Okej, jag vet att jag har en tendens att länka till material som inte är på amerikanska. Och ja, ibland gör jag det på pin kiv, som mitt lilla sätt att göra uppror mot den globala anglokratin. Men den här gången är det verkligen en video jag fann otroligt intressant, och relevant för rollspel. Den är på franska, och är inte textad. Den är från den briljanta YouTube-kanalen Fouloscopie, som handlar om den vetenskapliga studien av folkmassor. MEN, jag ska försöka förklara videon lite och berätta om de saker som jag finner intressant i den så att förhoppningsvis även ickefrankofoner kan delta i tråden. Men först videon:
Ämnet som tas upp är skapandet av kollektiva konstverk. Ingen AI här, utan konstverk skapade av grupper av människor. Mehdi talar om olika klassificeringar av kollektiv konst, och jag tänkte att det kunde vara intressant att hitta bordsrollspelen här. Klassificeringen är inte komplett, utan han färdas ned på olika grenar av den och utforskar de förgreningar som finns där. Men ändå.
Så den första förgreningen är om konsten är centraliserad eller inte. Det första exemplet av centraliserad kollektiv konst är en symfoni. Utförandet är kollektivt, men författandet är centraliserat. Dock, inom den centraliserade grenen påpekar han att det finns olika grad av individuell frihet hos utövarna. Ett teaterstycke är också centraliserat, men skådespelarna har mer individuell frihet. Som ett experiment gör han här ett konstverk där individer får måla av en existerande del av en bild. Biten med aporna, som ni kan se i videon.
Här är det såklart frestande att tala om spelledare, och det kanske är en del av det, men jag tänker spontant mer på äventyrskonstruktörer. Att spela igenom ett färdigskrivet äventyr kan säggas vara ett centraliserat verk med relativt stor individuell frihet (om det inte är hårdrälsat). Egentligen har vi ju här flera olika nivåer av centralisering. Först från spelskaparen, sedan av scenarioskribenten, sedan av spelledaren, och till sist spelarnas individuella utförande.
Därefter utforskar Mehdi den decentraliserade delen av kategoriserandet. Här frågar han om verket är kumulativt. Ett kumulativt verk är ett där deltagarna bygger på varandras bidrag, men inte kan radera tidigare bidrag. Som exempel låter han folkmassan skriva några berättelser, där varje deltagare lägger till en mening på berättelsen de föregående redan skrivit, utan att få radera. Detta är ju rakt av textrollspel. Den faktiska metodiken att turas om att lägga till en mening i berättelsen är en mekanik som vi använt i Hantverksklubben, som jag använder i vissa scener i Se och göra i Aliatra, och som också används i Happy Birthday, Robot och säkert flera andra spel. Så detta är ju rakt av ett decentraliserat, spelledarlöst rollspel. I vissa rollspel har man ju fler begränsningar, som att vissa spelare bara får hitta på info om vissa personer (sina rollpersoner), men så är det inte här, och heller inte i Hantverksklubben, Aliatra eller Happy Birthday, Robot.
Sedan utforskar han verk som inte är kumulativa. Här får deltagare ändra på tidigare deltagares bidrag. Detta är generellt något ovanligt i bordsrollspel (men sker i tidigare nämnda Happy Birthday, Robot). Ett berömt exempel är Reddits pixelgrej. Vi ser här först ett bildkonstverk där flera deltagare turas om att måla på bilden, men man får radera saker som tidigare deltagare målat. Sedan kör han en annan grej, som jag finner absolut fascinerande och skulle vilja prova någon gång: Han låter grupper av personer samtidigt redigera ett och samma dokument, och de ska skriva en berättelse i det. Alla skriver samtidigt, de får radera varandras bidrag, de kan skriva var som helst i dokumentet och de bygger gemensamt ihop berättelsen. I början är det totalt kaos och alla slänger in allt möjligt, men efter ett tag slutar de lägga till ny infromation och börjar jobba med koherensen. Det här är något man absolut kan kalla för rollspel, eller något relaterat, men som jag inte sett förut.
Till sist tittar han på huruvida deltagarna tillåts ha social kommunikation med varandra eller inte. Han ger dem en uppgift där de ska kollektivt måla en bild på ett visst tema, men nu får de fritt samtala och koordinera sig. Resultatet blir att det snart uppstår en sorts ledare som koordinerar och bestämmer arbetet. Detta är såklart intressant från ett rollspelsperspektiv, då vi genast börjar tänka på spelledare. Mehdi menar att i en social gruppering som ska utföra ett gemensamt arbete uppkommer en ledare naturligt. En del av procedurerna i spelledarlösa rollspel är ju till för att motverka den tendensen och sprida auktoriteten jämnare. Saker som roterande scensättning, individuella rollpersoner eller att ge enskilda spelare auktoritet över vissa aspekter i spelvrlden, som i Archipelago eller Dream Askew. Jag har inte tänkt på det från den vinkeln förut, men nu känner jag att det stmmer rätt väl, och det är ju en gammal insikt att även när man spelar spelledarlöst tenderar det att finnas en "informell spelledare".
Det sista experimentet är inte riktigt ett konstverk, utan han pratar om Wikipedia och låter folkmassan författa Mehdis egen biografi baserat på vad de olika deltagarna vet om honom. Han utför en del sådana här kollektiva experiment och deltagarna är generellt folk som följer honom på YouTube, Patreon och liknande, så de vet ju en del om honom, och lyckas hyfsat författa en text, även om den har en hel del misstag.
I alla fall, det är en kort sammanfattning av videon. Efter att ha läst den kan nog den som är intresserad snabbkolla igenom videon och se en del av experimenten, även om man inte kan franska.
Jag fann det här väldigt intressant, och ett försök att klassificera "kollektivt skapande" och sedan se var någonstans bordsrollspelen passar in, och vad man kan göra om man flyttar lite på dem till andra grenar av klassificeringen tycker jag är ett superspännande designutrymme.
Tankar och kommentarer?
Ämnet som tas upp är skapandet av kollektiva konstverk. Ingen AI här, utan konstverk skapade av grupper av människor. Mehdi talar om olika klassificeringar av kollektiv konst, och jag tänkte att det kunde vara intressant att hitta bordsrollspelen här. Klassificeringen är inte komplett, utan han färdas ned på olika grenar av den och utforskar de förgreningar som finns där. Men ändå.
Så den första förgreningen är om konsten är centraliserad eller inte. Det första exemplet av centraliserad kollektiv konst är en symfoni. Utförandet är kollektivt, men författandet är centraliserat. Dock, inom den centraliserade grenen påpekar han att det finns olika grad av individuell frihet hos utövarna. Ett teaterstycke är också centraliserat, men skådespelarna har mer individuell frihet. Som ett experiment gör han här ett konstverk där individer får måla av en existerande del av en bild. Biten med aporna, som ni kan se i videon.
Här är det såklart frestande att tala om spelledare, och det kanske är en del av det, men jag tänker spontant mer på äventyrskonstruktörer. Att spela igenom ett färdigskrivet äventyr kan säggas vara ett centraliserat verk med relativt stor individuell frihet (om det inte är hårdrälsat). Egentligen har vi ju här flera olika nivåer av centralisering. Först från spelskaparen, sedan av scenarioskribenten, sedan av spelledaren, och till sist spelarnas individuella utförande.
Därefter utforskar Mehdi den decentraliserade delen av kategoriserandet. Här frågar han om verket är kumulativt. Ett kumulativt verk är ett där deltagarna bygger på varandras bidrag, men inte kan radera tidigare bidrag. Som exempel låter han folkmassan skriva några berättelser, där varje deltagare lägger till en mening på berättelsen de föregående redan skrivit, utan att få radera. Detta är ju rakt av textrollspel. Den faktiska metodiken att turas om att lägga till en mening i berättelsen är en mekanik som vi använt i Hantverksklubben, som jag använder i vissa scener i Se och göra i Aliatra, och som också används i Happy Birthday, Robot och säkert flera andra spel. Så detta är ju rakt av ett decentraliserat, spelledarlöst rollspel. I vissa rollspel har man ju fler begränsningar, som att vissa spelare bara får hitta på info om vissa personer (sina rollpersoner), men så är det inte här, och heller inte i Hantverksklubben, Aliatra eller Happy Birthday, Robot.
Sedan utforskar han verk som inte är kumulativa. Här får deltagare ändra på tidigare deltagares bidrag. Detta är generellt något ovanligt i bordsrollspel (men sker i tidigare nämnda Happy Birthday, Robot). Ett berömt exempel är Reddits pixelgrej. Vi ser här först ett bildkonstverk där flera deltagare turas om att måla på bilden, men man får radera saker som tidigare deltagare målat. Sedan kör han en annan grej, som jag finner absolut fascinerande och skulle vilja prova någon gång: Han låter grupper av personer samtidigt redigera ett och samma dokument, och de ska skriva en berättelse i det. Alla skriver samtidigt, de får radera varandras bidrag, de kan skriva var som helst i dokumentet och de bygger gemensamt ihop berättelsen. I början är det totalt kaos och alla slänger in allt möjligt, men efter ett tag slutar de lägga till ny infromation och börjar jobba med koherensen. Det här är något man absolut kan kalla för rollspel, eller något relaterat, men som jag inte sett förut.
Till sist tittar han på huruvida deltagarna tillåts ha social kommunikation med varandra eller inte. Han ger dem en uppgift där de ska kollektivt måla en bild på ett visst tema, men nu får de fritt samtala och koordinera sig. Resultatet blir att det snart uppstår en sorts ledare som koordinerar och bestämmer arbetet. Detta är såklart intressant från ett rollspelsperspektiv, då vi genast börjar tänka på spelledare. Mehdi menar att i en social gruppering som ska utföra ett gemensamt arbete uppkommer en ledare naturligt. En del av procedurerna i spelledarlösa rollspel är ju till för att motverka den tendensen och sprida auktoriteten jämnare. Saker som roterande scensättning, individuella rollpersoner eller att ge enskilda spelare auktoritet över vissa aspekter i spelvrlden, som i Archipelago eller Dream Askew. Jag har inte tänkt på det från den vinkeln förut, men nu känner jag att det stmmer rätt väl, och det är ju en gammal insikt att även när man spelar spelledarlöst tenderar det att finnas en "informell spelledare".
Det sista experimentet är inte riktigt ett konstverk, utan han pratar om Wikipedia och låter folkmassan författa Mehdis egen biografi baserat på vad de olika deltagarna vet om honom. Han utför en del sådana här kollektiva experiment och deltagarna är generellt folk som följer honom på YouTube, Patreon och liknande, så de vet ju en del om honom, och lyckas hyfsat författa en text, även om den har en hel del misstag.
I alla fall, det är en kort sammanfattning av videon. Efter att ha läst den kan nog den som är intresserad snabbkolla igenom videon och se en del av experimenten, även om man inte kan franska.
Jag fann det här väldigt intressant, och ett försök att klassificera "kollektivt skapande" och sedan se var någonstans bordsrollspelen passar in, och vad man kan göra om man flyttar lite på dem till andra grenar av klassificeringen tycker jag är ett superspännande designutrymme.
Tankar och kommentarer?