samiis
Warrior
Är det fler här på forumet som råkat ut för den fruktansvärda oturen att drabbas av rollspelsfientliga föräldrar?
Det har jag iaf.
Mamma är totalt emot våld... Nu när skolan är slut, ska man ju ta hem alla grejer man gjort i bilden. Då hade jag gjort en liten bok om hur man dödar en borgmästare. mamma tyckte väl den var ganska intresseant ett tag:...
Den började med att berätta vad som krävdes; ett svärd, en rustning, en häst, känslokyla och ett adligt namn. Sen skulle man ta sig till en stad med en borgmästare. man skulle fjäska för vakten till borgmästaren (ge honom ett par öl, så han är uppehållen..), sen smita in på hans fest.
Inne hos borgmästaren skulle man se till att få en "bra plats", nära borgmästaren, så att man kunde verka bli riktigt bra kompis.
Senare på kvällen skulle man be om att få prata med honom i enrum. När man är säker på att man är ensam med borgmästaren skulle man snabbt dra sitt svärd och hugga av borgmästarens huvud.
Man kan säga att det var nära att mamma rev sönder både min lilla bok och mig, när hon läst den...
En annan liknande händelse är när jag installerade Diablo II på min dator. Mamma såg när jag spelade det...
Det hjälpte inte att jag sa att man var en ljusets riddare, som hade fått i uppdrag att döda djävulen (jag var paladin).
Mamma tvingade Pappa att avinstallera spelet direkt ("det springer runt en massa skelett och djävular på skärmen, han FÅR INTE spela sånt")
Pappa är lite mer neytral (men han gjorde ju som mamma sa, har inte försökt installera det igen..), men han är väldigt noga med att jag inte lägger för mycket tid på det.
Han går väl med på att det kan gå av lite armar och huven lite då och då, men det finns bättre sätt att umgås med sina vänner...
Nu undrar jag; är detta ett normalt beteende hos folk eller är mina föräldrar riktigt konstiga??
Det har jag iaf.
Mamma är totalt emot våld... Nu när skolan är slut, ska man ju ta hem alla grejer man gjort i bilden. Då hade jag gjort en liten bok om hur man dödar en borgmästare. mamma tyckte väl den var ganska intresseant ett tag:...
Den började med att berätta vad som krävdes; ett svärd, en rustning, en häst, känslokyla och ett adligt namn. Sen skulle man ta sig till en stad med en borgmästare. man skulle fjäska för vakten till borgmästaren (ge honom ett par öl, så han är uppehållen..), sen smita in på hans fest.
Inne hos borgmästaren skulle man se till att få en "bra plats", nära borgmästaren, så att man kunde verka bli riktigt bra kompis.
Senare på kvällen skulle man be om att få prata med honom i enrum. När man är säker på att man är ensam med borgmästaren skulle man snabbt dra sitt svärd och hugga av borgmästarens huvud.
Man kan säga att det var nära att mamma rev sönder både min lilla bok och mig, när hon läst den...
En annan liknande händelse är när jag installerade Diablo II på min dator. Mamma såg när jag spelade det...
Det hjälpte inte att jag sa att man var en ljusets riddare, som hade fått i uppdrag att döda djävulen (jag var paladin).
Mamma tvingade Pappa att avinstallera spelet direkt ("det springer runt en massa skelett och djävular på skärmen, han FÅR INTE spela sånt")
Pappa är lite mer neytral (men han gjorde ju som mamma sa, har inte försökt installera det igen..), men han är väldigt noga med att jag inte lägger för mycket tid på det.
Han går väl med på att det kan gå av lite armar och huven lite då och då, men det finns bättre sätt att umgås med sina vänner...
Nu undrar jag; är detta ett normalt beteende hos folk eller är mina föräldrar riktigt konstiga??