Strange Forces och Changing the Game.
Intressant att läsa om de mer övernaturliga inslagen i världen. Gillar demonförmågorna och att man kan spela playbooks efter att karaktären dött. Har inte insett det tidigare, men det finns besjälade föremål, ex. vagnar. Alkemi, teknologi, ritualer och sådant ... är lite för krångligt för min smak. Antar att man fattar när man använt det ett tag. Minns att mina egna alkemi-regler var liknande i Matiné. När jag gjorde efterforskning var det svårt att hitta något system som referens, där man kunde improvisera fram effekter. Deadlands var en stor inspirationskälla för mig. Det är i alla fall intressant att läsa exemplen på alkemin och teknologierna, för det ger lite mer smak av vad som finns i världen.
Changing the game är ... mer en essä eller något. Rätt meningslös i mina ögon. Finns lite fler förmågor.
Kvar att läsa är bara världskapitlet. 70 sidor av de 300 sidor långa boken.
Sista delen är världskapitlet. Här får man information om de faktioner i spelet med deras allierade och speciella händelser. Det finns tabeller för allt möjligt för att befolka Duskwall, från spöken och personer till föremål och hus. Hade inte haft något emot att ha den här informationen först av allt, för att skapa en förväntning av världen, vilket återkommer till vad jag skrev tidigare: "Nu när jag kommer till The Score och Downtime känner jag att jag läser allting i omvänd ordning. Jag får samma känslor som när jag läste
Under Hill - att jag måste läsa hela boken och sedan tolka allting i omvänd ordning för att förstå hur jag ska spela spelet".
I kapitlet förklaras också lite mer vardagliga saker, som vad man äter och vilka som hanterar ordningen.
Det bästa här är just Score-tabellerna, med klient/mål, hur de känner rollpersonerna, typ av jobb, komplikationer och faktioner. Här ser jag helt plötsligt en struktur för hur man kan spela men
ingenstans i hela boken står det hur man ska använda allt detta. Detaljinformationen om faktionerna, som förvisso är kort, har en mängd mål och särskilda händelser, men jag minns inga instruktioner om hur jag ska använda det.
Slutsats
Blades in the Dark har coola idéer men dåligt genomförande. Den största bristen är att spelet knappt förklarar hur det är tänkt att spela det. Om jag tidigt hade fått någon sorts struktur för att spela, exempelvis börja med att slå på Score-tabellerna så att gruppen får ett uppdrag och sedan använda andra tabeller för att plantera rykten, kommande händelser och föremål under kommande äventyr så att spelarna sedan får skapa sina egna mål, istället för att bli inhyrda, så hade jag gillat spelet mycket mer.
Just nu känns det som att jag måste sitta och skriva om hela spelet för att förstå hur det är tänkt att spelas och för att kunna göra det, känner jag att borde först pröva på att spela spelet så att jag inte missförstår något medan jag läste det. Spelet hade kunnat vara kanske 30-50% kortare och mer to the point. Jag har inte läst
Agon men många av Harpers andra kortare spel och jag skulle vilja hävda att karln kan inte strukturera en text på ett vettigt sätt. I de kortare spelen har jag ursäktat honom, för jag trodde att det var brist på information på grund av spelet är för kort, men nu när jag läser hans Magnus Opus känner jag att bristerna blir på tok för stora och hindrar mig från att faktiskt njuta och bli inspirerad av spelet.
www.rollspel.nu
