag d20 men spelleder det för att det är så förbannat roligt. Jag hatar Neogames spel, speciellt för att de är så regeltunga, men har spelat otaliga timmar EON och Neotech och nästan aldrig haft tråkigt. Det här är liksom ett forum, det är 90% hävda sig själv för att man inte kan göra det i verkligheten och 10% lära sig något. För handen på hjärtat, i jämförelse med hur många timmar vi ägnat här, hur mycket har vårat spelande/spelledande blivit bättre/roligare?
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
För handen på hjärtat, i jämförelse med hur många timmar vi ägnat här, hur mycket har vårat spelande/spelledande blivit bättre/roligare?
Ärligt talat så, jo, diskussionerna här har utvecklat mitt spelande, mitt spelledande och mitt spelkonstruerande enormt.

De har hjälpt mig att hitta nya infallsvinklar (framför allt OT-bitarna, det finns nog något att lära sig av det sambandet också), nya sätt att lösa problem, att strukturera upp rollspelandet som företeelse, att genom att förklara för andra tvinga mig själv att analysera problemen (tex mins skräcktips som jag nämner i tid och otid) osv.

Det finns många personer här med olika infallsvinklar som gett mig många insikter. Risings förmåga att knäcka ett problem från ett helt oförutsett håll, Krilles målinriktade attityd, Herr Nils praktiska erfarenhet av slåssande, Skuggvargs sköna misantropi, Vitulv/Vulfs no nonsense approach, en hel massa personers hämingslösa fantasi och skapelselust med flera har utvecklat inte bara mitt spelande utan min syn på vad rollspel kan innebära.

Så, jo, det är väl spenderade timmar (och då har jag antagligen spenderat fler timmar än de flesta, så ni kan ju tänka er vilken rollspelsgigant jag måste ha evolverats till!).
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Alltså, jag har själv spellett Spycraft (d20) för en hel grupp som så när på en eller två bestod av folk som aktivt ogillar d20 systemet. Vi hade skitskoj. Och varför? Jo, för att ett regelverk ÄR inte spelsessionen. Så jag förstår ändå inte gnället - ger man bara spelledaren en chans så kanske det visar sig att det finns en tanke bakom valet av system. Hör och häpna - man kanske kan ha kul på något sätt man inte testat?
Det här var inte vad jag pratade om. Jag pratade om sådant man testat och på saklig grund dömt ut. Det är skillnad.

Mitt tips skulle vara koncentration. Det är inte så jäkla trögt som det verkar
Jag pratar jämfört med andra spel vid jämförbar koncentrationsnivå. Då är det trögt.

är precis som inbitna (fanatiska) PC-spelare som prövar Halo. De vägrar göra något annat påpeka hur dåligt det är så fort de får chansen, och flera gånger när det är helt onödigt.
Men Halo suger verkligen. Jag skaffade en XBox för ett tag sedan och tankade förväntansfullt hem spelet som alla snackade om, körde igång det och tänkte "Vafan, är det här allt? Jag måste ha missat något.". Men, jag hade inte missat något. Det var verkligen en helt ordinär dussin-3D-shooter. Inte kass, men inget som på något sätt lyfter den över mängden. Då tänkte jag "OK, då testar jag det på PC och ser om den är bättre.". Det var det inte. "OK, då testar jag tvåan." Lika kass. Sedan spelade jag genom FarCry en gång till istället, spelade lite Operation Flashpoint MFCTI, SSX3, Morrowind och Burnout3 och kände mig lycklig att det trots allt görs spel som höjer sig över mängden.

Jag kan inte fatta hur de kan marknadsföra XBoxen så hårt med den när man har spel som SSX3, Burnout 3, Gauntlet Dark Legacy, Silent Hill 4, Simpsons Hit and Run, Crimson Skies och State of Emergency.
 
Top