Rollspelare och fjortis!
Lixom. Tonårsangst och allt det där. Jag vill gärna tro att jag har koll på läget, men i verkligheten lider jag av total avsaknad av självdistans och det är mycket retligt för mig som stor tänkare och teoretisk stoiker att inse att jag praktiskt taget styrs av hormonförändringar så gott som dagligen.
Jag brukar sitta i mitt mörka rum och må illa, ibland skriver jag självmordsbrev men jag har aldrig modet att "skjuta till". Resten av tiden runkar jag väl, antar jag. Ibland hänger jag på Lunarstorm, men det brukar bara resultera i att mina klasskamrater loggar in på mitt konto och skickar pinsamma meddelanden till tjejer, så jag får hela tiden byta lösenord, och det börjar bli lite tradigt. Funderar på att byta till Helgon, men när jag försökte göra debut där fick jag en utskällning av en vänsterfanatiker så jag vågade inte komma tillbaks. Allting var så monokromt och färglöst där ändå.
Min mamma förstår mig inte, min pappa förstår mig inte, mina lärare förstår mig inte. Jag chattar för att glömma, men varje kväll kommer minnena tillbaks och jag har svårt att somna. Jag lider av sömnbrist och välkomnar de tillfällen då jag kan gråta mig själv till sömns med öppna armar : på så sätt blir jag iallafall någorlunda utvilad. På senaste tiden har jag haft riktiga bisarra sexfantasier. Jag tror ingen är så kåt i plugget som jag. Min snopp är alldeles för liten dock, så jag tror inte att någon har kommit på mig... än. Tjejerna skrattar åt den när de andra pojkarna släpper in dem i omklädningsrummet, men det är faktiskt okej, jag är van. Dessutom är de ju fina att titta på, tjejerna. Vilken tjej som helst, så resonerar jag. Men jag får aldrig till det.
Jag klär mig i punkarkläder, mycket smink och rufsigt hår. Att killarna kallar mig för fjolla kan jag leva med, men det blir för mycket när tjejerna stjäl med smink och min hårspray. Men vad ska man säga? Märker de att man blir förbannad kanske man är brännmärkt för alltid. Efter några lektioner brukar jag ändå låsa in mig på toaletten. Med min hårspray.. så jag får köpa ny rätt ofta. Tur att mina föräldrar är stenrika. Mina klasskompisar snackar ofta om att gå på fester, men jag får aldrig följa med. Det är lugnt, det är nog inte min grej. Jag gillar att vara ensam och filosofera. Här är en dikt som jag har skrivit:
Månen lyser genom mina beiga draperier
Varelsen i draperiet väser åt mig att den ska döda mig
Jag gråter och vänder bort mitt ansikte från ljuset
En ängels fjäder vidrör min tåriga kind
Jag vänder mig om och ser att ängeln är du
Jag vågar aldrig berätta om mina dikter för mina kompisar. De skulle tro att jag var någon fjolla eller något. Så jag biter ihop och presterar så normalt i skolan som jag bara kan, det gäller ju att inte skicka intrycket att man tror att man är bättre än någon annan. Nä, då tycker de att man är en förlorare och en pluggis. Jag brukar kalla andra för pluggisar också, men det går ju inte hem hos läraren. Då brukar jag säga åt läraren att dra åt helvete, och så stormar jag ut ur klassrummet. Men vafan liksom. Jävla lärare. Sen brukar jag spendera resten av skoldagen på muggen, kanske dyka upp sista lektionen.
Politik? Jag är inte säker... kanske anarkist? *flina* Anarki låter utopiskt, men min brorsa säger att det inte kan funka, och min brorsa brukar ju faktiskt ha rätt. Så jag är väl grön. Slakt är omänskligt och svinaktigt. Tänk om något hade lett in dig i en gaskammare och börjat såga av din nacke med en bandsåg, samtidigt som de kväver dig med gas! Inte så jävla kul, eller hur!? Och nu, föreställ dig att grisar gör det! Jag tror på rättvisa, att de som förtjänar de får igen för vad de gjort... kanske efter döden, kanske i livet. Jag vet inte, vafan. Men jag är inte religiös. Då får man fan inga kompisar.
Nå, sådär... nu tror jag att jag ska göra ett halvhjärtat självmordsförsök, och sedan äta kvällsmat. Kanske filmjölk med hjortronsylt.
)
