Nekromanti Rollspelar ni era dataspel?

[chrull]

Ibland när jag spelar Street Fighter så rollspelar jag att jag är en skitduktig japan. Sen kopplar jag upp mig och spelar några matcher online.
Efter det brukag jag rollspela att jag är en 30-årig svensk utan reaktionsförmåga som först nu börjat inse sina brister. Det brukar ofta gå ut på att jag kastar arkadstickor för 2000kr över rummet, skrikandes kreativa svordomar följt av någon tår.

...

 

[Fienden]

Bara i Morrowind. I alla andra spel kvittar det.

 

[Recca]

Jag rollspelar nog inte i single-player spel. De enda spel jag rollspelar i är spel där jag spelar med andra rollspelare. Som Neverwinter nights och diverse MMO's där man rollspelade tillsammans med varandra. Om det inte finns nån sån rollspelskontext så finns det liksom inga skäl att göra det.

Undantaget: När man spelar spel som mass effect där man får bonusar om man väljer att köra paragon eller den där onda titeln som jag inte minns vad den hette. Man unlockar grejer liksom.

Ett spel som gjort det där bättre tycker jag är Alpha protocol där ens val faktiskt påverkar storyn inte bara låser upp att du får +2 på social interactions med de goda om du är en paragon (vilket, lets face it, är rätt mellanmjölkigt egentligen).

 

[Storuggla]

Enbart i Heart of Iron III, Victoria II och Crusader Kings II. Detta kan skapa enorma problem när jag beslutar mig för en sak och vägrar släppa det trots att det är den strategiska motsvarigheten till att öppna en ölpub i Riyadh.


Storuggla, hatar ibland sin arvinge

 

[Ond bråd död]

Det blir ju rätt skumt när man rollspelar Crusader Kings 2 och man hatar arvingen och sen plötsligt blir mördad av denne. Nu ska man spela sin förra fiende och alla gamla vänner hatar en för att man är en mördare.

 

[DeaLucia]

Jao, rollspelar för det mesta när jag spelar.
Gillar att ha en liten egen story som för mig framåt och ger mig lite olika förutsättningar.

Som t ex. i Skyrim. Jag kan välja att fjanta runt och göra ALLT och alliera mig med alla möjliga, men jag väljer att säga nej till vissa grejer och ja till vissa grejer utefter min karaktär.
Och detta har såklart satt mig i jobbiga situationer men det gör spelet mer intressant enligt mig.

 

[PodcastofThrones]

Jag gör alltid karaktären innan jag börjar spela, alltså ger honom (oftast en han) ett mål med livet, ger lite egen bakgrund och spelar utefter det. Tanken är att karaktären gör som den vill och är i någon mening självspelande och jag åskådare.