Nekromanti Rollspelande med 2spelare, bra eller?

[Björn den gode]

Hallå där ute, själv har jag ännu ej testat rollspelande med bara 2spelare (+sl) och funderar över om detta är någonting som fungerar.
Så vad tycker ni, är det något man bör pröva, är det något som kan fungera som nödlösning, eller bör man hellre plocka fram ett brädspel om man bara blir tre?
Finns det någon värld/regelsystem/äventyrstyp eller dylikt som passar bättre än andra att köra med två spelare?
Vad bör man tänka på som SL med två spelare?

Många frågor här och inga svar.... självklart inser jag att dessa saker säkert varierar mycket beroende på personer och dylikt men det vore intressant att höra vad ni har för erfarenheter där ute.
/Björn

 

[Carilion]

Enligt min åsikt är antalet spelare inget som har någon större betydelse. Om alla tre hellre vill spela rollspel än brädspel borde ni med fördel välja det förra.
Jag skulle också kunna tänka mig att en mindre grupp ger större möjligheter för SL och spelare att utvecklas; alla får mer utrymme att experimentera. Helt säker är jag förstås inte, då vi aldrig varit färre än tre spelare+SL.

 

[LeJonklev]

Det fungerarnalldeles utmärkt. den mest lyckade kampanj jag någonsin spelat var i Star Wars där de två spelarna spelade Jedi-riddare.

LL

 

[Insignia]

Funkar hur bra som helst :) [nt]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Eksem]

Spelar alltid med två spelare (har inga fler!) och upplever som följande:

FANTASY: Här dyker det sällan upp några problem. Spelarna är en skön duo (en krigare och en tjuv) och dyker sällan på något problem där de skulle önska att de var fler (utom när de önskade att de snarare var c:a 200). Det blir bra dynamik mellan rollpersonerna, och bägge får gott om utrymme att spela. Jag som spelledare upplever dock att jag ibland skulle vilja ha en eller två spelare till. Ibland måste de få lite väl många ledtrådar för att lösa t.ex. gåtor.

SKRÄCK: Två spelare är perfekt! Tillräckligt få för att de ska bli skrämda, tillräckligt många för att det ska finnas dynamik mellan rollpersonerna. Här kommer verkligen två spelare till sin rätt, men man får som spelledare lite för svårt att döda rollpersonerna... de klarar sig inte särskilt länge ensamma i Call of Cthulhu =)

CYBERPUNK: Herregud vad tråkigt med två spelare! Ju fler desto bättre! Alldeles för få vapen, för få tatueringar och för få mutationer.

RYMDOPERA: Nja, två spelare går ju, men bara om det hänger med ett gäng SLP. Här känner man direkt att det saknas folk. Det ska ju krylla av sköna personligeter! Men jag älskar genren (och d6, gissa vilket spel det är =)) så det får gå ändå.

 

[Feuflux]

Nu befinner jag mig enbart inom Fantasy-världen så jag kan inte yttra mig om hur det funkar med 2 spelare i andra spel. I DoD, som jag lirar, så tycker jag det funkar fint med 2 spelare. Den gruppen jag spelat mest med är det tre spelare (jag är alltså grymt invand vid 3 spelare) och enda skillnaden mellan 3 och 2 spelare är att varje spelare får "mer speltid" och mer ansvar. Som SL måste man kanske hjälpa dom lite mer på traven men det är inga problem. Har faktiskt varit SL över 1 (en) endaste spelare vid några enstaka tillfällen./images/icons/smile.gif Det är en annorlunda upplevelse ska jag säga dig. Närmare en interaktiv saga kommer man nog inte.

 

[Illern]

Re: Borde fungera fint...

Jag har spellett med så lite som en spelare och det finns en kvalitet som ökar med färre spelare; mängden sl-tid per spelare och det kan ge mycket, dessutom blir det mer spelutrymme för varje spelare/rollperson om man är färre. Det kan också bli mindre tillfällen då man går ut i ett annat rum för att man är på ett annat ställe eller inte är vid medvetande (speciellt om man bara är en spelare och sl

 

[Den glada Bävern]

Borde funka utmärkt, men beror på SL[NT]

<center>
/images/icons/dragon.gif
-|-
||
</center>

 

[Ximnipot69]

Bara bra!

Har spellett för två (och en) vid ett flertal tillfällen, och det fungerar superbra. Precis som några andra redan har nämnt här på tråden så skapas oftast en mycket fin dynamik mellan spelarna och spelet flyter (forsar) på väldigt fint. Detta kan iaktas speciellt när rp:na hamnar i ett trängt läge: vakterna är nära att upptäcka de båda tjuvarna som försöker stjäla alvdrottningens tiara eller när de låser in sig i sheriffens kontor och börjar leta efter vapen efter att ha blivit skrämmda från vättet ute i den mörka skogen där byns alla män skulle frammana en 'beskyddardemon'.

 

[Johan K]

Nja..

Jag för min del tycker att det nästan är en minigräns på 3 spelare + Sl. Känns som det bir lite mer flyt då.

 

[Quan'talis]

Det borde ju funka hur bra som helst (jag har aldrig spelat med två spelare själv, däremot med en och det går bra). Fantasylitteraturen, t.ex., är ju full av exempel på äventyrarpar; Frodo och Sam, Batman och Robin, Fafhrd and the Gray Mouser, Conan the Barbarian och... eh... och Conans muskler!

/JPS

Och Nalle Puh och Nasse, förstås!

 

[kefka]

Det funkar (NT).

..

 

[Antonius Block]

Svära i kyrkan?

Vad anser ni om att låta en spelare spela med två rollpersoner? Som en möjlig lösning på problemet med att vara för lite folk, alltså.

Är det komplett omöjligt och går emot allt som rollspel står för (typ), eller är det inte konstigare än att spelledaren rollspelar olika SLP?

 

[Tippis]

Re: Svära i kyrkan?

Fråga närmaste Ars Magica-spelare /images/icons/grin.gif

Där gäller det iofs en magiker och hans entourage, som kanske inte alltid spelas ut till sitt fullaste, men visst 17 går det, om man bara vill... Kanske inget man skall kasta på nybörjarspelare dock.

 

[Eksem]

Re: Svära i kyrkan?

Tja, i Call of Cthulhu burkar de rekommendera två (eller varför inte tre?) investigators per spelare, eftersom spelet har så extrem dödlighet. Och då snackar vi spelgrupper med 3-4 spelare (vilket betyder mellan 6-12 investigators)!

 

[Anders]

Javisst, varför skulle det inte vara det?

Personligen tycker jag spel med SL+2 man ofta fungerat ypperligt. Klart bättre än fyra eller fem spelare. Två eller en spelare, brukar innebära koncentrerade och engagerade spelare som får utrymme att spela sina rollpersoner och göra det som passar dem istället för att behöva anpassa sig till de andra hela tiden. Med fler spelare är risken mycket större att somliga inte deltar särskilt mycket utan förvandlas till åskådare.

 

[Anders]

Usch

”Tja, i Call of Cthulhu burkar de rekommendera två (eller varför inte tre?) investigators per spelare, eftersom spelet har så extrem dödlighet. Och då snackar vi spelgrupper med 3-4 spelare (vilket betyder mellan 6-12 investigators)!”

Det låter inget vidare. Som jag ser det är inlevelse den i särsklass viktigaste faktorn om man ska skapa skräckstämning i rollspel. Att leva sig in i två rollpersoner samtidigt låter knepigt. Risken är uppenbar att man ser rollpersonerna som spelpjäser: “OK, jag förlorar kanske nummer 1, men jag har ju nummer 2 kvar”.

 

[Ximnipot69]

VA?

VA?? /images/icons/shocked.gif Jag antar att du menar att man kan/ska ha flera investigators när det gäller kampanjspel, nåt annat är det väl inte tal om? Det kanske bara är jag och min spelgrupp, men på de senaste 5-6 mötena har inte en enda RP dött. Visst, Cthulhu-monstrena är livsfarliga, det är därför som mina spelare skyr dem som pesten.

Länge leve i Cthulhu!

 

[Eksem]

Re: VA?

Jovisst, jag talar om kampanjer, i synnerhet Horror on the Orient Express och Masks of Nyarlathotep. Men en fördel med att varje spelare har flera investigators är ju att spelledaren vågar döda investigators i större utsträckning (jag har grymt svårt för att döda rollpersoner).

 

[Eksem]

Re: Usch

Det blir snarare så att de övriga investigators blir SLP tills att den investigator man har dör (vilket händer ofta). Man slipper jobbiga sätt att krystat krångla in nya investigators i kampanjen (särskilt i Call of Cthulhu, där man inte kan lite på NÅN!).

Dessutom är det smidigt att kunna dela på sig i flera stora grupper, det kan faktiskt ge nya dimensioner åt kampanjen (om spelarna håller sig i skinnet och faktiskt rollspelar).