Nekromanti Rollspels-demografi

[anth]

Jag vet att nedanstående frågor till stor del beror på i vilken värld man spelar i, men låt oss förutsätta att det är fantasy för att svaren ska bli någorlunda lika.

- Hur stor % av befolkningen i en spelvärld kan förväntas vara äventyrare?
- Hur är fördelningen inom äventyrarna? (hur stor % av dem är magiker, krigare, tjuvar,...)
- Hur är skicklighetsfördelniingen bland äventyrarna? (hur stor % är nybörjare, hur stor % kan kalla sig "mästare" osv)

Det har antagligen skrivits om detta förut, men min sök fu är svag idag.

 

[Rickard]

Du menar hur vi spelar fantasy?

"- Hur stor % av befolkningen i en spelvärld kan förväntas vara äventyrare?"
En rätt liten mängd. Kan inte säga siffror, men magiker är sällsynta. "If you print it, you can kill it", skrev Pinnacle om sina blaffospelledarpersoner och jag tycker det är likadant med magiker. Om man skriver ut mängden så kan man börja argumentera om logiken. Se bara på Vampire och när de nämnde hur många vampyrer det går per 100 000 människor.

"- Hur är fördelningen inom äventyrarna? (hur stor % av dem är magiker, krigare, tjuvar,...)"
1/x, där x är mängden i spelgruppen. När x börjar komma i närheten utav antalet yrkeskategorier (magiker, krigare, tjuvar) så blir det 2. I vissa speciella kampanjer så kan det även vara x, när alla har samma yrkeskategori.

"- Hur är skicklighetsfördelniingen bland äventyrarna? (hur stor % är nybörjare, hur stor % kan kalla sig "mästare" osv)"
Äventyrarna är rätt kassa men kan ha 1-2 spetskompetenser.

/Han som gillar att starta med rätt kassa rollpersoner i fantasy, för då märks utvecklingen tydligare

 

[anth]

Sorry, omformulering

Sorry, jag uttryckte mig otydligt.
När jag skrev äventyrare så menade jag spelledaräventyrare, inte rollpersonsäventyrare.

Omformulering:
Alla är överens om att det högst är någon % av befokningen som är äventyrare, om ens det (denna chans ökar givetvis under orostider då det driver ut folk på vägarna).

OM rollpersonerna nu lyckas stöta på en annan äventyrare
(chansen är lite större än %-en av befolkningen som är äventyrare, eftersom äventyrare har en tendens att frekventera samma ställen)
- Vad är %-chansen för att den äventyrare man stöter på är magiker, präst, krigare, tjuv, lärd man osv...
- Vad är %-chansen att äventyraren man möter är en mästare inom sitt yrke?

Jag är med andra ord ute efter hur ni befolkar världen med viktiga spelledar-personer som har äventyrliga yrken.

 

[Krille]

Re: Sorry, omformulering

"Jag är med andra ord ute efter hur ni befolkar världen med viktiga spelledar-personer som har äventyrliga yrken."

Jag har inte spellett något sådant äventyr på år och dag, utom möjligen lite oseriöst grottröjande i D&D nu i vintras. Då träffade vi inte på några äventyrare.

Skulle jag spelleda Västmark så skulle det omfatta ungefär 100 000 korsriddare (fast de är i Palestina) samt en och annan "questing knight" och "fredlös i lämplig stor skog" hemma på vischan. Dessa är oftast tämligen kompetenta - ungefär lika kompetenta som normala rollpersoner. Rollpersonerna är förmodligen inte äventyrare, utom möjligen "questing knights". Oftare är de folk som kommer från helt vanliga saxiska byar och som med yxa, spjut och båge skyddar det som är sitt, men hade de möjlighet så skulle de förmodligen stanna hemma.

Eller så kan jag ta Blå Himmel idag. Äventyrliga yrken omfattar typ ett tiotal miljoner man på vardera sidan i form av värnpliktiga och officerare, plus frivilliga i stil med sjuksköterskor. De mest äventyrliga spelledarpersonerna är förmodligen rollpersonernas kollegor i Fehnmeyer-rörelsen, och är ungefär lika bra.

 

[MrG]

Tycker det är en av grundfrågorna i fantasymiljöer, vilken äventyrarmängd man har. Oftast behandlar jag äventyrargrupper som någon form av legoknektar i grupp. Så ovanliga och stöter äventyrarna på andra känner eller känner man tillvarandra i den lilla värld man ingår.

Grupperna ser väldigt olika ut beroende på vad de har för specialitet, men ofta har man någon spårare, någon avståndsexpert, något närstridskötto (och egentligen borde man ha fler sånna), någon magiker och en tjuv. Diplomaten/köpmannen brukar kunna vara bra att ha med. Många spelgrupper av sånt baserar jag på filmer eller litteratur, så de kan vara allt från besättningen på Serenety till X-men omstöpta till fantasy.

Skicklighetsfördelningen är varierad, men de flesta är specialister på varsin sak, inga direkta nybörjare (ointressanta att rekrytera) och inga mästare (sånna har bättre saker för sig).

 

[Rickard]

Re: Sorry, omformulering

"När jag skrev äventyrare så menade jag spelledaräventyrare, inte rollpersonsäventyrare."
Ok, nu skrev jag förvisso för rollpersonsäventyrare, men vari ligger egentligen skillnaden? De grupperna ser väl ut och är uppbyggda som spelarnas rollpersoner? Det vore väl konstigt annars. Jag brukar slänga in lite äventyrgäng när rollpersonerna besöker värdshus eller när det är ett stort uppdrag på gång, typ fördriva orcherna i trakten, bedriva spaningsarbete med mera. I vissa fall har de samarbetat med andra äventyrargäng och då har jag utsett någon i det andra äventyrargänget med skyhögt färdighetsvärde inom något område medan de andra i sällskapet var mer generella.

I regel brukar det vara vanligare med (äventyrs)grupperingar från samma yrke, typ legoknektar, tjuvar eller magikerlärlingar eller något som hör till samma kategori, som gycklarsällskap eller hjälte med följeslagare. Jag kan inte säga vad som är vanligast. Beror på om det är krigszon i närheten, om det är i en stad eller om staden har en magikerakademi.

Äventyrare anser jag dessutom är något utöver det vanliga. Jag menar, annars hade de inte överlevt. De flesta har någon spetskompetens. Om man sätter skalan på oerfaren, duglig, rutinerad, mästare och erkänd mästare (skyhögt värde) så skulle jag sätta att de flesta äventyrare är mästare på 2 områden och rutinerad på 3 (duglig och sämre är ointressant att veta). Ledaren i gruppen (den som är beryktad) är erkänd mästare i 1 färdighet och mästare i 2. Det är väl i de dragen jag tänker.

Sedan så tyckte jag du missade frågan om hur många % som är ickemänniskor. Jag brukar köra med att det är ungefär lika många som det är magiker. En per grupp med andra ord. Förvisso brukar jag framhålla att magiker är sällsynta genom att inte plocka med en sådan i andra äventyrsgrupper. Tror jag brukar göra detsamma med ickemänniskor. Fast där plockar jag med ickemänniskor mer för att visa vad som finns i världen. För att ge lite annorlunda inslag. Så jag vet inte. Har inte tänkt på det.

/Han som vägrar ge siffror, då det skiljer sig beroende på miljö och situation

 

[anth]

Re: Sorry, omformulering

Ok, nu skrev jag förvisso för rollpersonsäventyrare, men vari ligger egentligen skillnaden? De grupperna ser väl ut och är uppbyggda som spelarnas rollpersoner? Det vore väl konstigt annars.

Det är mest att jag har fått för mig att i en "realistisk" fantasyvärld så går det betydligt fler krigare/tjuvar per magiker.
Mao så skulle en vanlig rollpersonsgrupp inte vara representativ för världen.
(du är också inne på något liknande)

Äventyrare anser jag dessutom är något utöver det vanliga. Jag menar, annars hade de inte överlevt.

Jag har även fått för mig att dödligheten är ganska hög bland spelledaräventyrare, vi kanske talar om 10%-20% dödlighet per äventyr/uppdrag (annars så är det ju inte äventyrligt), och även om de inte dör så pensionerar de sig. Detta gör att kompetenta OCH aktiva spelledaräventyrare borde vara ganska sällsynta.

De äventyrare som du beskriver är erfarna - de har ju överlevt just för att de är kompetenta till skillnad från sina inkompetenta vänner.
Men alla stora män har varit små en gång, så det måste finnas nybörjargrupper med blandad kompetens (helt enkelt för att de inkometenta ännu inte hunnit visa vad de går för och dött ännu).
Hur stor är då chansen att man stöter på en nybörjargrupp med lägre kompetens, jämfört med en härdad veterangrupp med hög kompetens?

Sedan så tyckte jag du missade frågan om hur många % som är ickemänniskor.

Nja, jag avstod från den frågeställningen med flit för att det inte skulle bli alltför komplext.

/Han som vägrar ge siffror, då det skiljer sig beroende på miljö och situation

Jo, det är problemet, men man kan fortfarande göra vissa "realistiska" antaganden - och det är nog de som jag är ute efter.
- en magikerutbildning kan jämföras med en högskoleutbildning (kom ihåg att CSN är ett svensk fenomen, en fantasymagiker är kanske lika vanligt som en läkare i ett u-land).
- en krigare är en legoknekt, och det finns faktiskt inte så många som arbetar som yrkessoldater.
- en tjuv är kriminell och "fängelse" är ett ganska modernt straff för stöld.

 

[anth]

Re: Sorry, omformulering

Skulle jag spelleda Västmark

Jo, en västmark-äventyrare skiljer ju sig lite grand från t.ex. en DnD-äventyrare.

Men du kan fortfarande ge en siffra på t.ex. 100 000 korsriddare, men på hur stor befolkning då?
Dvs hur många % av befolkningen är korsriddare.

Och du har antagligen också en upfattning om hur många rövare det finns i skogen och kan ge ett %-tal där med.

 

[anth]

Skicklighetsfördelningen är varierad, men de flesta är specialister på varsin sak, inga direkta nybörjare (ointressanta att rekrytera) och inga mästare (sånna har bättre saker för sig).

Det betyder att du anser att chansen att man ska stöta på en "mästare" är nästan obefintlig om man inte åker hem till honom?

 

[Organ]

Re: Sorry, omformulering

Det är mest att jag har fått för mig att i en "realistisk" fantasyvärld...

Vad menar du med "realistisk" i detta fallet? Low-fantasy (dvs en plats där magi är sällsynt) eller en värld där magins existens i världen påverkar den på ett genomtänkt sätt (tja, tänk Eberron)? Anledningen till att jag frågar är att om vi diskuterar realism i en fantasyvärld med magi, då det mest fantastiska inslaget egentligen är att det finns magi och inte hur vanligt det är, måste komma överens om vad vi talar om, dvs var realismen kommer in.

/Anders

 

[Johan K]

Hur stor % av befolkningen i en spelvärld kan förväntas vara äventyrare?

Kan nog tänka mig att en siffra på högst 10% kan nog
kalla sig/förväntas vara nån form av äventyrare.

Hur är fördelningen inom äventyrarna? (hur stor % av dem är magiker, krigare, tjuvar,...)

Kan nog helt klart tänka mig att den största delen är krigare, tjuvar elelr nått liknande. eftersom de är nog helt kalrt "vanligare" än vad en magiker är.

Hur är skicklighetsfördelniingen bland äventyrarna? (hur stor % är nybörjare, hur stor % kan kalla sig "mästare" osv)

Trro de flesta ligger inom vad man skulle kunnas kalla normal-äventyraren. De kalrar sig genom de lagom äventyren, utan att risker att dör gör mycket. Några få kalrar sig desto bättre, det är de som sedan får sagor, epos & liknade uppkallade efter sig !!

/ Johan K, som är aptrött efter helgens arbetande

 

[Organ]

Västmarkianer i Jerusalem (OT)

Skulle jag spelleda Västmark så skulle det omfatta ungefär 100 000 korsriddare (fast de är i Palestina)

Ojsan! Stämmer verkligen det? I sådana fall borde muslimerna jagas ända bort till australien! Jag tror inte att korsriddarna någonsin (ja, i verkligheten alltså, om vi nu ska dra in sådant) hade så många riddare på plats vid ett och samma tillfälle. Så om nu de kristna armeerna helt plötsligt skulle mer än fördubblas borde de ha en ganska stor inverkan på din alternativa verklighet.

/Anders

 

[anth]

Re: Sorry, omformulering

Vad menar du med "realistisk" i detta fallet? Low-fantasy (dvs en plats där magi är sällsynt) eller en värld där magins existens i världen påverkar den på ett genomtänkt sätt

Ledsen om jag var otydlig.
Alternativ 2, dvs om det finns magi - hur skulle den påverka världen på ett realistiskt sätt.
Då kan man beskriva både low fantasy och high fantasy på ett realistiskt sätt.
Vilket givetvis ger att man måste börja med att tala om vilken grad av magi världen har även om man beskriver en "realistisk" värld.

 

[anth]

Kan nog tänka mig att en siffra på högst 10% kan nog
kalla sig/förväntas vara nån form av äventyrare.

Jag tycker att 10% låter väldigt högt.
Jag skulle nog gå på högst 2%, kanske ännu lägre.
Tänk efter hur många i vår värld som är yrkesmilitärer/kriminella/doktorander/missionärer (grov motsvarighet till krigare/tjuvar/magiker/präster).

Tänk också efter vilka följder det skulle få för ekonomin om 10% av arbetskraften försvann, för vad man än säger så utför äventyrare inget hederligt dagsverke.

 

[Svarte Faraonen]

Beroende på hur man räknar kan allt från en procent till en många gånger mindre andel vara "äventyrare". De flesta rollpersoner när jag spelar brukar ha någon "yrkesmässig" eller motsvarande anledning bakom sitt äventyrande -- de är köpmän på jakt efter nya rutter, predikanter, tjuvar och bedragare som undviker att stanna för länge på ett ställe, "private security operatives", med mera. De som faktiskt bara äventyrar utan att ha någon koppling till sin huvudsakliga profession är ytterligt få. Man får tänk på att omkring 90% av befolkningen i en medeltidsliknande är bönder, så andelen av i stort sett vad som helst blir liten när man jämför med detta. Av de äventyrare som finns är deras skicklighet proportionerligt mot hur länge de har hållit på -- både på grund av erfarenhet och av "naturligt urval". Dock så brukar de ha bredare kompetensnivå och erfarenhet av världen än den genomsnittliga personen, framför allt eftersom handlingen att bege sig ut i världen och skapa sitt eget öde på detta vis förutsätter en viss mån av viljestyrka och motivation, vilket ger dem större potential att lyckas.

 

[Johan K]

Poäng till dig !

Nu när du säger det så är det/låter det välldans högt ja. Så du har nog mer rätt än jag där på att "bara" max 2% är äventyrare eller nått sådant.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Sorry, omformulering

Jag ser tjuvar/bedragare/andra kriminella som den vanligaste gruppen bland äventyrare. En krigare kan hitta en stabil anställning som vakt eller liknande, en lärd man håller sig för det mesta till sin akademi och en präst till sitt tempel, men en brottsling har per definition ingen plats i det laglydiga samhället. Därför är en syssla där man flyttar sig mellan flera olika platser och har en chans till snabba pengar lockande för de mer självständiga och självsäkra bland brottslingar. Dessutom blir de flesta äventyrande personer någon gång tvungna att ta till olagligheter för att klara sig, så hur bred denna grupp är beror på hur man definierar termen -- att kunna smyg, gömma sig och ljuga hyfsat är bra för alla äventyrare.

Beroende på hur man ser på magiker i världen kan deras roll variera från respekterade akademiker (i vilket fall deras roll liknar den lärde mannens) till kättare (och då får de samma anledningar att äventyra som tjuvarna), liksom hur vanligt magisk talang är. I de flesta fall är det en ganska sällsynt begåvning som kräver viss utbildning för att utvecklas, så magiker blir sällsynta individer. Om magi i stället är något vilken intelligent person som helst kan lära sig hantera eller något som en naturbegåvad person utan utbildning kan nyttja blir andelen magiker större -- det förra alternativet gör att de flesta akademiker antagligen har några vardagsbesvärjelser inlärda, medan det senare ger en mer klassmässigt jämn fördelning av magiker -- en obildad bondpojke har lika stor chans att kunna slunga eldbollar (eller motsvarande) som en ädling. Till större delen kan man säga att andelen äventyrande magiker blir större ju fler som kan utveckla sig till magiker och ju osäkrare livet som magiker är.

En person som primärt livnär sig på att slåss och inte har "fast anställning" som vakt eller soldat är nog automatiskt en äventyrare -- en persons vars levebröd kräver regelbundna farofyllda eskapader. Åter är dock detta en kategori som kan vara av varierande storlek beroende på definitioner, då de flesta äventyrare kan förväntas lära sig att försvara sig hyfsat i en tight situation.

Så, exakt hur det är uppdelat beror, framför allt när det gäller magiker, på hur världen ser ut. I godtycklig D&D-värld som inte är Eberron skulle jag nog säga att en uppdelning skulle se ut ungefär så här:
Barbarians/Fighters/Monks/Paladins/Rangers: 30%
Bards/Rogues: 40%
Clerics/Druids: 20%
Sorcerers/Wizards: 10%

 

[Pom]

Fråga 1: Andelen äventyrare

Jag försöker undvika att ha äventyrare i mina kampanjvärldar. Det finns legoknektar, brottslingar, prisjägare, fältforskare, prospekterare, budbärare och vad man nu kan tänka sig. En och samma person kan förstås ha flera sådana roller, kanske t o m samtidigt. Men några personer som bildar ett gäng med enda syfte att leta efter monster att spöa på så att de kan förbättra sina färdigheter och bli rika, det finns knappt.

Så ur den aspekten, 1/100 000 kanske.

Däremot kan det i en del av världarna krylla av magiker, superkrigare, mästertjuvar och liknande.

I en av mina världar är andelen vuxna med äventyrarliknande förmågor (trolldom, tjuvfärdigheter, stridsförmåga) på minst genomsnittlig nivå i vissa kulturer kanske 30-50%. Då ingår en försvarlig andel starkt övernaturliga raser.

I en annan av mina världar med lite lägre magisk profil är det snarare 5% i en kultur och 30% i en annan.

Fråga 2: Fördelningen bland äventyrarna
I värld 1 är krigare vanligast, därefter trollkunniga (utom präster, som helt saknas i flera kulturer). Tjyvliknande kommer på tredje plats. Eftersom magi är så tillgängligt finns inte samma incitament att mödosamt öva upp smygande och annat.

I värld 2 är tjyvar och krigare vagt jämnvanliga i en kultur. Trollkunniga är sällsynta. I en annan kultur är barbarer helt dominerande, med en mindre andel shamaner. Klassiska tjyvar finns knappt.


Fråga 3: Skicklighetsfördelningen.
I värld 1 är långlivade eller odödliga arter vanliga, och livsförlängande magi likaså. Darwinismen är hänsynslös. Därför är det mycket vanligt med folk som är bättre än medelmänniskor. Det finns också en del representanter för i stort sett vilken styrkenivå som helst, möjligen med undantag för gudar, som hålls tillbaka av de redan etablerade gudarna.

I värld 2 är det däremot mer klassiskt. Medelmåttorna regerar. Folk över medel är ovanliga och riktigt mäktiga filurer är mycket sällsynta och mycket insyltade i fasta strukturer.

 

[The_Gorger]

Re: Sorry, omformulering

- en magikerutbildning kan jämföras med en högskoleutbildning (kom ihåg att CSN är ett svensk fenomen, en fantasymagiker är kanske lika vanligt som en läkare i ett u-land).
- en krigare är en legoknekt, och det finns faktiskt inte så många som arbetar som yrkessoldater.

Hmm, säg inte det. Även i Etiopien finns ett antal universitet, och vet du hur många legosoldater det finns anställda på "The coalition of willing"'s sida i Irak?

 

[LukeFagwalker]

Har också diskuterat i liknade banor med en kompis men det gällde mest hur den vanliga befolkningen förmodligen måste ha det rätt jobbigt med en massa äventyrare som springer runt överallt och letar skatter och hemligeheter i Trudvang och liknande världar kan man ibland få intrycket att det kryllar av dom.
samt att det verkar som om varenda jävla by i hela trudvang är hemsökt av faror och att inte en enda by har kompetens att bli av med dom rätt surt att vara bonde med andra ord.

har egentligen ett vettigt svar men det kan ju va kul och se vad ni tycker..

///7 Lukefagwalker