Rollspel under krig

[Leon]

AD 43 (och Warband) av Paul Elliott är ett rent "squad"-spel under den romerska erövringen av britannien. Visserligen kanske mer Mörkrets Hjärta än Peter Englund's Ofredsår.

Det är lite som med allt annat tänker jag, det blir mycket mer dramatiskt med en hjälte armé nån gång om inte alla är så jämt. Typ 300. Det är ju "coolt" för att det inte händer jämt. Om det fanns 20 000 exempel på strider när 300 vunnit mot större arméer så skulle det bara varit en intressant krigstaktik på sin höjd. Men det har gått till historien pga att det inte är en sorts standard.

Jag antar att du talar om slaget vid Thermopylae. Men:
- Leonidas spartaner "vann" inte. De slaktades med bara en överlevare. Visserligen skall de ha vunnit tillräckligt med tid så att de andra stadsstaterna kunde organisera ett motstånd, som sedan ledde till seger vid Salamis och Plataea. Men Thermopylae var inte en grekisk seger.
- De var inte 300. Eller, Leonidas hade 300 spartiater, men det fanns även flera tusen allierade vid slaget. Och spartiater slogs, som alltid, bredvid heloter, alltså slavkrigare.
- Stating the obvious - spartanerna var verkligen, verkligen inte hjältar....

 

[Theo]

Clockwork & Chivalry! Utspelar sig under engelska inbördeskriget i ett alternativhistoriskt 1600-tal där det finns (nyupptäckt/uppfunnen) fungerande alkemisk elementarmagi, häxkonst och urverks-mecha. Går rätt lätt att strippa ut de spaceade grejorna och ha en helt historisk setting också om man föredrar det.

 

[.113]

AD 43 (och Warband) av Paul Elliott är ett rent "squad"-spel under den romerska erövringen av britannien. Visserligen kanske mer Mörkrets Hjärta än Peter Englund's Ofredsår.



Jag antar att du talar om slaget vid Thermopylae. Men:
- Leonidas spartaner "vann" inte. De slaktades med bara en överlevare. Visserligen skall de ha vunnit tillräckligt med tid så att de andra stadsstaterna kunde organisera ett motstånd, som sedan ledde till seger vid Salamis och Plataea. Men Thermopylae var inte en grekisk seger.
- De var inte 300. Eller, Leonidas hade 300 spartiater, men det fanns även flera tusen allierade vid slaget. Och spartiater slogs, som alltid, bredvid heloter, alltså slavkrigare.
- Stating the obvious - spartanerna var verkligen, verkligen inte hjältar....

Wow, ja, jag kan inte annat än förkasta mitt inlägg, det blev verkligen inte som jag menade ;D jag menade varken att spartaner var hjältar (rent allmänt är det väl få armeer som är gjorda av hjältar tänker jag) eller att de bara var 300... hjärnvurpa antar jag.

Det jag försökte få fram var väl egentligen just framställningen, att om alla armeer jämt beskrivs som hjältar så blir ju inget speciellt spännande eller vad man nu ska säga. Sen att man enligt egen propaganda så klart gärna framställer sig själva som sådana är ju en sak, men det är stor skillnad på "vanligt folk" som gör "stordåd" och hjältar som gör stordåd till vardags om du förstår vad jag syftar på.

Men ja det var ett rörigt dåligt inlägg

 

[Leon]

Wow, ja, jag kan inte annat än förkasta mitt inlägg, det blev verkligen inte som jag menade ;D jag menade varken att spartaner var hjältar (rent allmänt är det väl få armeer som är gjorda av hjältar tänker jag) eller att de bara var 300... hjärnvurpa antar jag.

Det jag försökte få fram var väl egentligen just framställningen, att om alla armeer jämt beskrivs som hjältar så blir ju inget speciellt spännande eller vad man nu ska säga. Sen att man enligt egen propaganda så klart gärna framställer sig själva som sådana är ju en sak, men det är stor skillnad på "vanligt folk" som gör "stordåd" och hjältar som gör stordåd till vardags om du förstår vad jag syftar på.

Men ja det var ett rörigt dåligt inlägg

Ja, sorry det var inte meningen att vara petig (eller - jag hade helst inte varit petig men jag kunde inte riktigt hålla mig )

Men just de fascistoida, slavägande spartanerna är ganska dåliga hjältekandidater. Både ur en moralisk synvinkel, men också ur en "badass"-synvinkel. Vid Plataia har varje Spartiat _sju_ heloter/slavkrigare vid sin sida. Evens out the odds a little...

 

[Möller]

Det där från Sävar. Krutrök och Sägner, väl?

 

[.113]

Ja, sorry det var inte meningen att vara petig (eller - jag hade helst inte varit petig men jag kunde inte riktigt hålla mig )

Men just de fascistoida, slavägande spartanerna är ganska dåliga hjältekandidater. Både ur en moralisk synvinkel, men också ur en "badass"-synvinkel. Vid Plataia har varje Spartiat _sju_ heloter/slavkrigare vid sin sida. Evens out the odds a little...

Hehe ingen fara, jag läste mitt inlägg och jag tolkar det precis som du gjorde även om jag inte menade så

Sen visste jag ju att de varken var bara 300 eller vann så.. Ja. Och absolut inte "hjältar" så heller, utan syftade ju mer på själva historien och hur den framställs, va mer den "hjälte" biten typ. Men som sagt, som jag skrev det så...

Sen ang. Petighet så gillar jag ju sån där historia och hade ändå uppskattat en rättning om jag inte visste !


??????Man blir ju inte smartare om man har fel liksom. Eller jag kunde ju iofs kort med alternativa fakta

Alamo kunde kanske varit ett bättre exempel, även om de dels också förlorade men även säkert inte var några bra exempel på hjältar heller egentligen (där har jag däremot sämre koll så rätta mig om jag har fel )

 

[Leon]

Alamo kunde kanske varit ett bättre exempel, även om de dels också förlorade men även säkert inte var några bra exempel på hjältar heller egentligen (där har jag däremot sämre koll så rätta mig om jag har fel )

Alamo vet jag inte så mycket om, och tycker Thermopylae och kriget mot perserna är grymt cool historia. Egentligen kanske man skulle köra ett rollspel a la Paranoia eller Dark Heresy, där spelargruppen är en Spartiats sju heloter, och de måste springa runt och få saker gjorde och faktiskt kämpa och dö, medans Spartiaten spänner sig och käkar blodsoppa. Vinner gör man genom att mörda sin ägare utan att åka fast

 

[Gurgeh]

Jag tänkte att jag ska berätta hur det här spelet/äventyret ser ut i mitt huvud.

1) Vi har ett landområde där det pågår ett stort krig. Kriget har pågått länge. Äldre personer minns en tid innan kriget; unga gör det inte. Det råder brist på det mesta, eftersom mat, hästar, rejäla stövlar och annat användbart beslagtas av soldaterna.

2) Rollpersonerna reser genom området, antingen på ett specifikt uppdrag som skickar dem fram och tillbaka mellan olika platser, eller bara för att de är där och vill plundra det som soldaterna missar att plundra.

3) Det finns flera arméer som för sig i området. Både huvudstyrkorna för de olika faktionerna, och mindre styrkor, legoförband etc. Spelledaren har koll på exakt var de befinner sig. De flyttar på sig enligt något schema som involverar en del slump. Spelarna får lyssna till rykten för att veta var arméerna befinner sig för tillfället. (Eftersom de kan ha intresse av att antingen söka upp dem eller undvika dem.)

4) Miljön ändras hela tiden av arméernas framfart. Om rollpersonerna färdas genom en region där en fientlig armé nyss gått fram kommer de att hitta brända byar och mördade bönder. Om rollpersonerna färdas mot en region dit en fientlig armé är på väg kommer de att möta flyende bönder.

5) Slumpmötestabellerna innehåller en del generiska möten, och en del öppna poster som påverkas av arméernas rörelser. Så om rollpersonerna är nära en armé är det stor risk att de möter en spaningstrupp, till exempel.

Tillägg:
6) Rollpersonernas planer kan lätt gå helt åt helvete då de möter soldater som tvångsrekryterar dem, beslagtar deras mat eller hästar eller någon annan jävulskap.

 

[Leon]

Jag tänkte att jag ska berätta hur det här spelet/äventyret ser ut i mitt huvud.

1) Vi har ett landområde där det pågår ett stort krig. Kriget har pågått länge. Äldre personer minns en tid innan kriget; unga gör det inte. Det råder brist på det mesta, eftersom mat, hästar, rejäla stövlar och annat användbart beslagtas av soldaterna.

2) Rollpersonerna reser genom området, antingen på ett specifikt uppdrag som skickar dem fram och tillbaka mellan olika platser, eller bara för att de är där och vill plundra det som soldaterna missar att plundra.

3) Det finns flera arméer som för sig i området. Både huvudstyrkorna för de olika faktionerna, och mindre styrkor, legoförband etc. Spelledaren har koll på exakt var de befinner sig. De flyttar på sig enligt något schema som involverar en del slump. Spelarna får lyssna till rykten för att veta var arméerna befinner sig för tillfället. (Eftersom de kan ha intresse av att antingen söka upp dem eller undvika dem.)

4) Miljön ändras hela tiden av arméernas framfart. Om rollpersonerna färdas genom en region där en fientlig armé nyss gått fram kommer de att hitta brända byar och mördade bönder. Om rollpersonerna färdas mot en region dit en fientlig armé är på väg kommer de att möta flyende bönder.

5) Slumpmötestabellerna innehåller en del generiska möten, och en del öppna poster som påverkas av arméernas rörelser. Så om rollpersonerna är nära en armé är det stor risk att de möter en spaningstrupp, till exempel.

Alltså, det här upplägget är ju uppenbart 30-åriga kriget (som du ju skriver att du inspiererats av), och jag tycker det är en strålande rollspelsmiljö i sig. Folk har redan nämnt LoTFP och Clockwork and Chivalry som möjliga motorer.

För arméerna kanske det är värt att titta på Svavelvinters skuggspel?

Det finns ju så fruktansvärt många coola RP-typer under den här epoken:
- Musketör
- Border reiver
- Bevingad hussar
- Alkemist
- Korsar
- Nordsjökapare (Sea dog/Watergueuse)
- Högländare
- Hejduk
- Janissar

etc etc etc

 

[Gurgeh]

För arméerna kanske det är värt att titta på Svavelvinters skuggspel?

Jag gillar det, men i det här fallet vill jag ju inte att spelarna ska ha den överblick som skuggspelet ger. De ska inte veta hur kriget går, eller var svenskarnas armé är. Istället möter de folk som säger:

"Svenskarna tågar mot Hamburg!"
"Men jag hörde att de var vid Lützen och slogs, och att deras kung blev dödad!"
"Ja, men han reste sig upp som en dödsängel som sköt blågula blixtar ur ögonen, och nu tågar han och den svenska zombiearmén mot Hamburg!"

 

[Leon]

Jag gillar det, men i det här fallet vill jag ju inte att spelarna ska ha den överblick som skuggspelet ger. De ska inte veta hur kriget går, eller var svenskarnas armé är. Istället möter de folk som säger:

"Svenskarna tågar mot Hamburg!"
"Men jag hörde att de var vid Lützen och slogs, och att deras kung blev dödad!"
"Ja, men han reste sig upp som en dödsängel som sköt blågula blixtar ur ögonen, och nu tågar han och den svenska zombiearmén mot Hamburg!"

Ja, sant.

Klurade lite på om det inte går att spela "dolt", så att spelarna bara följer sin egen "makt". Men även det förtar ju lite av det där. Man vill att spelarna skall göra en teamhuddle och klura på vad tusan de gör nu. Inte snegla misstänksamt mot Nisse (som spelar Svenskarna) och försöka läsa hans minspel....