Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
En diskussion igår fick mig att fundera på lite förgreningar inom den svenska rollspelshistorien. Så vitt jag har förstått var det i huvudsak via konfliktspelshobbyn som rollspel kom att introduceras i Sverige. Däremot tycks folk från Tolkiensällskapen redan tidigt ha kommit att spela nyckelroller. Hur stor var överlappningen mellan dessa två intressen? Jag har även fått en känsla av att många av de som kom från Tolkiensällskaphållet senare kanske mer gick vidare in i den tidiga lajvhobbyn -- stämmer det?
Lajvkopplingen för även in mig på tanken på sjuttiotalets folkmusikvurm. Dess inflytande är ju tydligt på lajvkulturen, där till exempel Folk och rackare nog har påverkat en hel del av vad som sjungs, men bordsrollspelshobbyn tycks inte riktigt ha samma pagefrisyr-och-hardangerfela-vibbar. Lite fördomsfullt tänker jag kanske att konfliktspelshobbyn och musikrörelsen inte hade någon vidare ideologisk kompatibilitet, vilket dock kanske inte var fallet inom Tolkiensällskapen. Där undrar jag också i vilken mån Tolkienintresse var en motkultur-/flummargrej på det sätt det tycks ha varit under sextio- och sjuttiotal i engelskspråkiga länder.
Lajvkopplingen för även in mig på tanken på sjuttiotalets folkmusikvurm. Dess inflytande är ju tydligt på lajvkulturen, där till exempel Folk och rackare nog har påverkat en hel del av vad som sjungs, men bordsrollspelshobbyn tycks inte riktigt ha samma pagefrisyr-och-hardangerfela-vibbar. Lite fördomsfullt tänker jag kanske att konfliktspelshobbyn och musikrörelsen inte hade någon vidare ideologisk kompatibilitet, vilket dock kanske inte var fallet inom Tolkiensällskapen. Där undrar jag också i vilken mån Tolkienintresse var en motkultur-/flummargrej på det sätt det tycks ha varit under sextio- och sjuttiotal i engelskspråkiga länder.