Nekromanti Rollspelare och scouter

[Willie Garvin_UBBT]

Upptäckte tidigare idag att det i senaste numret av Svenska Scoutförbundets tidning Alltid finns en ganska lång artikel om Sverok. Jag hann aldrig läsa artikeln själv och undrar nu om det finns någon på forumet som läst den och vad de i så fall tyckte om den.

Sen vill jag dra mig till minnes att jag för länge sen på forumet (innan forumflytten/remaken för några år sen) att jag sa att jag var scout och genast blev påhoppad av rollspelare (förmodligen vampiregothlajvare) som tyckte att det var nördigt. Så min fråga är: Hur är det egentligen med självinsikt hos rollspelare? Finns den?

Varför är det ofta så att nördar inom vissa genrer ser sig som mycket coolare än andra nördar? Detta samtidigt som den oförstående (oinvigda) omvärlden står vid sidan om och hånskrattar.

/W

 

[Krille]

Så min fråga är: Hur är det egentligen med självinsikt hos rollspelare? Finns den?

Den lever i högsta välmåga. Jag är nörd, ex-scout, rollspelare och stolt!

 

[Willie Garvin_UBBT]

Heder åt dig! (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Gordeg]

Jag tror att människor med mindervärdeskomplex gärna klankar ned på andra bara för att själva känna sig speciella. Sånt sker oberoende av genre och nördfaktor.

När jag var tonåring och scout orkade vi inte alltid förklara vad scouting gick ut på när vi möttes av en skeptisk attityd, istället skojade vi bort det med historier om hur vi hjälpt gamla tanter över gatan med mera. Självironi är ett bekvämt försvar.

Gordeg

 

[thark]

Det må tyckas otroligt, men även undertecknad har varit scout. Och då syftar jag givetvis på de riktiga scouterna, med skjorta, scarf och polsk honnör, inte det kyrkliga bjäfs som verkar bli allt vanligare på senare år.

 

[Man Mountainman]

Så min fråga är: Hur är det egentligen med självinsikt hos rollspelare? Finns den?

Uppenbarligen

Min egen (förvisso ganska långvariga) flirt med scoutrörelsen utmynnade i en bild av scouter som personer vars uppfattning om en lyckad helg är att ta tåget upp till Vassijaure och åka telemark utför fjället – nån slags nördar, alltså, men knappast standardtypen.

 

[Nightowl]

Varför är det ofta så att nördar inom vissa genrer ser sig som mycket coolare än andra nördar?

Nördarnas kamp är stor och påminner om den hos hungriga måsar som slåss om strömmingsrens. Det går inte ens att skylla på deras dåliga självkänsla. Jag tror helt enkelt nördar är onda människor!

Vad jag tycker om scouter tror jag Willie vet redan

Erik

 

[Mekanurg]

Vargunge -- semper paratus

Den lever i högsta välmåga. Jag är nörd, ex-scout, rollspelare och stolt!

Jag likaså, inom Göteborgs sjöscoutkår.

Fast på min tid (1966-70) hette det Vargungarna för de yngsta pojkarna och byggde på Rudyard Kiplings Djungelboken. Vi fick scoutnamn ur de historierna (jag kallades Sahi) och ledartrion, tre vänliga med bestämda damer, kallades Akela, Bagheera och Baloo. (Detta är före Disneys Djungelboksfilm, som har förvridit folks syn på vad Kipling egentligen skrev.) Flickorna hade sina motsvarande scoutgrupper som kallades Blåvingar.

I slutet av 1960-talet blev Kipling inte längre politiskt korrekt när Sverige kulturella diskurs vreds 90 grader vänster. Så då åkte begreppen vargungar och blåvingar ut och ersattes med miniorer där pojkar och flickor deltog tillsammans.

Någonstans hemma ligger fortfarande min scouttröja undanlagd. (Nej, vi hade inte shorts, utan jeans. Vi var ju seglande scouter.)

Jag försöker nuförtiden få mina barn att bli scouter, men det är ont om ledare där vi bor så de står i kö.

 

[Johan K]

Hur är det egentligen med självinsikt hos rollspelare?

Ja, det hopaps jag verkligen. För att svara för mig så har jag tillräckligt med insikt om mig själv för att kunan säga att man är båder rollspelare, medlem i friluftsfrämjande & har varit scout.
Sedan att det finns pretton lite var stanns här i vårt samhälle är nog nått som man nog aldrig kan komam ifrån. Eller hur..

 

[Nightowl]

Scoutledare Nightowl (OT)

Fast på min tid (1966-70) hette det Vargungarna för de yngsta pojkarna och byggde på Rudyard Kiplings Djungelboken. Vi fick scoutnamn ur de historierna (jag kallades Sahi) och ledartrion, tre vänliga med bestämda damer, kallades Akela, Bagheera och Baloo. (Detta är före Disneys Djungelboksfilm, som har förvridit folks syn på vad Kipling egentligen skrev.)

När jag var minorscoutledare way back hade jag två damer som kollegor; en lite äldre och prudentlig dam och en yngre och fräckare. Nån av ungarna hittade gamla vargungeböcker när alla skulle hjälpa till att städa, och ledarna förklarade hur scouterna fungerade förr. En av mina kollegor förklarade att ledarna (som ju på den tiden alltid var kvinnor) hade namnen Akela, Bagheera och/eller Baloo. Två tjejer, vana vid Disneys Djungelbok, bestämde sig snabbt för att den ordentliga ledaren var Bagheera och den "roliga" Baloo.

Varpå, egofixerad som jag är, jag frågade "Än jag då?" Småtjejerna tittar på mig och säger bestämt "Kaa!"

Så, ungarna jag var ansvarig för föreställde sig mig som en person som är inställd på att hypnotisera dem, krama ihjäl dem och svälja dem levande...

Erik, Kiplings Kaa hade å andra sidan varit störtskönt att vara...

 

[Rävnos]

för att de gör en subjektiv värdering och kommer fram till att de anser att scouter är nördigare än de anser sig själva vara?

vi människor är grymma på att värdera och placera saker i fack.

Och att omvärlden står utanför och hånskrattar gör denna vilja bara starkare skulle jag gissa, om du inte känner dig lägst så förmedlar man nog mycket av den känslan till dem man anser står under sig.

Men jag skulle nog aldrig placera scouterna och rollspelare i samma gruppering. scouter hamnar tillsammans med kyrkansungdom i min bok.

 

[The_Gorger]

Nej, självinsikt finns ej.
Scouter kommer alltid vara den lägsta formen av nörd.

 

[Svarte Faraonen]

Det enda jag hört om scouter från rollspelarhåll är från lajvare, som nämnt att "scouter får alla förmåner, de äckliga jävlarna", visserligen med ett visst mått av ironi. I övrigt är det långt ifrån vattentäta skott mellan de två grupperna. Personligen har jag varit scout i KFUM, men trivdes aldrig med stämningen (bland annat var det den här regelparagrafen med "Gud och hans ord", vilket jag kände motvilja mot redan som åttaåring).