Jag har ofta använt rollspel som terapi för att hantera saker som varit jobbiga eller tankeväckande. Naturligtvis ska alla vara medvetna om att det hela till viss del kommer att användas för att avreagera sig.
Däremot faller verkligheten bättre på plats när man återupplevt något traumatiskt in game.
Är det fler än jag som spelar rollspel i terapisyfte ibland? Tycker ni att det är jobbigt när man upptäcker att en spelare återupplever något självupplevt?
Är det fler än jag som kan gå slutna och aggressiva till ett rollspelsmöte och sedan gå därifrån lugna och öppna igen eftersom man har fått ta ut sina aggessioner (eller sin sorg) på något eller någon i en annan verklighet som fått fungera som kanal för alla ens negativa känslor?
Vavva - alla psykoanalytikers dagdröm
Däremot faller verkligheten bättre på plats när man återupplevt något traumatiskt in game.
Är det fler än jag som spelar rollspel i terapisyfte ibland? Tycker ni att det är jobbigt när man upptäcker att en spelare återupplever något självupplevt?
Är det fler än jag som kan gå slutna och aggressiva till ett rollspelsmöte och sedan gå därifrån lugna och öppna igen eftersom man har fått ta ut sina aggessioner (eller sin sorg) på något eller någon i en annan verklighet som fått fungera som kanal för alla ens negativa känslor?
Vavva - alla psykoanalytikers dagdröm