Nekromanti Rollspel vs. rollsimuleradverklighet

[DanielSchenström]

Vad är du? Är du alltid av samma typ, eller varierar det efter spel?

Rollspel är när man ser på det hela som spel, man tycker därför att det är okej som att exempelvis D&Ds hit points inte bara är kroppens fysiska tålighet, att man får resultat av sina göromål vid vissa tidpunkter som "äventyrets slut" och att man kan få extra poäng för spelarsaker som gott rollspel, gott uppförande och dylikt.

Rollsimuleradverklighet vill gömma speldelen och gillar regler som motsvarar verkligheten, stridssystem där man dör lika lätt som i verkligheten, där erfarenhet inte gör att man kan "ta mer stryk" och där det är enbart rollpersonen som inverkar på förbättringar och inte spelaren.

 

[Magnus Seter]

"Rollspel". Alltid (i underhållningssyfte)

Jag anser nämligen att man inte kan simulera verkligheten med ett så trubbigt verktyg som ett rollspelsregelsystem. Över huvudtaget. Så då är det lika bra att ta det för vad det är: ett spel.

Men... i utbildningssyfte, som jag är inblandad i tack vare min rollspelserfarenhet, går man mer mot "rollsimuleradverklighet", men detta innehåller då heller aldrig stridsscener.

Magnus

 

[Oldtimer]

Rollspel är spel

Spel och inget annat än spel.

Vill jag trilla över soptunnor, kan jag göra det på min egen gård.

/Mikael

 

[DanielSchenström]

Re: Ännu en namn strid?

Jag tyckte jag var otroligt neutral och så, i min ständiga strid att inte Risingera mina inlägg.

Det är inte en namnstrid, allt kallas fortfarande rollspel, det var bara en tillfällig term för att få plats på ämnesraden. Sen för konsekvensens skull så använde jag det i inlägget också.

Lägg märke till att jag exempelvis inte kallar någon av dem riktigt rollspel, eller bättre. Själv är jag som i ett av alternativen, att jag ändrar mig efter spel.

 

[Morgoth]

Jag vill ha rollstimulering! (inte simulering)

Jag vill varken gömma eller lyfta fram reglerna, jag vill att dem ska ligga där och få min rollfigur att fungera realistiskt och dramatiskt korrekt i samband med spelvärlden. Utforskar jag ett majestätiskt berg vill jag inte sitta och tänka på (eller ens vara medveten om) att det är Hasbro som simulerar vindarna i mitt hår - hämnas jag på vidundret som skoningslöst flådde och använde min älskade som klädesplagg vill jag samtidigt att striden ska gå fikivt och dramatiskt till, utan att jag dör på ett stelrealistiskt sätt -med andra ord är jag inget av det.

När jag spelar vill jag uppleva saker. Jag spelar inte för hasardkänslan, inte för rollgestaltandet -inte ens ett mellanting. Jag spelar en svamp som suger åt sig upplevelser och kanaliserar dem till mig personligen. Effekten av detta är att jag själv påverkas tillräckligt mycket av situationen att jag agerar helt naturligt genom min rollperson -förutsatt att spelledaren knows dem arts.

/Mogge

 

[walium]

Måste man välja en av två extremer? Det är väl inte särskilt många som spelar rollspel för att simulera någonslags dålig kopia av verkligheten? Till och med i ett förment realistisk rollspel som Eon ingår det mängder av element som inte har ett dugg med verkligheten att göra. Jag tycker att du vinklar frågeställningen ganska hårt. Det är inte särskilt svårt att lista ut vilket alternativ du själv föredrar.
Jag spelar inte rollspel för att gå upp i level i en märklig värld där äventyrare är ett legimt yrke och jag förbättrar alla mina värden genom att döda olika monster. Jag spelar ej heller rollspel för att upplev sopåkaren Slobodan Milic vardag i Fittja. Fast jag föredrar nog realism framför "fia med knuff" med rollpersoner. Även om jag till fullo inser att det inte finns några regler som kan simulera verkligheten. Det är alltid bättre att det är spelbart än realistisk i mina ögon.

 

[Magnus Seter]

Extremer

Nä, det är klart att man inte behöver välja extremer, men det är ju så att om vi inte har extremer att ta ställning till så blir det oftast inte så mycket diskussioner.

Till exempel anser jag att Herr Nils och jag inte ligger allt för långt ifrån varandra i spelstil (kanske i spelledarstil), utan trivs lätt i varandras olika "extremer". Fast då finns ju inget att bråka om.

Jag tror att de flesta har vissa delar av ett system de är religiöst noga med att det blir "rätt", för vissa är det strid, för vissa är det ekonomi, för vissa är det belastningsregler, och så vidare. Men för resten av spelet blir det helt enkelt ett spel. Man anpassar sig efter sin egen kunskap och sitt eget intresse, och hamnar nånstans mitt emellan allting. Men visst hamnar jag nog oftare på rutan "det är ett spel" än Herr Nils, som har en massa äcklig kunskap att luta sig emot når det gäller hur saker och ting fungerar. Alltså hamnar han oftare på den andra rutan.

Magnus

 

[DanielSchenström]

Svar och addendum till huvudinlägget

Eftersom du och herr Nils bägge tycker att jag ställer saken på sin spets så låt mig säga vad jag skrev till honom. Jag föredrar inget av sätten. Jag gillar båda och kör varje spel som det beskrivs i böckerna. Det betyder levels och rollgestaltningsbonusar i AD&D, det betyder inga levels och rollgestaltningsbonusar i Aliens.

Jag kanske skulle förklarat att jag menade regeldelen separat från den övriga upplevelsen. Verklighetssimulering i detta fall menas det som är märkligt, det betyder inte att overkliga saker inte ska få finnas som magi etc.

 

[Vindhand]

Som jag ser det...

Nu är jag litet elak som inte ställer mig i något av de två facken men min inställning är att reglerna skall hjälpa en att leva sig in i världen genom att:
* Hantera den på ett opartiskt vis (så att folk ser hemska saker som otur snarare än Pelles elakhet)
* Hantera den på ett enkelt vis (så att folk kan leva sig in snarare än att räkna)
* Hantera den på ett (för genren) rimligt vis (så att folk inte får sin inlevelse störd av att totalkonstiga saker händer, någon smart människa kallade detta fenomen "when the disbelief suspenders snaps")
* Stimulera upplevelsen av situationen (t.e.x. genom att en farlig strid faktiskt känns farlig och att en skrämmande grunka faktiskt är skrämmande).

Om man bara ser det som ett spel med poäng till höger och vänster har man misslyckats med detta. På sin höjd lyckas man med den första och (kanske, men antagligen inte) den andra punkten.

Om man å andra sidan strävar benhårt för att simulera en alternativ verklighet kommer man med all sannolikhet missa allt utom den första och (möjligtvis, men osannolikt) den tredje punkten.

Så kort sagt vill jag ha opartiska, enkla, rimliga regler som stimulerar rätt upplevelse. Höga krav, men du frågade

 

[DanielSchenström]

Re: I den verkliga verkligheten

"Verklighetssimulering i detta fall menas det som är märkligt, det betyder inte att overkliga saker inte ska få finnas som magi etc" Ersätt märkligt med verkligt, går lite för fort ibland.

Var gränsen för verkligt går är i viss mån flytande. Jag har själv brottats rätt mycket med frasering i de artiklar jag skrivit för att inte trampa folk på tårna. Men det verkar finnas en slags norm i alla fall. Jag tror exempelvis inte på magi, eller gudomligheter, men det finns en hel del som gör det. Läs i fortsättningen alla mina inlägg som om de hade tillägget: "Enligt Daniel Schenströms uppfattning av norm".

Och den dagen jag försöker diskreditera alla andra spel än D&D, tja det är den dagen då Amber och Castle Falkenstein inte längre är mina favoritspel. Jag använde bara exempel som jag hoppas många var bekanta med.

"Och för en historiker som undertecknade så framstår verkligheten som rätt så flytande. "

Inte för mig, jag uppfattar den som varandes rätt definitiv (snart hoppar Faehrengaust på mig också säkert) men att folks verklighetsuppfattning varierar det är ju lätt konstaterat. Enskilda personers uppfattning tenderar att vara en produkt av den enskilde personens erfarenheter och det inkluderar inte nödvändigtvis ackurat information eller kunskap.

Om vi fortsätter OT här så diskuterade Faehrengaust och jag det här lite snabbt i samband med en artikel där jag presenterar världar som något faktiskt, objektivt, medan han gör det subjektivt och ändrar sakers natur mellan kampanjer i samma värld. Personligen anser jag att han spelar rollspel fel. (Nej det var ett skämt, sluta sätta champagnen i halsen nu )

 

[Troberg]

Varken eller...

Jag är inte ute efter att korrekt simulera verkligheten, det skulle inte bli hanterbart eller spelbart.

Det jag är ute efter är att skapa en känsla av verklighet (inom genren/världens referensramar).

Visst, man tar några genvägar, man förenklar, man gör det mer dramatiskt, men det ska kännas riktigt.

Det är ungefär som hollowoods tendens att överdriva explosioner. Man gör det inte för att det är så på riktigt, utan för att det motsvarar hur folk förväntar sig att en explosion ska se ut (plus att pyroteknik är kul).

 

[chrull]

Re: Ännu en namn strid?

order rollsimuleradverklighet hamnar väl bra mycket närmare vad de som försöker simulera verkligheten i sina rollspel på det sätt daniel beskriver än vad boffamonopol hamnar de som spelar det som jag skulle tro de flesta gör...

Han uttryckte ju sig miltals bättre än det eviga ROLLspel/rollSPEL...

chrull

 

[chrull]

Re: I den verkliga verkligheten

Men herregud.

Vad är det här?

Bokstavstolkning och analysering av Daniels inlägg?

Är det verkligen så svårt att förstå vad det är han menar? Ärligt talat. Om du nu tror att magi, Gud, Satan, Wicca och Illuminati är en del av vår verklighet så är det väl verkligheten för dig?

Och om man tror så och inte accepterar att andra har en annan åsikt så får man skylla sig själv.

Måste allting tas så hårt?

chrull - undrar varför han känner hur en illvilja mot Daniel och D&D verkar sippra igenom i många av svaren på denna tråd.

 

[Krille]

Re: I den verkliga verkligheten

"nte för mig, jag uppfattar den som varandes rätt definitiv (snart hoppar Faehrengaust på mig också säkert)"

Nä, men jag kan hoppa på dig lite. Det enklaste sättet att konstatera att historien är allt annat än definitiv är genom uttrycket "historien skrivs av segraren". Det enda definitiva med historien är årtalen, och även dem kan vara rätt hårt omdebatterade ibland.

 

[Magnus Seter]

Fast är det inte så att...

...historiern är konstant, fix, färdig och det som har hänt har hänt, precis som det hände.

Men att vår syn eller uppfattning av detta är det som konstant varierar och som inte kan återspegla vad som verkligen skedde, för att det finns för många mystiska filter för "sanningen" att passera genom.

På samma sätt är ju verkligheten alltid definitiv och så som den är. Men vår syn på verkligheten är alltid otillräcklig, av samma skäl som ovan.

Eller svamlar jag bara nonsens så här på årets första dag?

Magnus

 

[Krille]

Nyårssvammel

"Eller svamlar jag bara nonsens så här på årets första dag?"

Svamlar gör du, men faen vet om det är nonsens. Det var ju till och med riktigt vettigt.

Frågan är väl vad man menar med "historia". Menar man den humanistiska vetenskapen så har man placerat sig på den här sidan om våra mystiska filter. Menar man de inträffade händelserna i sig så kanske man kan vara på den andra sidan.

Det är lite som verkligheten, antar jag. Man kan mäta verkligheten fram och tillbaka, men det är först när de uppmätta värdena körs igenom det filter som utgör vetenskapen "fysik" som man kan komma fram till något begripligt.

 

[globbe]

Det som uppfattas som "verkligt" eller "fullständigt". Det som vi som användare eller spelare eller publik kan sugas in i och immerseras i, är ofta de världsskilldringar som är konsekventa, enligt min erfarenhet. Det vill säga, så länge den spelvärld eller det spelsystem som själva upplevelsen utspelar sig i, uppför sig enligt vissa förväntade mönster (även om dessa mönster inbegriper magi, älvor och konstiga gubbar i spetsiga hattar), så kan vi spelare eller tillfälliga besökare i den världen acceptera den som "verklig". Om man bryter konsekvensen ganom att tillexempel introducera spacebunnies i Ereb, något som de flesta spelare i den världen är ense om inte hör hemma där, reagerar vi och anser skildringen vara "overklig".

Hmm.. lite snurrigt.
iaf så tycker jag alla typer av verkligheter, eller spelvärldar, är okej så länge de är konsekventa, och därigenom kan accepteras.

/globbe. som är lite snurrigare än vanligt...

 

[Svarte Faraonen]

Rollflyt

Jag tror jag ligger lite på båda sidor, jag vill ha ett system som inte märks av så mycket. Detta innebär såväl att man kapar mycket av den "simulerade realismen" samtidigt som man undviker mekanismer vilka hela tiden påminner en om att man spelar spel.

Samtidigt som jag vill ha in trovärdighet undviker jag regler för vad jag kallar "kontinuerlig bokföring" (alltså regler för blödning, utmattning och liknande man måste hålla koll på hela tiden, i stället för vid ett enstaka tillfälle, som "skadepoäng" eller motsvarande) för att få ett system som flyter på bra utan att märkas.

 

[Black Dwarf]

Das ding an sich

Svamlar gör du, men faen vet om det är nonsens. Det var ju till och med riktigt vettigt.

Det var inte ens svammel, enligt mig, och i högsta grad vettigt. Vad Magnus säger är vad Kant försökte säga en gång i tiden, när han framlade sin teori om "tinget i sig", eller "das ding an sich" som det så fint heter på tyska.
Saker (abstrakta och konkreta) har en egen form, som vi människor inte kan se/ta på. Detta är tinget i sig. Vår syn på det hela påverkas av våra subjektiva åsikter, och därför reflekteras det på vad vi återger som verklighet.
Alltså: Historien har endast hänt på ett sätt. Dock är det högst troligt inte på det sättet som vi tror (eller tror vi?).

/BD, förmedlar filosofi såhär på nattkvisten.

 

[Black Dwarf]

Kunde inte ha sagt det bättre själv.. [ANT]

...så därför gör jag inte det.

/BD, ville bara falla in under samma åsikt som Vindhand.