Nekromanti Rollspelens påverkan

[Rickard]

Det här är en trådstart jag kom på att skriva igår med sedan kommer Arandon och postar en liknande tråd.. Tja.. Jag hade en annan vinkling i alla fall..

Hur har rollspel påverkat er personligt?
Jag har spelat Drakar och Demoner: Expert från när jag var runt 7 år.. Jag har exempelvis nästan alltid haft EDD:s motto "Livet är ett skämt så varför inte skratta åt det" som motivation i mitt liv.. Jag tycker det är fel att någon säger att någon är intelligent då ordet "intelligent" kan betyda så mycket.. Vad ordet "intelligent" egentligen står för vet jag inte.. För mig har det alltid varit minne, logik, inlärning, snabbtänkthet etc, då det varit så i DoD..

(Sedan kunde jag var ord som varsebli, teleportation och regenerera (som jag förvisso alltid uttalade "regenera" med g-ljud) när jag var vid 8 års ålder men det är en annan sak)


En given följdfråga är givetvis...
När ni skapar egna rollspel, hur mycket av er själva (alltså era tankar och värderingar) lägger ni i era rollspel?

Jag har någon sorts romantisk tanke i mitt liv att alla människor är värda lika mycket och har både mot- och medgångar som i slutänden så jämnar ut sig.. Detta kan ses i mina rollspelssystem där det innebär att om man prioriterar en sak så blir man sämre på en annan (rätt enkelt förklarat)..

Jag har även vävt in mina tankar om hur livet ska vara över döden i DoD:s världskapande..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som säker har påverkat(s) desto mer än vad han har upptäckt själv

 

[Krille]

"Hur har rollspel påverkat er personligt?"

Förmodligen hur mycket som helst, men utan en objektiv jämförelse så är det svårt att veta.

"När ni skapar egna rollspel, hur mycket av er själva (alltså era tankar och värderingar) lägger ni i era rollspel?"

Tankar, ja. Återigen hur mycket som helst. Värderingar... inte medvetet. Jag försöker låta bli, faktiskt, och försöker istället skriva rollspel efter rollspelsmiljöns förutsättningar. Jag försöker rollspela, helt enkelt.

 

[Rising]

(Sedan kunde jag var ord som varsebli, teleportation och regenerera (som jag förvisso alltid uttalade "regenera" med g-ljud) när jag var vid 8 års ålder men det är en annan sak)

Några jag känner sade "varelsebli" ända upp i högstadiet för att de hade läst fel som barn. Jag har fortfarande rätt svårt att säga "appendix" rätt, när jag var liten trodde jag att betoningen skulle vara på den sista stavelsen (och jag tycker fortfarande att det låter bättre). Det är nästan sjukt hur mycket ord man har lärt sig genom rollspelen. Jag kommer ihåg första gången "absorbera" nämndes på någon fysiklektion och alla rollspelare i klassen tittade på varandra med ett leende.

Och Karisma...

Nå, det är svårt att uttala sig om vad rollspelen kan ha haft för betydelse för ens fantasi, medkännade och inlevelseförmåga, även om det är det vi oftast påstår är vad man lär sig av rollspel.

Jag tror det handlar mest om enklare saker; om hur man enklast fångar en publiks intresse och behåller deras uppmärksamhet. Jag har nog utvecklats mest som berättare genom rollspelen. Genom rollspelshobbyn har jag nog utvecklats till att bli lite mer kufisk och ifrågasättande av normer och framgång.

Något jag däremot vet har påverkat mig mycket är den rosa lappen i DoD, den som sade att det var viktigare att se till att alla har kul än att vara framgångsrik och duktig. När jag hör Doktor Kosmos sjunga "försök hellre vara trevlig än intressant" så träffar det mig rakt i bröstet på samma sätt. Det är klurigt det där, att må bra genom att få andra att må bra, istället för att må bra genom att utföra prestationer som lockar fram beröm och avund hos andra. Jag tycker på allvar att det där är en av vår tids största problem, att vi högaktar framgångsrika människor istället för att värdesätta den där sortens anspråkslösa trevlighet som alla faktiskt har glädje av.

När ni skapar egna rollspel, hur mycket av er själva (alltså era tankar och värderingar) lägger ni i era rollspel?

Extremt mycket. Sympatierna finns alltid hos de utstötta och de som blivit pressade in mot ett hörn tills de helt enkelt inte pallar mer. Visst, rollpersonerna kanske måste döda den galne häxmästaren, men föraktet och skulden är alltid riktat mot den förhärskande eliten och den självgoda allmänheten som såg till att häxmästaren blev galen till att börja med. Och allmänheten är alltid alldeles för "allmän" för sitt eget bästa. Det är först när man får ett kulturellt utbyte mellan idel ljusalver, drakoniter, marajiputtar och kattmänniskor som det verkligen blir roligt att umgås med vanligt folk. I en bosättning med enbart dvärgar eller enbart alver är det aldrig lika gemytligt.

Bland lite märkligare saker så kan man väl säga att jag har jättesvårt att göra rödhåriga kvinnor till osympatiska spelledarpersoner, och snubbar som ser bra ut och som samtidigt är rika är typ alltid dryga, arroganta svin som jag hoppas att rollpersonerna ska få en chans att förnedra och tillintetgöra innan kampanjen är över. De riktigt hiskeligt fula monstrena brukar däremot oftare vara rätt snälla inombords.

Å så delar jag förstås din åsikt om att alla är lika mycket värda. Olika levels är extremt svårt att acceptera för mig.

 

[Mörker]

Jag tänkte nog inte svara utförligt och med en oerhört intellektuell baktanke i all jag säger som mina älskade medforumiter, men jag ger er några rader.

Rollspelshobbyn har utvecklat mig i takt som jag utvecklat den. Och jag säger hobbyn, för spelandet, skapandet och funderandet har som en helhet gjort mig till vad jag anser en bättre människa, och det är dessutom en frihet för mig att kunna utveckla tankar och ge ut lite aggression som spelledare (till mina stackars spelares förtret). Och mitt språk har utvecklats och jag har nya sätt att formulera mig, hitta ord och förmedla känslor än förut, så för min del har rollspelshobbyn varit något av en vardaglig dröm, dock med några vassa kvistar under sulan.

Och jag har märkt samma sak med de jag invigt i hobbyn, så jag antar att det smittar... vilket givetvis är tur!

 

[Muggas]

Hur har rollspel påverkat er personligt?

Negativt:

- Tidsslukande, gjorde att en del annat blev lidande, såsom skolarbete och socialt umgänge i mer traditionella former (på gott och ont iofs)

- Nördifierande, blyghet inför det motsatta könet (knappt några tjejer har spelat med oss mer än vid enstaka tillfällen). Bromsade min utveckling till den ultracooling jag är idag

- Hade jag inte spelat rollspel hade jag nog börjat lyfta skrot (ett annat intresse) tidigare

Positivt:

- Självförtroende vad gäller diskussioner och framställningar inför grupp

- Ökad förmåga att gå upp i en roll. Väldigt tillämplingsbart i många situationer ute i verkligheten också

- Väldigt utvecklande för fantasin och förmåga att tänka kritiskt och i annorlunda banor

som jag förvisso alltid uttalade "regenera" med g-ljud

Vår förste spelledare sa regnera, trots påpekanden, under flera år ( brorsan uttalade bikarbonat bikar (som ett rim på "spikar) och bonat (som om man bonat golvet) länge, men det är en annan femma).

När ni skapar egna rollspel, hur mycket av er själva (alltså era tankar och värderingar) lägger ni i era rollspel?

Rollspelsskapande: Väldigt få, förutom i sk. stämningstexter. Mina tekniska beskrivningar är många gånger tyvärr alltför långrandiga och tråkiga.

Rollspelande: Mycket. De flesta av mina rollpersoner och spelledarpersoner blir mer och mer som jag efter långvarigt spelande, vare sig jag vill eller inte. När jag spelleder är mina äventyr är alltid uppbyggda enligt samma mönster och de tenderar att vara alltför stereotypa. Som spelledare önskar jag att jag ibland överraskade mer och inte var så jäkla förutsägbar. För övrigt censurerar jag mycket och undviker att ta upp vissa detaljer som jag tycker är olämpliga (eller osmakliga) att rollspela.

 

[Gurgeh]

Hur har rollspel påverkat er personligt?

Det är svårt att veta. Jag har en större allmänbildning tack vare dem, och tenderar att aktivt försöka lägga intressanta saker på minnet för att kunna använda senare. Egentligen hade det nog inte varit så stor skillnad på mig om jag inte spelat och skrivit rollspel, då hade jag satsat mer tid på att rita serier eller något annat nördigt istället.

När ni skapar egna rollspel, hur mycket av er själva (alltså era tankar och värderingar) lägger ni i era rollspel?

Uppenbarligen mer än jag tror. En av de första kommentarerna jag fick angående Millennium efter att en kompis läst igenom vad jag skrivit var att jag var lite för osubtil om vad jag ansåg om de av människor som tror på alla de andar, älvor och trollkarlar som beskrivs i spelet existerar i verkligheten. Jag blev förvånad eftersom jag aktivt försökt vara så neutral som möjligt. Istället valde jag att sluta försöka vara neutral och slängde in några kängor mot kristalldyrkan och Bermudatriangeln.
Det är antagligen omöjligt att skriva något utan att ens åsikter färgas av på det, även om det kan vara svårt att märka det själv.

/tobias

 

[Johan K]

Hur har rollspel påverkat er personligt?

Jaaa, du det är en bra fråga..
För min del så har det nog bara varit possitivia grejer... Man har fått en rejäl fantasiboost ju !! Senså har man ju fått mer kött på benen när det gäller att gestalta olika roller & det är ju aldrig fel ju.
Senså har m,an ju fåt en hel drös med vänner som man kanske inte skulle träffat ananrs, det gäller ju både IRL & på nätet ju.
Sen kan man ju åxå undra hur det skuelle sett ut om man <font face="kursivt"> inte </font face> lirat rollspel. Man kan ju undra hurdet skulle sett ut då ??

 

[Isilme]

Först och främst har det gett mig ett oändligt antal trevliga kvällar framför levande ljus, ett sätt att träffa vänner och ha roligt var man än befinner sig någonstans (nästan).
Ett sätt att utveckla fantasin, att få låta sinnet flyga fritt.
Hade jag inte spelat rollspel hade saker och ting nog sett rejält annorlunda ut, men jag kan inte sötta fingret på exakt vad. Jag vet bara att det den senaste tiden hållit hoppet uppe i en mörk tid av skolgång och läxor och prov. När helgen kommer är det rollspel och trevliga vänner som gäller!

 

[Ziaxool]

Inte speciellt mycket. Jag har väll blivit lite bättre på att skriva texter sedan jag börjat försöka skriva egna och översätta andras. Lite bättre på att tala inför folk efter allt spelledande (och dels pågrund av att jag älskar dåliga slap- stick skämt). Om jag inte hade spelat rollspel hade jag väll läst mer litteratur och spenderat mer tid framför datorn (eller också hade jag lärt mig rita manga!), men inga radikala förändringar.

När ni skapar egna rollspel, hur mycket av er själva (alltså era tankar och värderingar) lägger ni i era rollspel?

Jag skriver inte så många egna rollspel, men en del äventyr skriver jag. Men när jag skriver äventyr så är det ju för att någon annan ska spela dem (alltså skriver jag till någon annan och inte till mig själv) och försöker använda spelarnas världsbild för att göra äventyren mer intressanta för dem. Jag har en mycket underlig världsbild själv (jag tänker inte försöka beskriva den här - simply too wierd!) så den går inte att använda- alla hade blivit deprimerade eller blivit sura för att de itne förstod vad jag menade.

/Ziaxool - ganska opåverkad och sund (vad han vet i alla fall)