Att rollspel är konst är nog inget att diskutera. Men man kan ju fundera på hur det är som konst, och eventuellt skulle man kunna prata om hur det behandlas som konst (viss konst samlas ju i lokaler för att sparas eller visas upp, annan konst säljs eller tävlas med i teve etc).
Jag tycker rollspel som konst liknar "gammaldags" folklig och traditionell konst som träslöjd och sömnad, och självklart sagoberättandet. Det är absolut inte i finrummet med tavelmålande och sånt. Det är ett hantverk och spänner från de som snidar på ett par smörknivar framför teven till de som gör gigantiska och pretentiösa verk med ambitioner om att säga något om mänskligheten. Rollspelstexter och tärningar kan liknas vid tyger man använder eller verktyg som hammare och spik. De kan vara mer eller mindre bra. De kan vara hjälpsamma för att de är vackra eller inspirerande, eller för att de är funktionella och god hjälp till utförandet. Tänker på snygga och väldesignade böcker, kontra böcker med bra tips till SL eller äventyr som är lätta att ha kul med. Sen finns det ju en enorm skillnad mot nästan all annan konst i att rollspel inte bevaras. Själva verket uppstår och dör i samma ögonblick. Det sparas inte. Precis som gammaldags sagoberättandet. Nu har detta börjat ändras i och med att fler och fler pass spelas in på poddar och jag tycker det ska bli väldigt intressant att se vad det får för följder för rollspelande i längden. Kommer olika "verk" ställas mot varandra, jämföras, kommer vissa verk sparas som god konst? Rollspel skiljer sig också från mycket annan konst genom att det är en gruppprocess (som tex teater).
I likhet med nästan all annan konst har ju rollspel ramar för utövandet. Dessa ramar bryts då och då av nya sorters rollspel och nya varianter av rollspel uppstår. Jämför spelledarlösa rollspel med kubism. Ny form öppnar sig och blir möjlig, vilket på intet sätt "dödar" det traditionella sättet att utöva konsten.
Sen kan man ju prata om syftet med konsten. I de flesta konstformer finns det något av att göra "storhet och skönhet". Inte så mycket i rollspel, eller i träslöjd. Man gör det för att det är kul, för att det är bra hantverk, för att det fördriver tiden. Men för rollspel har den faktiska produkten (den berättelse som spelas fram) inget användningsområde (till skillnad från en smörkniv) än just ögonblicket det sker, och de känslor den berättelsen väcker i stunden och senare, för det lilla antal som råkar delta i konstverket/ spelsessionen.
Jag tycker det är ett intressant diskussionsämne, vilket inte behöver betyda att det är ett kontroversiellt, upprörande eller nytt ämne att diskutera.
