En studie i stadier
Episod V
"Hopplösheten slår tillbaka"
För att fortsätta min vetenskapliga studie i rollspelarnas olika utvecklingsstadier tänkte jag nu beskriva hur ett spelmöte som inbegriper alla fem stadierna kan gå till. Miljön är någonstans på ett rökigt värdshus i en namnlös fantasyvärld. Den Härdade som (för det mesta) har en ängels tålamod är spelledare.
Nybörjaren spelar den ambidextriöse alviske magikerbarbaren.
Den "seriöse" spelar den kallhamrade prisjägaren.
StåryTellaren spelar en misantropisk och estetisk mörkeralv.
Nostalgikern spelar magiker, självklart försedd med vitt skägg och spetsig hatt.
Spelledaren: Okej, ni sitter på värdshuset vid ett bord för er själva. Vad gör ni?
Nybörjaren: Jag fingrar på mina vapen och ser farlig ut.
StåryTellaren: Jag läppjar lite på mitt rödvin och suckar över det hopplösa sällskapet.
Den "seriöse": Jag beställer in ett krus öl och försöker observera gästerna lite.
Nostalgikern: Jag håller utkik efter den gamle mannen som borde komma in vilken minut som helst.
SL: Lustigt att du skulle säga det. Precis när servitrisen kommit med ölet så kommer en man i mörk kåpa in genom dörren. Han kommer fram till ert bord och...
Nybörjaren: Ser han rik ut?
SL: Nej, inte speciellt.
Nybörjaren: OK, jag slår inte ihjäl honom, då.
SL: Han frågar er om han får slå sig ned.
Den "seriöse": (sammanbitet) "Det beror på vad du vill oss..."
SL: "Jo, det är nämligen så att..."
Nostalgikern: "Skippa skitsnacket, gamling. Vad är det vi ska hämta, vem är det som vaktar det och vad får vi för det?"
StåryTellaren: "Men för guds skull, sätt dig ner. Vem som helst är bättre sällskap än de här primitiva barbarerna."
SL: Han sätter sig ner och förklarar att han har ett uppdrag åt er. Han vill att ni ska hitta en magisk amulett som ligger gömd i ett grottsystem som befolkas av farliga monster. Ni får hundra guldmynt var om ni lyckas.
Nostalgikern: (belåtet) "Ha, det var väl det jag misstänkte! Så här är det jämt."
StåryTellaren: (sätter handen för pannan) "Herreguuud, de dödligas simpelhet är gränslös. Snart går jag in i torpor av uttråkning..."
<em>Våra hjältar åtar sig uppdraget, och efter ett par dagars händelselöst resande står de vid grottans mynning...</em>
SL: Okej, ni står precis utanför grottöppningen nu. Det ligger lite benrester och skräpar här och var i gräset.
Nostalgikern: Vi går in.
Den "seriöse": Ska vi inte undersöka omgivningen lite först?
Nostalgikern: Äh, det finns ändå inget här.
StåryTellaren: Hur vet du det?
Nostalgikern: Så här är det jämt. Skynda er på nu.
<em>De går in.</em>
SL: Okej, ni står i ett ganska stort rum med grova stenhuggna väggar. Det är dammigt och unket.
Nybörjaren: Jag drar mina båda magiska tvåhandssvärd i mithril och stormar in i rummet!
Den "seriöse":Tror inte det finns några fällor här. Det är bara koboldspel som har fällor i underjordiska grottor.
StåryTellaren: (himlar med ögonen) "Vem som än byggde den här grottan så lider han helt klart av brist på konstnärlig begåvning."
<em>Nybörjarens vilda anstorming får ett abrupt slut när han snavar över en uppspänd snubbeltråd och plötsligt genomborras av ett spjut</em>
Nybörjaren: Jag reser mig upp och forts...
SL: Nej, det gör du inte. Du håller på att förblöda.
Nybörjaren: Jamen jag...
SL: Inga men.
Nybörjaren: Men hallåååå! Kan ingen hela mig då?
Nostalgikern: (flinar elakt) "Sällan, grabben. Nu kan vi andra dela på din andel."
SL: Tyvärr. Spjutet sitter för djupt in i bröstet på dig, och du känner hur du långsamt somnar in. Du är död.
<em>Nybörjaren börjar klaga högljutt, men efter att ha hotats med stryk av Nostalgikern och Den "seriöse" börjar han mumla nåt om orättvisa, och går hem och spelar Playstation.</em>
SL: Plötsligt ekar ett bestialiskt vrål genom grottan! Vad gör ni?
StåryTellaren: (bleknar) "Det är Sabbat! Nej, det måste vara varulvarna! De har hittat mig!
<em>StåryTellaren snubblar över sin svarta sidenmantel i sitt desperata försök att fly. Han slår pannan i ett trappsteg och tuppar av.</em>
SL: Tja, då var ni två ensamma. Vad gör ni nu då?
Den "seriöse": "Äh, jag vill inte riskera livet. Jag drar."
Nostalgikern: Det här äventyret suger. Kan vi inte spela Skelettbyns Hemlighet en gång till istället?
<em>Och där lämnar vi våra vänner. Spelarna går iväg och köper pizza medan SL sitter kvar vid spelbordet och sliter sitt hår.</em>
Fortsättning följer...(kanske)
/Rev
Episod V
"Hopplösheten slår tillbaka"
För att fortsätta min vetenskapliga studie i rollspelarnas olika utvecklingsstadier tänkte jag nu beskriva hur ett spelmöte som inbegriper alla fem stadierna kan gå till. Miljön är någonstans på ett rökigt värdshus i en namnlös fantasyvärld. Den Härdade som (för det mesta) har en ängels tålamod är spelledare.
Nybörjaren spelar den ambidextriöse alviske magikerbarbaren.
Den "seriöse" spelar den kallhamrade prisjägaren.
StåryTellaren spelar en misantropisk och estetisk mörkeralv.
Nostalgikern spelar magiker, självklart försedd med vitt skägg och spetsig hatt.
Spelledaren: Okej, ni sitter på värdshuset vid ett bord för er själva. Vad gör ni?
Nybörjaren: Jag fingrar på mina vapen och ser farlig ut.
StåryTellaren: Jag läppjar lite på mitt rödvin och suckar över det hopplösa sällskapet.
Den "seriöse": Jag beställer in ett krus öl och försöker observera gästerna lite.
Nostalgikern: Jag håller utkik efter den gamle mannen som borde komma in vilken minut som helst.
SL: Lustigt att du skulle säga det. Precis när servitrisen kommit med ölet så kommer en man i mörk kåpa in genom dörren. Han kommer fram till ert bord och...
Nybörjaren: Ser han rik ut?
SL: Nej, inte speciellt.
Nybörjaren: OK, jag slår inte ihjäl honom, då.
SL: Han frågar er om han får slå sig ned.
Den "seriöse": (sammanbitet) "Det beror på vad du vill oss..."
SL: "Jo, det är nämligen så att..."
Nostalgikern: "Skippa skitsnacket, gamling. Vad är det vi ska hämta, vem är det som vaktar det och vad får vi för det?"
StåryTellaren: "Men för guds skull, sätt dig ner. Vem som helst är bättre sällskap än de här primitiva barbarerna."
SL: Han sätter sig ner och förklarar att han har ett uppdrag åt er. Han vill att ni ska hitta en magisk amulett som ligger gömd i ett grottsystem som befolkas av farliga monster. Ni får hundra guldmynt var om ni lyckas.
Nostalgikern: (belåtet) "Ha, det var väl det jag misstänkte! Så här är det jämt."
StåryTellaren: (sätter handen för pannan) "Herreguuud, de dödligas simpelhet är gränslös. Snart går jag in i torpor av uttråkning..."
<em>Våra hjältar åtar sig uppdraget, och efter ett par dagars händelselöst resande står de vid grottans mynning...</em>
SL: Okej, ni står precis utanför grottöppningen nu. Det ligger lite benrester och skräpar här och var i gräset.
Nostalgikern: Vi går in.
Den "seriöse": Ska vi inte undersöka omgivningen lite först?
Nostalgikern: Äh, det finns ändå inget här.
StåryTellaren: Hur vet du det?
Nostalgikern: Så här är det jämt. Skynda er på nu.
<em>De går in.</em>
SL: Okej, ni står i ett ganska stort rum med grova stenhuggna väggar. Det är dammigt och unket.
Nybörjaren: Jag drar mina båda magiska tvåhandssvärd i mithril och stormar in i rummet!
Den "seriöse":Tror inte det finns några fällor här. Det är bara koboldspel som har fällor i underjordiska grottor.
StåryTellaren: (himlar med ögonen) "Vem som än byggde den här grottan så lider han helt klart av brist på konstnärlig begåvning."
<em>Nybörjarens vilda anstorming får ett abrupt slut när han snavar över en uppspänd snubbeltråd och plötsligt genomborras av ett spjut</em>
Nybörjaren: Jag reser mig upp och forts...
SL: Nej, det gör du inte. Du håller på att förblöda.
Nybörjaren: Jamen jag...
SL: Inga men.
Nybörjaren: Men hallåååå! Kan ingen hela mig då?
Nostalgikern: (flinar elakt) "Sällan, grabben. Nu kan vi andra dela på din andel."
SL: Tyvärr. Spjutet sitter för djupt in i bröstet på dig, och du känner hur du långsamt somnar in. Du är död.
<em>Nybörjaren börjar klaga högljutt, men efter att ha hotats med stryk av Nostalgikern och Den "seriöse" börjar han mumla nåt om orättvisa, och går hem och spelar Playstation.</em>
SL: Plötsligt ekar ett bestialiskt vrål genom grottan! Vad gör ni?
StåryTellaren: (bleknar) "Det är Sabbat! Nej, det måste vara varulvarna! De har hittat mig!
<em>StåryTellaren snubblar över sin svarta sidenmantel i sitt desperata försök att fly. Han slår pannan i ett trappsteg och tuppar av.</em>
SL: Tja, då var ni två ensamma. Vad gör ni nu då?
Den "seriöse": "Äh, jag vill inte riskera livet. Jag drar."
Nostalgikern: Det här äventyret suger. Kan vi inte spela Skelettbyns Hemlighet en gång till istället?
<em>Och där lämnar vi våra vänner. Spelarna går iväg och köper pizza medan SL sitter kvar vid spelbordet och sliter sitt hår.</em>
Fortsättning följer...(kanske)
/Rev