Nekromanti rollSPEL

[Stjärnskott]

Hej,
jag tänkte ta upp vad jag skulle vilja kalla en viktig aspekt av rollspelande, en aspekt som det nästan är lite oartigt att prata om, nämligen spelandet.

Så vad menar jag med spelande, jo i det här fallet så är det syftet med enskilda kampanjer och enskilda rollen. För protokollet så är interaktionen mellan roller och mellan rollen och världen det jag skulle vilja kalla roll-delen av rollspel.

Det jag sitter och funderar mest på är vad som faktiskt är roligt i spel-biten? Att få xp är ju alltid skoj och att göra coola grejer med roller är också roligt, finns det några fler "speliga" saker som är kul?

 

[Mogger]

Välja förmågor, sätta ut siffror på egenskaper, vikta taktiker i spel, att ha ett rollformulär med rutor att fylla i överlag ganska skoj, bygga/förbättra prylar...

Jag tycker att det finns hur mycket som helst. För mig blir det ett problem när speldelen tar så mycket plats att vi inte hinner berätta en historia. Sitter vi bara och fyller i rutor kan vi lika gärna spela något managerspel eller liknande på datorn. Så för mig är det viktigaste att lägga speldelen på en nivå där den förstärker spelupplevelsen snarare än tar över den.

 

[Ögat]

Så vad menar jag med spelande, jo i det här fallet så är det syftet med enskilda kampanjer och enskilda rollen. För protokollet så är interaktionen mellan roller och mellan rollen och världen det jag skulle vilja kalla roll-delen av rollspel.

Menar du att spel-delen handlar om att mäta framsteg, alltså hur nära målet man är, och roll-delen om hur man når dit, alltså hur ens roll interagerar med fiktionen?

Om det är så du menar, gillar jag när speldelen och rolldelen hänger ihop på ett intuitivt och uppmuntrande vis.

Annars får du gärna utveckla.

 

[Möller]

Jaadu. Jag är inte riktigt säker på att jag förstår vad du menar.

»Göra coola grejer med roller« är något som jag inte tycker är så speligt. »Aha, lyckat tärningsslag! Jag värjer mig för baronens anklagelser om min karaktär genom en utläggning om hur dåligt matchade baronens konstföremål är« eller kanske en stridsmanöver där jag svingar mig i takkronan är coolt.

Speligt känner jag mer att D&D4e erbjuder. »Ah, träff. Då aktiverar jag Power Strike och gör en extra tärning skada«. Speligt - jag avväger ju om det är vettigt att använda min förmåga här - men knappast häftigt om jag inte lägger till en beskrivning av vad som händer i fiktionen.

Rollspel med där ett mål är att erbjuda speliga utmaningar till spelarna kallas Step on up. D&D4e är ett bra exempel. Null State ett annat (även om man kan diskutera genomförandet där).

Gumshoe är också ofta väldigt mycket Step on up. Rollpersonerna hittar ledtrådar - men spelarna måste fundera ut hur de hänger ihop och hur man ska gå vidare. Är det speligt för dig?