Re: Snubben som inte har kul
Problemet från början till slut är så här: Spelarn i gruppen är väldigt måna om att gestalta rollerna korrekt på ett sådant sätt att varje handling kan motiveras med utgångspunkt av vad rollens förutsättninga. Spelaren i fråga har absolut inga problem med att identifiera sig med somliga roller men när han försöker sig på roller som är nya för honom får han en mental blockout. Hans beskrivningar av vad och varför han handlar som han gör är precis lika vettiga som alla dee andra spelarnas om han är van vid rollen. Är han inte van vid rolle får man inte flaska ur honom annat än om man verkligen försöker.
Konstigt, visst men han har stora problem med den här historien. Det enda han vill är att kunna gestalta alla roller lika bra. Visst skulle vi kunna låta honom spela roller han behärskar men det gör inte honom gladare för han vet att det är för att han inte klarar av det de andra gör. Utmaningar är lika viktiga för honom som för de andra men han behärskar dem inte. Han anstränger sig verkligen men utan resultat, det verka som om han helt enkelt inte KAN leva sig in i vissa roller. Ett bättre sätt att beskriva saken kan jag inte komma på.
Enda sättet för honom att vara glad när han rollspelar är om han lyckas komma över den där mentala tröskeln och gestalta roller som han vill. Varför han inte klarar av det vet jag inte, hur mycket jag än önskar att jag gjorde det.
Problemet från början till slut är så här: Spelarn i gruppen är väldigt måna om att gestalta rollerna korrekt på ett sådant sätt att varje handling kan motiveras med utgångspunkt av vad rollens förutsättninga. Spelaren i fråga har absolut inga problem med att identifiera sig med somliga roller men när han försöker sig på roller som är nya för honom får han en mental blockout. Hans beskrivningar av vad och varför han handlar som han gör är precis lika vettiga som alla dee andra spelarnas om han är van vid rollen. Är han inte van vid rolle får man inte flaska ur honom annat än om man verkligen försöker.
Konstigt, visst men han har stora problem med den här historien. Det enda han vill är att kunna gestalta alla roller lika bra. Visst skulle vi kunna låta honom spela roller han behärskar men det gör inte honom gladare för han vet att det är för att han inte klarar av det de andra gör. Utmaningar är lika viktiga för honom som för de andra men han behärskar dem inte. Han anstränger sig verkligen men utan resultat, det verka som om han helt enkelt inte KAN leva sig in i vissa roller. Ett bättre sätt att beskriva saken kan jag inte komma på.
Enda sättet för honom att vara glad när han rollspelar är om han lyckas komma över den där mentala tröskeln och gestalta roller som han vill. Varför han inte klarar av det vet jag inte, hur mycket jag än önskar att jag gjorde det.