Nekromanti Rollspel vs. rollsimuleradverklighet

[Staffan]

Re: Rollflyt

Jag tolkade det iofs mer som om det var "metaspels"-aspekter Daniel var intresserade av - alltså saker som händer per "scen", "spelomgång" eller "äventyr", saker som bara finns för oss spelare och inte för folk i spelvärlden. Många spel ger erfarenhet per spelomgång eller äventyr (antingen på specifika förmågor eller på rollpersonen som helhet), medan andra ger erfarenhet per perioder "inom" spelet. Andra spel kan använda äventyrsstrukturer med scener och/eller akter vilket kan ha inverkan på spelet - i TORG får man t ex några "possibilities" (kombinerade hjälte- och erfarenhetspoäng) efter varje akt i ett äventyr, och i Exalted finns det magiska förmågor som varar i en hel "scen".

Själv har jag inte så mycket mot när metaspelssaker kommer in i spel, men det är ju jag det.

 

[Anders]

Intressant fråga. Jag måste dock bara säga inledningsvis att det är inte är helt lyckat att du kallar ett av dina alternativ för "rollspel" eftersom det ju kan sägas förvandla det andra alternativet till något som inte är rollspel. Nåja, saken är ju redan diskuterad i tråden så det är väl inte mer att säga där.

Rollspel handlar för mig i första hand om inlevelse i en annan person och en annan värld och jag betraktar mig således som en alternativ 2-spelare (rollsimuleradverklighet). Viktigt är dock att man med "verkligheten" menar spelets verklighet. Reglerna i ett spel ska motsvara den verklighet som råder i spelet. Ditt exempel med huruvida det är lika lätt att dö som i verkligheten innebär alltså att en rollperson som jag har i Milleniums End (utspelar sig i vår värld) ska dö av samma saker som jag själv gör i vår verklighet medan en vampyr som jag spelar i Vampire knappast ska dö av att vara under vatten en halvtimme eftersom den ju inte andas och en människa i Kult inte nödvändigtvis i alla situationer ska fungera så som den skulle gjort i vår värld eftersom han eller hon i Kultvärlden ju faktiskt är en gudomlig varelse inspärrad i en illusion. Förändringar av rollpersonens värden vill jag ska bero på vad som den gör och upplever i spelvärlden, inte på faktorer i vår värld som "bussen hem går snart så nu måste skynda oss att ha EP-utdelning innan vi slutar spela".

Poäng för sådant som "gott rollspel" och "gott uppförande", som du nämnde, tycker jag är helt åt skogen och jag vill inte spela med någon som håller på med sånt (oavsett om det handlar om rollspel eller någon annan hobby). Tycker på det hela taget att det är ett märkligt fenomen och förstår mig inte på de grupper som delar ut poäng för "gott uppförande" m m. Får en spelledare som uppfört sig bra extrapoäng att sätta på spelledarpersonerna? Sätter man betyg på varandra för "gott uppförande" även när man spelar andra spel som t ex Monopol eller Drakborgen? Sätter man betyg på varandra för "gott uppförande" efter andra aktiviteter som man tycker är kul att göra ihop, t ex när man sitter och snackar eller lirar fotboll?

Oldtimer nämnde i sitt svarsinlägg något om snubblande över soptunnor. Jag tolkade detta som ett uttryck för en uppfattning som jag möter på då och då, nämligen att inlevelsebetonat spelande skulle betyda att man huvudsakligen ägnar spelmötena åt vardagliga och "tråkiga" saker som rollpersonen gör. Själv ser jag inte direkt det sambandet. Jag tycker absolut att man kan betona olika moment i rollpersonens liv olika mycket utan att det ger någon påtaglig effekt på inlevelsen och jag spelar hellre en person som är speciell i något avseende (fysiska egenskaper, mål, värderingar, hamnar i udda sammanhang e t c) än en person som bara sover, äter och ser på teve. Spelar jag t ex en bonde i en medeltida fantasyvärld så hoppar jag gärna över de 3000 veckor av hans liv då mjölkande av kor och gödselspridning är det mest spännande som händer och koncentrerar mig på den vecka då den fruktade stråtrövarhövdingen Ulgash och hans mannar tar byn i besittning och ställer till elände. Likaså behöver inte en rollperson i rollsimuleringsalternativet vara vanlig och vardaglig; det går utmärkt att t ex spela en kungason som av landets präster spås bli den som orsakar landets undergång och samtidigt låta skador och förändring av rollpersonens prestationsvärden ändras på ett för spelets verklighet realistiskt sätt.

Realism förresten - det behöver inte vara några avancerade saker för min del. Abstraktioner som kroppspoäng tycker jag är helt OK. Det handlar om inlevelse och så länge sambandet är att min rollperson i snitt förlorar några stycken kroppspoäng av ett knytnäveslag, klart fler av ett pistolskott och alldeles för många för att ha en chans att överleva om en drake sätter sig på honom så är det OK för mig. Däremot gillar jag inte ett samband i stil med "jag har klarat ett äventyr - då tål jag dubbelt så mycket stryk som innan" och "jag har klarat 10 äventyr - då tål jag 10 smällar som var och en skulle en döda en vanlig kille på direkten" såvida de inte kan förklaras på ett logiskt sätt utifrån hur spelvärlden fungerar.

Arcana

 

[DanielSchenström]

"Poäng för sådant som "gott rollspel" och "gott uppförande", som du nämnde, tycker jag är helt åt skogen och jag vill inte spela med någon som håller på med sånt (oavsett om det handlar om rollspel eller någon annan hobby). Tycker på det hela taget att det är ett märkligt fenomen och förstår mig inte på de grupper som delar ut poäng för "gott uppförande" m m. Får en spelledare som uppfört sig bra extrapoäng att sätta på spelledarpersonerna? Sätter man betyg på varandra för "gott uppförande" även när man spelar andra spel som t ex Monopol eller Drakborgen? Sätter man betyg på varandra för "gott uppförande" efter andra aktiviteter som man tycker är kul att göra ihop, t ex när man sitter och snackar eller lirar fotboll?"

Vi, det vill säga, jag och min spelgrupp sysslar med sådant. Alltså belöningar för gott rollspel. (Beroende på om det står i reglerna att så ska göras, jag kan vara en riktig regelmaniker ibland.) Varför? Ja först och främst brukar de spelen med den typen av belöningar vara de med betoning på spel, och som då ibland har en massa spelregler (till skillnad från regler som ska simulera verkligheten i spelvärlden). De spelen brukar vilja belöna de spelare som är aktiva, som gör sitt bästa för att rollspela väl och som inte stör spelandet. Jag själv tycker att det är ett bra och konkret sätt att belöna gott uppträdande och de andra sakerna. Det är inte betyg, det är en belöning. Brukar jag belöna folk när jag spelar Monopol? Ja, om nån jävlas eller jag inte gillar personen, inte brukar jag sälja gatorna billigt då. I spel där betoningen inte är på spel där brukar jag istället väva in belöningar i kampanjerna och äventyren samt tala om för spelaren att jag tycker om det denne gör.

Fungerar det tvärtom? Ger spelarna betyg eller belöning till spelledaren. Senast jag var på konvent gjorde vi det. Vi brukar ibland ha en stund efter ett äventyr med lite utvärdering vilket hjälper oss spelledare att bli bättre. Får vi några extra poäng att sätta ut på våra slp? Nej, men de höjer vi ju ändå som vi vill med vår gudamakt över spelvärlden.

"Oldtimer nämnde i sitt svarsinlägg något om snubblande över soptunnor. Jag tolkade detta som ett uttryck för en uppfattning som jag möter på då och då, nämligen att inlevelsebetonat spelande skulle betyda att man huvudsakligen ägnar spelmötena åt vardagliga och "tråkiga" saker som rollpersonen gör."

Jag uppfattar det snarare som skillnaden mellan vardagsrealism och heroiska eskapader. Däremot håller jag med om vad du skriver om folks tro om hur inlevelsebetonade är. Som en som testat på de flesta stilar tycker jag många har fördomar, och att dessa sällan bekräftats av att ha prövat på stilen ifråga.

 

[DanielSchenström]

Re: Rollflyt

Jag var ute efter att se hur folk ser på de olika delarna av regelmekanismerna. Det vill säga vilka typer av regler som gillas och vilka som inte gör det, och motpolerna i regler som tänker på sig själva som varande ett spel och regler som ett försök att simulera en verklighet.

Fast det du tar upp är också väldigt intressant och tangerar ämnet, fast det är mer konkret och endast en del av regelverket.

 

[Oldtimer]

Oldtimer nämnde i sitt svarsinlägg något om snubblande över soptunnor. Jag tolkade detta som ett uttryck för en uppfattning som jag möter på då och då, nämligen att inlevelsebetonat spelande skulle betyda att man huvudsakligen ägnar spelmötena åt vardagliga och "tråkiga" saker som rollpersonen gör.

Det menade jag absolut inte heller, men ställd inför Daniels tillspetsade, svart-vita frågeställning, väljer jag spelet framför rollsimuleringen.

Och det finns definitivt folk som har den motsatta uppfattningen - att alla de vardagliga detaljerna i rollfigurens liv måste spelas ut och inlevas i in absurdum. Även om jag älskar att göra intressanta och komplexa rollfigurer, så har jag svårt för scenarier som "mjölken surnar", "regnet kommer" eller "ännu en helt händelselös sommardag".

Det är tur att man kan välja sin egen favoritblandning av dessa motpoler.

/Mikael