Nekromanti Rollspelsfilosofisk fråga

[PVC]

Jag har spelarna bakom mig i det här projektet. Vi kom överrens om att vi hade kört fast, och till skillnad från dig gäller det här spelare som absolut vill kunna identifiera sig med så många olika rollers om möjligt, för att det är en av de kicks de får av rollspel, och är redo att utmana sig lite för att lyckas. Vi ser inte rollen som en ägodel utan snarare som någonting som bara existerar och kan ikläs av vilken spelare som helst. Det är väl en av de punker på vilken våra rollspelsfilosofier skiljer sig markant.

Några kampanjer rör det sig inte om, målet är att genom snabba korta scenarier där spelarna möter roller de aldrig annars skulle spela för att få en känsla för hur det går till. Den förvärvade kunskapen vill de sedan använda för att skapa mer varierade roller. Man kan se det hela som en sorts kollektiv idétorka som jag försöker lösa. Dock är det en av spelarna som inte klarar av att spela olika roller hur mycket han än försöker, för det gör han verkligen. Jag börjar allvarligt fundera på om han inte har hamnat i fel sorts spelgrupp.

 

[Mogger]

Inget i min post motsäger inlevelse genom rollgestaltning. Du frågade om vi upplevde det som bra eller dåligt, och jag upplever det som dåligt.

jag vill gärna bemöta några av dina argument:

[ QUOTE ]
Dock är vi i gruppen ganska överrens om att vi faktiskt vill variera oss och inte bara ha roligt med just våra karaktärer, något som dock inte har blivit av för att vi varit för lata. Jag ser det hela som något av en spark i baken för att vi ska komma igång.

[/ QUOTE ]

Jag tror fullt på att man kan välja att variera sig i precis den mån man vill utan att låta SL bestämma. Och var det inte så att en i din grupp inte tyckte att det här var så skoj? Handlar ditt inlägg egentligen om att du vill bevisa att han har fel och ni nadra har rätt?

[ QUOTE ]
Dessutom kan jag garantera att jag inte skapar vilka karaktärer som helst, faktum är att jag fick gruppens godkännande innan jag körde igång, och ingen har öppet oponerat sig än. Första gången tog jag bara liknande karaktärer och kastade om dem lite så att spelarna fick prova på varandras roller, och sedan gick jag stegvis mot mindre vanliga roller.

[/ QUOTE ]

Jag tycker inte att unika karaktärer eller för den delen variation borgar för en god spelupplevelse. Jag tror att om man upplever problem med något så ligger inte problemet i att spelana tycker att en viss nish är häftigare än en annan utan att spelgruppen som helhet inte vet hur man hanterar det.

[ QUOTE ]
Du kanske inte läste den raden i det ursprungliga inlägget där jag förklarade gruppens filosofi.

[/ QUOTE ]

Jodå, men jag undrar lite lätt om du läste den själv? Är du bara ute efter jasägande skulle du nog formulerat hela inlägget på ett annat sätt.

Slutligen, jag tror inte att det på något unvieresellt plan finns spelsätt som per definition är bättre än andra och jag tror absolut på att prova nya grepp. Hade du sagt att ni provat och älskade det hade jag inte svarat alls på inlägget men eftersom du själv påpekade att konsensus inte är 100% i din spelgrupp så valde jag att ge min syn på. Kanske kunde det hjälpa dig att se varför ert 5:e hjul inte tycker det är lika kul som er andra?

Däremot är jag övertygad om att det finns spelsätt som är mer eller mindre ändamålsenliga och uppenbarligen har din spelgrupp problem med det. Antingen skiter ni i den som inte gillar det eller så får ni andra kompromissa.

Duger det här som ett svar i din tråd?

Ps. Bra att du svarar på alla svar, det gillar jag.

 

[PVC]

Tro det eller ej, men jag har faktiskt så god sammanhållning inom gruppen att de kommer till mig och säger till om de känner att det inte fungerar. Spelaren i fråga gör det oftare än de andra och vi tilsammans försöker fundera ut ett sätt att lösa situationen. Det är skitjobbigt för man ser verkligen på honom att han vill precis lika mycket som alla de andra vara med och spela. Anledningen till att han inte gör det är att han inte kan, helt enkelt inte klarar av att leva sig in i olika sorters roller. Jag har provat och köra lite individuell "träning" med honom, liksom presenterat honom med exempel på situationer och försökt få honom att spinna på hur olika roller skulle hantera dem. Han klarar helt enkelt inte av det och är själv väldigt ledsen för det och jag vet inte hur jag ska bete mig, för de andra klarar det galant och vill gärna förstsätta ett tag till.

Om de åtgärder jag nänmde verkar konstiga eller egenmäktiga för er så kan jag försvara mig med att gruppen är rollgestaltare i dess tydligaste bemärkelse och ingen av dem ser det som något konstigt.

 

[Krille]

Anledningen till att han inte gör det är att han inte kan, helt enkelt inte klarar av att leva sig in i olika sorters roller. Jag har provat och köra lite individuell "träning" med honom, liksom presenterat honom med exempel på situationer och försökt få honom att spinna på hur olika roller skulle hantera dem. Han klarar helt enkelt inte av det och är själv väldigt ledsen för det och jag vet inte hur jag ska bete mig, för de andra klarar det galant och vill gärna förstsätta ett tag till.

Hade jag nu varit dig (vilket jag inte är) så hade jag fortsatt ett tag till med de andra spelarna. "Killen i hörnet" hade jag dock låtit vara ett specialfall, helt enkelt med stödet i devisen "spelledarens roll är att se till så många som möjligt har så roligt som möjligt". Har han inte roligt i det nuvarande upplägget så är det jag som får anpassa mig efter honom, inte tvärtom. Jag är rätt övertygad om att du har roligare med honom i en aktiv men stereotyp roll, än i en tystlåten och inaktiv icke-stereotyp roll.

...ett inte helt seriöst, men inte heller helt oseriöst förslag: har du provat en starköl före spelmötet? Lite procent i blodet kan lösa upp lite hämningar.

 

[PVC]

Faktiskt är det så att gruppen i stort reagerat positivt på metoden, de tycker att det utvecklar dem och om de skulle bygga egna roller skulle de inte se lika stereotypa som tidigare. Sedan är det den ende spelaren som rent principiellt tycker att det här är rätt lösning men som själv inte riktigt klarar av att spela alla roller som de andra kan. Det gör honom inte till en sämre rollspelare, men det gör honom till en mer begränsad rollspelare. HELA gruppen tycker att lösningen är rätt sätt att tackla inspirationstorkan.

Anledningen till att rollerna strävar efter det som är ovanligt och unikt är för att spelarna ska för prova saker som är helt nya för dem också inte bara delvis nya. Naturligtvis gör det här att den siste spelaren åter igen hamnar i en obekväm situation. Efter alla ansträngningar lyckas han inte göra det han vill, vilket är mycket frustrerande.

Som sagt anledningen till att det femte hjulet inte tycker att det är lika kul är för att han inte klarar av att spela rollerna; det har inget med att inte vilja att göra. Vore det bara det skulle han klara sig bäst av dem allihopa.

 

[Big Marco]

Bra beskrivning av den perfekta rollspelsmetodiken, åtminstone enligt min uppfattning.

Mer info om det här sättet att lägga upp rollspelsscenarion finns här: Huvudpersonscentrerade berättelser i Noir

Ungefär samma upplägg finns även i spelet Sorcerer.

 

[PVC]

Vi skulle å ena sidan gärna göra honom till viljes och låta honom spela en mer stereotyp roll om han ville, dock ligger problemet lite grand i att han själv inte vill spela stereotypa roller, han vill verkligen vara delaktig och utvecklas precis som alla de andra. Det kan jag garantera, att det här är jobbigare för honom än för alla oss andra tillsammans. Jag vet helt enkelt inte vad man ska göra. Det är svårt för honom att acceptera sina begränsningar. Om jag bara trodde att det skulle hjälpa skulle jag lägga ned hur mycket tid som helst på att hjälpa honom.

Det kanske är en ovanlig situation att en spelare vill kunna gestalta fler roller bättre än han faktiskt kan men så är fallet. Vad gäller din insinuation om alkohol är det ytterligare en sak som gör att du och jag inte är särskilt lika som rollspelare eller ens som personer. (Har fruktansvärt dåligt ölsinne) Visst skulle spelarna kanske tycka att det var roligt de första minuterna men jag skulle inte kunna koncentrera mig på att leverera inspirerande miljöer.

 

[PVC]

Inte så mycket att säga, jag och min grupp håller inte med. Men tack och lov för det för vad vore rollspel utan mångfald.

 

[Big Marco]

Bra beskrivning av den perfekta rollspelsmetodiken, åtminstone enligt min uppfattning.

Ett inte helt dåligt förslag alls. En öl eller, om det kanske passar bättre, en whisky, kan vara perfekt för att starta upp ett scenario.

 

[Mogger]

Lite OT

ja det var ju det där "i stort" som jag reagerade på.

Men en annan sak, om rollgestaltande är the shit när ni lirar, vari står SL´s roll? Har ni någon modell som leder till att metodagerande hamnar i centrum, med en lo-fi story och stort fokus på känslor och liknande?

Och för att isf knyta ihop säcken, klassisk method acting bygger ju till stor del på rolltolkarens erfarenheter, känslor och liknande. Det är inte en slump att Al Pacino många gånger spelar liknande roller, gång efter annan.

 

[Big Marco]

Det är naturligtvis helt din fulla rätt att tycka så. Att vi sedan inte tycker likadant ser jag som något positivt, för då har jag någon att diskutera med.

Fast du gav just en av de mest diskussionsdödande kommentarerna som finns ("du får tycka så"), så vad skall jag svara?

"Ja"? ,-)

 

[PVC]

Re: Lite OT

Självklart är vissa spelare bättre än andra på vissa roller men de strävar alla efter att förbättra sin rollgestaltning. Min roll som spelledare är bara att beskriva världen så inspirerande som möjligt för dem. Det de gör är att beskriva vad de gör och inte minst varför de gör det. Hela tiden återknyter vi till rollerna och deras förutsättningar. Är det någon som inte förstår ett handlande så frågar vi spelaren så får han förklara. Att hela tiden se her de tänker sig in i rollen utvecklar de överiga spelarnas förmåga att göra samma sak.

 

[PVC]

Jag vet inte, själv har jag konstaterat att jag inte tycker likadant som du i den här frågan som faktiskt är fundamental och att vi inte kan diskutera just den här frågan på ett sätt som jag resultera i annat än agressioner, varför jag väljer att "döda" diskussionen för min del här.

 

[Kultkult]

Har jag missat något eller är det här ungefär (exakt?) detsamma som konventsäventyr?

Inlevelseförmågan kan ju både hämmas och stimuleras av att andra gjort karaktären. Du hamnar kanske lätt i samma mentala hjulspår när du skapar och kan på det här sättet få nya, fräscha, intressanta och utmanande roller. Det krävs dock stor erfarenhet, empatiförmåga, improvisationsförmåga och kreativitet att snabbt leva sig in i och gestalta någon annans idé och göra den till sin egen - det blir ofta mycket bättre om du själv skapat och får tid att sätta dig in i rollen (jfr skådisar).

Gillar du konventsrollspel eller inte? Tja...

 

[Genesis]

Snubben som inte har kul

Det kanske är en ovanlig situation att en spelare vill kunna gestalta fler roller bättre än han faktiskt kan men så är fallet.

Asså, det här är något jag reagerar på i alla dina inlägg som nämner den här killen. Vaddå inte kan? Hur kan man inte kunna gestalta en roll? Råkar han säga "jag svingar mitt mäktiga bredsvärd mot hans huvud" och ni måste påminna honom att han spelar privatdeckare på 30-talet?

Vad det låter som (jag säger inte att det är så här, men det är intrycket jag får i dina inlägg) är att ni i gruppen håller någon sorts kvalitetsstandard på hur man bör agera ut en roll, och ni allihop (inklusive honom själv) tycker att han är för dålig. Du har ju själv skrivit att du har försökt "träna" honom. Låter elitistiskt och uteslutande i mina öron.

Jag ser två alternativ:
1) Han vill fortsätta spela på det sätt ni spelar nu. Så fortsätt med det, men försäkra honom att han kan spela sina roller hur han vill. Stämmer inte alla hans handlingar överens med den personlighet du specificerat på papperet, så vem bryr sig? Roll with it, verkliga människor är mångfacetterade. Låt honom vänja sig i egen takt. Att säga åt honom "du är dålig på att rollspela" kommer inte att hjälpa, oavsett hur mycket han håller med dig.
2) Han vill inte fortsätta som ni gör nu. Säg åt honom att de andra gillar det, så ni kommer nog att spela så en del i alla fall, men kan bryta av med några sessioner på det andra sättet. Men samma sak som i ovanstående inlägg. Låt killen spela som han spelar. Vill han anstränga sig för att ändra sitt spelsätt, så låt honom göra det, men att försöka tvinga det på honom (vare sig han vill bli tvingad eller ej) tror jag inte är en bra idé.

 

[PVC]

Det har samma anda som konventsäventyr. Skillnaden är att det sker på en mer regelbunden basis. Spelarna hade kört fast och det här är avsett att locka till ny inspiration. Alla vill detta men en klarar inte av det och är förkrossad för det.

Alla de egenskaper du radade upp är vad jag och gruppen ser som rollspelets essens och det vi vill framhäva. Det ultimata målet för oss är att kunna få precis vilken roll som helst och omedelbart kunna iklä oss den och agera helt efter dess förutsättningar utan problem.

 

[Genesis]

(Nu blir det här inlägget lika provokativt som det jag skrev längre ned i tråden. Det råkar mest bli så, inget personligt)

Öh, vad är det du vill ha ut av den här tråden? Det känns som att du säger "nu spelar vi så här, är det bra?" och varje gång någon säger "ja, det är bra" så svarar du "ja, det tycker vi också", och varje gång någon säger "nä, det suger" så svarar du med "men vi gillar det, så därför är det ju bra för oss." Det låter alltså som om du redan har bestämt dig för att det är bra, så jag fattar helt enkelt inte varför du skrev den här tråden. Vad vill du att vi skall göra?

 

[PVC]

Jag vill att ni ska komma med förslag på liknande lösningar som kan få gruppen att uppleva samma stimulans som det här men utan de olyckliga bieffekten att en spelare blir helt utanför för att han saknar den nödvändiga förmågan att leva sig in i rollen på det sätt som han vill.

 

[Genesis]

Boktips

Om du har läst boken Robin's Laws of Good Game Mastering av Robin Laws (om du inte har det, så gör det), så kan du kanske vilja fundera på om den här killen verkligen är en Method Actor. Han kanske bara tror att han är det, eftersom alla andra i gruppen är det, och han har fått för sig att det är det som rollspel handlar om. Han kanske är en närbesläktad variant (Storyteller) eller något helt annat (Casual Gamer), och skulle i så fall må bättre av att dels få erkännande att man inte är en sämre rollspelare om man inte får sina kickar av samma sak som ni andra, och dels få känna att han får sina egna kickar levererade av spelledaren ibland.

 

[Genesis]

Men säg det, då! :) [ant]

För det sade du inte i ditt originalinlägg.

(Har kanske redan svarat på det längre ned, men ska fundera vidare på saken.)