Rollspel som förälder

[entomophobiac]

Tror det som gjort störst skillnad för mitt regelbundna spelande som förälder var att ha en lokal att vara i. Oavsett om det var en deltagares kontor eller hemma hos någon. En plats att "komma undan" till, där det inte riskerar att bli ständiga avbrott.

Men det beror också väldigt mycket på barnet/-en. En god vän fick tvillingar exempelvis, och fick i praktiken pausa sin existens i ett par-tre år för det var helt enkelt för mycket jobb för två vuxna när de hade ett barn till sedan tidigare.

 

[joth1006]

Ett annat tricks jag har är att jag spelar rollspel med ungdomar på jobbet varannan vecka.

 

[Necronauten]

Mina barn är 5 och 7 just nu, men jag har haft samma upplägg dom senaste 3-4 åren.

Jag rollspelar tisdag, torsdag och söndag. Dom kvällarna tar min sambo hand om barnen och lägger dem själv så att jag kan spela orstört (online). Dom andra 4 kvällarna tar jag hand om barnen så att hon kan få egentid oavsett om hon vill åka till gymmet, hänga med några kompisar eller bara sitta och spela tv-spel. Det funkar för oss helt enkelt.

Sen så har många av dom jag spelar med barn i samma åldrar, så det är inte helt ovanligt att det kan bli en oväntad paus på 10-20min då någon springer iväg för att söva om ett barn, men det har alla förståelse för.

 

[Zeedox]

En sak som jag tänkt på nu som förälder och med mindre tid är att jag ibland är orolig över att jag rollspelar med för mycket främlingar.

Det är svårt nog att hålla igång ens existerande relationer även utan barn, och med barn blir det på vissa sätt ännu svårare. Så egentid jag inte spenderar med att umgås med gamla kontakter känns lite skämmig, som att den missbrukas.

 

[Luftslottet]

Det är svårt nog att hålla igång ens existerande relationer även utan barn, och med barn blir det på vissa sätt ännu svårare.

Kan bara hålla med, det är och har varit svårare att få ihop alla relationer efter att man fått barn men samtidigt som en del har försvunnit så har nya tillkommit.

Man blir (i de bästa fall) bra på att planera en längre tid framöver. Exempelvis att ses om 1-2 månader. Kanske på samma sätt som förr eller ev på ett nytt sätt som kan innehålla barn, partner fika eller annat. Kanske inte blir exakt de häng man haft tidigare men de brukar iallafall bli nått.

 

[Anders]

Ni som har barn här på forumet, i vilken ålder tyckte ni det var lättast respektive svårast att hålla på med er rollspelshobby? Hur löste ni livspusslet?

Förstår att det också beror extremt mycket på andra omständigheter, men det vore intressant att höra lite allmänna upplevelser.

Har tre barn: 11, 13 och 16 år. Svårast var när första var bebis och man hade noll koll som förälder och skulle få skapa en ny tillvaro. Massa bebiskrångel, lägenhetsförsäljning, husköp, krånglande hantverkare, chef från helvetet etc etc gjorde att det inte blev spel på typ 1,5 år. Men efter har det rullat på bra. En bebis går att hålla i famnen medan man spelar, småbarn kan sitta och leka på egen hand (och lyssna på snacket och kika på tärningar och tennfigurer) medan pappa spelar, större barn blir inspirerade att själva rollspela.

Lättast är att spela med andra som också har barn, då har man samma tänk gällande att strukturera spelandet med regelbundna tider, inte banga för skitsaker, springa ifrån fem minuter om så behövs. Dessutom kan barnen leka med varandra. Kanske funkar man bättre som person också med andra föräldrar, det är i alla fall min erfarenhet.

Sen är det ju bra som om spelgruppen dels är flexibel, dels består av sociala människor. I vår grupp är vi två som spelleder växelvis och också kan rycka in med ett enkvällsäventyr om den andre har förhinder. Brädspel funkar också. Och skulle någon komma en halvtimme försent har vi massa kul (eller livets allvar) att prata om.