Nekromanti Rollspelsidé: Hednatid

[Krille]

Sedan i söndags så har jag försökt få ordning på en rollspelsidé som jag fick under GothCon, och nu börjar det bli någon form av ordning på den. Så här lyder den:

Världen är en hyfsat normal pseudomedeltida fantasyvärld med pseudokristen kyrka och gryende rationalism. Man har de vanliga problemen med upproriska bönder, skatter, grannbaronen, fejder et cetera.

Rollpersonerna är gamla hednagudar. Kanske inte på nivån Tor och Oden och de där ärketuffaste gudarna, utan kanske lite mer på nivån med den lokala japanska byns kami - den ande som man offrar ris till för att ens döttrar ska bli vackra och söner ska bli starka och virila. F'låt, offrade till. Numera sysslar man inte med sånt.

Det innebär ju förstås inte att de gamla gudarna går och dör, utan de sitter liksom kvar i världen och vet inte riktigt vad de ska ta sig till numera då de inte längre behövs. Som basilika i kaffet kommer ju dessutom kyrkan och påstår att rollpersonerna i bästa fall är villfarelser och i värsta fall demoner, så det är ju inget man kan direkt skylta med.

Ett lämpligt yttre hot ställer dock till problem. För det första är hotet såpass påtagligt att kyrkan reagerar, och skyller det yttre hotet på de där gamla demonerna som folk trodde på förr och nu vill ha hämnd för att ingen tror på dem, och att bara kyrkans ljus kan driva bort dem. För det andra är hotet sådant att rollpersonerna i princip är den enda tillgängliga räddningen. För det tredje är rollpersonerna också en potentiell resurs även för det yttre hotet.

Svaret på frågan "Vad gör man?" är att rollpersonerna dels tar itu med hotet, som ju hotar även dem, och dels måste balansera mellan sin egen överlevnad och återupprättelse, och frestelsen att byta sida samt det faktum att världen inte vill ha dem längre.

Den konkreta frågan är vad det yttre hotet skulle kunna bestå av.

Buss på.

Frågan därefter är förstås hur rollpersonernas gudaförmågor uttrycker sig, men en sak i taget.

 

[wilper]

"Wolf & Spice: Rollspelet" ?

Jag tror följande om hotet:

Det finns flera pseudomedeltida fantasyvärldar, i en av dem har kyrkan "vunnit" och drivit ut de gamla gudarna. Problemet är att de utdrivna gudarna kommer till rollpersonernas värld. Det blir helt enkelt trångt, samtidigt som de gästande gudarna har en MYCKET skeptisk syn på kyrkan, efter vad dess motsvarighet gjorde på deras värld.

De andra gudarna kan vara tentakelmonster, kopior av rollpersonerna (fast med pipskägg), vampyrlorder, eller vad katten som nu passar med den stämning som du vill att Hednatid skall ha.

 

[Smrtihara]

Vad är stämmningen? Är det Lovecraft som strösslar sin unkna sötma på mjukglassen, eller är det en nordisk saga?

Är rollspelet det i behov av ett mythos där det yttre hotet är riktigt otäcka varelser?

Eller är det kanske så att kyrkan faller på eget grepp då deras egen harmagedon är nämre än de tror? Är den pseudokristna kyrkan kristet dualistisk så kan den i sitt fokus på att bekämpa rationalism och "the old ways" glömma sin egen motpol.

Nobilis har ju dragit "yttre hot" till sin spets där det yttre hotet är gudamäktiga entiteter från bortom skapelsen, bortom det som finns.

Jag gillar tanken på att hotet stammar från inom kyrkan.

 

[Cybot]

"Wolf & Spice: Rollspelet" ?

Eller "American Gods: Rollspelet".
Fast i American Gods så är det ju personifieringar av pengar, status, ekonomin osv som är den andra sidan och hotet är att ingen tror på gudarna längre (dåligt för varelser som kräver uppmärksamhet).

Fast när det gäller det yttre hotet.
Om gudar existerar för att folk tror på dem, och kyrkan säger att de gamla gudarna är demoner. Finns det inte en ganska rejäl chans att tron på de gamla gudarna skapar nya onda spegelkopior av gudarna (eller påverkar guden att bli ondare)?
Så länge som man är en ganska schysst gud som folk tror är skitond så finns det en dissonans mellan tro och föremålet för tron. Vilket skapar en ny gud, eller tvingar den gamle guden att anpassa sig för att kunna behålla kraften.

Säkert har några av ens bröder och systrar redan gått över till the dark side och blivit demoner. Makten lockar.

 

[Krille]

Det finns flera pseudomedeltida fantasyvärldar, i en av dem har kyrkan "vunnit" och drivit ut de gamla gudarna.

Jag är inte så förtjust i tanken på flera världar. Det brukar krångla till det mer än nödvändigt.

 

[wilper]

Woha! Din ide är ascool.

Då får RP en anledning att gå runt och göra goda gärningar och exponera sig, för att vinna förtroende för sina sanna jag.

 

[Krille]

Om gudar existerar för att folk tror på dem, och kyrkan säger att de gamla gudarna är demoner.

Tanken är lite tvärtom: folk trodde på gudarna för att de fanns, snarare än att gudarna fanns för att folk trodde på dem.

 

[Krille]

Vad är stämmningen? Är det Lovecraft som strösslar sin unkna sötma på mjukglassen, eller är det en nordisk saga?

Stämningen som jag tänkte den är rätt ärkeepiskt och ärkeheroiskt, fast i smyg. Det är fullt möjligt för en krigsgudinna att rusa upp för en jättes eldspjut och sedan klyva honom från topp till tå med sitt svärd av månljus.

Kyrkan gillar dock inte tanken på att sådana där jättar finns, och ännu mindre att hednakrigsgudinnor skulle kunna rädda folk från dem. Det är ju kyrkans jobb!

Så om inte den där krigsgudinnan gillar tanken med att ha ett personligt krig mot kyrkan som i värsta fall slutar med att hon blir uppspikad på en stolpe och bränd på bål, så är det nog bäst att hon inte gör det allt för ofta eller uppenbart.

När jag tänker efter så är det nog lite som Vampire fast fantasy och utan ångesten över att man är ett monster. För det är man ju inte.

 

[Svarte Faraonen]

Stämningen som jag tänkte den är rätt ärkeepiskt och ärkeheroiskt, fast i smyg. Det är fullt möjligt för en krigsgudinna att rusa upp för en jättes eldspjut och sedan klyva honom från topp till tå med sitt svärd av månljus.

Kyrkan gillar dock inte tanken på att sådana där jättar finns, och ännu mindre att hednakrigsgudinnor skulle kunna rädda folk från dem. Det är ju kyrkans jobb!

Så om inte den där krigsgudinnan gillar tanken med att ha ett personligt krig mot kyrkan som i värsta fall slutar med att hon blir uppspikad på en stolpe och bränd på bål, så är det nog bäst att hon inte gör det allt för ofta eller uppenbart.

När jag tänker efter så är det nog lite som Vampire fast fantasy och utan ångesten över att man är ett monster. För det är man ju inte.

Det låter i väldigt hög grad som Exalteds grundkoncept, om man ersätter den Obesegrade Solens utvalda med de gamla gudarna och pseudobuddhism med pseudokristendom.

 

[Krille]

När jag tänker efter så är det nog lite som Vampire fast fantasy och utan ångesten över att man är ett monster. För det är man ju inte.

Det låter i väldigt hög grad som Exalteds grundkoncept, om man ersätter den Obesegrade Solens utvalda med de gamla gudarna och pseudobuddhism med pseudokristendom.

...och White Wolf med Krille och Storyteller-systemet med vad som helst annat.

 

[Svarte Faraonen]

Det låter i väldigt hög grad som Exalteds grundkoncept, om man ersätter den Obesegrade Solens utvalda med de gamla gudarna och pseudobuddhism med pseudokristendom.

...och White Wolf med Krille och Storyteller-systemet med vad som helst annat.

Nå, det ingår väl inte riktigt i konceptet? Har du läst Exalted?

 

[Smrtihara]

Ah, okej!

Jag får en inblick i känslan du har för liret.

Kan det vara något uråldrigt som återvänder i så fall? Jorden självt vaknar, eller kanske månen.

Månen är den vilande personifieringen av undergången och den börjar vakna, och med den väcks en längtan efter undergången i allas hjärtan. Vissa drabbas hårdare än andra och det i sin tur leder till en fraktion som strävar efter månens fulla väckelse.

Ahem, ursäkta mitt ordbajsande. Jag kanske inte riktigt förstår känslan du är ute efter ändå.

 

[Robert Jonsson]

Jag får hålla med Svarte faraonen - det känns tyvärr väldigt mycket som Exalted i en annan skrud (som personligen tilltalar mig mindre).

Personligen hoppas jag inte att du springer iväg allt för långt med det här - jag väntar fortfarande på biblioteksvärlden.

 

[rjonas]

Ett lämpligt yttre hot ställer dock till problem. För det första är hotet såpass påtagligt att kyrkan reagerar, och skyller det yttre hotet på de där gamla demonerna som folk trodde på förr och nu vill ha hämnd för att ingen tror på dem, och att bara kyrkans ljus kan driva bort dem. För det andra är hotet sådant att rollpersonerna i princip är den enda tillgängliga räddningen. För det tredje är rollpersonerna också en potentiell resurs även för det yttre hotet.

Monguler! [sic] En avlägsen del av världen har tagit en annan kurs mot framtiden. I den avlägsna världen har hednagudarna gjort sig till kungar och dragit ut på erövringståg. De har lagt under sig flera mindre kulturer och tillintetgjort eller införlivat deras hednagudar. Nu står de på tröskeln för din värld och begär bara "jord och vatten".

 

[Beastslayer]

Jag kom också att tänka på just "American Gods" och hur de gudar folk en gång trodde på vandrar runt planlöst i vår värld. Det är ett coolt koncept som skulle passa skitbra som rollspel!

Krill, inget du sagt hitills är långt ifrån detta och cybots idé är ju grym! Men jag kanske inte förstår din idé till fullo heller visserligen.

Hur som helst låter det svinballt, så kör hårt! Kommer jag på något konkret så bränner jag av ett inlägg.

 

[Krille]

Har du läst Exalted?

Jupp. Jag är djupt övertygad om att det inte är vad jag vill ha, just för att det är en stor del White Wolf i Exalteds upplägg.

 

[Krille]

Monguler! [sic] En avlägsen del av världen har tagit en annan kurs mot framtiden. I den avlägsna världen har hednagudarna gjort sig till kungar och dragit ut på erövringståg. De har lagt under sig flera mindre kulturer och tillintetgjort eller införlivat deras hednagudar. Nu står de på tröskeln för din värld och begär bara "jord och vatten".

Förstås.

 

[omgbambi]

Yttre hot som vände folk mot kyrkan under senmedeltid: Pesten.
Ganska nice hot som man inte kan se och rör sig som en demon mellan människorna. Sen kanske RPs *vet* att pesten beror på något annat ont mörkt och hemskt.

 

[Vimes]

Cybots idé rockar!

Cybots idé är ett spel jag vill spela. Det finns ju andra roller som de gamla hednagudarna kan försöka skaffa sig: försöka skapa en helgonmyt kring sig själv och införlivas i den pseudokristna kyrkligheten.

jag gillar idén att krykan så att säga sätter tonen, de gamla gudarna måste bestämma sig för vilken sida av den dualistiska andevärlden som kyrkan har konstruerat de vill stå på. Gillar också tanken på att hotet kommer från att kyrkans världsbeskrivning så att säga får ett eget liv och börjar hota världen. Det är snyggt. Typ cyniska furstar och präster får möta de fasor de uppsåtligen har lurat i bönderna.

Någon slick rollspelsmakare borde plocka upp det här konceptet och föra ut det till den hungrande publiken.

 

[BroderFluff_UBBT]

Tycker också det låter lite Exalted, men jag har å andra sidan mycket Exalted i huvet just nu och rätt mycket går att koppla dit om man vill.

En tanke om hotet är ju annars att i många religioner så har ju gudarna motståndare som de fajtas mot. I den nordiska mytologin finns jättarna, i kristendomen finns demonerna (och jättar, kort omnämnda i gamla testamentet) och i den grekiska mytologin finns titaner.

Så kanske är det de gamla gudarnas fiender och motparter som nu utgör det yttre hotet, och de gamla gudarna kan inte längre lika öppet kämpa mot dem eftersom de inte har samma stöd hos människorna längre.