Känner igen det du säger om gymnasiet och utvecklingen därefter. Jag har dock hela tiden varit aktiv med att leta efter nytt folk att testa att spela med. Vissa gånger har det gått bättre, andra sämre men en sak är i a f säker och det är att det hade blivit väsentligt mycket mindre spelande, insikt om vad jag gillar och inte gillar i rollspel och skojiga upplevelser om jag inte hade kört den offensiva stilen.
”Endast jag och min man höll fast vid spelandet, vi sökte oss en period till en annan spelgrupp men det blev inte samma känsla, inte lika roligt som vår gamla.”
Jag vet av erfarenhet att det är svårt att hoppa in i existerande grupper. Det omvända är ofta roligare; att vara en grupp som ibland får tillskott av nya spelare, som då ofta är engagerade och positivt inställda, som ersätter de som är oengagerade och inte vill vara med längre. Att sätta ihop en helt ny grupp där alla kommer från olika håll kan fungera men risken är uppenbar att det blir en salig blandning av folk som inte passar ihop. Jäkligt synd att inte alla Sveriges rollspelare bor på samma ställe. Vilka grymma spelgrupper man skulle kunna sätta ihop om det gick att få ihop hela gäng med folk som vill spela samma spel, spela på samma sätt, spela lika ofta o s v! <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" />
”Jag skyller faktiskt på respektive till stor del - det går tydligen att ha förståelse för vilka aktiviteter som helst, men rollspel verkar vara något som flickvänner vänder sig emot.”
Det där är intressant. Kan det vara så att rollspel upplevs som ett större ”hot” än t ex innebandylirande och snickerikurser eftersom rollspel är så intimt i någon mening (nej, inte intimt på det sättet!) och starkt knutet till deltagarnas personlighet? Innebandylirandet eller snickerikursen däremot upplevs som mer konkret och opersonlig?
Eller har det med status att göra? Att flickvännerna tycker det känns mer OK att säga till sina tjejpolare att ”Steffe lirar hockey ikväll” (d v s är manlig och blir tuff och stark) än ”Steffe lirar rollspel” (d v s är klen och barnslig)?
Kan det vara så att killarna när de en gång träffade sina tjejer tonade ner sitt rollspelsintresse eftersom rollspel ansågs töntigt och att det därför känns svårare att boka in tiden med rollspel nu medan däremot något som de hela tiden stått för att de pysslar med är mer OK att avsätta tid till?
Arcana
”Endast jag och min man höll fast vid spelandet, vi sökte oss en period till en annan spelgrupp men det blev inte samma känsla, inte lika roligt som vår gamla.”
Jag vet av erfarenhet att det är svårt att hoppa in i existerande grupper. Det omvända är ofta roligare; att vara en grupp som ibland får tillskott av nya spelare, som då ofta är engagerade och positivt inställda, som ersätter de som är oengagerade och inte vill vara med längre. Att sätta ihop en helt ny grupp där alla kommer från olika håll kan fungera men risken är uppenbar att det blir en salig blandning av folk som inte passar ihop. Jäkligt synd att inte alla Sveriges rollspelare bor på samma ställe. Vilka grymma spelgrupper man skulle kunna sätta ihop om det gick att få ihop hela gäng med folk som vill spela samma spel, spela på samma sätt, spela lika ofta o s v! <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" />
”Jag skyller faktiskt på respektive till stor del - det går tydligen att ha förståelse för vilka aktiviteter som helst, men rollspel verkar vara något som flickvänner vänder sig emot.”
Det där är intressant. Kan det vara så att rollspel upplevs som ett större ”hot” än t ex innebandylirande och snickerikurser eftersom rollspel är så intimt i någon mening (nej, inte intimt på det sättet!) och starkt knutet till deltagarnas personlighet? Innebandylirandet eller snickerikursen däremot upplevs som mer konkret och opersonlig?
Eller har det med status att göra? Att flickvännerna tycker det känns mer OK att säga till sina tjejpolare att ”Steffe lirar hockey ikväll” (d v s är manlig och blir tuff och stark) än ”Steffe lirar rollspel” (d v s är klen och barnslig)?
Kan det vara så att killarna när de en gång träffade sina tjejer tonade ner sitt rollspelsintresse eftersom rollspel ansågs töntigt och att det därför känns svårare att boka in tiden med rollspel nu medan däremot något som de hela tiden stått för att de pysslar med är mer OK att avsätta tid till?
Arcana
