En av de direkta anledningarna till att jag började lyssna på klassisk musik var Die Hard. Jag menar, när valvet öppnas Beethovens nia drar igång för fullt med Alan Rickman i motljus och fladdrande hår... waow! Det har hänt fler gånger - jag började leta lite barockmusik på grund av Master&Commander - The Far Side of the World.
En annan effekt av Die Hard var ett litet smått intresse för antiken och Alexander, på grund av en av Rickmans repliker: "'And when Alexander saw the extent of his borders, he wept, for there were no more worlds to conquer' - benefits of a classical education." Tyvärr visade det sig att det inte finns något belägg för det där citatet, utan att det är typ en tredjeledsförvanskning av en andrahandskälla.
Den där har direkt rollspelsanknytning, för övrigt. Kan man ha en bildad skurk i en film, som namedroppar antiken och shoppar tokdyra kostymer i Londons skrädderier, istället för de vanliga diaboliska sadisterna, så kan man väl ha en i rollspel också. Jag är fortfarande svag för bildade skurkar.
Filmen Patrioter fick mig att söka upp Harry's Game, på grund av att temat till den förekommer i ett litet klipp där.
På grund av serien Bone så försökte jag mig på Moby Dick för tredje gången. Även denna gång misslyckades jag, till stor del på grund av Bone-effekten (åhörarna somnar så fort Bone läser högt ur Moby Dick).
Slutligen tar vi en återkoppling till Tung Metall: där upptäckte jag serien Metropolis, som till viss del bygger vidare på filmen Metropolis och Dr Mabuse, och inspirerades av det tyska synthpop-bandet Propaganda och deras platta A Secret Wish. Tja, jag gillade serien, så jag var ju tvungen att kolla upp förlagorna också. Det var inte helt lätt för en femtonåring att förklara varför man plötsligt ville titta på 60 år gammal tysk stumfilm, men på nåt sätt gick det. Metropolis och Dr Mabuse är fortfarande två stående inspirationskällor, och tro't eller ej, Propaganda åker på då och då när jag känner att jag behöver den sortens inspiration.
Om man läser mellan serierna i Tung Metall så upptäcker man för övrigt hur tokbildad Horst Schröder är. Tack vare hans ledare så har jag upptäckt hur mycket skum SF som helst, ety han titt som tätt gör kopplingar mellan den ena serien till den andra SF-romanen av en helt obskyr författare som man aldrig har hört talas om. Det är jefligt synd att Tung Metall försvunnit från den svenska seriemarknaden - den var verkligen en helt otrolig kulturgärning. De som vill kan ju söka på "presam" här på forumet - jag har gjort något inlägg där jag refererar till varför Epix Förlag mer eller mindre försvann.
Jo, en sak till med Tung Metall-koppling: serien Skreemer (den gick väl i 2000+, uppföljaren till Tung Metall?) har ett avsnitt som heter Finnegan's Wake, vilket också är en irländsk supavisa som handlar om gravöl som spårar ut. Den var jag ju tvungen att leta upp.